onsdag 4 oktober 2023

Finns det för många bondgårdar i världen?


Nationalekonomerna Andrew D. Foster (verksam vid Brown) och Mark R. Rosenzweig (verksam vid Yale) publicerade förra året ett väldigt intressant papper i Journal of Political Economy. Artikeln börjar, säger de, från tre stiliserade fakta. Ett, jordbruk i låginkomstländer är småskaligt, men jordbruk i höginkomstländer är storskaligt -- se figur 1 ovan som visar att mindre än 10 procent av gårdarna i USA eller Kanada är mindre än 10 acres (ungefär 5 hektar), medan mer än 80 procent av gårdarna i Kina, Indien och Indonesien är det. Två, jordbruksproduktiviteten är mycket högre i höginkomstländer. T ex så är enligt USDA:s beräkningar produktiviteten i produktionen av ris och vete i Indien bara en tredjedel av vad den är bland de mest effektiva producenterna som ligger i höginkomstländer. 

En implikation av stiliserade fakta ett och två är att "there are too many farms in the world, especially in low-income countries." (s. 638) Detta kom också United Provinces Zamindari Committee, en utredning 1946 i den indiska regionen som idag är Uttar Pradesh och som skulle undersöka jordreformer gentemot storgodsägarna zamindaris ägande, fram till. Utredningen rekommenderade att varje gård skulle ha minst 10 acres för att uppnå god produktivitet, detta med den typiska dragkraften i indiskt jordbruk på 1940-talet, ett par oxar.

Det tredje stiliserade faktumet är emellertid något som komplicerar: inom utvecklingsländer är gårdsstorlek negativt korrelerad med produktivitet, men inom rika länder är korrelationen den motsatta. Bland utvecklingsländerna finns det en rad studier för Indien, Filippinerna och Latinamerika, och Foster och Rosenzweig visar också data för Kina, Nigeria, Mexiko och Bangladesh. Produktivitetsmåttet är avkastning per acre och i alla fyra länder är avkastningen markant högre på riktigt små gårdar, runt 1 acre uppodlad jord.

Foster och Rosenzweig vill i sin artikel förklara den U-formade relationen mellan gårdsstorlek och produktivitet, och utsträckningen av vad de kallar autarchic farming, gårdsbruk utan anställda och utan arbetande familjemedlemmar förutom bonden själv. De gör detta med en makromodell som de applicerar på indiska data.

Ett viktigt drag i deras modell är friktioner och transaktionskostnaderna på arbetsmarknaden. Jordbruk har väldigt olika behov av arbetskraft över året och många anställningar sker på dagsbasis. Transaktionskostnaderna gör att bönder som behöver lite granna lönearbete tvekar inför att anställa. Den lilla storleken gör också att när de väl anställer arbetare så sker det inte med full effektivitet. [1] "The result is a U shape in which the smallest farms are most efficient in their use of labor, slightly larger farms are least efficient, and larger farms are as efficient as the smallest farms because the share of transaction costs in total labor expenditures are smallest." (s. 641) De stora gårdarna är mest produktiva pga skalfördelar när man använder maskiner.

Med en kontrafaktisk simulation visar de att jämfört med en situation där gårdarna skulle ha optimal storlek så finns det idag 7,7 gånger för många gårdar i Indien. (Zamindari-utredningen 1946 rekommenderade att minska antalet gårdar med 66 %; Foster och Rosenzweigs scenario minskar antalet med 87 procent.) Med den optimala storleken skulle avkastning per acre öka med 42 procent och avkastning per arbetare öka med 68 procent. Förbättringarna beror framför allt på att man tar bort autarkiska gårdar och på skalfördelar i maskinanvändningen. Medan antalet gårdar minskar med 87 procent minskar antalet arbetare med 16 procent: "These results indicate that there is thus simultaneously an overall surplus of labor and an underutilization of the existing labor force in agriculture." (s. 643)


referens

Andrew D. Foster och Mark R. Rosenzweig, "Are There Too Many Farms in the World? Labor Market Transaction Costs, Machine Capacities, and Optimal Farm Size", Journal of Political Economy volume 130, number 3, March 2022.

Artikeln har tidigare nämnts här på bloggen, i WP-version refereras den i Gollins artikel om Lewis-modellen från 2014.

fotnot

[1] Här har de också en ekonomisk-historiskt intressant fotnot: "Allen (1988) shows that one of the reasons that larger farms were more productive than smaller farms in eighteenth-century England, when mechanization was not a major factor, was that larger farms could hire labor crews. If multiple workers are needed at the same time, then hiring a worker team can reduce per-worker search costs for the employer. We test for (but do not find) evidence of this form of scale."

Inga kommentarer: