söndag 25 juli 2010

Minimilön i Hong Kong

"Hong Kong is poised to shortly adopt its first minimum wage, with grudging support from even such die-hard opponents as Mr Cheung and the local chamber of commerce.

Debate has moved on to just what level to set the minimum at, with most views in the range of HK$23 to HK$35.

Malaysia is beginning to track Hong Kong’s footsteps and Brunei is showing interest as well. Officials are more adamant in Singapore and Macao, east Asia’s other hold-outs against a minimum wage, but the opposition in both cities has latched on to the issue."
Zach Coleman, "A boost to equality or a drag on business?", Financial Times 9 juni

Hong Kong har större BNP/capita (lite mer än 40 000 PPP-USD år 2009) än Storbritannien, men en arbetare på t ex McDonald's tjänar cirka 20 kronor i timmen.
The Economist, "End of an experiment", 15 juli


I grannprovinsen Guangdong har minimilönen höjts i år:
"Factories struggle to attract enough workers

The Chinese province of Guangdong, the country's biggest export centre, announced yesterday that it would raise the minimum wage by an average of more than 20 per cent.

The move comes amid worries about inflation in China and complaints from factories in Guangdong and elsewhere about unfilled jobs as they rush to complete a surge in orders since February.

"A lot of our workforce traditionally come from the poorer regions in western China, but factories are moving out there to take advantage of cheaper wages and lower taxes," said Au Yiu-chee of Hong Kong, who owns a textile factory in Dongguan, a manufacturing centre.

Mr Au said that he had only about a third of the workers required to complete an order due in May from a European brand. The People's Daily, the Communist party's flagship newspaper, has reported that factories in the Pearl River Delta have more than 2m unfilled positions.

Guangdong, which abuts Hong Kong, said that the wage rise would help attract workers from other areas and improve the lives of low-income earners faced with rising inflation. China's consumer price index rose by 2.7 per cent in February from a year before.

Jiangsu province, the region near Shanghai, and one of Guangdong's closest export rivals, last month raised its monthly minimum wage rate by 13 per cent to Rmb960 ($140).

Guangdong's rise, which takes effect on May 1, will bring the minimum wage up to Rmb1,030 in Guangzhou, the provincial capital, to Rmb920 in Dongguan and three other larger cities and to between Rmb660 and Rmb810 in smaller towns.

Mr Au said that the spectre of a renminbi appreciation, which would make Chinese exports more expensive, rendered the wage increase doubly worrying, even if it helped counter the worker shortfall.

Yesterday, the China Council for the Promotion of International Trade said that a survey of 1,000 businesses showed that exporters in labour-intensive sectors generated profit margins as low as 3 per cent.

Guangdong exported $53.3bn of goods in January and February, 22.1 per cent more than the same period last year.

The province, once dubbed 'the workshop of the world' as the preferred location for low-cost manufacturers, now competes with cheaper centres elsewhere in China and Asia."
Enid Tsui, "Guangdong raises minimum wage by 20% amid China inflation fears", FT 19 mars

jfr 24 mars, "De mest ojämlika länderna" (Hong Kong världens 17:e högsta gini-koefficient enligt CIA World Factbook, på 53,3), 22 mars "Fattigdom i Hong Kong", 22 mars "Höjd minimilön i Guangdong".
Också: 23 juli 10 "Dokumentär om arbetare i Buffalo, NY", 29 januari 09 "Utvidgning av minimilönlag i Tyskland".

En av 1990-talets stora debatter i arbetsmarknadsekonomin (labor economics) handlade om effekter av statligt reglerade minimilöner: stör de jobbskapande, som frimarknads-teori skulle förutsäga? I USA kan man ofta göra nationalekonomiska studier genom att jämföra delstater, eftersom delstaterna har olika lagar men också mycket gemensamt, de är tillräckligt lika för att man ska kunna jämföra dem och isolera den skillnad mellan de stater som man jämför som man i studien är intresserad av att se effekten av. År 1992 höjde delstaten New Jersey sin minimilön kraftigt, från $4.25 till $5.05 i timmen, och Princeton-ekonomerna David Card och Alan Krueger bestämde sig då för att studera effekterna av denna höjning genom att jämföra sysselsättningsutvecklingen i New Jersey med utvecklingen i grannstaten Pennsylvania, som inte hade höjt minimilönen. Närmare bestämt kollade man på sysselsättningen i snabbmatsbranschen, där lönenivån för många ligger runt minimilönnivån.
David Card & Alan B. Krueger, "Minimum Wages and Employment: A Case Study of the Fast-Food Industry in New Jersey and Pennsylvania" (pdf), The American Economic Review, september 1994
Vad Card och Krueger fann var att sysselsättningen i snabbmatsbranschen i New Jersey faktiskt ökade efter höjningen av minimilönen, medan sysselsättningen i Pennsylvania stod stilla. Kontra-intuitivt utifrån en frimarknads-teori. Därmed ledde förstås artikeln till en stor diskussion.

EDIT 14 oktober:
ett nytt paper som fortsätter i Card-Kruegers spår:
Arindrajit Drube, T. William Lester och Michael Reich, "Minimum Wage Effects Across Borders: Estimates Using Contiguous Counties", UC Berkeley Institute for Research on Labor and Employment, oktober 2008

Uppdatering 16 december 2012
Economists nationalekonomiska kolumn Free Exchange har gått igenom diskussionen om minimilönernas effekt på sysselsättningen i USA och Storbritannien. Dube, från U Mass Amherst, och Reich, från UC Berkeley, som refereras till ovan i detta blogginlägg, tas upp som Card och Kruegers efterföljare på "minimilön skadar inte sysselsättningen"-sidan av debatten. David Neumark från UC Irvine och William Wascher från Federal Reserve företräder "minimilön skadar sysselsättningen"-sidan. Neumark och Wascher har dock delvis gett med sig med åren, och menar i ett paper från 2011 att höjningarna av USA:s delstatliga minimilöner 2007-09 kombinerat med Earned Income Tax Credits, USA:s motsvarighet till jobbskatteavdraget, faktiskt har ökat sysselsättningen bland ensamstående mödrar.

Storbritannien införde en lagstadgad minimilön år 1999, vilket erbjuder forskarna ännu ett case att studera och dra slutsatser utifrån. Minimilönen låg på 46 procent av medianlönen, vilket är lite högre än USA:s men lägre än t ex Frankrikes som ligger på nästan 60 procent. Utvärderingarna av införandet av minimilönen visar att den inte skadat sysselsättningen, och har haft positiva effekter på inkomstfördelningen:
"The most striking impact of Britain’s minimum wage has been on the spread of wages. Not only has it pushed up pay for the bottom 5% of workers, but it also seems to have boosted earnings further up the income scale—and thus reduced wage inequality. Wage gaps in the bottom half of Britain’s pay scale have shrunk sharply since the late 1990s. A new study by a trio of British labour-market economists (including one at the Low Pay Commission) attributes much of that contraction to the minimum wage. Wage inequality fell more for women (a higher proportion of whom are on the minimum wage) than for men and the effect was most pronounced in low-wage parts of Britain."
IMF och OECD, "bastions of orthodoxy", menar numera att en "moderate" lagstadgad minimilön, definierat som på en nivå av 30-40 procent av medianlönen, inte har negativa effekter på sysselsättningen. Economist påpekar att Storbritanniens utveckling antyder att en hållbar minimilön kanske är högre än så. I vilket fall, så tycks debatten överlag ha skiftat sedan Card och Krueger 1994-95 var avvikarna.

Economist, "The argument in the floor", 24 november 2012
Ryan Avent, "Raise the floor?", Economist Free Exchange-bloggen 27 november 2012

Inga kommentarer: