Konkurrensmekanismen på arbetsmarknaden, väl förstådd redan 1885

"Konkurrensen mellan arbetarna själva, detta deras största fördärv, vilken urartat och än mer skall urarta till ett verkligt och fördärvsinbringande utsugningssystem, har kommit föreningen att tänka på om möjligtvis icke någon gräns härför skulle kunna uppdagas. Då arbetarna nu, sammanslutna i fackföreningar, sammankomma och diskutera sina angelägenheter, ställer sig fattigdomen så ofta i vägen för realiserandet av planer och tänkesätt. Den fattigaste är nödd och tvungen att emottaga även det hårdaste arbete, som bjudes honom, emot huru låg och ringa lön som helst, ty han vet, att mottager icke han det, så kommer en annan i stället och bjuder ut sin arbetskraft till lika billigt om icke billigare pris. Följderna av ett sådant förhållande, en sådan tävlan med varandra, visa under nuvarande svåra arbetstider varthän det skadliga och för arbetarna ruinerande systemet, denna så vackert omordade 'fria tävlan' kan för arbetarklassen leda."

Stockholms Murarefackförenings verksamhetsberättelse för år 1885, citerad i Berit Bengtsson, Kampen mot §23: Facklig makt vid anställning och avsked i Sverige före 1940 (diss. Uppsala universitet, 2006, s 22)

- Jfr 9 juli, "Ett försök till Freeman-Robinson-syntes"

"Riktiga sossar"

"'Dom är inga riktiga socialdemokrater, men det är jag. Och jag vägrar att låta dom vinna.' Så svarade en bekant som betraktas som ett av socialdemokratins framtidsnamn för några år sedan när jag frågade hur han kunde med att inte bara kalla sig socialdemokrat utan dessutom vara medlem i partiet."

Anna Hellgren, "Oppositionsdepression", Arena nr 4 2009

Österberg om offentlig sektor och sysselsättning

"SEÖ: /.../ Men eftersom vi tror på marknadsekonomin så kan man inte använda offentlig sektor till att vara någon som måste anställa för anställandets skull. I så fall måste det ju skapas ekonomiska resurser därför att det finns ett behov av att förbättra och förstärka välfärden - att det behövs fler armar i skola, vård och omsorg...

TS: Men inte för att få bort arbetslösheten?

SEÖ: Nej, det kan man inte göra, för då skapar man mer ett kommunistiskt system, där ingen ska vara arbetslös och så placerar man ut folk överallt, det fungerar inte i vårt system, utan man måste ju gå från den andra vägen här.

Däremot är inte vi rädda för att offentliga sektorn blir större om det är så att det finns resurser och möjligheter, det finns ju behov i samhället som inte blir tillfredsställda fullt ut i dag. Det är ju också en politisk sak att se till så att äldreomsorgen fungerar bättre så att man inte blir ensam och så att man kan få komma ut mer och så vidare. Och då behövs det ju mer människor till detta. Du har också en psykvård som kanske skulle behöva förbättras för dem som mår dåligt i samhället. Men det måste man ju se till."

Torsten Sveronius intervjuar Sven-Erik Österberg, Arena september 2009, "'Bra balans är att det finns ett statligt samtidigt som ett privat ägande'"

Stor public works-satsning i Indien

Spännande i Economist om en jättelik public works-satsning i Indien!

"India’s National Rural Employment Guarantee Act (NREGA), which guarantees 100 days of minimum-wage employment on public works to every rural household that asks for it. But getting the work is not always easy. And getting paid for it is gruelling labour in itself.

Mr Kumar has three colleagues but no computer. It will take him four days of paperwork to distribute the money to hundreds of tiny accounts opened by NREGA workers. He will get to it when he can, he says. It could be worse. In the eastern state of Jharkhand, a banker was more enthusiastic about the NREGA. He conspired with a local official and contractor to fake the number of days worked under the scheme, withdrawing the extra money from oblivious workers’ accounts.

Despite such flaws, the NREGA is winning praise from unexpected quarters. One reason India weathered the financial crisis of the past year was the strength of rural demand, many economists argue, and one reason for that strength was the expansion of the act to every rural district in April 2008. Once dismissed as a reckless fiscal sop, the scheme is now lauded as a timely fiscal stimulus. Because it must accommodate anyone who demands work, it can expand naturally as the need arises."

Economist, "Rural job guarantees", 5 november

Bra globaliseringsgrejer

Historikern Juha Siltala behandlar tre viktiga forskare - David Harvey, Andrew Glyn, Beverly Silver - om globala kapitalismen på rekordfart (texten är kort!, många bra idéer per stycke:

Juha Siltala, "'Facklig organisering i Kina är en människorättsfråga'", Löntagaren 29 mars 2007

Nyliberalism och astrologi

"Neoliberalism is to neoclassical economics as astrology is to astronomy. In both cases, it takes a lot of blind faith to go from one to the other."

Dani Rodrik, "After neoliberalism, what?", project syndicate-krönika, 2002

Läs inte Robinson 2004

I neoklassisk nationalekonomi har varor och tjänster typiskt sett avtagande marginalnytta, vilket innebär att vid någon punkt får en person/konsument ut mindre och mindre nytta för varje ny enhet av en viss vara eller tjänst som han/hon konsumerar. T ex: på en varm sommardag blir jag mycket glad av en kall glass - marginalnyttan är hög. Men om jag äter fem glassar, är den femte inte särskilt god längre och får mig att må illa. Marginalnyttan har fallit.

Åtminstone när man diskuterar lite raljerande, så kan man ofta ta upp huruvida en viss forskningsgren/inriktning/applicerande av en viss teori eller modell har avtagande marginalnytta. (T ex gör Todd Sandler det konsekvent i sin fina översikt över samtida nationalekonomi, Economic Concepts for the Social Sciences, Cambridge UP 2001).

När jag läser mer och mer om det ena och det andra - anställningsförhållandet, internationell handel, globalisering osv - slår det mig inte sällan att för teoretiska böcker började marginalnyttan avta för länge sen, och vad som behövs är istället empiriska studier (förankrade i teori, så klart). Neoklassisk nationalekonomi brukar beskyllas för att syssla för mycket med världsfrånvända modeller och det stämmer nog, men tyvärr stämmer samma sak också för marxister.

Ett exempel på detta är William I. Robinsons världsfrånvända A Theory of Global Capitalism. Robinson är mycket uttalad marxist och förkastar bl a Webers statsteori här utan några "belägg" utan enbart baserat på teoretiska (förvisso dialektiska) resonemang. Hans huvudtes i boken är att en "transnationell kapitalistklass" (TNC) och en "transnationell kapitaliststat" (TNS) vuxit fram, och att det är en kvalitativ skillnad mellan den fas som världen befinner sig i nu av transnationell kapitalism och den tidigare fasen av internationell kapitalism.

"Marxists would do well also to reconsider the argument by Marx and Engels that 'the proletariat of each country must, of course, first of all settle matters with its own bourgeoisie'. 'Its own bourgeoisie' is not transnational." (s 142)

-R bortser här ifrån alla de företag som inte är transnationella, inklusive många lokalt/regionalt/nationellt baserade tjänsteföretag! Klasskampen finns alltså inte på de företag som inte är verksamma i minst två länder? Enögdheten i Robinsons teori blir här tydlig.

Ännu värre blir de totala felstegen i Robinsons perspektiv här:

"The September 2001 attack on the World Trade Center in New York suggested the rise of new modalities of conflict between the weak and the powerful in global society. In the past, the most exploited, oppressed, and dispossessed sectors of humanity, the colonized, were forced by material and spatial reality to limit their resistance to the direct sites of colonial control..." (s 160)

Det är något djupt sjukt när terroristdåden 11 september 2001 tolkas som att de svaga/subalterna i globala samhället slår tillbaka... Sonen till en byggherre från en välbärgad saudisk finansfamilj, för en progressiv kamp? I think not. De anställda - den faktiska arbetarklassen - i de av bin Ladinfamiljen ägda företagen, ja de är arbetarklass och i en vettigare marxistisk modell bärare av ett viktigt intresse. Men sådana figurerar inte i Robinsons teori. Det är det bara "det transnationella" som gäller, och strunt som empiri bryr han sig inte om.

Om jag får lov att vara lite oförskämd så skulle jag vilja säga att det finns något oerhört US-amerikanskt över Robinsons bok. Eftersom US-amerikanska vänsterradikala intellektuella tenderar att inte ha någon förankring i eller kontakt med en genuin arbetarrörelse, så tenderar deras verk att snarare utmärkas av "rädda världen-ism" och collegeutbildad kust-medelklass-skam över vad deras regering gör i och mot "tredje världen", än av några grundade insikter i hur en arbetarrörelse fungerar. De tenderar att idealisera "motstånd" i de vagaste termer och svänga sig med frasradikala uttryck, men utan någon genuin dialektik eftersom de saknar arbetarrörelse i sig. Ett stort och extremt viktigt undantag är förstås Beverly Silver, (ett annat är Carolina Bank Muñoz) men så växte Silver också upp i bilarbetarstaden Detroit...

Läs inte: William I Robinson, A Theory of Global Capitalism: Production, Class, and State in a Transnational World (Johns Hopkins Press, 2004)

Läs istället: marxisterna Ed Brown, Bob Milward, Giles Mohan & Alfred B Zack-Williams, Structural Adjustment: Theory, Practice, and Impacts (Routledge, 2000)

Ett exempel på samtida "new political economy": Acemoglu et al "A Theory of Military Dictatorships"

"We investigate how nondemocratic regimes use the military and how this can lead to the emergence of military dictatorships. Nondemocratic regimes need the use of force in order to remain in power, but this creates a political moral hazard problem; a strong military may not simply work as an agent of the elite but may turn against them in order to create a regime more in line with their own objectives. The political moral hazard problem increases the cost of using repression in nondemocratic regimes and in particular, necessitates high wages and policy concessions to the military. When these concessions are not su¢ cient, the military
can take action against a nondemocratic regime in order to create its own dictatorship. A more important consequence of the presence of a strong military is that once transition to democracy takes place, the military poses a coup threat against the nascent democratic regime until it is reformed. The anticipation that the military will be reformed in the future acts as an additional motivation for the military to undertake coups against democratic governments.
We show that greater inequality makes the use of the military in nondemocratic regimes more likely and also makes it more difficult for democracies to prevent military coups. In addition, greater inequality also makes it more likely that nondemocratic regimes are unable to solve the political moral hazard problem and thus creates another channel for the emergence of military dictatorships. We also show that greater natural resource rents make military coups against democracies more likely, but have ambiguous effects on the political equilibrium in nondemocracies (because with abundant natural resources, repression becomes more valuable to the elite, but also more expensive to maintain because of the more severe political moral hazard problem that natural resources induce). Finally, we discuss how the national defense role of the military interacts with its involvement in domestic politics."

Daron Acemoglu (MIT), Davide Tecchi (U Urbino) & Andrea Vindigni (Princeton), "A Theory of Military Dictatorships" (pdf)