Trovärdighetsdiskursen kring ekonomisk politik

22 juli 2009, "Det var Kalecki som sa det"
16 november 2009, "Korpis Kalecki-Rehn-hypotes"


---
Camilla Sköld Jansson i Riksdagen februari 2006

Sven Erik Österberg (s) svarar Sköld Jansson i Riksdagen 8 mars 2006: "Enligt 1 kap. 2 § riksbankslagen ska målet för Riksbankens verksamhet vara att upprätthålla ett fast penningvärde. Penningpolitiken anpassas därmed med utgångspunkt från utsikterna för den svenska inflationsutvecklingen. På detta sätt skapas hög trovärdighet kring prisstabilitetsmålet." (min markering)
"Inflationsmålet har uppnått hög trovärdighet. En förändring av det penningpolitiska ramverket riskerar att skapa osäkerhet till nackdel för stabiliteten, och därmed sysselsättningen, i Sverige."


---
Urban Bäckström på Penningpolitiskt forum, 3 juni 1996
"Förra årets Penningpolitiska Forum hölls den 11 april 1995. Reporäntan var då 8,34 procent, den långa räntan var 11,5 procent och kronans kurs låg i TCW-termer över 130. Den höga långa ränta och den svaga krona som vi då hade präglade mitt an-förande. Jag hävdade att detta var ett uttryck för en bristande tilltro till Sveriges förmåga att föra en stabilitetsinriktad ekonomisk politik. /.../

Under det år som gått har tilltron till den ekonomiska politiken ökat. Konvergensprogrammet med dess halvårsvisa kontrollstationer har bidragit till att förtroendet för budgetpolitiken ökat. Riksbanken har visat att inflationsmålet är allvarligt menat."


---
Mona Sahlin (s) i Dagens Nyheter 31 oktober 2008
"- Det finns en konstruktiv vilja att få med vänsterpartiet, men vi vill, i den ekonomiska situation Sverige nu går in i, inte vika en tum ifrån en trovärdig ekonomisk politik, säger hon."


--
Tore Ellingsen, nationalekonom vid Handels i Stockholm, recenserar Hans Tson Söderströms bok Normer och ekonomisk politik i Ekonomisk Debatt, 1996 (pdf)
"SNS Konjunkturråd hamrade in budskapet om Svensk Nominell Stabilitet i varenda rapport från 1981 till 1991. Till och med i den internationella akademiska debatten blev ledande svenska ekonomer som Assar Lindbeck, Torsten Persson och Lars EO Svensson kända för sin analys av tidskonsistensproblem, tveklöst inspirerade av den inhemska politikens svårighet att skapa trovärdighet för en låginflationspolitik.
Händelserna 1990-92 var lika ödesdigra som ironiska. Behovet av prisstabilitet uppskattades till slut av de politiska beslutsfattarna och de började få bukt med inflationen. I samma stund anlände den största externa chocken för svensk ekonomi sedan andra världskriget. Den dramatiskt stigande europeiska realräntan som följde på den tyska återföreningen med full kraft, till stor del beroende på den nyligen vunna övertygelsen om behovet att hålla växelkursen stabil. Tidpunkten för det stabiliseringspolitiska systemskiftet var synnerligen illa vald. /.../
En intressant fråga är huruvida Konjunkturrådets rekommendationer reflekterade vedertagen akademisk forskning eller huruvida den representerade subjektiva uppfattningar och värderingar. Boken avslöjar en ganska selektiv återgivning av aktuella forskningsresultat från Konjunkturrådets sida. Tyvärr gäller detta även för argumentationen kring Konjunkturrådets huvudpoäng – att en god ekonomisk politik måste baseras på fasta normer. Medan de flesta ekonomer skulle hålla med om att det är viktigt att trovärdigt kunna binda sin politik långsiktigt, d v s att normer är värdefulla, så följer inte därmed logiskt att normen måste specifiera ett identiskt handlande under alla omständigheter."


--
"Sven-Erik Österberg, partiets gruppledare i riksdagen, understryker att partiet även fortsättningsvis ”stenhårt” tänker försvara ”ett system som håller ordning på de offentliga finanserna”.

–Vi kan inte som oppositionsparti ha en mer lössläppt ekonomisk politik än vad vi hade i regeringsställning. Det håller inte. Det skapar ingen bra trovärdighet i förhållande till väljarna när det gäller vår regeringsduglighet."
Lena Hennel, "Tungt s-distrikt utmanar Sahlin", SvD 10 januari 2009