torsdag 28 augusti 2008

Ett annat perspektiv på och från nobelpristagare i ekonomi

Herbert Simon (1916-2001)

Är nationalekonomin höger?

Tenderar Sveriges riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne/"Nobelpriset i nationalekonomi" att gå till ekonomer som står till höger politiskt och vars forskning är politiskt biased? Är nationalekonomin helt dominerad av ett snävt "neoklassiskt" paradigm som bygger på grovt förenklande och missledande antaganden om superrationella individer och perfekta marknader? Är nationalekonomin statisk och utgår jämt från "jämvikt"-tillstånd utan förändring och där man apologetiskt utgår från harmoni?

T ex Dan Josefsson har hävdat det.

Man skulle också kunna se saken på ett helt annat sätt: att nationalekonomin inte längre är neoklassisk (jfr Colander 2000 s 137); economic man-antagandet är inte så viktigt längre utan beteendeekonomi, Herbert Simon etc tar mer och mer plats, metoden är inte bara deduktiv och hyperteoretisk utan innefattar också fallstudier och experiment (jfr Laitin 1999 om samspel fältarbete - formella modeller), och forskningen handlar inte bara om marknader eller saker som på Beckerskt manér antas fungera som marknader (jfr Deaton 2007). Att nationalekonomin under de senaste tjugo åren eller så gått igenom en positiv omvandling till en öppnare, bredare och mer tolerant disciplin med mindre högerkaraktär, större metodologisk bredd, mindre fixering vid marknader och neoklassisk pristeori, och mer korsbefruktningar med andra perspektiv och discipliner, inte minst statsvetenskap och sociologi i den s.k. nya politiska ekonomin.

Jag vet inte hur det ligger till med det, jag betraktar nationalekonomin utanför och spekulerar bara. Men en bok som ger indikationer på att den andra, positiva tolkningen har fog för sig, är James E Alt, Margaret Levi och Elinor Ostrom (red), Competition and Cooperation: Conversations with Nobelists about Economics and Political Science (1999). Alt, Levi och Ostrom är statsvetare och ledande figurer i den nya politiska ekonomin och i dagens institutionalistiska forskning. I denna volym behandlas sex levande nobelpristagare i ekonomi som är associerade med moderna ekonomiska inriktningar som ny politisk ekonomi, institutionalism, spelteori och beteendeekonomi: Kenneth J Arrow (pris 1972), Herbert A Simon (1978), James A Buchanan (1986), Gary S Becker (1992), Douglass C North (1993), och Reinhard Selten (1994).

Boken ger en annan bild av nationalekonomin än vad Dan Josefssons debattartiklar gör genom att många av deltagarna förhåller sig starkt kritiskt till neoklassicismen. Alt, Levi och Ostrom anmärker i sin introduktion att en tendens i nobelpristagarnas diskussioner var:
"a chafing dissatisfaction with the standard neoclassical paradigm of economic analysis, particularly as a foundation for positive analysis. Although dissatisfaction with neoclassical analysis is not new, it surprised us to hear it expressed with such regularity by so many who had received economics' highest award for their contributions to the field!" (s xv)
Vidare:
"we take some satisfaction in seeing economists return to the agenda of the political scientist. Once joined at the hip as political economy, then separated by huge differences in subject matter and methodology, this volume suggests a new convergence of theme and approach. It demonstrates that our field, political science, is not just a learner or importer of the ideas of others; its practitioners actively contributing to the modification of the neoclassical framework and to a new political economy." (s xix)
Vidare hittas här samstämmigheten mellan Kenneth Arrow och Jürgen Habermas om vikten av ideala talsituationer, relationen mellan Arrows och John Rawls teorier om rättvisa och Arrow och Schumpeters teori om kapitalismens undergång diskuteras; Herbert Simon sågar public choice- och rational expectations-skolorna och ser experiment som en lovande ekonomisk metodologi; Simon sågar neoklassicismens marknadsliberala bias och att NK utövat ett negativt inflytande på 1990-talets privatiseringsvåg som Simon ser som problematisk; Reinhard Selten ser stora möjligheter för nationalekonomin i experiment och fältstudier; Douglass North konstaterar med gillande att NEK numera tvingas ta in influenser från statsvetenskap och antropologi; och Simon säger "I concur with Doug North that we are today free from the bonds of static equilibrium analysis".

Det ska dock sägas att två av de sex Nobelpristagarna i boken står långt till höger politiskt sett: Buchanan och Becker. Men man behöver inte, som en Josefsson, utgå från att de är representativa. Den nyliberale ekonomen Robert Lucas som var en pionjär i rationella förväntningar-teorin och verksam vid U of Chicago, berättar i boken Conversations With Economists om hur kaotiska hans besök vid de nationalekonomiska institutionerna vid liberala (i amerikansk bemärkelse) universitet som Harvard och Yale blev, hur mycket vänsterliberalerna vid Harvard, Yale etc bråkade med honom för hans nyliberala åsikter och metoder (s 34). I samma bok säger Franco Modigliani (Nobelpris i ekonomi 1985) om Milton Friedman att "Friedman is driven by the idea that whatever the government does is bad. He has a mission and seems to be willing to sacrifice some intellectual honesty for that." (s 120) Det är alltså inte bara icke-ekonomer som tycker att kända högerekonomer som Lucas, Buchanan, Becker och Friedman står till höger. Även inom ekonomyrket står de till höger. En fin grej i Alt-Levi-Ostrom-volymen är att Buchanan, pionjär inom public choice, faktiskt talar om sig själv som en "social philosopher", inte som nationalekonom. Med sådana uttalanden - och när man håller på och diskuterar Rawls, Nozick, Habermas etc - så blir det också tydligt att nationalekonomin är ett ämne med många beröringspunkter med politik och det är inte konstigt att många ekonomer är ideologiskt eller politiskt aktiva. Dock ska man inte tro att alla ekonomer har samma åsikter som Buchanan, som är filosofisk libertarian.

---

James E Alt, Margaret Levi och Elinor Ostrom (red). 1999. Competition and Cooperation: Conversations with Nobelists about Economics and Political Science. New York: Russell Sage Foundation
David D Laitin, "Identity Choice Under Condictions of Uncertainty: Reflections on Selten's Dualist Methodology", i Alt, Levi och Ostrom 1999
Dan Josefsson, "Cynismens pris", Aftonbladet 10 december 2006
David Colander, "The Death of Neoclassical Economics", Journal of the History of Economic Thought nr 2 2000
Arjo Klamer, Conversations With Economists. Totowa, NJ: Rowman & Allanheld, 1984
Angus Deaton, "Letter from America: Random Walks By Young Economists", Royal Economic Society's Newsletter, 2007

Angus Deatons artikel som är länkad till ovan är extremt intressant. Deaton är nationalekonomiprofessor vid Princeton och talar i artikeln om utvecklingen i nationalekonomin i USA genom vad yngre nationalekonomer vid elitinstitutioner sysslar med för frågor och metoder. Deaton:
"Among the topics presented on this year’s job market were studies of the prison parole system in Georgia, (several) of HIV/AIDS in Africa , of child immunization in India, of the political bias of newspapers, of child soldiering, of racial profiling, of rain and leisure choices, of mosquito nets, of malaria, of treatment for leukemia, of the stages of child development, of special education, of war and democracy, of the effects of TV coverage on democracy, of bilingualism and democracy, and many others. (Among the leading departments, only Stanford’s graduate students appear to be working almost exclusively on traditional topics.) Twenty years ago, there was essentially none of this. Applied theses were mostly applied price theory, using a set of generally agreed-upon (preferably “frontier”) econometric methods. Issues that seem central now, like poverty, inequality, national and international health, education, the environment, and much of economic development) were left to other disciplines on the grounds that (standard) economics had no framework for analyzing such ill-defined topics."


"The advantage that economists have, if advantage it is, is their data handling skills (most social sciences are far from comfortable with millions of observations, to say the least), as well as their well-developed armory of econometric techniques. If the typical thesis of the eighties was an elaborate piece of price theory estimated by non-linear maximum likelihood on a very small number of observations, the typical thesis of today uses little or no theory, much simpler econometrics, and hundreds of thousands of observations."


"there is a fast growing effort to replace econometric methodology, which can be thought of as a set of ex post fixes for non-experimental data, with real experiments, which require no such fix, and whose results are thereby transparent and convincing. There is lively work in laboratory and field experiments, often to test theoretical propositions, fed and encouraged by the growing collaboration between economics and psychology. "

--
Om nationalekonomi och högerstämpeln se även ett blogginlägg av Robert Östling på Ekonomistas, "Liberal doktorshatt?", 10 juni 2008.

Om nationalekonomins allt mindre nyliberala tendens, se också Die Zeits rapport från American Economic Associations årsmöte år 2007: Reinhardt Blomert, "Zurück zu Keynes", Zeit nr 10 2007.

onsdag 27 augusti 2008

Förändra begreppet intellektuell

Ett av de mest irriterande inslagen i kulturlivet är användandet av begreppet "intellektuell" som ett honnörsord, för att beteckna något heroiskt. Undantagslöst är sådant användande korkat, tillbakablickande och reaktionärt. Skribenter som inte kan göra något roligare själva gnäller över att allt var bättre på Olof Lagercrantz tid eller att allt är bättre någon annanstans. Det är ett gnällande anmärkningsvärt distanslöst och fritt från självinsikt.

Jag är inte filosof och inte kulturvetare och jag tycker att användandet av begreppet "intellektuell" som synonym med "superhjälte", som bara Jean-Paul Sartre och Olof Lagercranz levt upp till, är gräsligt. Istället för ett så värdeladdat användande förespråkar jag ett analytiskt användande. När Kinas kommunistiska parti (KKP) bildades i Shanghai 1921 var det bibliotekarier och forskare på universitet i Shanghai som stod för bildandet. I den tjeckiska nationella återuppväckelsen - för språket, kulturen och den nationalistiska politiken - under 1800-talet var akademiker och skribenter som historikern František Palacký nödvändiga inslag och aktörer. I förändringen av den ekonomiska politiken i Väst under 1980-talet spelade forskare som Friedrich Hayek och Milton Friedman en viktig roll.

Kort och gott - idéer spelar roll i samhällens utveckling, och vi behöver begrepp för att analysera det. (Jfr Vivien Schmidt, Sheri Berman och Mark Blyth.) Begreppet intellektuell - helt utan normativ laddning - passar utmärkt för att benämna de personer och aktörer som utövar inflytande i ett samhälle genom sina idéer och sitt debatterande. Det är ett faktum att vissa sådana personer - t ex Palacký - spelar en roll större än den genomsnittlige medborgaren, men kanske utan att ha en annan maktposition såsom politisk eller ekonomisk.

"Egentligen finns inga riktiga intellektuella längre. Bara tyckare och estradörer. Annat var det på Olof ­Lagercrantz tid. Annat är det i Paris! Där diskuteras det på djupet. /.../
Klagokören som beskärmar sig över 'de intellektuella' upphör aldrig att bräka."

Fabian Kastner, "Vem vill väl vara intellektuell?", SvD 3 juli 2008

tisdag 26 augusti 2008

Den billiga arbetskraftens politiska ekonomi

Vad har följande nyheter gemensamt?

- TV-reportage i början av 2008 om att utländska studenter/invandrare i Sverige, ofta från Afrika, har städjobb på McDonald's på nätterna med löner långt under kollektivavtalsnivå

- Avslöjanden för några år sedan om att slovakiska arbetare på Volvo i Göteborg har löner långt under den kollektivavtalsnivå som de svenska arbetarna på samma arbetsplats hade

-Fackförbundet IG Metall organiserar i augusti 2008 demonstrationer framför Volkswagens fabrik i Kassel där mer än 1000 av 13 200 anställda är anställda från bemanningsföretag och har en timlön på 11 euro istället för 18 euro som de fast anställda har (Frankfurter Rundschau, 8 augusti)

-Den tidigare rödgröna tyska regeringen driver igenom en reform för "1-Euro-jobb", anställningar som ska kosta arbetsgivarna bara 1 euro i timmen, och detta missbrukas av jobbcenters (Tageszeitung, 23-24 augusti 2008)

Desmond King och David Rueda, statsvetare i Oxford, skulle säga att den gemensamma nämnaren är dagens arbetsmarknadsutveckling med allt fler hyper"flexibla", lågbetalda, informella jobb som allt som oftast tillfaller invandrare av olika slag, samt tidigare arbetslösa med svag förankring på arbetsmarknaden. Detta är viktigt!

"'cheap labour' has become as important in social Europe as it has been in liberal America. If we define cheap labour as a sector of workers characterised by low pay levels, poor employment protection and scant benefits, European economies now use it as much as America. They simply obtain it in a different way, by promoting non-standard employment (including employment of, often illegal, immigrants). These are the new outsiders."
Denna utveckling är en utmaning att teoretisera för att förstå vad som händer med och på de europeiska arbetsmarknaderna idag. David Rueda gör en sådan teoretisering från ett /parti/politiskt perspektiv i sin bok Social Democracy Inside Out (Oxford UP, 2007); från mer socialistisk och internationell approach teoretiserar Ingemar Lindberg med flera detta som "informalisering", som ses som tillsammans med globalisering dagens huvudtrend på världens arbetsmarknader. (Andreas Bieler, Ingemar Lindberg och Devan Pillay, Labour and the Challenges of Globalisation, Zed Books, 2008)

---
Desmond King och David Rueda, "Cheap labour is Europe's outsider class", (pdf) Financial Times 6 september 2006
Frankfurter Rundschau, "Protest vor dem VW-Werk: Zu viel Leiharbeit", 8 augusti 2008
Christian Rath, "Not ausgenutzt", Die Tageszeitung 23-24 augusti s 2
Ulrich Schulte, "Kein Sprungbrett in den Job", Die Tageszeitung 22 augusti
Ulrich Schulte, "Kannibalisierung regulärer Arbeit", Die Tageszeitung 23-24 augusti s 11