Rating agencies roll i krisen

"The chief executive of Moody's admitted to a Senate panel yesterday that the US credit rating agency failed to anticipate the severe deterioration in the US housing market that led to the financial crisis and was "not satisfied" with its performance.

However, Raymond McDaniel defended the credit agencies' dependence on fees paid by Wall Street firms, claiming "potential conflicts exist regardless of who pays".

Mr McDaniel's version of events was challenged by evidence presented at a hearing before the Senate that detailed how some senior managers at Moody's and Standard & Poor's supressed internal concerns about the quality of the securities they rated due to pressure from the banks that paid their fees."

Stephanie Kirchgaessner & Kevin Sieff, "Moody's chief admits to failings in runup to crisis", FT 24 april

"As the Watergate scandal threatened to engulf Richard Nixon, the US president told his fellow countrymen they deserved to know whether he was a crook.

Nixon said he wasn't, but it didn't prevent his downfall.

Now it is the turn of the rating agencies - some of the most powerful players in the world's financial system - to have, in their own words, a Nixon moment."

Sam Jones & Stephanie Kirchgaessner, "Rating agencies' Nixon moment", FT 24 april

---
UPPDATERING
16 maj, "Makten i världsekonomin - var finns den?"

Jennifer Thompson,"Rating Europe's sovereigns, the polite way", FT blog Alphaville 5 november 2010

---
Uppdatering 30 mars 2011
Greklands finansminister George Papaconstantinou har gått ut och i skrift kritiserat Moody's för beslutet att nedgradera Greklands till investeringsgraden B1. Papaconstantinou skriver bland annat:
"Ultimately, Moody's downgrading of Greece's debt reveals more about the misaligned incentives and the lack of accountability of credit rating agencies than the genuine state or prospects of the Greek economy. Having completely missed the build-up of risk that led to the global financial crisis in 2008, the rating agencies are now competing with each other to be the first to identify risks that will lead to the next crisis."

Milne och Oakley om kritiken av rating agencies:

"Part of the criticism in the crisis was that as rating agencies are paid by issuers, that set-up led to big conflicts of interest that kept ratings artificially high. But most governments pay for their own ratings as well, limiting that line of attack (some such as Germany do not, but agencies still rate them as they are so important to financial markets). /.../

T he big difference in this debate over credit ratings compared with previous ones is that governments are issuing not just criticisms but regulations too. European rules came into force last year that force rating agencies to register with authorities and be more transparent about how they calculate ratings. The US also moved to regulate agencies after the financial crisis.

But Europe in recent months has suggested it could go much further. Proposals have included a new European rating agency, civil liability for ratings and efforts to boost competition in a sector dominated by Moody’s and S&P with Fitch in third place. 'Anything that improves their transparency, that leads to more competition for the agencies, I’m all in favour of,' says Mr Papaconstantinou."

Milne och Oakley beskriver att credit rating agencies gradering av statsskulder baseras på 3 faktorer:

1. skuldens storlek som procent av BNP
2. budgetunderskottet
3. "debt affordability" ("interest costs as a percentage of revenue")

Richard Milne & David Oakley, "Hard to credit", FT 28 mars 2011

Uppdatering 19 augusti

"It is unacceptable that privately owned, for-profit companies should have special, legally sanctioned status at the heart of the financial system to function as quasi-regulatory authorities whose opinions can determine what securities financial institutions can hold, how much capital they need, what the borrowing costs of every member of the system will be, all based on secret deliberations with no accountability."

Bill Miller, "chief investment officer" på Legg Mason Capital Management, "S&P's downgrade of US debt is wrong and dangerous", FT 9 augusti 2011

---
Uppdatering 7 november 2011
Bloomberg Business Week:

"Credit-rating companies routinely award higher rankings to debt issued by banks and corporations that pay them the most, a conflict of interest that may escape Congressional efforts to change the way they do business. Bonds from countries and cities that pay about half as much as issuers of less creditworthy debt are “rated more harshly,” according to a study by scholars at Indiana University in Bloomington, Washington, D.C.-based American University and Rice University in Houston. /.../"

"Credit Rating Companies Favoring Borrowers Paying Most", 31 oktober

Social dumping och EU:s arbetsmarknad-klipp

"Det finns många förlorare i dragbilsnäringen. En av dem är rumänen Gheorge Stavaru, som bor i Landskrona. Han är arbetslös, efter att ha arbetat åt flera svenska åkerier. I de två senaste fick han jobba arbetspass på uppåt 24 timmar, med en lön som ligger lång under en femtiolapp i timmen. /.../
Jag berättar för Gheorge att lägstalönen för en erfaren chaufför som kör i Norden ska vara 22 600 kronor. Plus traktamente. Han skakar långsamt på huvudet:
- För mig är det en saga. För mina landsmän också. Jag känner förare som jobbar helt svart. Företaget hävdar att de har anställning i rumänska åkerier. Men det är fejk, de åkerierna existerar inte.
- Alla drömmer om ett seriöst arbete. När man söker jobb hos dragbilsåkare är den första frågan alltid: 'Hur många mil klarar du att köra?' Svarar man mindre än 95 mil per dag är man inte intressant."

Jan Lindkvist, "Dragbil - en krisbransch", Transportarbetaren april 2010

ur intervju med åkaren Sören Abrahamsson, samma reportage

"- Idag har stora svenska speditörer två prislistor, säger Sören. När kunden vill ha en transport till exempelvis Norge får han två offerter. Antingen står det 9500 kronor på prislappen och chauffören är svensk. Eller så betalar man 6500 kronor och får samma transport, fast med en underbetald polack, rumän eller slovak.
/.../
Enligt Sören har åkeribranschen - och särskilt dragbilstrafiken - hamnat i en utförsbacke som inte längre är kopplad till konjunkturen. I dåliga tider har fraktpriserna alltid gått ner, för att klättra uppåt igen när hjulen börjar snurra på nytt.
- Den här gången ser jag ingen sådan tendens. Orsaken är den osunda konkurrensen."

---
Också:
No shit sherlock, men i alla fall väldigt viktigt:

"Utländska skogsarbetare anställda hos utländska arbetsgivare går miste om pensioner och försäkringar de har rätt till.

– Deras arbetsgivare betalar inte in avtalade avgifter.

Det konstaterar Jan-Åke Johansson, ombudsman på fackförbundet GS.

GS har gått igenom samtliga utländska skogsföretag som tecknat kollektivavtal och därför ska betala in så kallade Fora-avgifter för avtalspension, olycksfallsförsäkring, avtalsförsäkring vid sjukdom och ersättning till efterlevande vid dödsfall.

I år ska en arbetsgivare betala 5,2 procent av lönesumman, varav cirka 4 procent går till de anställdas avtalspension.

– Men detta struntar de flesta av dessa företag i, säger Jan-Åke Johansson.

– Och det innebär att de anställda inte får all ersättning de har rätt till, framför allt innebär det att de missar pension som de arbetar ihop.

Det är miljontals kronor som saknas.

– Företagen får naturligtvis en konkurrensfördel när de inte betalar in avgifterna utan i stället kan lägga in anbud på en lägre nivå. I slutändan är det de stora skogsbolagen som anlitar dessa företag som tjänar pengar, eftersom de får nödvändigt arbete utfört till en lägre kostnad."

Lennart Lund, "Blåsta på pension", Dagens Arbete 26 april

---
UPPDATERING september 2010
Falska f-skattare
Ulrike Meyer-Time, "Die Billig-Unternehmer", Die Zeit 17 mars 2005

Michael Harvey & Felix Behling, “The Evasion Economy: False Self-Employment in the UK Construction Industry” (pdf), UCATT, 2008

Generellt

"Munkavle, låga löner och ingen semesterersättning. Anställda på Timeplan Associates LLP, som bland annat hyr ut städpersonal, vittnar om att företaget struntar i de flesta regler - trots att de har tecknat kollektivavtal med HRF.

- Det här är stort, hur stort som helst, säger Patrik Bohman som är ombudsman på Hotell- och restaurangfacket i Halland.
Det var när en före detta anställd på Timeplan kontaktade honom som historien uppdagades. De anställda, de flesta polska arbetare, misstänks ha fått svarta löner långt under kollektivavtal och varken sjuklön eller semesterersättning.

Dessutom berättar anställda att de tvingats betala en summa av varje arbetad timme till en person på företaget.
- Det skulle användas som en buffert ifall myndigheterna började snoka och arbetarna skulle behöva åka hem, säger Patrik Bohman.

Timeplan Associates LLP har sitt säte i Gibraltar men har verkat i Sverige under ett antal år. Den främsta verksamheten är uthyrning av städ- och byggpersonal till företag. Enligt Patrik Bohman har Timeplan haft ett 60-tal polska arbetare uthyrda till svenska företag de senaste två åren."

Lisa Johnson, "Anställda vittnar om fusk på bemanningsföretag", Hotellrevyn 26 september 2006

---

"Förra året ökade antalet ansökningar från icke-EU-medborgare som vill jobba i Sverige drastiskt. Hotell- och restaurangfacket varnar nu för att många hamnar i klorna på oseriösa arbetsgivare.

Den 15 december 2008 ändrades reglerna för arbetskraftsinvandring till Sverige. Sedan dess har antalet ansökningar om arbetstillstånd från icke-EU-medborgare ökat kraftigt. Många av dem gäller jobb i hotell- och restaurangbranschen, och på HRF är man nu oroade över att människor som kommer hit hamnar hos oseriösa arbetsgivare.
- Vi har fått in ett antal fall där arbetsgivare tagit hit anställda och lovat dem en viss lön och vissa villkor. När de väl kommer hit stämmer det inte alls, säger Chaker Nassar som är ombudsman på HRF:s förbundskontor.

För att Migrationsverket ska godkänna en ansökan krävs att arbetsgivaren erbjuder anställningsvillkor och löner som är minst i nivå med svenska kollektivavtal eller vad som är brukligt inom yrket. För att säkra detta ska det berörda fackförbundet få tillfälle att yttra sig över anställningsvillkoren.
- Problemet är att Migrationsverket beviljar ansökningar som vi har avstyrkt. Om arbetsgivaren bara har fyllt i ansökan rätt så blir den godkänd. Sedan är han fri att betala vilken lön som helst eftersom Migrationsverket inte gör någon uppföljning, säger Chaker."

