Medlingsinstitutet om tvister på 00-talet

"6.2 Kommer tvisternas karaktär att ändras?

En iakttagelse som kan göras i ett längre tidsperspektiv är att medlingsärendena typiskt sett har blivit alltmer komplicerade. Tidigare handlade tvisterna främst om hur mycket lönerna skulle höjas och medlarnas uppgift var i första hand att finna en kompromiss för att bevara arbetsfreden. De samhällsekonomiska konsekvenserna av uppgörelserna kom i andra hand. Detta har förändrats. Alltsedan början på 1990-talet och den s.k. Rehnberggruppens arbete med att få till stånd stabiliseringsavtal över hela arbetsmarknaden har hänsynen till samhällsekonomin fått ökad betydelse i medlingsarbetet. Ett tydligt uttryck för detta är Medlingsinstitutets i medbestämmandelagen fastslagna uppgift att 'verka för en väl fungerande lönebildning'. I förlängningen betyder det att medlare utsedda av Medlingsinstitutet inte kan medverka till uppgörelser som går stick i stäv med institutets övergripande uppgift. Nu ska dock sägas att det händer alltmer sällan att medlarna tvingas konstatera att det saknas förutsättningar att lägga fram ett bud som är samhällsekonomiskt försvarbart. Detta hände några gånger under 2001 års avtalsrörelse. Vissa fackliga organisationers krav för att skriva på en uppgörelse var sådana att medlarna tvingades frånträda förhandlingen. Sedan dess har det inte förekommit. Förklaringen torde ligga i den ökade acceptansen för industrins lönenormerande roll i kombination med den samordning av förhandlingarna som sker inom framförallt Svenskt Näringsliv och LO.

Huvuddelen av de 67 medlingsärenden som Medlingsinstitutet har handlagt under åren 2001–2005 kan betecknas som lönetvister. Bland lönetvisterna återfinns emellertid ett antal tvister där den utlösande tvistefrågan inte har gällt löneutrymmets storlek. Det har snarare handlat om avtalets konstruktion, utrymmets fördelning, garanterade individuella lönehöjningar och liknande frågor.

Bland de 67 ärendena utkristalliserar sig en grupp om 18 ärenden. I dessa har
tvistefrågorna varit av mera principiell natur. Det kan ha rört sig om krav som av motparten har betraktats som angrepp på löneavtalets grundläggande principer eller systematik. Men det har också förekommit tvister där kopplingen till avtalens lönebestämmelser varit mindre framträdande och ibland i det närmaste obefintlig. Vissa av dessa kan sägas enbart ha handlat om makten på arbetsplatsen. De fackliga kraven har gått ut på att åstadkomma inskränkningar i arbetsgivarens företags- och arbetsledningsrätt. Under perioden 2001–2005 har stridsåtgärder verkställts i totalt 14 medlingsärenden. Sju av dessa ärenden tillhör den nyss nämnda gruppen om 18 ärenden av principiell karaktär. Det betyder att i nästan hälften av dessa ärenden har en uppgörelse föregåtts av stridsåtgärder. Detta kan jämföras med frekvensen av
stridsåtgärder i de andra medlingsärendena. I dessa har stridsåtgärder förekommit
i sju av 49 ärenden. En slutsats som kan dras är att genomgripande avtalsförändringar ytterst sällan kan genomföras inom ramen för en medlingsförhandling. Som regel har resultatet blivit att kraven inte har tillgodosetts. Ofta kräver stora avtalsförändringar en samsyn mellan parterna om nödvändigheten av förändringen.

Någon sådan är i det närmaste ogörligt att åstadkomma i en medlingsförhandling,
särskilt om tiden är begränsad på grund av varsel om stridsåtgärder. Det är givetvis vanskligt för Medlingsinstitutet att på grundval av fem års verksamhet ha någon bestämd uppfattning om vilka frågor som kan bli tvisteämnen i framtiden. Håller den nuvarande trenden i sig, med en samsyn om lönebildningen och samordning av löneförhandlingarna inom Svenskt Näringsliv och LO, kan man emellertid anta att det successivt kommer att ske en förskjutning. Det är inte otänkbart att avtalskraven kommer att fokusera mera på avtalens bestämmelser om allmänna anställningsvillkor än på mlönenivåerna. Däremot kan antas att frågor om avtalens konstruktioner får ökad betydelse då det är avtalens utformning som bestämmer var makten över den lokala lönebildningen ska ligga. Kommer det dessutom fackliga krav på ökat inflytande på områden som hittills varit förbehållna arbetsgivarna att ensidigt besluta om, är sannolikheten stor att det sker en ökning av de svårlösta
medlingsärendena."

Medlingsinstitutet, "Avtalsrörelsen och lönebildningen 2005: Medlingsinstitutets årsrapport", 2006, s 170