Om ett land har mer jämlik fördelning av disponibla inkomster än ett annat, blir en intressant fråga: varför? Är det på grund av mer jämlik fördelning av marknadsinkomsterna (löner, företagarinkomster och kapitalinkomster), eller på grund av större omfördelning? Detta är en intressant fråga och alltid aktuell; senast häromdagen twittrade Adam Tooze om just detta, i fråga om skillnaden i ojämlikhet mellan USA och Europa. Antoine Bozio och fyra andra ekonomer, inklusive Thomas Piketty, tacklar i ett nytt working paper från World Inequality Lab denna fråga, för fallen Frankrike och USA sedan år 1900.
Detta fascinerar mig särskilt mycket eftersom ekonomen Robert Wade i sin recension av Pikettys första stora bok påpekade att Piketty i sina analyser av ojämlikhet tenderar att fokusera väldigt mycket på beskattning, och missa frågan om "predistribution", om den sorts policies som påverkar folks förmågor att tjäna pengar och därmed fördelningen av marknadsinkomster, som skolpolitiken, pro- eller anti-fackliga policies, osv. Men nu, 2020, använder Piketty just begreppet "Predistribution", och ställer det mot "redistribution": vilket är viktigast för att förklara utfallen i Frankrike och USA?
Pappret börjar just med att säga att public economics-litteraturen om ojämlikhet i stort helt har fokuserat på skatter och transfereringar, och tagit ojämlikheten före dessa policies för given. Men, påpekar de: policy kan påverka också "the pretax distribution of income (what we will call “predistribution”)", till exempel lagar och förordningar om arbetslivet, corporate law, handelsregimer, arbetsmarknadsregleringar, utbildningspolitik, sjukvårdspolitik. De menar att det är brist på historiska data som gjort att den långsiktiga forskningen inte tittat särskilt mycket på detta, utan fokuserat på skatter:
"although these channels are known to impact inequalities, the lack of adequate data series with sufficient historical and comparative breadth has limited the ability to evaluate and compare the long-term impact of various public policy options on inequality. " (s. 1)*Det nya bidraget i det nuvarande pappret är att de använder Distributional National Accounts (DINA)-serierna för Frankrike från Garbinti, Goupille-Lebret och Piketty (2018, JPubE) ; detta papper talar de också om som ett "companion paper" (s. 7) och för USA från Piketty, Saez och Zucman (2018, QJE) men lägger till en analys av hur mycket predistribution kontra omfördelning bidrar till utjämning.
Jag hoppar över den långa och tekniska diskussionen av data-konstruktionen och går rakt på resultaten. De börjar med att diskutera utvecklingen för ojämlikheten före skatter och transfereringar. Båda ländernas ojämlikhet, mätt som toppdecilens andel av de totala inkomsterna, är U-formad över 1900-talet men med ett "djupare" U, alltså större minskning, i Frankrike: från 1913 till 1980 minskade toppdecilens andel med 43 procent i Frankrike men "bara" 23 procent i USA. Ökningen efter 1980 är också mycket kraftigare i USA: 35 procent kontra 16 procent i Frankrike. Sammantaget innebär detta att Frankrike idag har lägre ojämlikhet före skatter och transfereringar än vad man hade 1900 medan USA är ungefär på den nivå som Frankrike var runt 1900.
Från detta går de över till huvudfrågan, nämligen hur stor skillnaden är mellan pre-tax och post-tax ojämlikhet. Diagrammen 2a och 2b visar skillnaderna för Frankrike och USA.
Diagram 2a visar att den halvan som tjänar mindre förvisso fått en mindre del av marknadsinkomsterna sedan 1980 i Frankrike, men att omfördelning gjort att andelen av de disponibla inkomsterna inte blivit mindre. I USA (diagram 2b) har däremot de båda andelarna sjunkit på samma sätt, vilket tyder på mindre kompensatorisk omfördelning.
Idag (åren 2010-2018) minskar omfördelningen toppdecilens andel av inkomsterna med 21 procent i Frankrike och med 17 procent i USA. Omfördelningen ökar den lägre hälftens andel av inkomserna med 40 procent i Frankrike och 46 procent i USA. Slutsatsen är att omfördelningen är lika stor i USA och Frankrike, och att skillnaden i utfall alltså beror på skillnader i marknadsinkomstojämlikhet.
Utvecklingen över tid tolkar de så här. Franska toppdecilen tjänade år 1900 18 gånger mer än botten-halvan; ration sjönk kontinuerligt till 7.3 år 2018. Efter skatter och transfereringar var ration 17 1910, sjönk under WW1 och var runt 10.5 på 1920-talet, sjönk sedan i takt med pre-tax och sjönk 1974-84 än snabbare (pga ökad omfördelning) till en nivå runt 4. På 1960-talet var ojämlikheten ungefär samma i de två länderna (ratio på 9 pre-tax och 7 post-tax) men därefter har de divergerat med mer ökning av ojämlikheten i USA än i Frankrike sedan 1980-talet. Omfördelningen är dock mycket större idag än i början av 1900-talet i båda länderna.
De gör dekompositioner av ojämlikheten (pre-tax och post-tax) för måtten toppdecil/bottenhalvan och toppdecilen/botten-90-procenten. Dessa resultat visar att den större minskningen av ojämlikhet i Frankrike jämfört med USA 1900-2018 inte beror på större ökning av omfördelning, utan på grund av en större minskning av marknadsojämlikheten. (s. 26)
Skattekvoten som andel av BNP har ökat rejält sedan 1900-talets början, från mindre än 10 procent till runt 25 procent i USA och runt 40 procent i Frankrike idag, om man inte räknar in arbetsgivaravgifter. Indirekta skatter stod i Frankrike i 1900-talets början för 92 procent av de totala skatterna; idag 36 procent medan kapitalbeskattning och progressiv inkomstbeskattning, liksom arbetsgivaravgiftr ökat. I USA är arbetsgivaravgifterna inte lika viktiga. Med administrativa mikrodata beräknar Bozio et al hur omfördelande skatterna är.
År 1970 var beskattningen mer progressiv i USA än i Frankrike, men sedan dess har länderna gått åt olika håll och bytt plats i denna rangordning. (s. 29-30) Det mesta av förändringen i USA beror på sänkta skattesatser på kapitalinkomster och på minskning av progressiviteten för inkomster mellan percentil 20 och percentil 70.
Vad gäller transfereringar har i frankrike andelen av universella barnbidrag och liknande familjebidrag minskat, medan andelen behovsprövade bidrag ökat. Andelen av nationalinkomsten som utgörs av bidrag till den lägre halvan av inkomstfördelningen har ökat från 2.7 till 6.0 procent sedan 1970. Också USA har faktiskt ökat sina bidrag till den lägre halvan, men inte lika kraftigt. (s. 32-33)
De börjar sin slutsatsdel med att säga att omfördelningen förvisso är omfattande i både USA och Frankrike, men att förklaringen till skillnader mellan de två länder, och förändringar över tid, är förändringar i marknadsinkomsternas fördelning.
"To summarize our main results, pretax income inequality appears to be the main factor to account for differential level and trend in inequality between France and the U.S. over the 20th century. Redistribution plays an important role today in reducing post-tax inequalities in both the U.S. and France, by 43-44% using our benchmark measure of the ratio T10/B50. But this reduction of inequalities by direct redistribution has only contributed for a quarter of the total change in inequalities over the period. " (s. 33)De betonar att analysen här pekar på en stor uppsättning policies som har betydelse för ojämlikhet men inte fångas av det vanliga måttet på omfördelning. För fortsatt forskning pekar de på att man måste forska mer om vilka policies och regleringar som ger upphov till olika mönster i marknadsojämlikhet:
"Needless to say, we are unable in the context of the present paper to identify the exact role played by predistribution to account for differential level and trend in pretax inequality between France and the U.S. However, our findings clearly show that differences in post-tax income inequality between the two countries are explained by
differences in pretax inequality rather than differences in redistribution. This implies that research and policy discussions should, in the future, focus on predistribution as much as on redistribution. " (s. 34)
Ja, så det är ju ett intressant papper, och väldigt bra att de öppnar upp den långsiktiga ojämlikhetslitteraturen för ett policy-perspektiv på skatter. Fokus har sedan Pikettys epokgörande papers i 2000-talets början varit rätt ensidigt på skatter -- jfr t ex studier av Stasavage och Alfani -- men jag tror att vi måste ha ett mycket bredare perspektiv för att verkligen förstå vad som hänt. I detta papper lämnas dock detta, "predistribution" fortfarande som en svart låda.
Referens
Antoine Bozio, Bertrand Garbinti, Jonathan Goupille-Lebret, Malka Guillot och Thomas Piketty (2020), "Predistribution vs. Redistribution: Evidence from France and the U.S.", World Inequality Lab Working Paper No 2020/22. Finns att läsa här.
Fotnot
* När de talar om vilka litteraturer deras papper bidrar till, tar de dock upp en forskingslinje som fokuserar på vad man kan kalla "predistribution":
"Third, our paper contributes to the broad literature on the determinants of pretax income inequality. This literature has typically discussed the relative role of education policies (Katz and Murphy, 1992; Chetty et al., 2017), minimum wage (Autor, Manning and Smith, 2016), compensation bargaining (Piketty, Saez and Stantcheva, 2014), international trade and technological change (Autor et al., 2014, Acemoglu and Restrepo, 2020), as driving forces of increased inequality. Our results suggest that such “predistribution”–policies, rules and mechanisms impacting pretax income inequality–matters much more than direct redistribution in explaining differences in overall inequality between the U.S., France and possibly other European countries. Generally speaking, our findings contribute to the expending policy debate on the notion of “predistribution” and call for a better comprehension of these mechanisms." (s. 6)
Där i den sista meningen fotnotar de också: "The notion of “predistribution” has played an increasingly important role in policy debates since the 2000s, particularly in British policy debates. See e.g. O’Neill and Williamson (2012) and Thomas (2017). "
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar