VD-löner i USA sedan 1930-talet

VD:ar är bland de som tjänar mest i samhället. Men över tid varierar deras lön jämfört med en vanlig lön rätt avsevärt: LO:s undersökning om "makteliten" visar att VD:ar år 2017 tjänade 59 gånger mer än en industriarbetare, medan VD:n 1950 bara tjänade 26 gånger mer och 1980 9 gånger mer. Ekonomerna Carola Frydman och Raven Molloy har för USA:s del gjort några fascinerande liknande studier tillbaka till 1930-talet och även med en del förklarande anspråk.

2010 publicerade Frydman och Molloy (då med efternamnet Saks) en artikel i Review of Financial Studies, baserat på ett nytt dataset om VD-löner tillbaka till 1930-talet. Tidigare fanns bara information tillbaka till 1970-80-talen, alltså perioden med stigande ojämlikhet. Frydman och Saks nya dataset visar att VD-ersättningar var "remarkably flat" från 1945 till mitten av 1970-talet, trots att företagen växte avsevärt under denna period, en faktor som för perioden sedan 1980-talet anförts som förklaring till ökande VD-kompensation. Ett annat förvånande resultat ör att korrelationen mellan företagets vinster och VD:ns lön var ganska konstant från 1930-tal till 1980-tal. Bara på 1970-talet försvagades detta samband, och sedan mitten av 80-talet har det stärkts rejält. "Therefore, Jensen and Murphy’s (1990) view that CEOs in the 1970s were paid like bureaucrats was not generally true in the past. " -- det var ett resultat som framför allt gällde just 1970-talet. Andra resultat som går emot litteraturen är att kontra Bebchuk och Fried (2003) som argumenterat att VD-lönerna stigit sedan 1980-talet pga rent extraction och en förstärkning av VD gentemot bolagsstyrelser, så menar F och S att företagsstyrningen var lika svag på 1950-talet utan samma VD-vinster då. Kontra superstar economics-förklaringar som fokuserar på företags storlek (Gabaix och Landier 2008) menar Frydman och Saks att den lägre korrelationen storlek-VD-lön före mitten av 1970-talet talar emot detta. Efter att ha avfärdat olika förklaringar lägger de inte riktigt fram någon egen förklaring, utan säger mest att det är ett komplext fenomen:

"Overall, it seems unlikely that a single explanation can account for the long-run trends that we document in this article. Although it is possible that combining these explanations might have greater explanatory power, much of our evidence points to a sharp change in the pattern of compensation around the 1970s. Thus, focusing on factors that changed during that time may contribute greatly to understanding the evolution of pay. Several plausible mechanisms for the longer-run changes in pay and in pay-to-performance include the IT revolution and skilled-biased technical change, improvements in board diligence and the disclosure of financial information, and changes in social norms." (s. 2102)

I artikelns slutsatser sammanfattar de resultaten så här:

"In sum, our data suggest that the post-WWII era can be divided into two distinct periods. Prior to the 1970s, we observe low levels of pay, little dispersion across managers, weak correlation between pay and aggregate firm size, and a moderate degree of managerial incentives. Since then, salaries and incentive pay have grown dramatically, differences in pay across executives have widened, the correlation between compensation and aggregate firm size appears to have strengthened, and managerial incentives have gotten stronger." (s. 2131)

För att förklara skillnaden sedan 1970-talet pekar de som möjliga förklaringar på (a) förändrade arbetsmarknader för direktörer, med bl.a. mindrad jobbtrygghet och ökad rekrytering till VD-posten från utanför företagen, och (b) sociala normer, oförklarat men med referens till Piketty och Saez (2003) och till Levy och Temin (2007).

I en artikel från 2012 återvänder de till frågan om VD-lönernas historia, och denna gång specifikt till 1940-talet då, som de intressant pekar på, VD-lönerna relativt till andra löner föll mer än under något annat decennium, vilket också toppinkomstandelarna såsom mätt av Piketty och Saez gjorde. De menar att forskningen hittills -- men de pekar bara på Goldin och Margos "Great Compression"-artikel -- fokuserat på arbetare, folk under toppdecilen av inkomstfördelningen, och att denna artikel om VD-löner därför fyller ett tomrum. Goldin och Margos hegemoni i USA:s ekonomisk-historiska forskning visar sig också i denna inramning av projektet:

"Many unusual forces were at play in the 1940s that could have contributed to the decline in executive pay, both in absolute terms and relative to the earnings of lower-paid workers. World War II was accompanied by tight labor markets, inflation, rising union strength, and substantial government intervention in the labor and product markets. Yet these factors have been found to play only a modest role in explaining the compression in income inequality below the 90th percentile during this period. Instead, the current consensus attributes much of the decline in inequality to technological change that raised the relative demand for unskilled workers at the same time that the supply of skilled workers was rising." (s. 226)

För det är ju förstås Goldin och Margo som de hänvisar till om att det var teknologisk förändring och dess effekter på efterfrågan på arbetskraft som styrde inkomstutvecklingen under 1940-talet. De nämner i alla fall en artikel till: Chinhui Juhns artikel "Wage Inequality and Demand for Skill" från 1999.

Forskningen om toppinkomsttagare på 1940-talet har begränsats av brist på mikrodata; folkräkningarnas uppgifter är top-coded, saknar alltså toppen av fördelningen. Frydman och Molloys dataset omfattar de tre högst betalda direktörerna (executives) i 246 industriföretag för åren 1940, 1942, 1946 och 1949. Detta är en väldigt intressant grupp att studera, alltid bland höginkomsttagarna, och alla corporate officers tillsammans stod faktiskt för 5-6 procent av alla löner som betalades ut i USA:s ekonomi på 1940-talet säger de med referens till Piketty och Saez (2003). (s. 227)

Resultaten visar en skarp minskning av VD-lönerna relativt till det normala. Median-direktörslönen sjönk från 24 gånger medelinkomsten i ekonomin år 1940 till 17 gånger år 1949. Regleringar under kriget hade en del effekt, men inte jättestor. Stigande inkomstskatter kan inte sägas ha hållit tillbaka direktörslönerna. Däremot är minskningen av direktörernas löner korrelerade med fallande företagsstorlek och facklig anslutning på företagen.

Referenser
Carola Frydman och Raven E. Saks (2010) "Executive Compensation: A New View from a Long-Term Perspective, 1936–2005", The Review of Financial Studies vol. 23 no. 5. Artikeln finns här.
Carola Frydman och Raven Molloy (2012) "Pay Cuts for the Boss: Executive Compensation in the 1940s", Journal of Economic History 72 (1). Artikeln finns här.