Vietnams tillväxt

En av de bästa texter jag läst är ekonomen Lant Pritchetts (Harvard, tidigare Världsbanken) "A Toy Collection, A Socialist Star and a Democratic Dud? Growth Theory, Vietnam and the Philippines", i antologin In Search of Prosperity: Analytic Narratives on Economic Growth (Princeton U P, 2003). Vad jag gillar så mycket är två saker: den avslappnade och resonerande stilen, som att Pritchett menar att Vietnams tillväxt har följt ett Tarzanmönster (pendlande men mjuka rörelser i tillväxttakt á la Tarzan svingande sig i en lian) medan Filippinerna följt ett George of the Junglemönster (som Tarzan fast slår efter en nedgång i en trädstam och knockas) kombinerad med seriös analys och teori. Och så den substantiella teorin, som består av att Pritchett bestämt hävdar att en enda modell inte kan användas för att analysera all ekonomisk tillväxt, utan vi behöver flera olika modeller, med en övergripande teori som förklarar hur de olika modellerna hänger ihop. Han fokuserar på skillnaden mellan å ena sidan "steady-state growth", som eventuellt kan förklaras av Solows eller Romers modeller, och å andra sidan skiften mellan faser! Tillväxtförutsättningarna i t ex Sverige, som har en rätt stabil tillväxttakt (alltså steady-state growth) runt 1-4 procent per år och har haft det länge, och i t ex Vietnam, som befinner sig i ett skifte mellan två faser (steady states) är helt olika, och därför behövs olika modeller för att analysera deras tillväxttakter! Med bara detta enkla exempel skulle då i ett Pritchettskt perspektiv tre modeller behövas: en för avancerade i-länders steady-state tillväxt, en för fattiga länders stagnerande steady-state, och en för övergången mellan fattigt land och avancerat i-land (eller något däremellan), som Vietnam förslagsvis nu befinner sig i.

Pritchetts paper, är liksom övriga kapitel i boken, en kombination av resonemang kring ekonomiska teorier om tillväxt och förslag av hur tillväxtteorin bör utvecklas, samt analyser av två länders tillväxt de senaste decennierna - i Pritchetts fall är det Vietnam och Filippinerna. Pritchett konstaterar angående de två länderna att Vietnam haft en mycket stark tillväxt sedan 1980-talets slut, den högsta tillväxttakten i Asien efter Kina.

Och Vietnam som postsocialistiskt land i Östasien har förstås mer gemensamt med Kina. Liksom Kina, som jag skrev om häromdagen apropå Arrighis bok och PE-idéer om att tolka Kinas tillväxt, är också Vietnams tillväxtunder mycket intressant som case för tillväxtdebatten. The Economist uppmärksammade i april Vietnam med en special report, som är intressant läsning.

Tidningen förnekar sig inte utan lyfter fram en marknadsliberal tolkning av Vietnams tillväxt:

"The World Bank's representative in Vietnam, Ajay Chhibber, calls Vietnam a "poster child” of the benefits of market-oriented reforms. Not only does it comply with the catechism of the “Washington Consensus”—free enterprise, free trade, sensible state finances and so on—but it also ticks all the boxes for the Millennium Development Goals, the UN's anti-poverty blueprint. The proportion of households with electricity has doubled since the early 1990s, to 94%. Almost all children now attend primary school and benefit from at least basic literacy."

The Economist special report 24 april, "Half-way from rags to riches"

Världsbankens Vietnamsida.