Feodalism och kapitalism, igen

 

De fyra årstiderna: Sommar av Pieter Brueghel d.y., 1568. 

Målning ägd av Rumäniens nationella konstmuseum. Källa: Wikipedia.

Hur och när skedde övergången från feodalism till kapitalism? Det var vid 1900-talets mitt en av de stora frågorna i ekonomisk-historisk forskning, representerad då av personer som Eric Hobsbawm. (Hans analys av "1600-talets kris" var en del av detta.) På 1980-90-talen vände ekonomisk historia snarare till kvantitativ forskning där frågan handlade mer om början på ekonomisk tillväxt och industrialisering, snarare än ett kvalitativt skifte i produktionssätt. Marxister som Ellen Meiksins Wood har dock hållit fast vid den äldre problematiken. I en artikel från 2001 tar hon avstamp i Robert Brenners då nya artikel om en tidig övergång till kapitalism i Nederländerna*, en utveckling av hans pionjäranalyser från slutet av 70-talet om övergången till kapitalism i Frankrike och Storbritannien. Brenner menar 2001 att "for different reasons and in different ways, agricultural producers in the maritime Northern Netherlands were subjected to economic imperatives that impelled their development in a capitalist direction." (Meiksins Woods formulering, s. 50.) Så här beskriver Meiksins Wood Brenners analys av Nederländerna i relation till hans äldre analys:

"Capitalism, he wrote in that controversial text, is a system characterized by ‘relentless and systematic development of the productive forces’, because it is ‘a system of social-property relations in which economic units – unlike those in previous historical epochs – must depend on the market for everything they need and are unable to secure income by extra-economic coercion . . .’ (Brenner 1998, 10).
In his historical work, Brenner has shown how the systemic pressures deriving from market dependence, the imperatives that have driven the development of capitalism, operated before, and as a precondition for, the proletarianization of the workforce. Economic units could be market dependent – that is, separated from non-market access to the means of their self-reproduction – without being completely propertyless and even without employing propertyless wage labourers. This early form of market dependence, which subjected producers to the imperatives of competition and profit-maximization, set in train the development of capitalism, and with it mass dispossession and the mature relation between capital and labour. In his earlier work, Brenner explained the nature of market dependence in English agrarian capitalism, and he has now offered an account of a different path to market dependence in the Low Countries." (s. 51)

Med Brenners fokus på marknadsberoendet (market dependence) som en kraft oberoende av, och kanske föregående, klassrelationen mellan kapital och arbete, följer också ett fokus på de horisontella relationerna mellan olika kapital, deras konkurrensrelation. Detta har väckt mycket kritik från andra marxister, som tycker att Brenner slarvar bort kapital-arbete-relationen som den avgörande dimensionen av kapitalismen, men Meiksins Wood har tidigare försvarat honom på denna punkt och här lägger hon in två argument i frågan. Ett, "that Brenner shows how the market itself can constitute a social-property relation". Två, att klassrelationen mellan kapital och arbete är unik just genom att medieras genom marknaden. "Because the market here is not simply a mechanism of circulation but the medium of basic social-property relations, it carries with it the imperatives of competition, profit-maximization and increasing labour productivity." (s. 51)

Brenner i sin analys av den nederländska övergången arbetar, menar Meiksins Wood, bakåt från likheter mellan kust-delen av Nederländerna på 1500-talet och England i det sena 1600-talet: i båda regionerna pågick en differentiering mellan konkurrerande, lyckade bönder och mindre lyckade bönder som blev av med sin jord och var tvungna att söka arbete utanför jordbruket.

"It is, argues Brenner, an indication of how deeply ingrained capitalist practices were in the early modern period that, in the general European crisis of the seventeenth century, when agricultural prices collapsed, Dutch landlords reacted in much the same way as their English counterparts – and differently from landlords elsewhere, notably in France – subsidizing their tenants by lowering rents and/or accepting arrears and undertaking capital investments, instead of expelling them in favour of land-hungry peasants. The subsequent differences between the two cases – the halt in Dutch development while England continued in its process of self-sustaining growth, giving rise to industrial capitalism – were not a consequence of any fundamental differences in the internal dynamics of the two economies but rather a result of Dutch dependence on an external market, a European market operating on different, non-capitalist principles and subject to the limits of a fundamentally feudal economy." (s. 52)

Brenner menar att i norra Nederländerna var jorden försliten och folk var därför beroende av marknaden för att få det spannmål som de behövde. För att få pengar till att köpa spannmålet var de tvungna att producera andra varor för utbyte, ofta export. Därför bytte de från spannmålsproduktion till djuruppfödning och animalieproduktion och sålde särskilt till de större städerna i Brabant (regionen runt Antwerpen) och Flandern (Gent, Brügge m m). Man producerade också sommarspannmål till städernas ölbryggning. Indragna på internationella marknader -- man kunde också hålla arbetspriserna nere genom att importera billigt spannmål från östra Östersjön -- tvingades man in i en utvecklingsprocess av specialisering, investeringar och ökad produktivitet. Meiksins Wood granskar i sin artikel denna analys, delvis i fallet Nederländerna, men framför allt på det mer generella planet, som en analys av övergången till kapitalism.

Hennes granskning börjar med Brenners implicita argument att det räcker med att vara marknadsberoende för input-varor, alltså mat i detta fallet, för att vända sig till marknaden och bli marknadsberoende mera generellt. MW lyfter här att det funnit s marknader genom historien och att agrara producenter interagerat med dem på andra sätt. I Brenners 70-talsanalys av övergången till kapitalismen var det de agrara producenternas separation från äganderätten till jorden, något mera fundamentalt, som var centralt.** I artikeln från 1999 om Nederländerna sänker Brenner kraven rejält: där räcker det med en förslitning av jorden som gör att folk måste köpa mat från annanstans. Då hamnar vi på ett sluttande plan -- "it seems much harder to avoid confronting the quantitative question", säger EMW -- eftersom man helt enkelt kan säga: i alla historiska samhällen (grovt uttryckt) har folk köpt någonting på marknaden, och hur stor andel måste det då vara för att man ska bli marknadsberoende? Vad är då skillnaden på en holländsk 1500-talsbonde jämfört med en peasant i övriga Europa, för den delen i Toskana på 1500-talet? När blir den konkurrensutsatta produktionen och profitmaximeringen överlevnadsstrategier?

Brenner använder graden av specialisering i produktionen som, om inte en förklaring så i vilket fall som en indikator på hur marknadsberoende bönderna var. EMW är inte helt nöjd med det: det har funnits många exempel på specialiserad produktion som inte varit effektiv, säger hon. Hon tar ett exempel från Eric Wolfs bok Peasants från 1966 där han diskuterar "sectional markets", geografisk specialisering inom en region där "communities of geographically separated monopolistic specialized producers regularly meet each other in the marketplace to supply their various needs." (s. 56) Hon tar också ett exempel från Fernand Braudel, som menar att franskt jordbruk under medeltiden i huvudsak arbetade för självförsörjning, men att vissa rurala lokalsamhällen också specialiserade sig på vinodling eftersom vin var en så värdefull och exporterbar vara. Denna specialisering ledde dock inte till kapitalistiska klassrelationer (property relations) utan till att fler småbönder kunde överleva och förbli bönder, just eftersom odlingen av vindruvor var så lönsam. (s. 56)

För Meiksins Wood är det viktigt att separera kapitalistiskt agerande från annat ekonomiskt agerande. Bönder, säger hon, kan reagera på stigande priser på varorna de producerar genom att öka produktionen, genom att odla upp mer jord och/eller anställa fler arbetare. Och motsatt: om priserna faller så minskar de produktionen. Detta låter som kapitalistiskt-rationellt agerande kan man tycka, men det är det inte, menar EMW: "this kind of motivation is very different from the cost-sensitivity of a capitalist producer who strives for increasing labour productivity at lower cost, especially by transforming the methods of production, in a competitive market with many producers." (s. 57) Historiskt sett har förhållandena för kapitalistisk produktion och kapitalistisk rationalitet inte förelegat, menar hon: "Coercive ‘extra-economic’ modes of surplus extraction have both lacked the incentive to promote the development of productive forces and positively hindered it by draining the resources of direct producers." (s. 57)***

Vad var det som drev bönder i kust-Nederländerna att slå om till animalieproduktion och sälja till städerna i Brabant och Flandern? Meiksins Wood menar att de reagerade på stigande efterfrågan (=stigande priser) på dessa produkter, men utan att kapitalistiskt rationalisera produktionen. Konkurrensen i Europa vid denna tid, säger hon, var mellan köpmän och kommersiella centra, som mellan Nederländerna och Hansan, eller mellan handelsstäder inom Holland. De direkta producenterna sysslade inte med priskonkurrens, säger hon, utan konkurrensen rörde sig på ett högre och mer geopolitiskt plan. Brenners resonemang om övergången till kapitalismen i Nederländerna bygger framför allt på de Vries och van der Woude (1997) men EMW är inte övertygad: de belägger att marknadsmöjligheter (market opportunities) förelåg, men inte marknadsimperativ (market imperatives). Holländska producenter förbättrade produktiviteten, men deras framgång på de internationella marknaderna var inte avhängig detta, menar hon (skulle vilja se nationalekonomernas reaktion på detta!) utan på utomekonomiska fördelar. En frustrerande sak med Meiksins Woods analys, här och annanstans, är att hon inte gör några ansatser att mäta hur viktig den ena eller den andra faktorn var: utifrån ekonomisk teori borde ökad produktivitet solklart leda till ökad konkurrenskraft, och om man vill argumentera för att den andra faktorn var viktigare, så borde man presentera något slags belägg för detta, inte minst någon slags kvantifiering av de två olika faktorerna och deras vikt. Men det görs inte här. Inte desto mindre så argumenterar hon för sin tolkning: "Dutch investment in production could signal not so much the emergence of a capitalist dynamic as a precapitalist logic taken to its absolute limits." (s. 59)

Den sista delen av Brenners argument som hon granskar är hans del-argument att holländska jordägare i det sena 1600-talet, när jordbrukspriserna föll, agerade som de engelska jordägarna, inte som de franska. Meiksins Wood är inte övertygad. Hon menar också att de Vries och van der Woudes analys här skiljer sig från Brenners tolkning av dem.

Därifrån går hon till en utförlig diskussion av hur den förkapitalistiske bonden beter sig.

Oxford-historikern Chris Wickham diskuterar i en nyare artikel, en publicerad föreläsning till Eric Hobsbawms minne, den feodala logiken. Han menar att utbyte och priser som varierar med utbud och efterfrågan funnits i alla ekonomier, men att "there are fundamental differences between, in particular, economic systems that are based on the taking of surplus, in products, services or money, from peasants, and those that are based on paying wages or salaries to workers." (s. 3) Detta är skillnaden, menar han, mellan de två viktigaste ekonomiska systemen i historien, feodalism och kapitalism. Wickham menar att vi inte kan utgå från att "logiken" från det kapitalistiska systemet är överförbar till alla tidigare tider och samhällen. Marxismen har utmanat det antagandet men den mest empiriskt grundade utmaningen har kommit från ekonomisk antropologi och specifikt från substantivistisk teori som Karl Polanyi (1944, 1957), Maruice Godelier (1972) och Marshall Sahlins (1972). W menar dock att antropologin mest applicerats på relativt egalitära samhällen och att "it scales up less well once issues of political and economic dominance come in." (s. 4) Wickham vill därför gå bortom substantivismen i sin artikel och skissera feodalismens ekonomiska logik. Så här definierar han det feodala systemet:

"I am using it in its economic sense as a mode of production, derived again from Marx and his contemporaries, but generalizing out from them; in its ideal-type form, it is a socio-economic system based on the exploitative relations of production between peasants, that is to say subsistence cultivators, and lords. At its core are peasant family units, who work the land and raise animals, usually do some subsistence artisanal work such as weaving, and also, in regions where they are available, mine metals." (s. 9)

De flesta människor i världen från stenåldern till 1900-talet var bönder, säger Wickham som tar ett sant globalt perspektiv på feodalismen: "Peasants were the vast majority of the inhabitants of the world
in any period between the Neolithic and the twentieth century." (s. 9) Och utifrån detta säger han, väldigt fascinerande:

"This is why I have never had any difficulty seeing feudalism as a world system. In 100 AD, say, the core of the system was the same from Roman Gaul to Han China, and so it was throughout most of post-Roman and post-Han history. The serfdom-and-labour-service version of this, well known to Western medievalists, and thought by many of these historians (as also by Marx) to be the feudal economy, was only one variant of the system. And, indeed, it had plenty of variants, even in the Middle Ages." (s. 11)

Alla feodala samhällen, säger Wickham, bygger på att det finns något slags lords och något slags peasants och att de först nämnda utvinner överskott av de senare genom jordränta, skatt och liknande;

"This was then the core feudal, and for my purposes here also the core medieval, social and economic relationship. On a simple level, all of the rest of society — all the bits of the medieval world that people tend to think of first — was based on this: royal courts and their finery, ambitious buildings, literature and art and music, law, madrasas and universities, armies, and also all the buzz of commercial activity in the dynamic regional economies listed at the start of this article, at least insofar as that commerce was directed to the buying power of lords and their entourages, which it was in large part. It was all paid for by forcing peasants to hand over their produce. " (s. 14)

Kampen om räntan var central för den feodala dynamiken, säger Wickham och menar att nutidens ekonomisk-historiska forskning, influerad av nyinstitutionell nationalekonomi eller utifrån ett lönemätarperspektiv, är inte till mycket nytta för att förstå den dynamiken. (s. 15-16) Det är en äkta emeritus-text där Wickham går fram som en vältalig ångvält, och efter dagens kvantitativa ekonomiska historia får också den äldre ekonomisk- och socialhistoriska forskningen från 1960- och 70-talet en släng av sleven. Då utgick man ifrån, menar Wickham, att seniores tollunt omnia, att herrarna la beslag på allt överskott. Wickham menar tvärtom att bönderna gansa ofta hade överskott och han firar framstegen för commercialization theory, vilket man väl får säga är det smithianska perspektivet, på den här sidan millennieskiftet:

"Bruce Campbell has shown how rents in the thirteenth century were much lower than they could have been, giving many peasants considerable flexibility when they decided what to do with surpluses; Christopher Dyer and Jane Whittle have stressed the fact that peasant life cycles allowed for a considerable use of wage-labour, not least among newly adult sons and daughters who had not yet  inherited farms and married; and Richard Britnell has shown that there were hundreds of rural markets, growing in number in every century but with a sharp upward curve in the thirteenth, in which peasants routinely not only sold produce for money to pay in rent, but also bought artisanal goods, ironwork and,
increasingly, cloth. This English picture, showing a considerable peasant participation in the market, can very easily be generalized to other parts of medieval Europe, and indeed Eurasia, as we shall see in a moment." (s. 17-18)

Wickham ägnar ett par sidor åt olika feodal utveckling i olika delar av Västeuropa, Bysans med mera (s. 18-20) och går därefter vidare till att använda arkeologiska belägg för att diskutera graden av överskott och handel mellan regioner på 1000-1100-talen. Bland annat så visar utgrävningar med fynd från 1100-talets Grekland, eller låglands-England på 1200-talet, hur integrerad handeln ändå var mellan regioner. (s. 21) Detta kompletterar han med skriftliga källor från Egypten och Kina. Från Fustat, föregångaren till den moderna staden Kairo, finns material från en geniza, en synagogas källare där papper som av religiösa skäl inte fick förstöras, förvarades. Affärspapper som hamnade i denna geniza visar hur judiska köpmän i Fustat köpte lin från söder om Fustat och sålde till linväverier på Sicilien och i Tunisien. "There was, thus, a commercial system in place in Busir that must have funnelled a lot of money into this part of the Nile valley, for the scale of flax-buying there was very large; but it was a system dependent largely on peasant sales, apparently made autonomously (Egyptian peasants paid high
taxes, and local coercion as a result was not minor, but in this period many of them, as in Greece, owned their own land). " (s. 22) Från de rikaste regionerna av Kina, runt Jiangnan i Yangtze-deltat och Fujian söder därom, finns skriftliga belägg från 1200-talet om utbredd handel med bomull och silke. Wickham utvecklar lite längre om norra Italien, särskilt Lombardiet och Toskana, från 1200-talet till ca 1600. (s. 24-29) Där tecknar han en bild bland annat av en kapitalistisk finanssektor i städerna. 

Vad som inte hände i något av fallen, var en full proletarisering av arbetskraften. Det verkar före 1700 bara ha hänt i väldigt ovanliga och små fall, som Guelders-regionen öster om Amsterdam, utforskat av Bas van Bavel i Manors and Markets (2010) och en artikel i Continuity and Change från 2006.**** Den stora gruppen före 1700- eller 1800-talen var alltså bönder eller peasants. Wickham går mot slutet av artikeln tillbaka till dynamiken mellan dem och lords och hur ganska avancerade handelssystem ändå byggs upp med det överskott som ändå fanns i de feodala samhällena. Bönderna blev inte fattigare över tid, och den expanderande handeln stod inte i motsättning till feodalismen som system, och med hänvisning till nyare forskning av Allen (Enclosure and the Yeoman, 1992), Ogilvie (State Corporatism and Proto-Industry: The Wu¨rttemberg Black Forest, 1580–1797, 1997) och Ghosh (i Journal of Agrarian Change, 2016) så menar Wickham att 

"There is an implicit tendency in much recent work to stress the persistence of what I would call a feudal logic for the economy until past 1700, everywhere, even in England, where it is generally supposed to have broken down first. And it makes sense that it should, given that high levels of commercialization did not in themselves undermine that logic." (s. 37)

I Wickhams modell av feodalismen finns det alltså alltid en expansiv kommersiell logik. En viktig fråga blir då: när slår kvantitet om i kvalitet, när har samhället blivit så kommersiellt så att det inte längre är feodalt, utan kapitalistiskt? "This would indeed be for me the key question when we look at the moment of change in England, at some time in the eighteenth century: when and how did those strategies lose force, allowing the logic of the system to flip over, in the countryside?" (s. 39) Denna mycket intressanta fråga lämnar Wickham dock därhän; han säger att hans artikel handlar om medeltiden och att han alltså inte kan lösa 1700-talets frågor här. Hur började den engelska industriella revolutionen? Han tar retfullt upp frågan och lämnar läsaren med känslan av att vilja veta mer: "My sympathies certainly lie with those who tend to see it as the result of a chance concatenation of events; there was so little in the English economy, as far as I can see, that really marked it out as different from any of the other high-equilibrium systems that were operating in Eurasia as late as 1700, except for the easy availability of coal. " (s. 39) Han avslutar dock med att säga att feodalismen helt enkelt varade väldigt länge och pockar på vår uppmärksamhet.

referenser

Ellen Meiksins Wood (2001), "The Question of Market Dependence", Journal of Agrarian Change 2 (1): 50-87.

Chris Wickham, "How did the feudal economy work? The economic logic of medieval societies", Past and Present nr 251, maj 2021.

fotnot 

* I denna fråga jfr också Bas van Bavels artikel i Past and Present 2007.

** Så här förklarar hon sitt perspektiv på Brenners kanoniska analys, ganska utförligt: "In the latter, the critical factor, convincingly explained by Brenner in his earlier work, was the loss of non-market access to the land itself. In what has long seemed to me his most important historical insight, he demonstrated how this kind of market dependence could exist well short of complete dispossession. Non-market access to the means of production was lost well before the complete commodification of labour, in the form of tenancies that operated on ‘economic’ principles. The pivotal point of his argument was the relation between tenant producers who held their land (de jure or de facto) on ‘economic’ leases and paid ‘economic’ rents, and landlords who, lacking extra-economic powers of surplus extraction, the powers of direct coercion to squeeze more surplus from producers, instead depended for their wealth on the productivity, competitiveness and profitability of their tenants. In other words, both producers and appropriators depended on the market for access to the conditions of their self-reproduction, and the
relation between them was mediated by the market. Brenner’s argument may not have been uncontroversial, but in his explanatory framework the dividing line between market dependence and its absence was relatively clear, determined by the logic of the property relations he described rather than by some elusive quantitative measure." (s. 54)

*** Resonemanget fortsätter: "What capitalist development requires is a mode of appropriation that must extract maximum surplus from direct producers but can do so only by encouraging or compelling producers to increase their labour productivity and by enhancing rather than impeding the development of productive forces. That kind of appropriation is a rare and contradictory formation, with very specific and stringent conditions of existence." (s. 57-58)

**** Så här ser fotnoten ut: "Ghosh, ‘Rural Economies and Transitions to Capitalism’, 268–72, 279–80, makes this point very well. For wage-labour in England, see n. 24 above, especially Whittle, Development of Agrarian Capitalism, 225–304; the articles in Jane Whittle (ed.), Landlords and Tenants in Britain, 1440–1660 (Woodbridge, 2013); and, for Guelders, Bas van Bavel, Manors and Markets: Economy and Society in the Low Countries, 500–1600 (Oxford, 2010), esp. 205–13, with Bas van
Bavel, ‘Rural Wage Labour in the Sixteenth-Century Low Countries’, Continuity and Change, xxi (2006). For the change to a dominance of a more proletarian form of wage-labour in English agriculture in the eighteenth century, see Allen, Enclosure and the Yeoman, esp. 79–101. Leigh Shaw-Taylor, ‘The Rise of Agrarian Capitalism and the Decline of Family Farming in England’, Economic History Review, lxv (2012), puts this change earlier than Allen does, but, as the main focus of the article is on the 1850s, does not manage to push the argument home." (s. 31-32)