I mars och april pågick en treveckors strejk på ett rumänskt biltillverkarföretag, Dacia som är en underleverantör till franska Renault. Dacia är ett före detta statligt företag som Renault år 1999 tog över genom att köpa 51 procent av företaget*. Dacia är idag den huvudsakliga tillverkaren av Renaults lågprisbil som siktar på globalt utvecklande marknader, Logan.
Nu strejkade alltså Daciaarbetarna i mars och april. Financial Times konstaterar att det är en del av en pågående trend som Europas postkommunistiska låglöneländer genomgår, där lönerna pressas uppåt efter 15 år av inflöde av kapital från väst**. I Ryssland strejkade Fords bilarbetare tre veckor och fick 21 procents löneökning; på Dacia fick arbetarna denna gång 28 procents löneökning***. Det är stora ökningar och därför intressant som utveckling (även om det förstås sker från en låg nivå).
Coston Dumitru, ledare för fackförbundet BNS, säger till Financial Times att "Det första argumentet för företag att komma till Rumänien är låga arbetskostnader - resultatet av år som politiker till vänster och höger har promotat vårt land som en plats med välutbildad arbetskraft och låga löner". Före strejken låg Dacias arbetarlöner på 1,663 lei i månaden, vilket motsvarar ungefär 4000 svenska kronor. Facket krävde först 50 procents ökning men fick alltså nöja sig med 28 procent. En rumänsk ekonom säger att strejkerna är ett tecken på att lönerna de kommande åren kommer stiga rejält: "Vi kan inte länge till förbli Europas Kina".
Denna utveckling i globaliseringen, där lönerna pressas upp i ett låglöneområde dit kapitalinflöde dirigerats just på grund av de låga lönerna, är lovande. (Det enkla faktorprisutjämnandeantagandet från av Heckscher-Ohlinteoremet skulle också förklara detta.) En intressant analys har getts av sociologen Beverly Silver i hennes bok Forces of labor: Workers' movements and globalization since 1870, i vilken hon bland annat följer bilindustrins arbetskonflikters geografiska spridning över världen sedan 1870****. Silver visar övertygande hur vart än kapitalet flyttat för att få tillgång till rikt arbetskraftsutbud och låga löner, har motstånd uppstått och lönerna har pressats upp - "where capital goes, conflict goes". Silver analyserar motståndet i begreppen "Marxian unrest" och "Polanyian unrest", och motståndet är verkligen typiskt för Polanyis teori om den dubbla rörelsen, där marknaders och kapitalets utveckling (som syftar till profit) i samhället ständigt bemöts av socialt och politiskt motstånd för att gynna andra värden och intressen än profiten. Kapitalet är mer rörligt än vad arbetskraften är, men vart än kapitalet flyttar och omdanar marknader uppstår motrörelser för att inbädda marknaderna och forma deras funktionssätt på ett socialt önskvärt sätt.
Den nyliga utvecklingen i Östeuropa ger en illustration till detta.
-------------------------------------------------------
*The Economist, "Rights issue", 29 juli 2000
**Financial Times 15 april, "Pressure on Romanian pay levels"
***Financial Times 12 april, "Renault ends Romania strike with offer of 28% pay rise"
****Beverly Silver, Forces of labor: Workers' movements and globalization since 1870 (Cambridge: C UP, 2003). En intressant intervju med Silver: http://www.workersliberty.org/node/4822. Forskaren Kim Moody har skrivit en intressant recension i New Left Review: http://archives.econ.utah.edu/archives/aut-op-sy/2004m05/msg00195.htm Och forskarna Michael Burawoy, Ching Kwan Lee och Ian Robinson diskuterar boken här: www.soc.jhu.edu/people/silver/silver-newsletter.pdf
Uppdatering 27 juli
Genom Eurotopics hittar jag ett utdrag från en artikel i en litauisk tidning som handlar om löneutvecklingen där.
"Farewell to low-wage Lithuania
Thanks to a high rate of economic growth, but also to the fact that many people have left the country, Lithuania currently has near full employment. However, according to the online news portal Balsas this could soon change: "An increasing number of workers are being made redundant because of investments in new machinery. For a long time we were a low-wage country but those times are over now. Nowadays you can produce cheaply in Vietnam, perhaps, but not in Lithuania. We are investing in more efficient work processes rather than creating new jobs. But we should not be concerned that investments in cutting-edge technology are the reason for job losses, for this is just a reaction to the increasing wages. Moreover, such investments show that companies are planning to stay active in Lithuania in the long term." (23/07/2008)"
Remigijus Simasius, "Bedarbystė ateina į Lietuvą?", Balsas 23 juli
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar