Brist på hyresrätter som arbetsmarknadsrigiditet

SvD hade en intressant artikel om bristen på hyresrätter i Vaxholms kommun häromdagen. Den borgerliga majoriteten i kommunen sålde 1999 ut det kommunala bostadsbolaget Vaxholmsbostäder.

Nu visar det sig att bristen på hyresrätter ger arbetsgivare i kommunen problem att rekrytera personal, eftersom lågavlönade personer helt enkelt inte har råd att flytta till Vaxholm, eftersom det kräver att de köper en bostadsrätt! Bristen på hyresrätter skapar alltså vad ekonomer brukar kalla en rigiditet, inflexibilitet, på arbetsmarknaden - ett begrepp som nyliberaler brukar föredra att använda om höga skatter, a-kassa och liknande. Än en gång visar verkligheten att ekonomin inte fungerar som den liberala teorin säger.

"Nu har andelen hyresrätter i kommunen minskat rejält och tjänstemännen pekar ut problemen:
– Vi har väldigt få hyreslägenheter, och det rättar man inte till över en natt. Det gör att när vi nyrekryterar, så har människor svårt att flytta hit. En person som tjänar som en undersköterska eller ett vårdbiträde har svårt att bosätta sig här, säger Ingrid Ekstedt, chef för socialtjänstförvaltningen.
/.../
Men frågan är minst sagt delikat.
– Det är klart att det är ideologiskt känsligt att sju-åtta år efter försäljningen av det allmännyttiga bolaget diskutera att starta ett likadant, säger Lars Wessberg (m), vice ordförande i kommunstyrelsen som själv är skeptisk. Folkpartiet deklarerar öppet att man vill starta ett nytt allmännyttigt bostadsbolag för att säkra hyresrätterna.
– Ja, ska man garantera att det finns hyresrätter kvar kanske man får frångå den
ideologiska principen och svälja hur verkligheten ser ut, säger Peter Jansson (fp), ersättare i kommunstyrelsen."

Svenskan 19 maj, "Vaxholm kan få allmännytta - igen"

---
uppdatering april 2009

"A decade ago Andrew Oswald of the University of Warwick in Britain argued that excessive home-ownership kills jobs. He observed that, in Europe, nations with high rates of home-ownership, such as Spain, had much higher unemployment rates than those where more people rented, such as Switzerland. He found this effect was stronger than tax rates or employment law.

If there are few homes to rent, he argued, jobless youngsters living with their parents find it harder to move out and get work. Immobile workers become stuck in jobs for which they are ill-suited, which is inefficient: it raises prices, reduces incomes and makes some jobs uneconomic. Areas with high home-ownership often have a strong “not-in-my-backyard” ethos, with residents objecting to new development. Homeowners commute farther than renters, which causes congestion and makes getting to work more time-consuming and costly for everyone. Mr Oswald urged governments to stop subsidising home-ownership. Few listened.

America subsidises more than most. Owner-occupiers typically pay no tax on capital gains and can deduct mortgage interest from their income-tax bills. Fannie Mae and Freddie Mac, two government-backed mortgage firms, have squandered a fortune promoting home-ownership among the uncreditworthy.

The other threat to mobility is health insurance. A company can buy health insurance for its employees with pre-tax dollars; an individual can buy it only with after-tax dollars. So although soaring premiums are prompting many firms to drop or restrict coverage, most Americans still get their health insurance from their jobs.

This makes it hard for anyone with a sick child to quit and start a new firm. It also makes it harder to switch jobs, despite a law helping employees to stay in company plans for 18 months after they leave. Scott Adams of the University of Wisconsin-Milwaukee found that married men with no alternative source of insurance were 22% less likely to switch jobs than those who, for example, could get covered by their wife’s employer."

Economist, "Labour mobility: the road not taken", 19 mars