Lisa Castilla, "Det liknar människohandel", Hotellrevyn 15 mars 2010


Övergångsregler-diskussionen i Sverige inför 1 maj 2004

MEDIA

"– Skulle vi som ensamt land säga till Östeuropas medborgare att hit är ni välkomna att jobba, mot naturaersättning tio timmar, och sedan få tillgång till våra sociala förmåner, och dessutom kunna ta hem pengar till era familjer, då är vi naiva, säger Göran Persson.

Enklaste sättet att komma runt svårigheterna är att kräva arbetstillstånd av de nya EU-ländernas medborgare. Den tid som det kan göras är mellan två och sju år. Och Göran Persson tycker inte att sju år är en så lång tid."

SR Ekot, "Persson vill ha övergångsregler för ny EU-arbetskraft", 30 januari 2004

"De tre största partierna i riksdagen vill nu ha övergångsregler för arbetskraft från de nya EU-länderna. De har tidigare varit ivriga förespråkare för fri rörlighet, men säger nu att de är "oroliga" för att det kan leda till ökad främlingsfientlighet. De försöker därmed i praktiken åstadkomma en repris på folkpartiets succé med språktestkravet i valrörelsen 2002.
Till synes finns det en betryggande majoritet i riksdagen för att införa någon form av stoppregler. Men socialdemokraterna, moderaterna och folkpartiet blinkar åt helt olika väljargrupper med sina utspel, och därmed krävs stora eftergifter av något av partierna i det märkliga övergångsspelet för att det inte ska sluta med att det inte bli några begränsningar alls - och att de tre partierna bara står där med de politiska principbyxorna nere och skyller på varandra."

Henrik Brors, "Rävspel om östregler kan bli ett nej", DN 23 mars 2004

"Statsminister Göran Persson sa nej! nej! nej! Men så en dag gjorde han helt om och sa 'social turism'. DN har granskat turerna bakom övergångsreglerna och hur tv-programmet 'Uppdrag granskning' fick regeringen att föreslå stopp för östeuropéerna."

Henrik Brors, "TV-inslag fick Persson att byta fot", DN 5 april 2004



RIKSDAGEN
- debatt på temat "Särskilda regler under en övergångsperiod för arbetstagare från EU:s nya medlemsstater" 28 april 2004 med Per Westerberg (m), Bo Könberg (fp), Sven Brus (kd), Ulla Hoffmann (v) m fl. Beslut fattat.
- 25 mars 2004: Sven Brus (kd) härjar lite i frågan, med svar från Per Nuder (s).

---

Elektrikerna om Lavaldomen

Elektrikerförbundet har gett ut ett specialnummer av Avtalat om den senaste versionen av Lavaldomen.

---

Wright om fria rörligheten

"There is no straightforward explanation for the varying responses of EU-15 states to free movement, but domestic political pressures and economic institutional factors – not to mention the policy positions of other member states (1)– certainly played a part. This is evident in the case of the UK, which was the only large member of the EU-15 to allow A8 nationals to freely work, but subsequently prevented A2 nationals from being able to do so.

The majoritarian nature of Westminster democracy meant that Blair government had few political constraints in implementing a policy of free movement in 2004. This was a privilege that would not have been offered by the political systems of many other EU-15 states, but perhaps meant that the Blair government was more shielded from any discernable political costs, which were no lesser than elsewhere.

Nonetheless, economic considerations had the greatest bearing over the Blair government’s decision to opt for a policy of free movement. Labour shortages arising from low unemployment fuelled by over a decade of sustained economic growth meant that the competition for jobs between A8 nationals and UK residents was likely to be less of a problem than in other EU-15 labour markets. But whereas most EU-15 governments saw free movement as having a potentially adverse economic impact, the Blair government justified its position in terms of the benefits that could be delivered.

When announcing the Blair government’s intention to allow A8 nationals to work freely in December 2002, Foreign Secretary Jack Straw said such a move was “in the UK’s interest” because it would “attract workers we need in key sectors”(2). By contrast, the language used by leaders of the EU-15 states that imposed restrictions was often couched in terms of the potential costs that would otherwise be imposed on their more protectively regulated labour markets. For instance, German Chancellor Gerhard Schröder said that domestic labour markets, particularly those in areas bordering the accession states, would not be able to accommodate a large inflow of workers (3).

This contrast was also evident in the way that interest groups and the broader community responded to the prospect of free movement. While business groups and trade unions were hostile to such a position in states such as Germany and Austria, in the UK these groups were supportive. And although public opinion and press coverage towards immigration was similarly ambivalent in the UK and Germany, concerns about labour market impact were more apparent in the latter (4).

This was not simply a question of job vacancies and unemployment; there are also structural explanations for why free movement was a more appealing prospect in the UK than elsewhere. Rates of unemployment and/or labour market inactivity were in fact lower in a number of other EU-15 states that adopted restrictive policies – such as Austria, Denmark, Luxembourg and the Netherlands – than in the UK (5). But the more flexible nature of the UK labour market meant that it was better placed to absorb more workers without an accompanying increase in unemployment (6).

Despite both adopting open labour market policies with similarly low levels of unemployment, over 200,000 A8 nationals came to work in the UK each year following enlargement, compared with only around 5,000 to Sweden (7). While strong demand for labour in the UK was one reason for these disparities (8), weaker labour market regulation enabled employers to hire migrant workers on relatively lower wages and conditions, particularly compared with Sweden, where much stronger regulation afforded no such scope (9)."

Chris Wright, PhD Candidate, Department of Politics and International Studies, University of Cambridge, "The complicated politics of free movement" på PERG-bloggen 14 juli

---

Europadomstoldom om arbetsrätt

Samuel Engblom har ett mycket intressant inlägg på TCO:s utredarblogg:

"Ett knappt år efter Lavaldomen, i november 2008, kom en dom från den andra domstolen på Europanivå, Europadomstolen för mänskliga rättigheter i Strasbourg – Demír och Baykara mot Turkiet – som fick betydligt mindre uppmärksamhet i media, men som experterna i takt med att domen analyserats och bekräftats av domstolen i senare domar nu anser kan få större betydelse än Lavaldomen."

---

Polen-konsulten

• Polenkonsulten AB är en konsultfirma som har konsultuppdrag för ett antal självständiga polska företagare (hantverkare)
• Dessa företagare har inregistrerade företag i sitt hemland Polen.
• Dessa polska företagare har av svenska skattemyndigheter erhållit F-skattebevis och är registrerade för moms i Sverige.
• De polska företagarna kan därmed åta sig uppdrag i Sverige, i enlighet med svensk och europeisk lagstiftning.
• Polenskonsulten AB vidarebefordrar de förfrågningar som kommer in från företag och privatpersoner till de polska företagarna.
• De polska företagarna väljer själva de uppdrag de vill åta sig och kontaktar beställaren själva eller genom Polenkonsulten AB.
• Under 1999 debiterade de polska företagarna från 100.- per timme exklusive moms.

http://www.polenkonsulten.se/

Jfr:
Erik Magnusson, "Billig personal hyrs ut i Tallinn", Sydsvenskan 29 maj 2005
http://www.byggindustrin.com/nyheter/byggjobb-for-halva-priset---arbetare-fra__4025

---

EP-dokument om arbetskraftsmigration

Håller på och försöker kolla in Europaparlamentets material om arbetskraftsmigration i EU.

Hittar bl a på Legislative Observatory att EP i mars 2006 antog en rapport som ungerske MEP Csaba Öry på eget initiativ skrivit om att medlemsländerna borde avskaffa övergångsreglerna för migration från NMS8.

"The committee adopted the own-initiative report drawn up by Csaba ÖRY (EPP-ED, HU) in response to the Commission paper on the transitional arrangements restricting access for workers from eight of the 'new' Member States to labour markets in several of the 'old' Member States. Pointing out that 2006 has been declared 'European Year of Workers' Mobility', MEPs stressed that the free movement of workers is one of the four fundamental freedoms of the EC Treaty, as well as an expression of solidarity between the old and new Member States. They called for the transitional measures in force to be abolished, "given that there are no signs of strain on the labour markets of the Member States which have opted for openness without restrictions" and that fears of massive migration have proved groundless. They added that the transitional periods were a major contributory factor to higher levels of illegal work and"sham self-employment", and would increasingly lead to"regionally acute wage pressure", unfair working conditions and exploitation of migrant workers.

The report said that Member States should abolish national rules which contradict the 'status quo clause' of the Accession Treaty, which stipulates that workers from the new Member States should not face greater restrictions than applied before the accession treaties were signed. It also called on the Member States to enforce the preference rule whereby, when a post is vacant, nationals of the new Member States have priority over non-EU nationals. Labour law should also be strictly enforced so as to guarantee that all EU workers are treated equally, that there is fair competition among businesses and that social dumping is presented.

The Commission was urged to: intensify cross-border joint action by the Member States' labour inspectorates; consider setting up a corresponding European cooperation network (a 'social Europol'); produce standardised statistics, in conjunction with the Council, on intra-EU migration by January 2009; set up systematic monitoring of migration of workers within the EU; and provide the funds necessary to finance these actions."

Csaba Öry, "

The transitional arrangements restricting the free movement of workers on European Union labour markets "
Finns här: http://www.europarl.europa.eu/oeil/resume.jsp?id=5312942&eventId=926426&backToCaller=NO&language=en
Hela dokumentationen kring rapporten finns här: http://www.europarl.europa.eu/oeil/file.jsp?id=5312942

---

Resolution on the Posting of Workers (på Jan Anderssons initiativ), juli 2007:
http://www.europarl.europa.eu/oeil/file.jsp?id=5493432

---

Plenardebatten i EP föranledd av Kommissionens uttalande efter Domstolens dom i Laval- Rüffert- och Vikingfallen, april 2008:
http://www.europarl.europa.eu/oeil/file.jsp?id=5625442

---

Rapport, på Jan Anderssons initiativ, om hot mot kollektivavtalssystemen som antogs av EP oktober 2008:
http://www.europarl.europa.eu/oeil/file.jsp?id=5620232

---

Resolution om implementeringen av direktivet om posterade arbetare, antagen av EP med 295 röster mot 72, efter ett initiativ av Elisabeth Schrödter (Gröna), 2006:
http://www.europarl.europa.eu/oeil/file.jsp?id=5312992

---

Arbetskraftens rörlighet i EU

"Jag brukar säga att när en arbetslös finsk skogsarbetare lätt och villigt rör sig till en spansk vingård för att ta ett nytt jobb, då har man den rörlighet på arbetsmarknaden som krävs för att införa en gemensam valuta."
Göran Persson i Den som är satt i skuld är icke fri, 1997 (citeras här)

Jag har tidigare skrivit om arbetskraftsmigration inom EU, om boomen efter östutvidningen år 2004 och även om tecken på att en del av arbetarna från de nya medlemsländerna börjat vända hem från EU15-länderna i år när konjunkturen vänt nedåt i Västeuropa och lönerna under tiden stigit kraftigt i de nya medlemsländerna. (6 juni, "Polska gästarbetare återvänder från Storbritannien".)

Economist rapporterar nu om ett utflöde av framför allt polska migrantarbetare från Irland, som mottagit väldigt många migrantarbetare sedan 2004. Tidningen konstaterar att konjunkturen vänt nedåt och arbetslösheten uppåt, och att om 20 000 polska arbetare som blivit arbetslösa lämnar Irland för att åka hem till Polen, sjunker arbetslösheten med 1 procent. Det beräknas att nettoutflödet av migranter från Irland fram till april 2009 kommer vara ungefär 30 000. Economist kallar detta "Europe's surprising labour flexibility". Och visst är det flexibelt. Dock är det också värt att notera, att när vi talar om ekonomisk flexibilitet är det värt att fråga: vem är det som ska bli flexibel?

Economist, "Europe's surprising labour flexibility", 27 nov

---

Även: Jan Cienski, "Migrants: many decide it is time to return home", FT 8 december

---

EU-politik efter Laval, Viking & Rüffert: hösten 2008

12 dec kommer Stråths utredning

Lag & Avtal, "Lavalutredningen på mejllängds avstånd", 26 november (med länkar till tidigare L&A-artiklar om Vaxholmfallet)

Göran Färm, "Seger för s och facket i EU", 30 oktober

Jan Andersson, "2 - 0 till Europas löntagare", 22 oktober, om direktiv om bemanningsföretag

Jan Andersson, "Europaparlamentet kräver likabehandling av löntagare", 22 oktober - om EP:s sysselsättningsutskotts omröstning om Jan Anderssons betänkande om ECJ:s tolkning av utstationeringsdirektivet. 38 röstade för, 0 emot och 5 lade ner sina röster.

Europaparlamentets hemsida, "Ledamöter vill följa upp utstationeringsdirektivet", 23 oktober

Europaparlamentet. Jan Anderssons förslag till betänkande (pdf, 13 s) till Utskottet för sysselsättning och sociala frågor mötet 22 september. Ändringsförslag (pdf, 160 s) till Anderssons förslag. Alla dokument från sessionen 22 september finns här.

debatt med Fritz Scharpf m fl i Social Europe Journal
http://www.social-europe.eu/fileadmin/user_upload/journals/Vol4-Issue1/SocialEurope-13.pdf

Christian Joerges intressant projekt "Handelsliberalisierung und Sozialregulierung in transnationalen Konstellationen" på Uni Bremen, 2007-2011

Jari Hellsten, "Allmängiltiga kollektivavtal täcker huvuddelen av finsk arbetsmarknad", EU & Arbetsrätt nr 1 2005 - om varför Lavalkonflikten inte skulle kunna ske i Finland (eller Norge)

---

Den europeiska arbetsmarknaden - race to the bottom eller till toppen? (september 2008)
En intressant diskussion som poppade upp på workshopen i helgen men bara lite perifert, var den om den europeiska arbetsmarknadsintegrationen, den fria rörligheten, Bolkensteindirektivet och de sociala och politiska aspekterna av denna integrationsprocess.

Kalypso Nicolaidis presenterade ett paper om Bolkensteindirektivet och motståndet mot detta. Hon är chef för enheten för Europastudier på U of Oxford, en akademisk höjdare, en sån som publicerar 10 peer review-artiklar om året, och berättade en anekdot angående Bolkenstein och hennes arbete om det. På en middag träffade hon kommissionens ordförande Barroso, och presenterade sig då som "den enda franska socialisten som stöder Bolkensteindirektivet". Hennes paper handlade om "ömsesidigt erkännande" som metod för europeisk integration och om motståndet mot Bolkensteindirektivet. Nicolaidis är alltså positiv till direktivet och ser motståndet som en anomali, något som måste förklaras.

Bastiaan van Apeldoorn kom med en intressant invändning: det är tvärtom, motståndet är normalt eftersom många skulle förlora på Bolkensteindirektivet, och det är stöd för direktivet som bör ses som en anomali och som vi behöver nya förklaringar för! Alltså en upp-och-nervändning av Nicolaidis argument.

Jag tycker att det är en extremt intressant diskussion. Viktig eftersom det berör arbetsmarknadsutveckling och levnadsstandard för en jäkla massa människor i Europa, intressant eftersom den är så svår: processen pågår nu och det är inte lätt att urskilja vad som är positivt och vad som är negativt.

Jag ska skriva, är det tänkt, ett paper till november om hur man kan studera de här processerna på svensk mark, vad man kan använda för teorier, för metoder, för data (statistik, intervjuer osv). Men jag får än så länge ingen rätsida på det hela. Jag tänker i termer av "law of one price" och faktorprisutjämningsteoremet, jag blir verkligen inte av med de tankefigurerna, men här handlar det ju om priset på arbetskraft, en "fiktiv vara" för att vara Marxsk/Polanyisk, som inte är som vilken vara som helst, och jag tycker att det verkar väldigt konstigt att tänka på priset på arbetskraft bara i termer av utbud och efterfrågan. Då är jag mer inklinerad att gå på Geoffrey Harcourts (1972), Joan Robinsons (1978), Warren Samuels (1999) eller Leonard Rappings (1984) syftningar på priset på arbetskraft som satt av något kallat "bargaining strength". Men vad betyder "bargaining strength"? Är det ett socialt uttryck av förhållandet utbud-efterfrågan, i enlighet med att "arbetskraftens reservarmé" i Marx teori upprätthålls för att hålla nere priset på arbetskraft?
Rapping (1984 s 233), som doktorerade på U Chicago och var pionjär inom den nyliberala rationella förväntningar-teorin men under Vietnamkriget genomgick en politisk omvändning till heterodox vänsterekonom, säger om utbud och efterfrågan,

"I am a little bothered by demand and supply. Some of the most important prices, oil prices, the wage rate, and the interest rate, are not determined by demand and supply. They are determined by herd instinct, a social contract, negotiation, dominance, you know, politics and power or just plain speculative frenzy. ... I don’t think it can be put into a formal model. But that doesn’t mean it is wrong."

Det ligger något i vad Rapping säger, utbud och efterfrågan förstått som asociala objektiva krafter räcker inte för att förklara alla priser, men frågan är hur man går vidare från det påståendet, går det att teoretisera/modellera?

I vilket fall, tillbaka till den europeiska arbetsmarknaden.

Genomsnittliga löneökningar i kollektivavtal, 2000-2007 (%)
2002 2003 2004 2005 2006 2007
EU15 3.3 3.0 3.0 2.8 2.9 3.1
NMS10 6.5 5.9 5.6 6.8 8.5 10.5
Källa: EIROnline, “Pay developments - 2007”, tabell 1


EIROnline. 2008. “Pay developments – 2007”. Av Mark Cawley.
Geoffrey Harcourt, The Cambridge Controversy (Cambridge UP, 1972)
Leonard Rapping, intervjuad av Arjo Klamer i Conversations with Economists (1984)
Joan Robinson, "Capital Theory up to Date", i Contributions to Modern Economics (Blackwell, 1978)
Warren J Samuels, "An institutionalist approach to income distribution", i Joep T J M van der Linden och André J C Manders (eds), The Economics of Income Distribution: Hetrodox Approaches (Edward Elgar, 1999)

---

Klipp om arbetskraftsinvandring i dagens Europa (augusti 2008)

Eurotopics refererar idag en artikel från den bulgariska dagstidningen Standart som handlar om att det råder arbetskraftsbrist i den bulgariska jordbrukssektorn och att landet därför borde öka arbetskraftsinvandringen från Asien. Det här är intressant..

Standart - Bulgaria
Asia to the rescue of Bulgaria
The Bulgarian farm industry is suffering from a lack of workers. The only solution is importing labour from Asia, writes the daily Standart. "Finding capable workers in Bulgaria is becoming increasingly difficult. Demand has long outstripped supply on the labour market. The situation in the countryside is especially difficult. Farmers prefer to make do with the produce from two or three thousand square metres of land and a couple of cows, rather than looking for work. Investors in agriculture and other areas have long had no alternative in their choice of workers. ... It is well known that agricultural work is not attractive, and that salaries are under 500 - 600 euros. People in the sector should now look to the Asian market for a solution, as many other countries have done." (06/08/2008)
http://www.eurotopics.net/en/presseschau/aktuell.html
http://paper.standartnews.com/bg/article.php?d=2008-08-06&article=242961

---
Uppdatering 13 augusti
Mer Eurotopicsklipp om arbetskraftsinvandring i Europa

Elsevier - Netherlands
No guest workers!
The weekly political magazine Elsevier is warning of the results of increasing immigration to the Netherlands from Eastern Europe: "In principle, it could be a healthy development if Eastern Europeans were to fill gaps in the job market in the Netherlands, but immigration has another side to it. Not all Eastern Europeans want to return to their home countries after their work is done, and what is worse, some of the Eastern European migrant workers have applied for jobless benefits in the Netherlands. But the Netherlands already has enough welfare recipients. ... The old story of guest workers is threatening to repeat itself. This fall, the cabinet will decide whether the requirement for work permits for Romanian and Bulgarian workers should be dropped ... as is the case in Poland already. Let the latest increase in Eastern European immigration be a warning to us: If Romanians and Bulgarians are permitted to resettle unhindered, their numbers in the Netherlands will rapidly rise, as will all the familiar problems." (13/08/2008)
Robert Stiphout, "Gastarbeid: snapt het kabinet het nou nog niet?", Elsevier 12 augusti

---
Uppdatering 24 augusti
Mer från Eurotopics om bulgarisk arbetskraftsmigration, denna gång till Skottland

Standart - Bulgaria
Second-class citizens?
In Bulgaria the case of Bulgarian students who took holiday jobs in Scotland through an employment agency and arrived there only to be forced to live in pitiable accommodation and receive less pay than promised has caused a scandal. For the daily Standart this is an intolerable situation: "Firstly, the whole affair ... was handled by a licensed agency. Secondly, Bulgaria is already an EU member and the times when foreign workers had to spend the night in a cellar full of rats in some foreign country so they could save up money to buy a car should have ended by now. ... If following an inquiry it turns out that the employment agency was responsible, it should be severely penalised. And those in government should give employers in Great Britain an official warning that they cannot treat Bulgarian workers willing to do jobs no one else wants to do like goods to be bought in bulk. For if the state turns a blind eye and offers no support in such a situation, Bulgarians could end up being treated like second-class citizens." (20/08/2008)
http://paper.standartnews.com/bg/article.php?d=2008-08-20&article=244793

---
Uppdatering 3 september
Mer Eurotopicsklipp om arbetskraftsmigration i Europa

Trouw - Netherlands
Return to Eastern Europe
An increasing number of Eastern European migrants who found work in the Netherlands are returning to their home country. The daily Trouw laments this trend: "Their departure will lead to labour shortages in the agricultural sector, the metal and cleaning branches and the construction sector. ... This is worrying for these sectors, but it is also a sign that Europe is growing up. The European Union had the foresight to expand the free circulation of goods and services and created a monetary union. But the Achilles' heel of economic unity was the labour market. ... It is the member states who refuse to abolish restrictions in order to protect their own people. ... If the workers' rapid migration movements are a sign that Europe is growing up, the Netherlands apparently does not know how to deal with this situation. The Hague appears to be primarily concerned with avoiding giving the impression that people are welcome here. ... The Hague must recognise that as regards migration we should be accelerating rather than decelerating." (03/09/2008)
http://www.trouw.nl/teasers/article1075921.ece/Den_Haag_moet_sneller_leren_denken_dan_de_migratiestromen_gaan

---
Uppdatering 22 september
Mer Eurotopicsklipp (22/9) om arbetskraftsmigration i Europa

Eesti Päevaleht - Estonia
Sweden recruits Estonian doctors
The emigration of so many of its doctors is increasingly becoming a problem for Estonia: with their higher salaries the Nordic states are luring the doctors away, the Estonian daily Eesti Päevaleht writes. It adds that in Finland alone around 360 doctors, 30 dentists and 65 nurses from Estonia were working in 2007. "Now the community of Gävleborg in Sweden has started a campaign to recruit between 20 and 30 doctors in the Baltic states. ... Estonians' interest in working at Swedish hospitals has grown from year to year. ... Although doctors' salaries have risen substantially in the past few years, they still earn considerably more in Sweden than here. And the more doctors move from Estonia to Sweden, the more attractive Sweden becomes for Estonian doctors because ... they [can already] be received into an Estonian community. ... Sweden is currently looking for emergency doctors, psychiatrists and surgeons in the Baltic states. Candidates do not even need good command of the Swedish language because there are special language courses on offer for them in Sweden." (22/09/2008)
http://www.epl.ee/artikkel/442383

---
När tio länder - däribland dem sju central- och östeuropeiska postkommunistiska länder med en rikedomsnivå klart under de dåvarande EU-medlemmarna (EU-15) - blev medlemmar i den europeiska unionen 1 maj 2004 fanns det i EU en hel del oro kring utvidgningen. Den socioekonomiska aspekten handlade om rädsla för djup ekonomisk integration - fri rörlighet för arbete, varor, tjänster och kapital - mellan rika västeuropeiska och mindre rika postkommunistiska länder. Många i EU-15 trodde att integrationen skulle leda till "race to the bottom", "social dumping" och "välfärdsturism", när central- och östeuropéernas nya rörlighet och tillgång till EU-15-länderna skulle få dem att svämma in i EU-15 och ta lågbetalda arbeten och utnyttja välfärdsstaterna.

På grund av denna oro införde alla EU-15-länder utom Sverige, Storbritannien och Irland "övergångsregler" mot den fria rörligheten för arbetare, från de tio nya medlemsländerna. Vi har sett ett stort inflöde av arbetare från de nya medlemsländerna till Sverige, Irland och - framför allt - Storbritannien, men knappast i form av "välfärdsturism".

Nu, fyra år efter utvidgningen, har Frankrike avskaffat sina övergångsregler.

Slovakiska tidningen Sme kommenterar:
"Časy sa menia a po nástupe prezidenta Nicolasa Sarkozyho vyrukoval Paríž s novou iniciatívou. Presne štyri roky po rozšírení únie na východ sa rozhodol zrušiť všetky pracovné obmedzenia. „Robotníci z Poľska a východnej Európy sú u nás vítaní. Svet sa zmenil a aj Francúzsko je teraz otvorené,“ vyhlásila ministerka financií Christine Lagarde.
Stop budú mať naďalej Rumuni a Bulhari, ktorí do únie vstupovali vlani."

(snabb och ungefärlig översättning -
"Efter president Nicolas Sarkozys inträde har Paris uttalat ett nytt initiativ. Precis fyra år efter unionens utvidgning österut har man bestämt sig att avskaffa arbetsbegränsningarna(?). 'Arbetare från Polen och Östeuropa är välkomna till oss. Världen har förändrats och Frankrike är öppet', sade finansminister Christine Lagarde.
Reglerna fryses även i fortsättningen för Rumänien och Bulgarien, vilka blev medlemmar i unionen senare."

Štefan Hudec, "Paríž víta poľského inštalatéra", Sme 2 juli 2008

---
Uppdatering 14 juli

Tyskland tänker dock behålla övergångsreglerna. Från Eurotopics (8 juli) tar jag en översättning av en del av en artikel från den polska tidningen Wprost:

"Germany is one of the last EU states to continue to block access to its labour market for thousands of citizens from the Eastern European countries that joined the EU in 2004. The online portal of the conservative news magazine Wprost criticises the plans of the German government to postpone freedom of circulation for Eastern European workers until 2011 and only facilitate access for skilled workers. "Yet again the Germans are fighting the symptoms, but not the disease. ... The German government is convinced ... that opening its labour market to all EU members would flood the German job market with cheap labour. But German farmers are already complaining about labour shortages. ... Because even though Poles are allowed to work in Germany as seasonal workers, they do not want to go to Germany. We all know how a state with a planned economy works. So it is no wonder that a growing number of Germans are leaving the German Eldorado. Last year alone, 170,000 Germans emigrated."

Małgorzata Zdziechowska, "Centralnie sterowana polityka kadrowa", Wprost 7 juli

På Eurotopics hittar jag också utdrag ur en artikel från tjeckiska dagstidningen Mlada Fronta Dnes:
"University graduates from Eastern Europe will in all probability be allowed to work in Germany without special permits from next year on. This is Berlin's only concession to relaxing its strict labour market access policy, which in all other respects will continue in force until 2011. The liberal daily Mlada fronta Dnes voices mixed feelings about the move: "The Germans will discriminate less against workers from the so-called new EU countries. This is a sensible move. ... Nonetheless, it is still rather half-hearted because it divides Europeans into different categories. ... And the problem goes deeper. On the one hand the political elite [in Germany] is supposedly wild with enthusiasm, but on the other it pulls back at the slightest sign of domestic pressure and clings on to fictitious national interests. ... The citizens, including those who do not possess a degree, are aware of this hypocrisy which has brought about the current EU crisis."
(Eurotopics 9 juli, artikeln finns inte på Mlada Fronta Dnes hemsida)

---
Se också The Economists special report om EU-utvidgningen år 2004, "In the nick of time", av David Rennie, The Economist 29 maj 2008


---
6 juni

"Some describe it as a full-scale Exodus. Others say the flight is not fully underway. But one things is for sure, the UK is no longer the promised land it once was for Polish workers. /.../

Conditions [år 2004] were perfect for a Polish influx. A British pound bought more than seven Polish zloty, an exchange rate that provided huge encouragement for those wanting to make their living here.
The Polish economy paled in comparison with cash-rich Britain, where homeowners were as yet unfazed by the concept of the "credit crunch" and could think of nothing better than upgrading the plumbing in their heavily mortgaged house.
That kind of work is about to get considerably more expensive, because conditions are perfect in Poland for Poles to head home. Latest figures from the Chartered Surveyors' Building Cost Information Service shows that home improvements are now 20 per cent more expensive than two years ago.
Coupled with a surging Polish economy, and an exchange rate that will buy little more than four zloty to the pound, the Institute for Public Policy Research reckons that up to half of the one million Eastern European workers who arrived in the UK after 2004 have now left."

Harry de Quetteville, "Poles head home to do their own building work", Daily Telegraph 4 juni
---
Uppdatering 8 juli: se även
Alina Białkowska: "Niepewność", Polska Times 2 juli
---
Irländska "skuggföretag"
Simon Johnson: "At least 20 percent of Ireland’s G.D.P. is from “ghost corporations” that have little or no real activity in Ireland. Corporate taxes are set at 12.5 percent, but leading global corporations are able to construct complicated schemes involving other offshore tax havens that reduce their effective tax rates to the low single digits."
Johnson, "Will Ireland default? Ask Belgium", 25 november 2010

---
UPPDATERING maj 2011
Mats Pejer, "Låga löner fråga för rätten", LO-Tidningen 13 maj
Samuel Engblom, "Viktigt att skilja på arbetskraftsinvandring och utstationering", Utredarna-bloggen 19 april
Gösta Torstensson, "Hög tid att ställa krav på ett socialt protokoll", LO-Tidningen debatt 8 april

Och den 1 maj gick tiden för Tysklands sjuåriga övergångsregler för arbetskraftsinvandring från de medlemsländer som gick med i EU år 2004 ut. DGB:s ordförande Michael Sommer talade vid första maj-demonstrationen i Berlin och krävde då, enligt SZ, en minimilön på 8,50 euro i timmen i hela ekonomin, anmälningsplikt för alla arbetsställen, och fler arbetsplatskontroller.
Arbetsmarknadsminister Ursula von der Leyen (CDU) lovade fler kontroller mot svartarbete och lönedumping, framför allt i bygg- städ- vård- och restaurangbranschen. Myndigheten Finanzkontrolle Schwarzarbeit anställer i år 150 personer och ska utökas med ytterligare 100 personer år 2012-13.
Thomas Öchsner, "'Reservoir für Ausbeutung'", Süddeutsche Zeitung 2 maj

Tidigare: 8 feb 10 "Om Rimec", 8 feb 10 "Utländska företag tar hem de stora infrastrukturprojekten", 23 sep 10 "Vellingefallet", 23 sep 10 "Byggnads: Rimec svartlistar fackanslutna", 20 dec 10 "Tolkprojektet", 24 jan 11 "LO:s pressmeddelande angående Nyströmutredningen"

UPPDATERING 1 juni
Tommy Iseskog intervjuad om Bemanningsutredningen på Dagens Juridik:

"- Det som är kontroversiellt i utredarens förslag är förändringarna i utstationeringslagen, den så kallade Laval-lagstiftningen. Förslaget innebär på den här punkten att fackens rätt att vidta stridsåtgärder inte skulle begränsas till krav på minimilöner, säger han.
- Eftersom den så kallade Lavaldomen innebär att rätten att vidta stridsåtgärder begränsas till krav om minimilöner och andra minimianställningsvillkor, föreligger här en konflikt mellan likabehandlingsprincipen, som handlar om minst lika bra villkor, och utstationeringsprincipen, som handlar om minimivillkor."

Johanna Haddäng, "Expert: 'Förändringen i Lavallagen är kontroversiell", Dagens Juridik 8 februari

Ingemar Hamskär/TCO, "Inför krav på behörig representant i arbetsrättsliga utstationeringslagen", 23 november 2010

"Riksdagens näringsutskott vill att regeringen arbetar fram en lag om att utländska företag som är verksamma tillfälligt i Sverige bör ha en representant här.
– Det är glädjande att riksdagen går oss till mötes i den här viktiga frågan. Svensk fackföreningsrörelse tar ansvar för att den svenska kollektivavtalsmodellen ska gå att förena med EU-rätten. Det är positivt att riksdagen i dag visar att man är villig att göra samma sak, säger LOs ordförande Wanja Lundby-Wedin i ett pressmeddelande."

Göran Jacobsson, "Svensk representant ska krävas för utstationering", LO-Tidningen 12 maj

Almega, "Lagändringar till följd av Lavaldomen"

---
Uppdatering 10 nov 2011

"Socialdemokraterna begär en debatt om hur regeringen tänker tackla Lavalfrågan.

– Det är hög tid att regeringen nu tillsätter den utredning de lovat att genomföra, säger den socialdemokratiska riksdagsledamoten Jan Andersson.

Våren 2011 beslutade riksdagen att regeringen ska tillsätta en utredning för att värna den svenska modellen efter Lavaldomen.
Utredningen som ska komma med förslag på lagändringar ska vara färdig senast den 1 september nästa år.

– Det är knappt ett år kvar tills utredningen ska vara klar och vi har inte hört någonting om den från regeringen, säger Jan Andersson. /.../
Den lag som senare antogs fick kritik för att den inte ansågs värna den svenska modellen tillräckligt mycket. I våras beslöt riksdagen därför att tillsätta en utredning som ska komma med förslag på lagändringar.

Jan Andersson hoppas att det kan bli en ny Lavallag 2012 eller 2013."

Erik Larsson, "S kräver debatt om Laval-lagen", LO-Tidningen 10 november

Uppdatering 27 september 2012
Sofie Lindroth, "F-skatteregler debatteras i riksdagen", Transportarbetaren 13 september
"Enligt Transports och Biltrafikens Arbetsgivareförbunds beräkningar, finns det omkring 1 000 så kallade falska egenföretagare – chaufförer med F-skattsedel som kör under anställningslika förhållanden – i den svenska åkeribranschen."
Tommy Harnesk, "Tvist om polsk F-skattare kan gå till Arbetsdomstolen", Transportarbetaren 19 september

Klipp: socialdemokratin och medelklassen

"I Sverige vet vi att det är mittfältet (både politiskt och ekonomiskt) och storstäderna som är nyckeln till regeringsmakten. Socialdemokraterna skapade på 1960-talet en klassallians mellan arbetarklass och medelklass och vann mittfältet. Har nu moderaternas politik gjort samma sak från höger, alltså skapat en allians mellan medelklass och överklass? I så fall lär den springande punkten för regeringens återval 2010 vara att behålla Kd i parlamentet snarare än reformer för särskilda väljargrupper."

Marie Demker, "Avgör städernas medelklass valet 2010?", 27 april 2009

-----

Magnus Wennerhag, "Medelklassen vinns med jämlikhet", Efter Arbetet

-----

Kajsa Borgnäs, "Myten om medelklassen (eller hur vi gått rakt i fällan)", Tiden

-----

"Nej, det handlar inte om att vinna den lattedrickande medelklassen i storstaden.

Om Socialdemokraterna vill värva storstadsväljarna måste de vinna dem som serverar latten. Den unga kreativa klass som i skummet kan forma ett perfekt hjärta."

Eva Franchell, "Kampen om medelklassen", Aftonbladet

-----

Helene Hellmark Knutsson, Ilija Batljan, Anders Johansson & Niklas Nordström, "Socialdemokratin måste genast ha en ny politik", DN 24 augusti 2009

-----

"I motsats till de fyra Stockholmspolitikerna tror jag emellertid inte att oförändrade eller sänkta skatter har högsta prioritet för medelklassen i Stockholm. Jag tror att stockholmare, i likhet med svenskar i allmänhet, är beredda att betala för god samhällsservice. Föräldrar i dag inser att jämställdhet inte kan skjutas på framtiden."

Nalin Pekgul, "Medelklassen är beredd att betala mer för välfärden", DN 8 september 2009

-----

"Inför Socialdemokraternas kongress som inleds idag har det talats mycket om att S måste vinna förtroende i medelklassen, framförallt i Stockholm. Men det finns inte någon självklar politik som kan vinna den storstadsbaserade medelklassens förtroende. Vägen till socialdemokratisk framgång har dock alltid varit formulerandet av en politik som både mobiliserar arbetarväljare och attra-herar medelklassväljare.

Hittills har borgerligheten tagit initiativet i att formulera den arbetande medelklassens problem – och förslagen till lösningar. De förslagen har sedan smittat av sig och dyker upp i olika lightversioner från en del S-företrädare. Effekten har blivit otydlighet och en oppositions-politik som mest reagerar på alliansens utspel, och sällan formulerar en egen, samman-hållen politik."

6F, "S borde ta ett steg åt vänster", SvD

-----

"Ibland känns det som att Stockholms socialdemokratiska strategi är att desperat ta rygg på en Armanikostym på Drottninggatan och gasta: 'Var inte rädd för oss, du kommer inte att märka av någon skillnad.' Men det är inte bara medelklassen som lämnat socialdemokratin, det handlar också om hur stora urbana arbetarklasskikt inte längre fångas in. Utanför tullarna är staden oftast röd, men i Skärholmen och Tensta röstar bara fyrtio procent."

Daniel Suhonen, "Stockholmssyndromet", Tvärdrag 10 februari 2010

-----

"Orättvisa är inte lösningen på Stockholms problem, men bevisbördan ligger på socialdemokraterna. De är inte ifrågasatta för sina värderingar, men för oförmågan att förverkliga dessa i en ny verklighet. Och en ny verklighet är precis vad Stockholm är. Progressiva krafter måste bevisa att politiken biter även på den globala stadens ojämlikheter. Då krävs en ny politik."

Katrine Kielos, "Framgång och förfall", Arena 28 maj 2008

-----

http://tankarfranroten.wordpress.com/2009/10/30/den-vilda-jakten-pa-medelklassen/

-----

Indiens ekonomiska politik: pro-poor growth?

Det här är ju faktiskt fantastiskt intressant.

"In his book 'Prelude to Political Economy', published in 2000, Kaushik Basu of Cornell University wrestled with this paradox. 'If, seeing high unemployment in an economy, a person… advises entrepreneurs to employ more labourers, or consumers to demand more goods, this typically causes economists to share a laugh.' And yet economists routinely advise governments to act in the economy’s interests rather than their own.

Mr Basu is now living the conundrum he theorised about. In December he became the chief economic adviser to India’s finance ministry, occupying an office amid the sandstone domes and colonnades of Sir Herbert Baker’s Secretariat buildings in Delhi. On February 25th he released the ministry’s annual economic survey, a day before the minister, Pranab Mukherjee, presented the budget. What advice did Mr Basu give? And did his boss upstairs pay him any heed?
Quintessential

The survey welcomes India’s remarkable escape from both the financial crisis and a disappointing monsoon. The economy is expected to grow by 7.2% in the fiscal year ending on March 31st and it should return to growth of about 9% in the medium term, the survey argues. This government, however, will not settle for any old growth. It has committed itself to “inclusive growth”. The phrase is often invoked, but rarely defined precisely. In the survey Mr Basu offers a 'statistical summing up' of what inclusive growth might actually entail.

He proposes that the nation should measure its progress by the growth in per-capita income of the bottom quintile, or 20%, of the population. This simple yardstick gives due weight to both the poor and to growth. Mr Basu cites some figures crunched by S. Subramanian of the Madras Institute of Development Studies (see left-hand chart). They show India’s poor making what Mr Subramanian describes as 'a modestly plodding climb out of considerable income deprivation'.

For growth to be inclusive, Mr Basu suggests, it is not enough that the income of the bottom 20% rise at the same percentage rate as the average. Instead, they should get an equal absolute share of the income the economy adds. If the economy grows by $100 billion in a year, the poorest fifth should get $20 billion. That is a high bar indeed."

Economist, "On deaf ears", 4 mars

Sysselsättningsmål för Riksbanken?

"Konjunkturinstitutet bl.a. konstaterar i sin senaste konjunkturrapport bla. följande: 'Inflationstrycket är lågt och Riksbanken bör avvakta med att höja styrräntan.'

I gårdagens P1 var Konjunkturinstitutets chef Ingemar Hansson ännu tydligare i sitt avståndstagande mot en räntehöjning i dagsläget. Han framförde bl.a. en sanning som helt förtigs av borgerliga politiker och den konventionella klokskapens ekonomer, nämligen att sysselsättningsutvecklingen påverkats negativt av att Riksbanken fört en alltför restriktiv penningpolitik. Sambandet alltför hög arbetslöshet och alltför låg inflation har alltså nu bekräftats även från auktorativt håll. Tiger som muren gör emellertid de media vars uppgift väl ändå skall vara att granska inte bara den politiska makten utan också den ekonomiska. Den som genom en felaktigt penningpolitik bidragit till att hålla kvar arbetslösheten på en onödigt hög nivå."

