Klasskonflikt i politiken i de rika länderna

Vilken roll spelar klasskillnader, och mer specifikt konflikter mellan klasser, i dagens politiska system i välfärdskapitalistiska länder? Denna fråga adresserar sociologerna Jonas Edlund, professor i Umeå, och Arvid Lindh, forskare vid SOFI i Stockholm, i artikeln "The democratic class struggle revisited" från 2015.

De skiljer på två sorters konflikt, och definierar dem så här:

"The concept of social conflict refers to tensions and antagonism between social categories located at different levels in the socio-economic hierarchy outside parliamentary politics, for example, class conflicts played out primarily at the site of production or more or less violently in the streets. The concept of political conflict refers to class struggles that are mainly institutionalized within parliamentary politics and resolved in a ‘‘peaceful’’ way through the implementation of redistributive welfare state policies." (s. 312)

De utgår från Walter Korpis analys i hans bok Den demokratiska klasskampen från 1981. Korpi argumenterade att i avancerade välfärdsstater flyttade klasskonflikter över från mindre institutionaliserade, sociala konflikter till formella politiska konflikter. Korpi har därefter framför allt studerat detta på den institutionaliserade nivån, med fokus på politiska partier och stora organisationer som fackförbund. Edlund och Lindh går över till en individ-nivå och studerar hypotesen baserat på individ-survey-data från International Social Survey Program (ISSP) för 1999 och 2009 från 20 länder. Där definierar de social konflikt som folks uppsattnint om hur svåra de klassrelaterade sociala konflikterna i samhället är, och politisk konflikt som klasskillnader i preferenser för omfördelningspolitik. Med dessa definitioner är social konflikt mindre vanligt i omfördelande välfärdsstater, och politisk konflikt mera vanligt, just som Korpi argumenterade.

Den teoretiska bakgrunden är en diskussion om hur viktigt klass, och klasskillnader, är för politiken i välfärdskapitalistiska länder sedan 1990-talet. Gentemot forskare som Korpi som argumenterat att klass fortfarande är viktigt, trädde framför allt på 1990- och 2000-talen forskare fram som menade att klass inte längre var särskilt viktigt. Inglehart talade om postmaterialistiska värderingar*, Pierson (1996) om att välfärdsstaten skapat sina egna intressegrupper, och Pakulski och Waters om "the death of class", att de materiella skillnaderna mellan klasserna blivit så små att de inte längre kan strukturera politiken och dess ideologiska motsättningar. Mot detta står analyser som Korpi och Palme (1998) och le Grand och Tåhlin (2013). Klasskillnader i politiken har studerats framför allt som betydelsen av klasstillhörighet för ens partival (som Evans 1999) och betydelsen av klasstillhörighet för ens policy-preferenser (som Svallfors 1999). Edlund och Lindh väljer som sagt att studera den andra dimensionen, kopplingen mellan klass och policy-preferenser.**

För att mäta folks uppfattning om de sociala konflikternas styrka i samhället använder de ISSP-frågor om "how much conflict is there between..." (a) fattiga och rika, (b) arbetarklassen och medelklassen, (c) management och arbetare, (d) "people at the top of society and people at the bottom". Den politiska konfliktdimensionen mäts med klasskillnaden i hur folk med olika klasstillhörighet svarar på frågan "It is the responsibility of the government to reduce differences in income between people with high incomes and those with low incomes." (s. 317)

Metoden är multilevel-analys där de tar hänsyn både till individers egenskaper och samhället där de lever -- skatter som andel av BNP, sociala utgifter som andel av BNP, och hur mycket staten omfördelar inkomster (från Wang och Caminada 2011) som intressanta variabler, och BNP/capita som kontrollvariabel. Resultaten visar att folk i länder med större välfärdsstat och mindre inkomstojämlikhet uppfattar de sociala konflikterna i samhället som mindre svåra, och att länder med större välfärdsstater har större klasskillnader i preferenser för omfördelning.

Den teoretiska slutsatsen är: "this article offers some support for the claim that the encompassing welfare state can be understood as a manifestation of a successful large-scale societal compromise between partly conflicting interests rooted in social structure." (s. 324)

 

Referens

Jonas Edlund och Arvid Lindh (2015) "The democratic class struggle revisited: The welfare state, social cohesion and political conflict", Acta Sociologica 58 (4): 311-328.

Fotnot

* Det är en otrolig "end of history"-vibe att Inglehart 1990 menade att välfärdsstaten redan hade ‘‘succeeded in alleviating those problems it can most readily solve’’. Citerad av Edlund och Lindh s. 315.

** De har en tydlig argumentation för varför det måttet är mer relevant här. I den diskussionen har de också detta intressanta teoretiska resonemang:

"welfare policy arrangements can be conceptualized as institutionalized compromises/conflicts between different social groups or collective actors (Korpi, 2001). Once a particular institution has been created, the central political actors involved in the process – defined here in a broad sense – can be characterized as institutional translators. These institutional translators are important for underpinning collective memories and worldviews among citizens (Rothstein, 2000). "

Rothstein-referensen är till en artikel i Journal of Theoretical Politics år 2000.