Hicks utgår från Paul Piersons teori om "new politics of the welfare state", som säger att det är betydligt svårare att skära ner rejält i den offentliga sektorns välfärdstjänsteproduktion, än att bygga ut densamma. Däremot, säger Pierson, är det enklare för regeringar att skära ner i bidrag (t ex socialbidrag) som riktar sig till vissa grupper av befolkningen, som t ex fattiga: då kommer inte koalitionen som mobiliseras mot nedskärningen vara lika bred och stark som vid nedskärningar i tjänsteproduktionen, som antas påverka fler. Nedskärningarna i tjänsteproduktionen drabbar ju också de anställda (sjuksköterskor, lärare osv) i den sektorn, som är arbetsintensiv vilket innebär att de är många, och dessa anställda är ofta fackligt anslutna vilket gör dem extra starka (s 7). En omfattande offentlig välfärdstjänstproduktion kan ha en omfördelande effekt om skatterna är höga (se Lucy Barnes här) och då uppfylla det omfördelningskrav som vänsterpartier i teorin antas ha, men omfördelar inte lika träffsäkert som bidrag/cash transfers. Detta bland annat eftersom i själva verket medelklassen och högutbildade kan vara de grupper som använder välfärdstjänsterna mest (s 9). Vänsterpartier måste därför, säger Hicks, göra en avvägning: bidrag är mer effektiva för omfördelning men enklare för framtida högerregeringar att riva ner, tjänster är mindre pricksäkra för omfördelning men svårare för framtida högerregeringar att skära ner i. Logiken i Hicks artikel blir därför: "left-wing parties spend on cash transfers when they expect to be able to block future reforms, but welfare services otherwise."
Hicks testar denna teori på data för 22 rika länder från 1990-2005. Data för utgifter på cash transfers kommer från Kenneth Nelson, vid SOFI i Stockholm, och mäter hur stor andel av en genomsnittlig produktionsarbetares lön som man får ut från socialförsäkringssystemen: pension, a-kassa, och sjukförsäkring. Data för utgifter på välfärdstjänsteproduktion kommer från OECD och är de offentliga utläggen på bostadspolitik, sjukvård och 'social protection', som % av BNP.
De centrala oberoende variablerna är en variabel för vänsterpartiers andel av platserna i regeringen, och en för "expected checks", alltså Hicks modellerande av vad vänsterpartierna bör ha tänkt om sina möjligheter att i en framtid hindra nedskärningar. Dessa "expected checks" operationaliserar Hicks som en kombination av två saker: trögheten i det politiska systemet, samt en modellering av själva förväntningar. Den första faktorn kommer från Keefer och Stasavages (2003) dataset över antalet checks på regeringen i ett politiskt system: bikameralism, presidentialism och så vidare så väl som mer partipolitiska variabler som avståndet mellan regeringspartier på en vänster-höger-skala. Den andra faktorn är modellering av vänsterpartiers förväntningar som bygger på adaptive expectations-teori:
"The adaptive expectations approach is taken from the work of Cagan (1956) and Friedman (1957, 143). The idea is simply that current expectations are a weighted average of expectations in the previous period and the current observed value of the variable in question." (s 17)Hicks använder förstås också en uppsättning kontrollvariabler. Arbetslöshet inkluderas eftersom den i sig pressar upp statens utgifter på a-kassa. BNP per capita (loggad) inkluderas på grund av Wagnerhypotesen, att statens utgifter som andel av BNP växer med BNP/capita. Statsskulden som % av BNP och statsbudgetens underskott som % av BNP inkluderas som mått på fiskal press på staten, som kan leda till mindre generositet. Ekonomins 'öppenhet', definierad som import och export som % av BNP, inkluderas på grund av hypotesen om "compensatory logic of liberalization". Industrins och jordbrukets andel av arbetskraften inkluderas på grund av att avindustrialisering kan antas ha lett till ökad press på lågutbildade, som då skulle öka sin efterfrågan på socialförsäkringar. Fackliga anslutningsgraden inkluderas eftersom starkare fack antas lobba för generösare välfärdsstat. I cash-modellerna inkluderar Hicks en variabel för "oväntad tillväxt", som är avvikelsen i BNP-tillväxten ett år jämfört med de tre föregående åren; logiken är att om BNP växer oväntat snabbt ett år så kommer inte cash-utgifterna att växa lika snabbt för det, och deras andel av BNP kommer därför minska. I tjänstemodellerna inkluderas "beroende-ration" som är ration av de under 16 år och över 65 år till de som är i arbetsför ålder: en hög beroende-ratio bör allt annat lika leda till att välfärdstjänsterna expanderar.
Hicks använder error correction-modeller, eftersom de kan fånga både kortsiktiga och långsiktiga effekter av de oberoende variablerna. Han inkluderar en laggad (t-1) beroende variabel som oberoende variabel, och använder land-fixed effects. Han använder också panel-korrigerade standardfel (PCSE), á la Beck och Katz rekommendation. Hicks diskussion av laggar och teoretiska antaganden om hur kausaliteten spelar ut, är väldigt intressant. Vänsterparti-i-regerings-variabeln använder han i cash-modellerna utan lag, eftersom han menar att ett parti som sitter i regering kan påverka socialförsäkringssystemen omedelbart (s 21f). I tjänsteproduktions-modellerna använder han däremot vänsterparti-variabeln med ett års lag, eftersom han hävdar att det tar mer tid att anställda folk i offentlig sektor, än att dela ut generösare a-kassa etc. Kontrollvariablerna, som arbetslöshet, laggas.
Tabellerna 3 respektive 4 nedan visar resultaten för Hicks modeller med cash transfers respektive välfärdstjänsteprodukton som beroende variabler.
Hicks hävdar att resultaten är substantiellt starka:
"Substantively, the estimated partisanship effects are rather large. The presence of a 100% left-wing government in an environment with a low level of expected checks, for example Sweden with a value of around 3.5, leads to a reduction in the level of cash benefits to families of about 13 percentage points. The same left-wing government coming to power with expected checks at a relatively high level, for example Ireland with a value of around 7, would increase cash benefits to families by about 14 percentage points. These differential effects are remarkably large and caution must be exercised in interpreting them as there remains uncertainty in the estimated effects. The findings for the service models are somewhat more muted. Nonetheless, they are policy-relevant. A 100% left-wing government with approximately Swedish levels of expected checks would raise the proportion of government expenditure on social wages by around 0:7 percentage points. The same government with Irish levels would lower social wages by about 1 percentage points."
Referenser
Tim Hicks, "Welfare State Retrenchment, Redistribution Strategies, and Credible Commitments" (pdf), paper, Oxford University, 2009
Philip Keefer och David Stasavage, "Checks and balances, private information, and the credibility of monetary commitments" (pdf), International Organization nr 4 2003
Kenneth Nelson, "Universalism versus targeting: The vulnerability of social insurance and means-tested minimum income protection in 18 countries, 1990-2002" (pdf), International Social Security Review 2007
1 kommentar:
tack erik:=)
Skicka en kommentar