Lågbrynt och högbrynt höger

Att läsa Svenska Dagbladets ledarsida är en plågsam sysselsättning. Deras explosiva blandning av dogmatism och ignorans är svårslagen; man får nog leta sig till bloggosfären för att hitta en lika hög nivå.

Inte desto mindre måste jag läsa den i alla fall då och då, för någon gång lär den bli bättre och då blir det läge för mig att mildra mitt klagande.

För två veckor sedan fick jag ett nytt exempel på sidans nuvarande läge. Jag läste nämligen Svenskan och Financial Times samma dag, och båda ägnade ledare åt läget i Irak. Skillnaderna mellan de två ledarna är slående och, tror jag, exempel på skillnaden mellan en populistisk högertidning som inte har några skrupler som står ivägen för dess propagandistiska funktion, och en högertidning som inte har lika mycket partipolitisk funktion. Här kommer ett citat ur Per Gudmundssons (jag brukade faktiskt gilla Gudmundssons blogg, innan han började på SvD och skrev rätt oseriöst och humoristiskt) ledare om Irak den 10 april. Älska hur han lyckas få in en gammelliberal moralkaka också - Marx* hade älskat det.

"I januari 2007 utsågs general David Petraeus till ledare för den multinationella insatsen i Irak. Kriget hade då pågått i tre och ett halvt år. År fyllda av motgångar. När Petraeus på tisdagen föredrog läget i den amerikanska kongressen var han, precis som förra gången, försiktig med att utropa några segrar. Men fakta talar för sig själva. Mindre våld, färre civila dödsoffer, svagare motstånds- och terroristgrupper samt ett ökat irakiskt deltagande i säkerhetsarbetet redovisades.De militära framgångarna beror till viss del på Petraeus amerikanska truppförstärkning, the surge. Desto större roll har dock de irakiska trupperna spelat."
Per Gudmundsson, "En enskild individ kan ha stor betydelse", Svenska Dagbladet 10 april

Mmmm vilken rubrik!!! Det är som en skola i hur man skriver en ledare i en dagstidning: a)vinkla alla nyheter utifrån din ideologi, och b) proppa in moralkakor som understödjer din ideologi.

Jämför därefter den ledaren med det första stycket i den ledare om Irak som Financial Times publicerade samma dag, den tionde april:

"The claims made by President George W. Bush and an increasingly reedy chorus of neo-conservative boosters for the 'surge' of US troops in Iraq have long been ludicrous. The multi-sided ethnosectarian conflict fuelled by the occupation has not been 'turned around' and strategic success - whatever that now means - is nowhere in prospect."
Financial Times ledare 10 april, "Adrift in Bagdhad"

Observera att jag här inte säger att jag vet allt om hur det är i Irak (jag har aldrig varit där) eller att Gudmundsson nödvändigtvis har helt fel i sak. Kanske har han en poäng. Vad jag intresserar mig för här är bara hur en ledarsida konstruerar en egen version av verkligheten, genom att dag efter dag prångla ut klyschor, halvlögner och upprepningar. Som sagt tyckte jag för några år sen att Gudmundssons blogg kunde vara rätt kul. Och den sidan av hans skrivande skymtar fram ibland i SvD ibland också. Men för det mesta är vad han skriver där bara samma skräp som alla andra skribenter (förutom Roland Poirier Martinsson som jag gillar - han har ju självdistans och kan reflektera) på den sidan skriver. Vilket får mig att undra: hur går internutbildningen för ledarskribenter till? De - och jag menar nu inte bara SvD - skriver ju så homogent på olika tidningar.

----------------------------------------------
*Marx, Kapitalet, första avdelningen fjärde kapitlet - "Eftersom den politiska ekonomin älskar robinsonader, så låt oss först besöka Robinson på hans ö". Etc!