Nationalekonomerna Diego Comin (Dartmouth), Danial Lashkari (Boston College) och Martí Mestieri (Northwestern) börjar en artikel om strukturomvandlingens makroekonomi med att strukturera upp förklaringarna till strukturomvandlingen i teorier om utbudssidan, som fokuserar på teknologisk omvandling och kapitalintensitet (Ngai och Pissarides 2007, Acemoglu och Guerrieri 2008) och teorier om efterfrågesidan som fokuserar på icke-homotetiska preferenser (Kongsamut, Rebelo och Xie 2001).
Comin, Lashkari och Mestieri börjar sin diskussion om efterfrågesidan med vad de kallar relativa Engelkurvor, definierade som " the relationship between the logarithm of the relative of sectoral consumption between two sectors on the logarithm of the aggregate real consumption, holding prices constant." I en vanligt använd Engelkurva övergår efterfrågan från jordbruksprodukter till industriprodukter och till tjänster när ett land blir rikt, men kurvan plattas därifrån ut. Kurvorna i Figur 1, inklistrad ovan, visar ingen sådan utplattning. De visar samma fenomen med hjälp av hushållssurveys från Indien och USA, och dessa resultat motiverar utvecklingen av en makromodell av strukturomvandling med "non-vanishing nonhomotheticities". Denna bygger vidare på vad de kallar " the standard framework used in recent empirical work on structural transformation", för vilket referenserna är Buera och Kaboski (2009) samt Herrendorf, Rogerson och Valentinyi (2013). Det nya med modellen här är att introducera "a class of utility functions that generates nonhomothetic sectoral demands for all levels of income, including when income grows toward infinity. These preferences, which we will refer to as nonhomothetic Constant Elasticity of Substitution (CES) preferences, allow for an arbitrary number of goods, include good-specific nonhomotheticity parameters that control relative income elasticities, and feature a constant elasticity of substitution." (s. 313) Sådana har tidigare analyserats i en kontext av statiska jämviktsmodeller men introduceras här i en allmän jämviktsmodell över ekonomisk tillväxt.
Den US-amerikanska Consumption Expenditure Survey (CEX) för åren 1999-2010 används för att analysera konsumtionsmönster på mikronivå. Här liksom i Figur 1 som arbetar på landsnivå, håller det att rikare enheter (hushåll, nationer) konsumerar mer tjänster och mindre jordbruk, med en konstant lutning på regressionslinjen. (s. 331-334) Också en robustness check med den indiska National Sample Survey visar detta, vilket stärker argumentet med tanke på Indiens mycket annorlunda inkomstnivå jämfört med USA. De går vidare till att analysera en panel av länder, som i Figur 1, och visar att priselasticiteten σ är sig lik mellan rika och fattiga länder: σ varierar mellan 0.25 och 0.63 i alla sub-samples, men är alltid stabilt under 1 vilket betyder att man konsumerar relativt mindre av jordbruksprodukter när man tjänar mer. (s. 336)
referenser
Diego Comin, Danial Lashkari och Martí Mestieri (2021) "Structural change with long-run income and price effects", Econometrica. 508 citeringar på Google Scholar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar