År 2020 publicerade tidskriften German Politics ett specialnummer med temat "Imbalance: Germany’s Political Economy After the Social Democratic Century". Premissen, som förklarad av gästredaktörerna, statsvetarna Sidney A. Rothstein och Tobias Schulze-Cleven, var mycket intressant: Tyskland har sedan länge spelat en speciell roll i teori- och modellbyggen i jämförande politisk ekonomi. [1] I dessa teorier har Tyskland stått för en stabil samhällsekonomisk modell, ofta kontrasterad med USA och Storbritanniens liberala, anglosaxiska modeller. [2] Också Rothstein och Schulze-Cleven vill arbeta med en modell av en nationell politisk ekonomi "as a system of institutions
and practices that ‘fit’ together across different realms of activity" (s. 291), en formulering som låter väldigt kompatibel med Varieties of Capitalisms betoning på institutionell komplementaritet.
Numret består av hela 12 artiklar, utöver introduktionen. Rothstein och Schulze-Cleven har en teoretisk artikel om Tyskland som politisk ekonomi; Niccolo Durazzi och Chiara Benassi har en artikel om yrkesutbildningens roll; Ute Klammer har en artikel om pensioner; Benjamin Braun och Richard Deeg skriver om finanssektorn och den exportorienterade tillväxtmodellen; Thomas Haipeter har en teoretisk artikel om hur användbart (eller inte) begreppet finanskapitalism är för att förstå utvecklingen i Tyskland; Stephen J. Silvia skriver om facken och företagsråd i globala tyska företag; Martin Behrens och Heiner Dribbusch skriver om konflikt mellan företag och fack vad gäller företagsråd; Björn Bremer skriver om SPD:s ekonomiska politik; Brigitte Young skriver om den tyska ekonomins utveckling; Jan Behringer m fl skriver om den ekonomiska ojämlikheten; Wade Jacoby skriver om överskotten i betalningsbalansen; och specialnumret avslutas med en paneldiskussion med Walther Müller-Jentsch, Britta Rehder och redaktörerna.
Rothstein och Schulze-Clevens teoretiska artikel börjar med en trumpetstöt: "The social democratic century is over, with both politics and policies shifting significantly across Europe (Dahrendorf 1999)." (s. 297) Politiken har individualiserats och bygger mindre på klass än den gjorde tidigare, och socialdemokratisk ekonomisk politik har nyliberaliserats, säger de. Under 2000-talet har den ekonomiska ojämlikheten ökat kraftigt, och löneandelen fallit (ref Haipeter 2017), "highlighting both intensifying conflict between winners and losers of structural changes, and reflecting companies’ turn toward value extraction over the reinvestment of profits." (s. 298) Också politiken har blivit mindre inkluderande, säger de med referenser till Mair (2013) och Armin Schäfer (2013), och de två stora centristiska partierna har båda omfamnat nyliberal ekonomisk politik.
Syftet med vår artikel är tvådelat, säger de. Ett, "we seek to better understand the current state of Germany’s political economy as a less orderly and progressively more tension-ridden configuration." (s. 299) Två, att arbeta teoretiskt med hur man, i Paul Piersons (2004) anda, kan förstå politisk förändring.
Diskussionen om oordning och förändring börjar hjälpsamt nog med att diskutera teorier om balans och stabilitet. Det finns tre typer av sådana teorier som utvecklats för den tyska politiska ekonomin, säger de: teorier som ser företagens intressen och institutionell komplementaritet som de drivande faktorerna, teorier som ser klassförhållandena som den viktigaste bestämningsfaktorn, och teorier som fokuserar på institutionaliserade idéer. Dessa tre sammanfattas i tabell 1 nedan. Den idag mest inflytelserika teorin -- "which has arguably become hegemonic in comparative political economy scholarship" -- är Varieties of Capitalism, den första typen av teori. Den fokuserar på kontrasten mellan Tyskland som idealtypen koordinerad marknadsekonomi, och USA som idealtypen liberal marknadsekonomi.
referenser
tidskriften German Politics, specialnummer (Volym 29, nummer 3) med temat "Imbalance: Germany’s Political Economy After the Social Democratic Century".
fotnoter
[1] En observation som jag hört om Varieties of Capitalism-teorin är att den i grund och botten handlar om att Storbritannien och Tyskland har två olika samhällsekonomier, och att förklara hur och varför.
[2] En intressant observation som Rothstein och Schultze-Cleven gör: "As late as the turn of the century, both scholars and policymakers perceived political and institutional stability to be so entrenched that it threatened to turn into stagnation
(Kitschelt and Streeck 2003)." (s. 290)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar