"President Reagan said you can't be for big government, big taxes and big bureaucracy and still be for the little guy, and that's who's left out in the cold today, /.../ Big labor, big finance, they have seats at the table, the little guy doesn't, but we're the ones left holding the tab. We're paying the bill."
Sarah Palin talar vid en 100-årsjubileumsfest för Ronald Reagan 4 februari 2011, refererat i LA Times
"Den krets anställda som har de högsta befattningarna inom näringsliv, politik, ekonomi och andra viktiga samhällsområden återfinns inte som en egen grupp i den offentliga lönestatistiken. Vi vill synliggöra skillnaden i utveckling av inkomster mellan den vanliga löntagaren och eliten. Vår utgångspunkt är att det har en betydelse om makteliten har långt högre inkomster än de människor som påverkas av deras beslut."
LO, "Makteliten – alltid mer, aldrig nog: En studie av inkomstutvecklingen för makteliten perioden 1950 till 2009" (pdf), 2011
När jag har läst LO-ekonomernas "maktelit"-rapporter har jag slagits av hur oteoretiska och oanalytiska de är: de är empiriska och moralistiska, men inte analytiska. Och okej, syftet med dem är inte att vara analytiska - men varför inte? Vore inte rapporterna mer intressanta om man fick mer resonemang á la pluralism kontra anti-pluralism (för ett nytt exempel jfr Jacobs & Soss, "The Politics of Inequality in America: A Political Economy Framework", Annual Review of Pol Sci 2010 - ladda ner här) om vad för likheter och skillnader som finns mellan olika "makteliter"? Om vilka maktstrukturer som är mer och mindre legitima ur ett LO-perspektiv? Om vad LO kan göra för att påverka "makteliterna" och framför allt strukturerna som de står på?
---
Mer (anti-)pluralism: Daron Acemoglu, "Thoughts on Inequality and the Financial Crisis" (pdf), 7 januari 2011
---
Uppdatering 28 maj 2012
Göran Greider gör ett bra pluralistiskt argument (kanske utan att veta om det) apropå Pär Nuders näringslivskopplingar:
"Länge existerade det ett slags arbetarrörelseelit som var ganska skild från näringslivseliten. Ledande s-politiker i kommunerna var praktiskt taget aldrig medlemmar i t ex Rotaryklubbarna och få toppolitiker tog klivet över till näringslivshöjderna. Kanske var Ingvar Carlsson den siste av den sorten. Men efter honom syndafloden.
Jag tror att den där åtskillnaden var bra. Jag tror att det är mer hälsosamt för demokratin och i slutändan även för näringslivet att det finns radikalt åtskilda eliter i det svenska samhället istället för en enda sammansmält politik och företagarelit. Nuder är bara den senaste socialdemokraten i en lång rad liknande fall som bidrar till att släcka ut idén om att demokratin lever av motsättningar och vitaliserande konflikter mellan idéer och mellan människor som i sina liv förkroppsligar olika ideologier."
Greider, "Helt åt helvete, Per Nuder!", SVT debatt 9 maj
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar