Löneökningar i Kina

Löneutvecklingen i Kina är ett återkommande tema på denna blogg. I juni förra året kunde man konstatera att en strejkvåg pågått under våren och att ekonomen John Knight med medarbetare hävdade att migrantarbetarlönerna ökat med hela 17,3 procent i snitt under 2009. Och i juli 2010 att urkapitalistiska Hong Kong för första gången var på väg att införa en minimilön, parallellt med att också grannprovinsen Guangdong, "världens fabrik", höjt sin minimilön.

I onsdags rapporterade Financial Times att Kina verkar ha högst löneökningstakt bland asiatiska utvecklingsländer. Enligt ILO-data så har kinesiska arbetares löner ökat med i snitt 12,6 procent per år mellan 2000 och 2009 medan ökningarna bara varit 1,5 procent per år i Indonesien och noll i Thailand (!). I Beijing höjdes minimilönen med 21 procent i januari i år, i Shanghai höjs minimilönen med 10 procent i april, och även förra året skedde snabba löneökningar. FT:s rubrik antyder att löneökningarna skapar en risk för att företag kommer flytta från Kina på grund av kostnaderna, men Stephen Roach, ordförande för Morgan Stanley i Asien, hävdar att enligt Världsbankens data så har produktiviteten ökat i takt med löneökningarna, så arbetskostnaderna har i själva verket inte ökat.

Kevin Brown, "China's rising wage bill poses risk of relocation", FT 16 februari 2011

---
UPPDATERING
I dagens FT skriver Rahul Jacob och Patti Waldmeir om att arbetare i Kina kan ställa allt större krav på löner och arbetsförhållanden. De hävdar att en viktig förklaring är demografi:

"an important demographic shift. China's once endless supply of workers is looking less infinite. The number of those entering the workforce, defined in China as those between 15 and 24 years old, peaked in 2005 at 227m and is likely to fall to 150m by 2024."

De ökade lönerna beror såklart också på ökad produktivitet - artikeln citerar konsultfirman Dragonomics som säger att i textilindustrin ökade produktiviteten med 13 procent årligen mellan 2003 och 2010, och lönerna ökade i takt med den.

Förvånande nog skriver Jacob och Waldmeir, med referens till en rapport från Världsbanken, att Kina har infrastruktur i klass med Sydkorea. Med tanke på hur stor skillnad det är i BNP/capita mellan de två länderna blir jag förvånad - Kinas PPP-anpassade BNP/capita är 25 procent av Sydkoreas.

Rahul Jacob & Patti Waldmeir, "Workers call the tune in China", FT 22 februari

Uppdatering 13 april
Rahul Jacob och Chris Giles skriver i en analys i FT att en ny era börjat i Kinas arbetsmarknadsrelationer och lönesättning, att arbetarnas förhandlingsposition stärkts och att löneökningstakten växlat upp.

"A new era began last summer after a spate of suicides by workers at the Shenzhen plant of contract electronics manufacturer Foxconn, just across the border from Hong Kong. In response the Taiwanese company, which supplies the likes of Apple and Dell, raised wages by about 20 per cent. This was followed by wild-cat strikes at the factories of Honda parts suppliers in the same province, leading salaries there to rise by a similar percentage.

Until that point, says Han Dongfang of workers’ rights group China Labour Bulletin, Beijing through its federation of trade unions had always sided with employers, helping to keep wage increases in check. In a video clip widely circulated online, young white-uniformed workers at the Honda parts plant shouted at representatives of the official government union for beating them and taking the part of their Japanese bosses.

These strikes, says Mr Han, were a 'turning point. It became clear [the government union] was channelling employee anger into anger against the government'. This year, the government has signalled its determination to raise workers’ incomes by lifting the benchmark minimum wage by about 20 per cent in Beijing (where it is now Rmb1,232 per month); Guangzhou, capital of the industrialised province next to Hong Kong (to Rmb1,030); and elsewhere."

Rahul Jacob & Chris Giles, "An inflated outlook", FT 9-10 april

Uppdatering, 15 maj
Peter Tasker, en Tokyo-baserad investeringsanalytiker, skrev i januari i FT om Kina och jämförde landets ekonomiska situation idag med Japans 1960-tal: lönerna har inte ökat i takt med produktiviteten och löneandelen i ekonomin har därför sjunkit medan vinstandelen ökat. Men i Japan svängde det på 70-talet med militanta fackföreningar och ett uppressande av löneandelen, vilket ledde till svag börsutveckling. Tasker spekulerar i om huruvida Kinas arbetare kommer kunna pressa upp löneandelen redan innan urbaniseringen av landet är fullständig, och tror att det är möjligt. "If China were to follow Japan, the next stage would be labour strife and inflation."
Peter Tasker, "Rising wages will burst China's bubble", FT 10 januari

Uppdatering 31 maj

"While Beijing was increasing workers’ minimum pay by 21 per cent, Guangdong, the biggest provincial economy, announced wage rises for the low-paid of 18-26 per cent. In March, an FT China Confidential survey showed that ongoing shortages of manufacturing labour were adding to inflationary pressures, with a worker’s average monthly salary in Wenzhou, the coastal business hub, up 17 per cent to Rmb1,810 in 12 months.
Investment managers are now asking if these are prices worth paying to finance bloated workforces. According to ABN Amro Private Banking’s second-quarter investment outlook: 'There is no evidence in advanced economies that the rise in inflation is feeding through into excessive wage increases … Still, some emerging economies are facing a serious inflationary threat.'
American Century Investments, a US-based asset manager, sees this as a Bric phenomenon. 'Most of China’s inflation is being driven by domestic growth that exceeds the country’s short-term capacity to produce and supply consumption and investment needs,' says Mark Kopinski, chief investment officer."

