Vad säger forskningen om "the gilded age" om vår nutid, och tvärtom?

Redan i februari förra året bloggade jag om det: "Lever vi i en ny 'Gilded Age'?". Då utifrån en artikel av historikern Gabriel Winant i tidskriften The Journal of the Gilded Age and Progressive Era, som förra året körde ett helt temanummer på detta tema, apropå den myckna diskussionen i den riktningen de senaste tio åren eller så, i samband inte minst med diskussionerna om Thomas Pikettys forskning om ojämlikhetens utveckling i de rika länderna.

Nu kollar jag på en annan artikel i samma nummer, av historikern Noam Maggor, som jag annars känner till från artikeln “The United States as a Developing Nation: Revisiting the Peculiarities of American History” som publicerades i Past and Present förra året.

Maggor menar att jämförelsen, eller snarare likställandet, mellan vår tid och Gilded Age före första världskriget förvrider förståelsen både av då och nu. Anammandet av muckrakers-terminologin "Gilded Age" leder till en moralistisk förståelse av USA:s kapitalism före 1914, en personfixerad berättelse med stora män som Jay Gould, Cornelius Vanderbilt och John D. Rockenfeller i centrum. Han pekar på sin egen artikel med Stefan Link som företrädare för en mer subtil analys av USA-kapitalismen under denna period och menar gentemot Gilded Age-jämförelserna att:

"These discourses naturalize, rather than interrogate, tectonic shifts in political economy between different regimes of capital accumulation. They revive a debunked version of history to skew, and in some ways derail, analysis of our current situation. This feedback loop flattens and mischaracterizes both periods." (s. 279)

Han förespråkar istället en mer systematisk analys:

"In particular, it should divert attention away from the charisma of a handful of business leaders to more systematic (yet not necessarily reductionist) class analysis. Against the conventional emphasis on governments as either passive or corrupt bystanders to market driven processes, this conversation should emphasize the crucial role of state institutions in molding and indeed fueling economic change. This approach could position grassroots movements, not merely as forces of opposition or reform, but as full, proactive, forward-looking participants in the formation of the new order. Reframing the two periods along these lines would go a long way toward enriching the analysis of particular iterations of capitalism, recasting them not as a background conditions or stages in a predetermined historical arc—preindustrial, industrial, postindustrial—but as complex historical problems in need of scrutiny." (s. 279)

Som förebild utgår Maggor från ny forskning om nyliberalismens ursprung av Quinn Slobodian och Vanessa Ogle. Både Slobodian och Ogle visar på statens betydelse för att omstrukturera kapitalismen, och hur intellektuella påverkat genom att påverka vad staten gör och inte gör. Hos Slobodian framstår kapitalismen inte som ett negativt projekt av att ta bort staten ur det ekonomiska livet, utan som något positivt och proaktivt, “a specific institution-building project”. De ledande nyliberala tänkarna -- Mises, Hayek och andra -- formade sina politisk-ekonomiska ideal utifrån den globaliserade ekonomi som de mindes från tiden före 1914:

"When the architects of neoliberalism formulated the blue-prints for our age of globalization, they had in mind the type of capitalism that coalesced in the late nineteenth century, driven by worldwide networks of railroads, steamships, and telegraph lines. They looked to reconstitute a world where foreign investment was ubiquitous, capital moved safely around the world, and contracts were universally enforced regardless of jurisdiction. They envisioned a planet linked by the uninterrupted flow of money, information, and goods (though not necessarily people)." (s. 280)

Vanessa Ogle visar i sin artikel “Archipelago Capitalism: Tax Havens, Offshore Money, and the State, 1950s–1970s” på en helt annan global ekonomiska geografi än den "platta värld" som 00-talets nyliberala visionärer utmålade.

"This geography has not been characterized by growing institutional evenness across space, but rather, by the proliferation of jurisdictions, regulatory environments,and institutional forms, each with its own unique characteristics. This diverse, fragmented, and fluid political landscape, not only provides opportunity for tax “avoidance,” capital “flight,” and the “offshoring” of massive amounts of wealth. It also establishes crucial conduits for worldwide economic interconnectedness. It is the movement of capital through these multiple dominions and local authorities that generates and sustains globalization." (s. 280-281)

Denna globala ekonomi har inte uppstått per automatik eller av en osynlig hand, utan som politiska projekt, skapandet av ett nytt ramverk för kapitalrörliughet. Hos Slobodian är de centrala aktörerna teoretiker och intellektuella, hos Ogle investerare, affärsmän och "diplomat capitalists", ofta ex-politiker. Likt Slobodian menar Ogle att detta projekt sedan 1970-talet "återskapat" ("re-created") den ojämna ekonomiska geografin från före 1914.

Utifrån Slobodian och Ogle menar Maggor att vi kan ställa bättre frågor om USA:s ekonomi före 1914.

"Slobodian and Ogle’s treatment of the neoliberal political economy, when applied tothe late nineteenth century, raises a set of questions historians of the United States have seldom asked and that the grumbling about a New Gilded Age tends to repress. How, in fact, did the American state (rather than its absence) shape the trajectory of capitalist development in the latter part of the nineteenth century? What characterized the relationship between politics and business in this period? How did this relationship mediate the links between the global marketplace and the domestic political economy? If government bodies played more than a supporting or captured role, who shaped policy and how, especially considering the democratic nature of politics, which Slobodian’s actors identified as a deadly threat to markets? To what extent were various groups of capitalists able to design institutions and policies in ways that served their interests?

Historical inquiry that foregrounded these key questions would shed new light on the
long history of American capitalism." (s. 281-2)

En sådan historieskrivning behöver inte vara "crudely materialistic", utan kan som exemplet Slobodian visar ta in idéer och ideologier. Men om forskningen om Gilded Age har studerat ideologierna hos de "progressiva" reformatorerna men inte hos de som förespråkade själva Gilded Age-institutionerna, så måste en nyare forskning studera idéer på båda sidorna, så att säga. Också, som Ogle visar, så måste institutionerna som reglerar ekonomin studeras i detalj. Nyare forskning -- Maggor nämner Steven Hahn, Paul Kramer och William Novak -- har demolerat myten om Gilded Age som laissez faire. (Här är parallellen till den svenska debatten om ifall vi hade en nattväktarstat decennierna efter 1860-talet, uppenbar. Se t ex forskning av Svenbjörn Kilander och Torbjörn Nilsson.)

Från forskningen om the Gilded Age vill Maggor att forskningen om nutiden ska ta med sig de mer sofistikerade perspektiven på "populismen" som utarbetats de senaste decennierna när 1950-talets Kalla kriget-färgade läsning av 1800-talets populister som reaktionärer, motiverade av status anxiety, har motbevisats och ersatts av perspektiv som betonar hur the Grange, Knights of Labor, the People's Party och andra organisationer mobiliserade stora antal amerikaner utifrån genuina sociala, politiska och ekonomiska målsättningar och analyser.

"Their efforts were not quixotic or romantic campaigns, fated to fail. They, rather, proved to be formidable state builders, breaking new ground in areas such as progressive taxation, corporate regulation, antitrust policies, labor empowerment, and urban governance. They imaginatively rethought the fundamental building blocks of the capitalist political economy."*

Utifrån detta kan man se, menar Maggor, hur slapp användningen av begreppet "populism" i USA:s politiska diskussion idag är: "It exposes a deep-seated difficulty of liberal optics and categories to make sense of insurgent social movements"; "Historians of the First Gilded Age are well positioned to challenge this type of dismissive attitude and push for a much more complicated and engaged assessment. " (s. 283) "

Maggor avslutar sin intelligenta och tänkvärda artikel med att skissa på det ömsesidiga lärandet mellan forskning om perioden före 1914 och perioden sedan 1980:

"New histories of neoliberalism as an ideological, institutional, and political project, as explored by Slobodian and Ogle, among others, challenge long-standing assumptions about the First Gilded Age as a type of absence—of collective agency, government involvement, positive political-economic vision—that preceded an assertive “Age of Reform.” Similarly, histories of the First Gilded Age, especially the literature about grassroots movements, bring into sharper relief the idea that globalization, far from an elite construction—conceived and engineered from the top by a small cohort of powerful actors—has, in fact, deeply contentious and conflictual processes. There are certainly pitfalls to this type of intellectual exercise, but the potential benefits outweigh the possible costs." (s. 283)

Referens
Noam Maggor (2020) "To Gild or not to Gild? Revisiting the Transformations of American Capitalism", The Journal of the Gilded Age and Progressive Era (2020), 19, 278–284

Fotnot

* Om populisterna hänvisar Maggor till forskning av Lawrence Goodwyn (Democratic Promise, 1976), Charles Postel (The Populist Vision, 2007) och, om policy-framgångarna, Monica Prasad (The Land of Too Much, 2012), Elizabeth Sanders (Roots of Reform, 1999) och Noam Maggor själv (Brahmin Capitalism, 2017).