Finseraas genomför sin studie i två steg: en på individnivå, hur individen påverkas av makrofaktorerna inkomstfördelning och partipolarisering, och en på makronivå, hur länders omfördelningspolitik påverkas av inkomstfördelning och partipolarisering.
Individnivå: hur individens vänster-höger placering påverkas av moralpolitisk partipolarisering
F hävdar att mer partipolarisering i en moral-politisk dimension är associerad med ett svagare förhållande mellan en medborgares åsikter om omfördelningspolitik och densammes generella politiska orientering. Finseraas bygger detta på att medborgare när de väljer parti-identifikation och vänster-höger-identifikation bygger detta både på en ekonomisk-politisk dimension och en moralpolitisk dimension, och att personer som står till vänster fördelningspolitiskt i någon mån tenderar att vara moralkonservativa, och vice versa. (Jfr Svallfors.) Det är intressant att Finseraas här uttryckligen utgår ifrån (s 287) att vänsterpartier tjänar på att politiken i hög grad organiseras kring klass och fördelningspolitik och att högerpartier därför gärna försöker polarisera väljarna på den moralpolitiska dimensionen.
F testar denna hypotes genom en ordered logit-regression där den beroende variabeln är medborgares självidentifiering på en vänster-höger-skala från World Values Survey, och de två intressanta oberoende variablerna är moralpolitisk partipolarisering mätt med kodade valmanifest-data från Comparative Manifesto Project, och att personen a) tjänar mindre än medianinkomsttagaren, eller b) att personen i WVS uttalar stöd för omfördelningspolitik. Studien baserar sig på statistik för 21 rika länder åren 1981-2004*.
Vänster-höger-placeringen mäts på en skala från 1 till 10 där 1 är extremt höger och 10 extremt vänster. Partipolariseringen mäts genom att F tar CMP-kodningen för följande frågor: militära utgifter, patriotism och nationalism, "traditionella moraliska värderingar", lag och ordning, och multikulturalism, och mäter avståndet mellan vänsterblocket och högerblocket i ett land på dessa frågor.
Regressionens mest intressanta oberoende variabel är en interaktion mellan inkomststatusen/fördelningsvänligheten å ena sidan och CMP-partipolariseringen å den andra. Vidare kontrollerar F för faktorer som man vet påverkar medborgares tendenser till vänster-höger-placering: vissa liberala värderingar, huruvida man går i kyrkan, kön, ålder, utbildningsnivå, och huruvida man tar emot penga-överföringar från staten. F:s resultat för denna analys syns i bilden nedan, där det är kolumn 1 som är mest intressant:
Vi ser (i kolumn 1) att effekten på den beroende variabeln, där 1 är extrem höger och 10 är extrem vänster, av att ha en inkomst under medianen är positiv, vilket är logiskt: låginkomsttagare är överlag mer vänster än höginkomsttagare. Men vi ser också, och det är huvudresultatet, att effekten av interaktionen mellan att vara "låginkomsttagare" (i denna definition) och partiernas moralpolitiska polarisering, "Below median * polarization" är negativ, vilket innebär att med mer polariserade partier så blir låginkomsttagare inte mer vänster i lika hög grad som tidigare. Enligt F så är sannolikheten i modellen för att en låginkomstväljare ska identifiera sig som vänster (leftscale-värde på 6 eller högre) 60,8 % i en situation utan moralpolitisk vänster-höger-partipolarisering, och 57,5 % i en situation med hög sådan polarisering (s 296).Makronivå: moralpolitisk partipolarisering ger mindre omfördelande svar på ökad inkomstojämlikhet
Den andra hypotesen i Finseraas studie är att eftersom egalitarianer blir mindre vänster i starkt moralpolitiskt polariserade system så kommer mer moralpolarisering att ge svagare omfördelningspolitiskt svar på ökad inkomstojämlikhet. Den beroende variabeln i detta steg är hur mycket skatte- och omfördelningspolitik minskar gini-koefficienten för hushåll, med statistik från Fiscal Distribution data set. (F testar med både gini-koefficient bara för hushåll i arbetsför ålder, och med gini för hela befolkningen inklusive pensionärer.) Här är det pre-fördelnings-gini och moralpolitisk partipolarisering som är de två intressanta oberoende variablerna, och framför allt interaktionen mellan de två; Finseraas teori om hur moralpolitisk polarisering försvagar vänstern genom att splittra dess väljarbas implicerar ju att med ett mer moralpolitiskt polariserat partilandskap så kommer den fördelningspolitiska responsen på ökad inkomstojämlikhet att försvagas. Resultatet från F:s huvudmodell för att testa denna hypotes syns i kolumn 1 nedan; kolumn 2 visar samma modell fast med gini-koefficienten utan pensionärer. Modellerna kontrollerar för variabler som man vet eller tror påverkar omfördelningspolitikens omfattning: hur stor andel av befolkningen som går och röstar, arbetslöshetens nivå (när arbetslösheten ökar så ökar omfördelningen mekaniskt eftersom mer a-kasse-pengar måste betalas ut, allt annat lika), hur stor andel av befolkningen som är över 65 år, facklig anslutningsgrad, och (loggad) BNP-nivå.
Vi ser att i båda modellerna så leder ökad ojämlikhet i sig till mer omfördelning (i strid med min egen teoretiskt grundade uppfattning**), men interaktionen mellan moralpolitisk polarisering och ökad ojämlikhet har en negativ effekt på omfördelningens omfattning. Plotten nedan illustrerar effekten av moralpolitisk polarisering på omfördelningspolitiken: desto mer polarisering, desto mindre effekt får ökad inkomstojämlikhet på omfördelningens omfattning.
Implikationer
Finseraas drar en överraskande stark politisk slutsats ur studien: "these results show that distancing themselves from the Left on non-economic issues might be an efficient strategy for anti-redistributive rightist parties wishing to reduce the extent of redistribution" (s 298). Man kan dock fråga sig hur relevant detta är i Sverige; även om KD med "verklighetens folk"-retoriken försökt sig på denna strategi så tycks detta ha misslyckats rätt rejält och som att det i socioekonomiskt definierade svenska partilandskapet fortfarande är just ekonomisk-politisk kompetens som leder till framgång; lex "Nya Moderaterna".
Not
*Länderna som är inkluderade är: Australien, Österrike, Belgien, Kanada, Danmark, Finland, Frankrike, Tyskland, Grekland, Island, Irland, Italien, Japan, Nederländerna, Norge, Portugal, Spanien, Sverige, Schweiz, Storbritannien och USA. Åren är olika kombinationer av 1981-2004.
**Finseraas hävdar (s 294) att detta i förhållande till "Robin Hood-paradoxen" förvånande resultat kan bero på att RHP-studierna brukar ha löneojämlikhet som oberoende variabel medan F:s studie har hushållsojämlikhet i stället.
Referens
Henning Finseraas, "What if Robin Hood is a social conservative? How the political response to increasing inequality depends on party polarization", Socio-Economic Review 2010
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar