Marx talade om “subsistence wage” som en jämviktsnivå för den outbildade arbetaren: subsistensnivå, som vad han eller hon inte kan leva under. Denna nivå var till viss del naturlig – utan mat, kläder och boende kan man rent fysiskt inte överleva – men bara till viss del. Vidare var subsistensnivån socialt bestämd, menade Marx. I olika samhällen finns olika delade normer för vad en människa behöver för konsumtion. Marx menade att lönenivåer bestäms av subsistensnivån plus klasskampen.
Harvardekonomen Stephen Marglin har använt en makroekonomisk modell som bygger på en kombination av Marx och 1950- och 60-talens Cambridgeskola – Kalecki, Robinson och Kaldor. I sin analys av efterkrigstidens ”gyllene år” formulerar Marglin sin löneteori så här:
”it is not primarily through the demand of labour, as mainstream theory would have it, that productivity has affected wages. Rather, it is through the cultural assumption, common to the advanced capitalist countries, that workers may, by right, lay claim to a share of productivity growth. Community standards combine with the power of the working class to dictate that real wages should rise roughly with productivity.” (1990, s 28)
Stephen Marglin, “Lessons of the Golden Age: An Overview”, i Marglin och Judith B. Schor (eds), The Golden Age of Capitalism: Reinterpreting the Postwar Experience (Clarendon Press, 1990)
---
Lewis (1954) “unlimited supply of labour”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar