Ojämlikhet och vänstern i Tyskland

Statsvetaren Mark Vail börjar sin artikel "Left of Eden: The Changing Politics of Economic Inequality in Contemporary Germany" med en välbekant historisk dikotomi: under efterkrigstiden hade (Väst-)Tyskland god ekonomisk tillväxt, växande välfärdsstat och relativt låg inkomstojämlikhet. Under de senaste 20 åren eller så har tillväxten varit långsammare, välfärdsstaten mer kontroversiell och ojämlikheten ökat. Hans mått på ökande inkomstojämlikhet är dock inte så imponerande: gini för bruttolöner (inte det bästa ojämlikhetsmåttet ur ett samhälleligt perspektiv) anges ha ökat med 0,29 punkter årligen mellan 1979 och 2000. I tabell har han ginikoefficienter, som jag inte vet om det är för hushåll eller individer eller netto eller brutto, från 1991 till 2005 och detta mått har bara ökat från 0,256 år 1991 till 0,263 år 2005, dvs knappt någon ökning alls. Den relativa fattigdomen (mätt som individer med inkomster under 60 proc av medianen) ökade åtminstone något under perioden, från 11,3 procent till 13,2 procent (s 560). Vail menar att statistiken visar att "by the late 1990s, the Social Market Economy was no longer fulfilling Erhard's promise of 'prosperity for all'" (564).

I vilket fall så menar Vail att "den ökade ojämlikheten" kombinerat med impopulära välfärdsreformer -- Hartz IV -- bäddade för grundandet av det radikala vänsterpartiet Die Linkspartei (formellt en valallians mellan PDS och WASG), sedermera bara Die Linke. År 2005 fick Die Linke 8,7 procent av rösterna till Bundestag, efter att ha attraherat vänstersocialdemokrater, fackliga och i allmänhet folk som ogillade Schröderregeringens reformer. Att Die Linke har ungefär denna sociala bas och bakgrund har tidigare visats av bl a Nachtwey och Spier (2007). Vails originella argument i artikeln är att dra större växlar på Linkes framsteg: "The emergence of Die Linke in the mid-2000s not only represented an indictment of the liberalising direction that the SPD had taken under Schröder, it also channelled growing scepticism about the Social Market Economy’s capacity to deliver solid economic performance and just economic outcomes." (s 561) Jag måste säga att jag är tveksam till denna analys. Vail visar själv att Linkes politik inte är så där dunderradikal; den bygger på att minska ojämlikheten genom högre minimilöner och liknande, och så keynesiansk stimulanspolitik. Det är inte direkt någon marxism i praktiken, utan faktiskt politik lik i art (om än inte i grad) Demokraterna i USA. Vail får också erkänna att Linke hittills (--2009) inte tjänat på krisen, men menar att de kommer att göra det... (s 562)

Vail diskuterar Die Linkes uppkomst i kontexten av Schröderregeringens reformagenda, Agenda 2010, med Hartz IV (bl a lägre a-kasseersättning för långtidsarbetslösa) som framsta beståndsdel. Missnöjet med ojämlikheten ökade i mitten av 00-talet och stödet för lagstadgade minimilöner likaså (s 569), vilket jag bloggat om tidigare. Fattigdomfrågans ökade "salience" skapade utrymme för Die Linke i politiken, menar Vail, som dock inte diskuterar hur FDP parallellt kunde få ökat stöd också under finanskrisen (14,6 procent i valet 2009, även om detta sedan vände efter en rad skandaler och personfrågor), och hur De Gröna kunnat stundtals gå förbi SPD i väljarstöd. Jag tycker nog att Vail ägnar sig åt en del "cherry-picking" i sin diskussion av tysk politik.

Vail konstaterar att SPD hela tiden avfärdar möjligheten att ingå koalition med Linke, som ses som ett smutsigt parti. Men han menar att Linkes framväxt ändå signalerar "a significant shift in the terms -- and the rules -- of German political debate" (571).

Han diskuterar också den ökade vikten av statlig inblandning i arbetsmarknaden, på Tarifautonomies bekostnad. 2007 gjorde SPD och CDU en kompromiss som innebar att ingen nationell minimilön infördes, men att i de sektorer där minst hälften av arbetskraften omfattades av ett kollektivavtal skulle Arbeitsnehmer-Entsendegesetz från 1996 som ger arbetsmarknadsdepartementet rätt att reglera arbetsförhållanden, utvidgas till att också reglera minimilöner (571). Denna lag skulle till att börja med omfatta fyra miljoner anställda.

Vail verkar anta att ökad ojämlikhet leder till att ojämlikheten blir en större politisk fråga vilket gör att vänstern växer. Men jag tror inte alls att det är givet. Som Pontusson och Rueda (2010) diskuterar så kan ökad ekonomisk ojämlikhet leda till ökad politisk ojämlikhet vilket missgynnar vänstern, som Lupu och Pontusson (2011) visar så kan ökad avstånd mellan medianinkomsttagare och låginkomsttagare försvåra möjligheter till klassallianser dem emellan, och som MacRae (2004) diskuterar så kan ökad ojämlikhet förskjuta politiken högerut. Dessa processer är förenliga med SPD:s nedgång i Tyskland idag, och FDP:s tillfälliga och De Grönas kanske mer permanenta uppgång. Vail diskuterar inte sådana mekanismer.

Vail fortsätter tillsammans med Benjamin Bowyer på den inslagna vägen i artikeln "Poverty and partisanship: Social and economic sources of support for the far Left in contemporary Germany" från 2011. De beskriver i början av sin artikel Die Linke så här:

"it has largely shed the image of one of its predecessors, the PDS (Partei des Demokratischen Sozialismus), of being a ghettoized Eastern party of disgruntled former Communists and alienated victims of deindustrialization. Instead, Die Linke has emerged as a legitimate threat to the SPD’s traditional voter base and has become Germany’s third or fourth most successful party, depending on the election and the region in question. Equally important, the party has established itself as a legitimate contender in many areas of Western Germany, a fact that suggests its enduring presence in the German electoral landscape and the likelihood of its continued relevance to German politics on the national level." (506)

"Largely" blivit av med den bilden, ja; med tanke på att även i vänstertidningen taz en del skribenter hävdar att man inte kan rösta på Die Linke eftersom de är så smutsiga, och det väldigt starka motståndet i SPD mot samarbete med Linke, så kan jag tycka att Vail och Bowyer underskattar Linkes stigma.

Vail och Bowyer gör en ekonometrisk analys av Linkes väljarstöds geografiska fördelning (på valkretsnivå), och visar att stödet är störst i avindustrialiseringsområden med stor fattigdom och där SPD tidigare var starka. Detta låter i mina öron som ett tämligen "ghettoiserat" parti, just den bild som Vail och Bowyer vill argumentera emot... I bilden nedan syns hur stor andel av rösterna Linke hade i valet 2009, där mörkare område betyder större röstandel.

Det är tydligt att Linke är störst i gamla Östtyskland, liksom att de har starka fästen i Saarland där den karismatiske dåvarande partiledaren Oskar Lafontaine kommer ifrån, samt i det avindustrialiserade Ruhrområdet i Nordrhein-Westfalen. Vidare så har partiet också relativt starkt stöd i Niedersachsen. I kontrast till Ingleharts idéer om postmaterialism och minskad klassröstning (som också t ex Kitschelt har hävdat), så pekar Vail och Bowyer på att klassröstning fortfarande har en mycket stark effekt på vänster-höger-röstning i Tyskland (s 519). (Liksom i USA, och i rika länder i allmänhet.) De relaterar också sina resultat till Palier och Thelens (2010) dualiseringsargument, och menar att det är arbetare med osäkra anställningar och med arbetslöshetsepisoder som är särskilt benägna att rösta på Linke. Denna väljarrörelse vänsterut relaterar de också till Jonathan Polk med fleras paper "Catch-all or catch and release? The electoral consequences of social democratic parties' march to the middle in Western Europe" (2011).

Referenser

Nachtwey, Oliver och Tim Spier. 2007. "Günstige Gelegenheit? Die sozialen und politischen Entstehungshintergründe der Linkspartei’, in Tim Spier et al. (eds.), Die Linkspartei: Zeitgemäße Idee oder Bündnis ohne Zukunft? Wiesbaden: Verlag für Sozialwissenschaften.

Vail, Mark I. 2009. "Left of Eden: The Changing Politics of Economic Inequality in Contemporary Germany". German Politics.

Vail, Mark I och Benjamin T Bowyer. 2011. "Poverty and partisanship: Social and economic sources of support for the far Left in contemporary Germany". Comparative European Politics.