Spannmålspriser och revolutionerna 1848

Helge Berger och Mark Spoerer börjar sitt paper "Economic Crises and the European Revolutions of 1848" med att konstatera att den nyare litteraturen om revolutionerna 1848 visar upp "den kulturella vändningen" inom historievetenskapen, med ett fokus på kulturella faktorer snarare än socialhistoriska eller ekonomiska. Detta trots, säger de, att många samtida betraktare relaterade upproren 1848 till kortsiktiga ekonomiska fluktuationer, närmare bestämt matbrist 1845-47. Marx och Engels tolkade upproren 1848 i klasstermer, men den materialistiska tolkningen görs inte bara av marxister utan även t ex av den preussiske statistikern Ernst Engel som såg den ekonomiska krisen som vad som "triggered the bomb". Också i mycket av den anglo-saxiska litteraturen betonas de ekonomiska faktorerna: Rostow, Hobsbawm (1952), Rudé, och familjen Tilly. I Frankrike relaterade Ernest Labrousse (1948) revolutionerna 1789, 1830 och 1848 till fluktuationer i jordbruksoutput och -priser. Berger och Spoerers argument i denna artikel är:

"it is precisely these economic crises that are most helpful in explaining the simultaneity and regional distribution of the European turmoil of 1848. In other words, even though ideas and institutions undoubtedly shaped the events in question, it was economic misery and the fear thereof that triggered them. This resurrection of the economic view of the 1848 revolutions is based on the high correlation between the geographic distribution of economic distress and political turbulence across Europe. In fact, after identifying the countries that suffered a significant food-supply shock in 1845–1847, and discussing evidence of a propagation mechanism that prolonged the crisis well into 1848, we find that there is an almost perfect geographical match between economic crises and revolutionary activities. We also show that institutions, namely the existence or absence of a repressive political regime, while largely irrelevant to the occurrence of revolutionary activity, had a significant influence on the form such activity took: revolutions tended to be more violent if the regime was repressive." (s 295)

Deras defintition av revolution är, med referenser till Kimmel och Goldstone, "either as widespread collective violence targeted at changing the political system, or as immediate and substantial constitutional reform implemented to prevent it" (s 296)

Hushåll i de lägre klasserna spendera runt 1850 omrking 2/3-3/4 av sina inkomster på livsmedel.* Livsmedelskonsumtionen dominerades av spannmål och potatis. Därmed, menar Berger och Spoerer, borde data på spannmålspriser ge oss en hyfsad bild av hushållens utgifter före 1848. Inkomstsidan är svåraren. En stiliserad bild är att nominallönerna i industrin var stabila under 1800-talets första halva.** Utifrån dessa grovt förenklande antaganden räcker alltså variationer i spannmålspriser för att räkna ut variationer i reallöner under perioden. Antal arbetade timmar har vi inga uppgifter för men de antar (Okun's law) att sysselsättning och output korrelerar starkt och använder output-uppgifter. (s 298) De har 27 serier spannmålspriser för olika regioner i Europa; alla utom Oldenburg och Ryssland som är råg är för vete. De räknar om priserna i gram silver per hektoliter (100 l). Utifrån att i själva verket råg, inte vete, var den viktigaste spannmålet för arbetarklassen i Skandinavien och Polen (jfr van Zanden 1999 och Allen 2003) kan jag tycka att valet av vete är tveksamt, men men. Eftersom huvudstäderna antagligen är centrum för politisk aktivitet har de valt serier för huvudstäderna när sådana är tillgängliga; för Österrike, Preussen, Frankrike och Sverige finns både huvudsstads- och nationella serier och då är korrelationen aldrig lägre än 0.8.

De använder en ekonometrisk modell för att räkna fram "chocker" som kontrasterade till "normala fluktuationer" i spannmålspriser. I Sverige och England -- vilket också enkel deskriptiv statistik visar -- ökade priserna inte utöver det vanliga 1845-47 men det gjorde de däremot i Preussen och Frankrike. (s 302) Själva året 1848 visar däremot något fallande spannmålspriser. För att förklara laggen mellan stigande matpriser och revolter resonerar Berger och Spoerer om hur jordbrukskrisen påverkade konsumtion på lite sikt samt hur den spred sig i resten av ekonomin (s 303-311). De använder bl a tester för Grangerkausalitet för att kolla på hur jordbruket påverkar industrin.

Återstår att relatera ekonomin till politiken. Var i Europa skedde överhuvudtaget revolutioner 1848? Eftersom jag kan denna litteratur så dåligt citerar jag de utförligt:

"It is not altogether straightforward to determine whether a given country experienced a revolution or not. For the non-German countries we follow the consensus in the literature, according to which France, the Italian states, Switzerland, Austria, Bohemia, and Hungary experienced widespread political violence and thus, clearly, revolutions in any sense of the word. In the broader sense defined above, Belgium, Denmark, and the Netherlands, which were able to avoid widespread violence only by undertaking preemptive constitutional reform, also qualify as revolutionary situations.46 By contrast, the other Scandinavian states, England, Russia, and Spain neither experienced widespread political violence, nor saw their governments forced to change the constitution significantly. For Ireland, which experienced severe agrarian crime but arguably no revolutionary action, we could not find reliable grain-price data for our sample period.

For the German states, evaluation is much more difficult. /.../ Widespread violence occurred in Baden, Bavaria, Hamburg, Hesse-Darmstadt, Mecklenburg- Schwerin, Prussia, Saxony, and Württemberg; preemptive constitutional concessions occurred in Bremen, Brunswick, and Oldenburg. Not one of them failed to experience either political violence or preemptive reform." (s 312)

När de kollar på korrelationerna mellan ekonomi och politik ser de att i England och Sverige skedde inga ekonomiska kriser och heller inga revolutioner; i de länder som hade en industriell kris var det bara Nederländerna som inte fick någon revolution. Och de industriella kriserna var ju starkt korrelerade med -- enligt B och S orsakade av -- jordbrukskriser 1845-47, så även korrelationen jordbrukskris--revolution är stark:

"There is a near-perfect regional match between grain-price shocks and revolutions: among the 21 states experiencing revolutionary turmoil, 20 had been hit by a grain-price shock between 1845 and 1847. Only Denmark is an outlier. Conversely, of the six countries without a revolution only one, Norway, showed signs of a price shock in the grain market." (s 315)

Detta stämmer överens med Goldstones analys att befolkningsväxt 1750-1850 är korrelerat med revolutioner 1848, men B och S menar att deras oberoende variabel är mer exogen. (s 316n) De finner också att med mer repressiva regimer var revolutionerna mer våldsamma (s 318).

I slutsatserna argumenterar Berger och Spoerer mot (odefinierade) förklaringar av 1848 års revolutioner som fokuserar på "idéer" (B och S citattecken) och förespråkar en materialistisk tolkning: "it was economic misery, rather than “ideas,” that caused the outbreak of revolutions in early 1848" (s 318). De erkänner att ideologi spelade en roll, men bara i kombination med den ekonomiska krisen. Avslutningen är bra och jag citerar utförligt:

"The peasants and artisans of the 1840s, suffering a severe deterioration in their socioeconomic status, needed some kind of alternative vision—realistic or otherwise—before they would become revolutionaries. At the time, these alternatives were offered by peasant leaders who appealed to traditional conceptions of fairness (E. P. Thompson’s “moral economy”) and by politically discontented townsmen who called for liberalism and democracy. In contrast to the crises of 1816/17, when there was still hope that the forces of restoration could be defeated, the crisis of 1845–1848 took place in the context of a much larger and more popular variety of political alternatives that called for immediate action. Here, at least, we see historical singularities. The likelihood that revolutionary ideology was a necessary condition for upheaval transcends a narrow economistic approach. But although the economic crises did not provide the brains, they did supply the brawn. Revolutionary agitators, pursuing their goals in an undemocratic and often repressive political environment, needed violence (or the credible threat of it) as a political instrument, and only the “crowd” could provide it. We conclude that without the economic crisis of 1845–1848, which so obviously endangered the economic welfare of so many people and discredited the ancien régime so thoroughly, there would not have been the critical mass to support these new ideas. Hence no explanation of the European revolutions of 1848 should neglect short-term economic factors." (s 319f)

Fotnot
*Deras fotnot är: "In England, 81 percent in 1790 and 78 percent in 1904–1913 (Phelps Brown and Hopkins, “Seven Centuries,” p. 297); 63 percent in all households in Milan in 1847 (Maddalena, Prezzi, p. 330); 73 percent in Berlin in 1800 (Abel, Agrarkrisen, p. 245); and 59 percent among Prussian rural workers in 1847, 67 percent among urban workers in 1837 and 1847 (Saalfeld, “Lebensverhältnisse,” pp. 236–39). Rural workers, of course, produced more of their own food than did urban workers."
**Deras fotnot är: "For Germany see Gömmel, Realeinkommen, p. 27; and Gerhard, Löhne. For Belgium, France, and Great Britain see Mitchell, International Historical Statistics, p. 181."

Referens

Helge Berger och Mark Spoerer, "Economic Crises and the European Revolutions of 1848", The Journal of Economic History, 2001.