Bengt Silfverstrand, "Onödig räntehöjning", 20 januari 2006

---

"Riksbanken har närmast systematiskt i ett decennium haft en böjelse för säkerhetsmarginal genom att hålla för hög ränta. Det har i sin tur bidragit till högre arbetslöshet och sämre tillväxt. Detta har påpekats så länge nu att det nästan känns genant. Inte minst eftersom ingen tycks ha ork eller mod att göra något åt detta systemfel.

Kritiken mot riksbanken för att denna politik skapar en lägre sysselsättning bemöts med att riksbanken inte har något annat mål än inflationsmålet. Det är korrekt. Riksbanken har endast ett enda övergripande mål. Det är målet om prisstabilitet, tolkat som 2 procents inflation i genomsnitt. Detta är ett resultat av två olyckliga omständigheter under 1990-talet, dels stark påverkan från nyliberala ekonomiska teorier, dels av EMU-processen.

Sysselsättningskrav - ett minimum
I andra länder som exempelvis Norge och USA har centralbankerna också ett lagstiftat mål om att stimulera tillväxt och sysselsättning som är likställt med inflationsmålet. Detta är också krav som Europafacket driver gentemot den europeiska centralbanken. Ett minsta rimligt krav från en progressiv svensk arbetarrörelse borde vara att kräva att ett sysselsättningsmål också infördes för den svenska riksbanken. Det skulle också ge stöd åt Europafackets krav."

Stefan Carlén, "Stoppa Riksbankens snedvridna syn", LO-tidningen 18 februari 2008


---
ur motion från Handels, HRF och Transport till LO:s kongress år 2008, "En mer offensiv LO-syn på den ekonomiska politiken"
föreslår bl a att:

"att LO i syfte att verka för full sysselsättning och en mer demokratisk styrning av penningpolitiken skall arbeta för att ett sysselsättnings- och tillväxtmål likställs med inflationsmålet. LO är i samma syfte alltid öppet för att diskutera förändring och omprövning av styrning och mål i penningpolitiken..."

ur svaret på motionen:
"Motionen vill ha ett sysselsättningsmål vid sidan av målet för prisstabilitet. LOs styrelse är mycket tveksam till att Riksbanken bör ha ytterligare mål utöver målet för inflationen. Om det finns flera motstridiga mål är det svårt för Riksdagen att delegera beslutfattandet om räntepolitiken. Avvägningar som återspeglar olika värderingar är en politisk uppgift för en folkvald församling."

--

"När den dåvarande socialdemokratiska regeringen i början av 1990-talet prioriterade inflationsmålet framför sysselsättningsmålet, så begravdes i praktiken den keynesianska konjunkturpolitiken så som den varit utformad från 1950-talet. Detta steg motiverades med globaliseringen och de fria kapitalrörelserna. Och visst innebar det begränsningar för politikens möjligheter att styra efterfrågan i ekonomin. Men perspektivskiftet innebar också att socialdemokratin skaffade sig en självpåtagen maktlöshet, där alla tankar på en aktiv finanspolitik trängdes undan. Vid återkomsten till makten 1994 var läget så illa att budgetsaneringen, med rätta, fick gå före allt annat. Blotta tanken på att försöka expandera sig ur en kris i ett läge då budgetunderskottet låg på över 200 miljarder, och räntorna på 12-13 procent, var ju löjeväckande.
Men efter budgetsaneringen, när de värsta krisåren var över runt millennieskiftet, borde Keynes fått komma till heders igen. Det är först nu, med kongressbeslutet förra året, som inflationsspöket från 1990-talets början fått ge med sig i den interna socialdemokratiska diskussionen. Den överdrivna inflationsnojan kan bli en 15-årig parentes i socialdemokratins historia.
I sammanhanget bör också nämnas Riksbankens penningpolitik. Det är få som kan hävda något annat än att penningpolitiken varit felbalanserad under lång tid. 1993 sattes inflationsmålet om 2 procents inflation med en tolerans på plus/minus 1 procentenhet. I praktiken har det tillämpats sedan 1995. Under dessa år har den genomsnittliga inflationen varit drygt 1 procent, d v s väsentligt under målet. Riksbankens oförmåga att sätta rätt ränta i olika konjunkturlägen har kostat folkhushållet miljarder under dessa år, i form av högre arbetslöshet och lägre tillväxt. Visst kan en del förklaras med en allmän oskicklighet i Riksbankens ledning, men vi tror att inflationsmålet som sådant är en del av problemet. Genom att bara fokusera på inflationen, leds tanken fel. Det blir lätt att överdriva inflationstendenserna, och därmed sätta för hög styrränta.

Vi anser därför att man bör lära av den centralbank som av många anses bedriva den mest framgångsrika penningpolitiken i världen, nämligen USA:s Federal Reserve. Där ser man inte bara på inflationen, utan också på tillväxt och sysselsättning när man utformar penningpolitiken. En förändring av Riksbankens mål i den riktningen är en förutsättning för att kunna återskapa full sysselsättning på lång sikt. För övrigt ska vi vara tacksamma för att Sverige idag inte är med i EMU – då hade vi varit bundna vid ett penningpolitiskt mål som är ännu stramare än det svenska."

Morgan Johansson & Christer Persson, "Nu måste s utforma en politik för arbete åt alla", Tiden november 2006

--

Martin Flodén på Ekonomistas om politiska sysselsättningsmål i allmänhet, 13 april 2010.

---
Uppdatering 11 april 2012
Luigi Zingales vill att Feds sysselsättningsmål ska avskaffas. Han hävdar att "the double mandate" ger Fed för mycket politiskt svängrum, vilket han inte tycker är förenligt med dess teknokratiska funktionssätt.

"This gives the Fed too much flexibility, pushing it to substitute for the government in designing economic policy. The temptation to act in this way is particularly strong when Congress is divided and paralyzed. It is precisely this substitution that makes the Fed politically vulnerable. The central bank can be independent or activist; it cannot be both. Independent is better." 

Zingales, "End Double Mandate To Save Fed's Independence", Bloomberg 6 april 2012

Trovärdighetsdiskursen kring ekonomisk politik

22 juli 2009, "Det var Kalecki som sa det"
16 november 2009, "Korpis Kalecki-Rehn-hypotes"


---
Camilla Sköld Jansson i Riksdagen februari 2006

Sven Erik Österberg (s) svarar Sköld Jansson i Riksdagen 8 mars 2006: "Enligt 1 kap. 2 § riksbankslagen ska målet för Riksbankens verksamhet vara att upprätthålla ett fast penningvärde. Penningpolitiken anpassas därmed med utgångspunkt från utsikterna för den svenska inflationsutvecklingen. På detta sätt skapas hög trovärdighet kring prisstabilitetsmålet." (min markering)
"Inflationsmålet har uppnått hög trovärdighet. En förändring av det penningpolitiska ramverket riskerar att skapa osäkerhet till nackdel för stabiliteten, och därmed sysselsättningen, i Sverige."


---
Urban Bäckström på Penningpolitiskt forum, 3 juni 1996
"Förra årets Penningpolitiska Forum hölls den 11 april 1995. Reporäntan var då 8,34 procent, den långa räntan var 11,5 procent och kronans kurs låg i TCW-termer över 130. Den höga långa ränta och den svaga krona som vi då hade präglade mitt an-förande. Jag hävdade att detta var ett uttryck för en bristande tilltro till Sveriges förmåga att föra en stabilitetsinriktad ekonomisk politik. /.../

Under det år som gått har tilltron till den ekonomiska politiken ökat. Konvergensprogrammet med dess halvårsvisa kontrollstationer har bidragit till att förtroendet för budgetpolitiken ökat. Riksbanken har visat att inflationsmålet är allvarligt menat."


---
Mona Sahlin (s) i Dagens Nyheter 31 oktober 2008
"- Det finns en konstruktiv vilja att få med vänsterpartiet, men vi vill, i den ekonomiska situation Sverige nu går in i, inte vika en tum ifrån en trovärdig ekonomisk politik, säger hon."


--
Tore Ellingsen, nationalekonom vid Handels i Stockholm, recenserar Hans Tson Söderströms bok Normer och ekonomisk politik i Ekonomisk Debatt, 1996 (pdf)
"SNS Konjunkturråd hamrade in budskapet om Svensk Nominell Stabilitet i varenda rapport från 1981 till 1991. Till och med i den internationella akademiska debatten blev ledande svenska ekonomer som Assar Lindbeck, Torsten Persson och Lars EO Svensson kända för sin analys av tidskonsistensproblem, tveklöst inspirerade av den inhemska politikens svårighet att skapa trovärdighet för en låginflationspolitik.
Händelserna 1990-92 var lika ödesdigra som ironiska. Behovet av prisstabilitet uppskattades till slut av de politiska beslutsfattarna och de började få bukt med inflationen. I samma stund anlände den största externa chocken för svensk ekonomi sedan andra världskriget. Den dramatiskt stigande europeiska realräntan som följde på den tyska återföreningen med full kraft, till stor del beroende på den nyligen vunna övertygelsen om behovet att hålla växelkursen stabil. Tidpunkten för det stabiliseringspolitiska systemskiftet var synnerligen illa vald. /.../
En intressant fråga är huruvida Konjunkturrådets rekommendationer reflekterade vedertagen akademisk forskning eller huruvida den representerade subjektiva uppfattningar och värderingar. Boken avslöjar en ganska selektiv återgivning av aktuella forskningsresultat från Konjunkturrådets sida. Tyvärr gäller detta även för argumentationen kring Konjunkturrådets huvudpoäng – att en god ekonomisk politik måste baseras på fasta normer. Medan de flesta ekonomer skulle hålla med om att det är viktigt att trovärdigt kunna binda sin politik långsiktigt, d v s att normer är värdefulla, så följer inte därmed logiskt att normen måste specifiera ett identiskt handlande under alla omständigheter."


--
"Sven-Erik Österberg, partiets gruppledare i riksdagen, understryker att partiet även fortsättningsvis ”stenhårt” tänker försvara ”ett system som håller ordning på de offentliga finanserna”.

–Vi kan inte som oppositionsparti ha en mer lössläppt ekonomisk politik än vad vi hade i regeringsställning. Det håller inte. Det skapar ingen bra trovärdighet i förhållande till väljarna när det gäller vår regeringsduglighet."
Lena Hennel, "Tungt s-distrikt utmanar Sahlin", SvD 10 januari 2009

Economist om Apples underleverantörer i Kina

"APPLE is renowned for the control it exercises over every element of its business, from design to marketing. The resulting products, to its fans, verge on perfection. But there are clearly some steps in the manufacturing process that it does not supervise so closely. According to a report the firm released on February 23rd, the treatment of workers at several of its contractors in various countries broke both local laws and Apple’s own standards. Such problems are thought to be rife at Western firms’ suppliers in China in particular, but are seldom brought to light. Even Apple’s account raises more questions than it answers.

Apple says some of its suppliers hired underage employees, dumped hazardous waste illegally, made staff work unreasonable hours and paid less than the minimum wage. They also violated Apple’s own standards by discriminating against pregnant women, providing inadequate safety equipment and imposing onerous recruitment fees on workers. Remedial steps, the company says, have already been taken. But it does not specify where these events occurred or how many people were affected. Over the past three years the firm has increased the number of facilities audited each year from 39 to 102. But how much of its production this represents is not disclosed. The report does, however, observe that Apple’s suppliers are good at protecting its intellectual property, if not their workers’ rights."

Economist, "Core and periphery", 6 mars

Vad betyder Ghentsystemet för fackliga anslutningsgraden idag?

"Abstract
Union density declined in Finland by more than 10 percentage points in less than ten years.
This paper analyses the reasons behind the decline, using micro data from the 1990s.
According to our results, the changes in the composition of the labour force and the changes in the labour market explain only about a quarter of this decline. The main reason for the decline appears to be the erosion of the Ghent system, due to the emergence of an independent UI fund that provides unemployment insurance without requiring union membership. We also find that the decline in the union density can be attributed to declining inclination of the cohorts born after the early 1960s to become union members."

Petri Böckerman & Roope Uusitalo, "Erosion of the Ghent system and union membership decline: Lessons from Finland" (pdf), 2006

"Abstract
In recent years, a fundamental basis of union strength, membership density, has diverged dramatically across Europe. While most countries have witnessed stagnation or decline in unionization rates, a few countries have actually experienced steady gains, and achieved virtually full unionization.
This paper addresses the impact of one often acknowledged, but underemphasized explanation for this divergence: differences in the way unemployment insurance is provided. Where unemployment insurance is compulsory and administered by the state, union membership has typically declined or stagnated during the last quarter of the twentieth century. However, where unemployment insurance is voluntary and administered by trade unions (the so-called Ghent system), union membership has grown
quite steadily in the same period. I attribute this close association to the rise of unemployment risks, which has different implications for the decision to join or stay in unions, depending on the way unemployment insurance is funded. In the compulsory system, unions have much less control over the labor market, since, they have no control over the conditions surrounding receipt of unemployment insurance."

Lyle Scruggs, "The Ghent System and Union Membership in Europe, 1970-1996", (pdf) 2001

se också en massa grejer av Anders Kjellberg, bl a
Kjellberg, "The Swedish Ghent System and Trade Unions under Pressure" (pdf), Transfer 2009
Kjellberg om facket och a-kassan (pdf) i P1:s OBS, 13 mars 2009;
Kjellberg, "Ökade avgiftsskillnader i a-kassan - ökad social polarisering", working paper, sociologiska institutionen vid Lunds universitet, 2009

Klasskompromiss som spelteori

Klasskompromissen win-win – spelteoretiska modeller visar att

“politically powerful labour and capital-owners can coexist on a mutually beneficial, dynamically efficient path of capital accumulation, of both parties play long-term strategies that allow the build-up of mutual trust.” (Vartiainen 2001, s 37; ref Kaital & Pohjola 1990)

Juha Vartiainen, “Understanding Swedish Social Democracy: Victims of Success?”, i Andrew Glyn (red), Social Democracy in Neoliberal Times: The Left and Economic Policy since 1980 (Oxford UP, 2001)
V Kaital & M Pohjola, “Economic Development and Agreeable Redistribution in Capitalism”, International Economic Review 1990

---
Uppdatering 23 oktober 2011

"Once deployed primarily by those influenced by the Marxian tradition, the concept of class war fits neatly into the new field of conflict analysis, which often applies the tools of game theory. /.../
it was Jack Hirshleifer of the University of California, Los Angeles, an economist with no affinity for Karl Marx, who virtually created a field of conflict analysis with a collection of essays poetically titled “The Dark Side of the Force.”

In these essays, he emphasized that the pursuit of self-interest often motivates individuals to join strong groups in order to prey on weak groups. Indeed, he argued that individuals opt for voluntary exchange only if it offers them greater gains than coercive expropriation.

Economists who have built on Professor Hirshleifer’s approach include Herschel Grossman, who taught at Brown University, and Michelle Garfinkel and Sergios Skaperdas of the University of California, Irvine, authors of “The Political Economy of Conflict and Appropriation.”"

Nancy Folbre, "Class war games", NYT Economix

Streeck om utbudspolitik i Europa

”supply-side egalitarianism”

”equal opportunities for commodification”.

”Scandinavian methods of ’activiating’ labor market policy are gradually taking root even in a country like Germany, with its Catholic tradition of labor de-commodification through publicly subsidised retirement of large segments of the society’s labor supply” (s 31).

Wolfgang Streeck, ”International Competition, Supranational Integration, National Solidarity: The Emerging Constitution of ’Social Europe’”, i Martin Kohli & Monica Novak, Will Europe Work? Integration, Employment and the Social Order (Routledge, 2001)

Hur ska bemanningsdirektivet implementeras i Sverige?

Mats Hallgren, "Nya EU-regler för bemanningsföretag", SvD 22 oktober 2008
Elisabet Örnerborg, "Olika bud om hur bemanningsdirektivet påverkar", Lag & Avtal 24 oktober 2008

Erik Larsson, "Lundaprofessor utreder bemanningsdirektiv", LO-Tidningen 24 september 2009
Göran Jacobsson, "Lång väg från direktiv till verklighet", LO-Tidningen 3 februari 2010

Bemanningsföretagen, "Bemanningsdirektivet - en ödesfråga för den svenska modellen", 4 januari 2010

Jonas Malmberg, "Hur ska bemanningsdirektivet genomföras i Sverige? Ett diskussionsunderlag", Working Paper, juridiska institutionen vid Uppsala universitet, 2010

Hur går det med bemanningsfrågan i avtalsrörelsen?

Bemanningsfrågan är en av de stora frågorna i årets avtalsrörelse för LO-förbunden. T ex så rankade Handels medlemmar i en enkät om avtalsrörelsens viktigaste frågor bemanningsfrågan som den enskilt viktigaste frågan (alltså viktigare än t ex lönehöjningar). (Jfr också LO:s avtalssekreterare Per Bardhs debattartikel i Aftonbladet 25 mars; Dagens Arbete temasida "Debatten om LAS".)

Vad har då förhandlats fram i de nya avtalen?

Fokus i diskussionen har varit på olika lösningar på olika avtalsområden. Fyra av dem som jag känner till är IF Metalls, GS-fackets, Handels och Livs. (not: senare uppdaterat med Byggnads och Pappers.)

(Jfr LAS §25 om företrädesrätt till återanställning.)


IF Metall

"en svåra bemanningsfrågan har parterna löst på ett sätt som ökar företagens flexibilitet, sms:ar Teknikföretagen.

Lösningen heter kollektivavtalad förstärkt företrädesrätt, säger Veli-Pekka Säikkälä på telefonen efter den träffade uppgörelsen.
– Den är ett komplement till den lagstadgade företrädesrätten, den rör vi inte, säger han.
Den lagstadgade företrädesrätten, som gäller i nio månader, hindrar inte att bemanningsföretag anlitas.
– Den kollektivavtalade förstärkta företrädesrätten gäller i sex månader. Under den tiden kan företagen maximalt anlita bemanningsföretag i 30 dagar annars är det återanställning som gäller.
Efter de sex månaderna är det bara den lagstadgade företrädesrätten som gäller och företagen kan då alltså anlita bemanningsföretag.
Är det här en lösning som nu resten av industrifacken också kommer att använda?
– Nej, det är en lösning för IF Metall. Det är svårt att hitta en och samma lösning för alla områden, säger Veli-Pekka Säikkälä."

Elisabet Örnerborg, "Avtal klart: IF Metall och Teknikföretagen fixade bemanningsfrågan", Lag & Avtal 26 mars

"– Huvudregeln i de nya kollektivavtalen med förstärkt företrädesrätt betyder
att arbetsgivaren under en period av sex månader ska återanställa i stället
för att hyra in. Bryter arbetsgivaren mot denna regel gäller skadeståndsskyldighet, säger Veli-Pekka Säikkälä.

Missbruk av människor
Detta är ett komplement till de nio månaders återanställningsrätt som lagen
om anställningsskydd, LAS, beskriver. Problemet har varit att denna rätt inte
ger tillräckligt skydd sedan lagen om privat arbetsförmedling och uthyrning
av arbetskraft kom på 1990-talet.

– Detta har arbetsgivarna använt sig av för att plocka dem de vill ha. Det är
dessutom helt lagligt även om vi tycker att det är ett missbruk av människor,
säger Veli-Pekka Säikkälä.

I det nya kollektivavtalet kan bemanningsföretag tas in vid speciella
behov. Det ska enbart handla om att säkerställa produktionen under en
kort tid och då det inte är möjligt att återanställa.

– Sammanlagt får arbetsgivaren hyra in personal under 30 dagar av
dessa sex månader, säger Veli-Pekka Säikkälä.

Välja och vraka
Vid återanställning gäller den avtalsturlista som parterna lokalt kommit
överens om. Finns det ingen avtalsturlista kan arbetsgivaren på egen hand
välja ut 33 procent av dem som ska återanställas."

IF Metall, "Avtal med starkare företrädesrätt", 11 april


Handels

"Därtill fick Handels en alldeles egen lösning på bemanningsfrågan. Handels ombudsman Mikael Segel förklarar överenskommelsen:

* De fem första veckorna i direkt anslutning till de sista arbetsbristuppsägningarna har arbetsgivaren rätt att fritt hyra in från bemanningsföretag utan att beakta företrädesrätten.

* Ser arbetsgivaren att det behövs längre tid med inhyrning än dessa fem veckor ska arbetsgivaren så snart som möjligt förhandla med fackklubben. I den förhandlingen diskuteras arbetsgivarens skäl för att hyra in och om inte arbetskraftsbehovet kan tillgodoses med arbetstagare med företrädesrätt. Kommer parterna inte överens kan arbetsgivaren begära prövning hos en särskilt inrättad nämnd.

* Nämnden ska avgöra om det är rimligt att arbetsgivaren får fortsätta hyra in eller om företrädesrätten ska gälla inom tre veckor. Arbetsgivaren kan fortsätta hyra in folk under tiden.

* Kommer nämnden fram till att företrädesrätten ska gälla ska arbetsgivaren avbryta inhyrningen inom sju dagar. Finns fortsatt behov av arbetskraft ska arbetsgivaren återanställa enligt turordning eller köpa sig fri. Det kostar ett och ett halvt prisbasbelopp, för närvarande cirka 60 000 kronor, per förbigången person som också är den som får ta emot beloppet.

Här skiljer sig Handels lösning från GS och Livs, som i det fallet kräver skadestånd till facket, menar Mikael Segel.

- Vi har drivit den här frågan utifrån den enskilda medlemmens situation, därför är vi nöjda med att ha hittat en individuell lösning som passar vår bransch.

Handels lösning skiljer sig också från IF Metalls. Butiksägaren kan fritt hyra in i fem veckor, men butiksägaren kan bara göra det under de fem första veckorna av de nio månaderna som återanställningsrätten gäller. Verkstadsföretaget kan hyra in i 30 dagar under en sexmånadersperiod, vilket kan översättas till några dagar i veckan under hela perioden.

Svensk Handel och Handels har också redan reglerat hur den nyinrättade nämnden ska se ut; en representant från vardera parten och en opartisk ordförande, som ska komma från någon av de högre domstolsinstanserna. Parterna är överens om att dela på kostnaderna för ordförandens arbete."

Elisabet Örnerborg, "Handels egen lösning på bemanningsfrågan", Lag & Avtal 8 april

"Lagena först ut att pröva nya avtalet om inhyrning
Lagena blir först ut att pröva det nya avtalets regler om bemanningsföretag.
– Får vi inte rätt här så är avtalet inte värt något, säger Handels klubbordförande på Lagena, Patrik Olofsson.

Fackklubben på vin- och spritlagret Lagena i Jordbro söder om Stockholm var snabb att begära förhandling enligt de nya reglerna om inhyrning i avtalet mellan Handels och Svensk Handel. Avtalet träffades den 7 april och gäller formellt redan från 1 april.

Reglerna gäller om en arbetsgivare vill anlita bemanningsföretag samtidigt som det finns uppsagd personal med rätt till återanställning enligt lagen om anställningsskydd. Det gör det på Lagena som förra året sade upp 25 anställda. Samtidigt använder företaget enligt facket dagligen i snitt 29 inhyrda.
– Det är ett klockrent utbyte av personal. Vi har lovat våra uppsagda medlemmar att testa alla möjligheter, så nu gör vi det, säger Patrik Olofsson."

Staffan Julius Olsson, "Lagena först ut med att pröva nya avtalet om inhyrning", Handelsnytt 14 april
jfr Mats Pejer, "Lagenafacket prövar bemanningsreglerna", LO-tidningen 14 april


GS-facket

"– Det är en framgång att vi nu har hittat en lösning som är mer anpassad till våra branscher när det gäller återanställningsrätten. Det vikiga är att avtalet förhindrar missbruk och godtycklig behandling av våra medlemmar. Det satt långt inne men nu är det äntligen i hamn, säger GS förbundsordförande Per-Olof Sjöö.

– Vi har löst en viktig trygghetsfråga och levererat centrala löneökningar. Vi har lyckats med vårt uppdrag, avslutar Per-Olof Sjöö.

Sammanfattning (kortversion) av GS lösning i bemanningsfrågan:

• Fokus på återanställning
• Förhandlingsmodell i flera olika steg när bemanning varar längre än fem veckor
• De lokala parterna ges stort ansvar
• Prövning av återanställningsrätt kan ske i skiljenämnd

Avtalet berör 35 000 medlemmar inom Trä-, Stoppmöbel- och Sågverksavtalen."

GS-facket, "GS förstärker återanställningsrätten", 31 mars

Livs
Avtalet finns som pdf här. Bilaga B - sidorna 9 till 11 - reglerar bemanning.

Livs tidigt i avtalsrörelsen, 8 mars: "LAS-frågan måste lösas!"

Jfr Sara Borg, "Marabou-fallet uppe i Arbetsdomstolen", Flamman 15 april

Byggnads

"När det gäller bemanningsfrågan har nattens avtal följt den lösning Byggnads förhandlade fram i Byggavtalet. Det är en variant av GS lösning med förhandlingar i flera steg som ger en tröghet i systemet när företag vill hyra in personal i stället för att återanställa uppsagda med företrädesrätt.

Ja från avtalsrådet

Förhandlingarna blev klara tidigt i morse och under förmiddagen har uppgörelserna diskuterats i Byggnads avtalsråd.

– Det var lite diskussioner, främst om bemanningsfrågan, men avtalsrådet godkände uppgörelserna, säger Torbjörn Hagelin."

Johanna Wreder, "Arbetsplatsförkortning hårdaste nöten", LO-Tidningen 22 april

Pappers

"Parterna har också enats om att skjuta på betalningen av avtalspensionerna och hittat en egen lösning på bemanningsfrågan även om den liknar den som GS och Byggnads träffat med sina motparter.

- Det är en kompromiss, men med lite mer hängslen och svångrem, säger Matts Jutterström."

Elisabet Örnerborg, "Pappers bröt igenom industrinormen", Lag och Avtal 27 april

Fölster om inkomstfördelning i Sverige

"Svenskars livsinkomster är däremot extremt jämnt fördelade. Om bara ytterligare 9 procent av livsinkomsterna omfördelades skulle alla svenskar tjäna exakt lika mycket sett över livet."

Stefan Fölster, "Vänsterns darling går inte att lita på", Expressen 9 april

- eeh?? uträkningarna bakom det?

- Fölsters inlägg kommenteras av Daniel Ankarloo (grym hemsida har han), "Ökad jämlikhet?", på etc.se 12 april

------------------------------------------------------------------------------------

uppdatering 27 april
Andreas Bergh kommenterar Fölsters inlägg här.

Jag kollade i förra veckan på google scholar efter studier på just skillnaderna mellan gini vid en viss punkt, och livstidsinkomster. Hittade följande.

"This paper uses register data on tax assessed income from 1951 to 1989 for a representative sample of Swedish men in order to compare the distributions of annual income and "lifetime" income. It is found that the dispersion of lifetime income is around 35 to 40 percent lower than typical crosssections of annual income. It is income up to around 30 years of age that mainly explains this discrepancy in the magnitude of dispersions. From the age of 30 until 65 years the correlations between
annual and lifetime income are quite high and the dispersion of annual income is not very much higher than the dispersion of lifetime income."

Anders Björklund, "A comparison between actual distributions of annual and lifetime income: Sweden 1951-89", Review of Income and Wealth nr 4 1993

-----------------

"The concern with income distribution has always mainly existed because of a concern with individuals' economic welfare. In recent years, the question has arisen whether the distribution of annual income-the distribution most often studied-is the best proxy for the distribution of economic welfare. Other measures, such as lifetime income, have been proposed instead. The paper starts with a discussion of how to define and measure the distribution of lifetime income. By using a simulation model, which partly consists of estimated functions and partly of tax functions taken directly from tax laws, distributions of lifetime income, variously defined, are then
constructed. These distributions are compared with each other, and with distributions of annual income. The simulations indicate that the distribution of lifetime income is considerably less unequal than the distribution of annual income. Whether inheritances are included or not seems to be of no importance for the inequality of lifetime income. If, on the other hand, we include the value of
leisure time in lifetime income, inequality increases by about 10-15 percent. Distributions of income after tax have Gini coefficients which are approximately 25 percent less than the Ginis for the before-tax distributions. We thus find that the picture of inequality we get is very much dependent on which income concept we use."
"The simulations are thus done for a representative sample of 381 Swedish males born around 1945."
4 olika definitioner av lifetime income:
LB1 = value of leisure time included; before tax
LB2 = value of leisure time excluded; before tax
LA1 = value of leisure time included; after tax
LA2 = value of leisure time excluded; after tax
framräknade lifetime ginis (tabell 2, s 250): LB1 0,138; LB2 0,121; LA1 0,102; LA2 0,089 (är det den sistnämnda siffran som Fölster använder?? Gini på 9. Men detta är ju dock för år 1970 som utgångsår, när inkomstfördelningen var betydligt jämnare än vad den är idag.)
Blomquist gör därefter olika variationer på uträkningarna: varierar antagandena om arbetslivets längd, räntenivåer osv. Livstidsginin blir som högst 16.
en slutsats (s 256): "the inequality of lifetime income is 32-42 percent lower
than the inequality of annual income" (om det håller för idag också när gini i Sverige enligt en beräkning är 29, skulle livstidsgini vara mellan 19,72 och 16,82.)

N.S. Blomquist, "A comparison of distributions of annual and lifetime income: Sweden around 1970",(pdf) Review of Income and Wealth, 1981

-----------------------------------

"We apply Haider and Solon’s generalized errors-in-variables model to Swedish income tax data to produce estimates of the association between current and lifetime income. Our estimates demonstrate strong life-cycle patterns. This implies that the widespread use of current income as a proxy for lifetime income leads to inconsistent parameter estimates (i.e., life-cycle bias) even when the proxy is used as the dependent variable. Estimates for comparable cohorts of Swedish and American men demonstrate surprising similarities. There are, however, significant gender and cohort differences in this association that lead to statistically significant and quantitatively meaningful differences in life-cycle biases."

Anders Böhlmark och Matthew J. Lindqvist, "Life-Cycle Variations in the Association between Current and Lifetime Income: Replication and Extension for Sweden", Labor Economics nr 4 2006

---
Uppdatering 26 april 2011
Finansdepartementet i Fördelningspolitisk redogörelse, bilaga nr 3 till budgetpropositionen 2006:
"Livsinkomster är mer jämnt fördelade än årsinkomster eftersom det finns en stor inkomströrlighet under livet. Individer som har en låg inkomst vid ett tillfälle kan ha en högre inkomst vid ett senare tillfälle och tvärtom. Inkomstspridningen över livet mätt med Gini-koefficienten är bara hälften av den årliga inkomstspridningen." (s 7)

Enligt Finansdepartementet har ar livstidsginin 0,13, att jamfora med 0,27 for ar 2006.
Redogörelsen kan laddas ner här.