Matthew Vincent, "Big Macs and big wages", FT Wealth (!) maj 2011

Uppdatering 4 augusti
Foxconn meddelar nu att de planerar att i stor skala ersatta arbetare med robotar: malet ar att om tre ar anvanda en miljon robotar i produktionen. Nagra analytiker som Guardian intervjuar havdar dock att utspelet inte ar helt allvarligt menat utan ocksa ett strategiskt utspel for att satta press pa arbetarna:

"Liu Kaiming, of the Institute of Contemporary Observation, which supports workers in Guangdong [sager att]

'Machines can do it, but think about the cost … overall, workers are still much cheaper. This is probably just for sensational effect, [to] put pressure on workers.'

Prof Huang Renmin, director of the institute of labour market research at the China Institute of Industrial Relations, agreed.

'This is the trick capitalists use to threaten workers,' he said.

He said labour costs were going up partly because they had been suppressed for so long. China Daily reported last year that wages as a proportion of GDP fell every year between 1983 and 2005."

Tania Branigan, "Taiwan iPhone manufacturer replaces Chinese workers with robots", Guardian 1 augusti

---
Uppdatering 13 september
Rahul Jacob rapporterar i FT att Kinas snabba löneökningar gör att en del industriföretag ser till Thailand och andra länder hellre än Kina. Ett diagram med data från UBS visar att Kinas andel av importer av lättare industrivaror till USA började sjunka år 2010, efter mycket snabba ökningar 2001-09. Minskningen är i och för sig bara ungefär från 56 procent till 54 procent, men det är dock ett möjligt trendbrott.
Rahul Jacob, "China wage rises bring shift in production", FT 8 september 2011

---
Uppdatering 7 januari 2012
FT rapporterar att Beijing och Shenzhen har höjt sina minimilöner (med 8,6 % till 1260 RMB respektive med 15,9% till 1500 RMB):

"The moves by Beijing and Shenzhen are likely to kick off what has become an annual ritual in China in recent years, of local governments racing to boost minimum wages. But whereas they rose nationwide by 22 per cent on average over the past two years, the increases this year are set to be smaller because of the pressures on China’s export-reliant manufacturing sector."

Tydligen står det med i landets femårsplan för 2011-2015 att minimilönerna ska höjas med 13 procent årligen.
Enid Tsui och Simon Rabinovitch, "China pushes minimum wage rises", FT 4 januari

---
Uppdatering 15 mars 2012
I uppdateringen från 22 februari 2011 ovan konstaterades att de närmaste tio-tjugo åren demografiska skiften kommer att förändra förhållandena mellan arbete och kapital i Kina. FT:s Östasien-korrespondent David Pilling har idag en artikel om sådana skiften i hela Östasien. Enligt honom kommer Kinas och Hong Kongs arbetskrafter minska från 2017, Sydkoreas från 2016, och Singapores från 2018. Även fattigare Vietnam och Thailand kommer se en sådan utveckling om tio år eller så.
Pilling, "The end of Asia's demographic dividend", FT 15 mars 2012

Uppdatering 17 april 2012
Återigen till Foxconns robotar (jfr augusti 2011 ovan). Arbetsmarknadsekonomen och IZA-chefen Klaus Zimmermann skriver nämligen idag på det temat i FT. Zimmermann menar att den kinesiska regeringen är inblandad i besluten att satsa på robotar, och att det är en del av en strategi för att hantera landets demografiska skifte.

"China’s economic planners know the number of annual entrants to its labour market is set to peak soon. Because of a longstanding cultural preference for the birth of boys over girls, which has been exacerbated by the country’s one-child policy, that peak point has already passed for young women, who up until now have been the primary source for staffing assembly operations in China’s coastal provinces. China’s leadership and people are all keenly aware that the country’s population may get old before it gets rich. But laws of demographics are almost unalterable. What can be changed, though, are the levels of income generated in an economy and its overall growth path. And it is precisely on this front that the Chinese government is making a determined bet. It wants to see wages go up, not just to strengthen domestic consumption but also because it would mean Chinese companies are producing more advanced goods for the world market."

Han hävdar att Kina nu satsar på en uppgraderingsstrategi för ekonomin, med satsningar på humankapital och att automatisera bort de sämsta industrijobben. Implikationen för de rika länderna i Väst, säger Zimmermann, är att konkurrensen om högteknologisk produktion och high value added-produktion kommer att öka, och att de rika länderna måste skärpa sina humankapitalsatsningar. (Inte ett förvånande budskap från en arbetsmarknadsekonom...)

Zimmermann, "Robots can solve China's labour problem", FT 17 april 2012