Löner och arbetslöshet i den stora depressionen

Nationalekonomerna Solomos Solomou och Martin Weale har skrivit ett paper om reallöner och arbetslöshet under mellankrigstiden, men deras utgångspunkt är dagens "Great Recession" och förhållandet mellan löner och arbetslöshet där -- en rad betraktare har påpekat att arbetslösheten har stigit mindre än man skulle förvänta sig givet outputtappet, och förklarat detta med löneflexibilitet och lönesänkningar (Holland et al 2010). Hur var det då under den stora depressionen?

Eichengreen och Sachs (1985) hävdade att länderna som lämnade guldmyntfoten och devalverade i början av 30-talet fick en bättre ekonomisk utveckling än länderna som stannade, då nominallönerna var sticky, reallönerna alltså föll i devalveringsländerna, och det gynnade deras ekonomiska utveckling. Bernanke och Carey (1996) bekräftar resultatet med 22 istället för 10 länder. Solomou och Weale invänder att båda de studierna deflaterar pengalöner med konsumentpriser, vilka inte speglar företagens intäkter och betalningsförmåga. För att studera löner som kostnader för företagen, vilket är relevant för dess effekter på arbetslösheten, bör man deflatera pengalönerna med produktpriser (s 52). S och W följer Madsen (2004, EREH) som studerat produktreallöner i 12 länder, och deflaterar pengalönerna med BNP-deflatorn.

De redovisar förändringar i arbetskraftens storlek, sysselsättningen och arbetslösheten 1929-32 och intresserar sig för att skilja ut ökningar i arbetslösheten orsakade av ökat arbetskraftsdeltagande.

De kör lite regressioner på ett tvärsnitt med de 10 länderna under perioden med stigande arbetslöshet (som visad ovan) för att se på relationen mellan löner, output och arbetslöshet. Resultaten är inte särskilt intressanta -- t ex visar de att output och sysselsättning är positivt korrelerade.

De går vidare med en panel-approach med pooled mean group estimator (Pesaran, Shin och Smith 1999). Resultaten är vaga vilket kan vara ett resultat av de väldigt få åren i samplet samt brist på kapitalstocksdata.

I slutsatserna säger de:

"Recently a number of authors have argued that neoclassical models, based on optimising equilibrium behaviour, but subject to distortions arising from wedges (Chari, Kehoe and McGrattan, 2007, and papers in Kehoe and Prescott, 2007) provide satisfactory explanations of the behaviour of depressed economies. Whilst our results do not rule out such conclusions, we find little general econometric evidence for the idea that movements in product wages had strong influences on employment either during the period of rising unemployment associated with the depression of the 1930s or more generally with the data which exist for the 1920s and 1930s. This finding, which is based on comparative analysis, confirms the reservations expressed by Madsen (2004) on the role of real wages in the Great Depression." (s 58)

Referens
Solomou, Solomos och Martin Weale (2010) "Unemployment and real wages in the great depression", National Institute Economic Review.