Lönebildningssystemet är en av de centrala institutionerna i den politiska ekonomin. Graden av centralisering, huruvida lönerna huvudsakligen bestäms på konfederal nivå mellan fack och arbetsgivare, på sektorsnivå eller på företagsnivå, har teoretiserats och beforskats flitigt och jag har skrivit om denna litteratur på flera ställen här på bloggen: om "korporatism och tillväxt"-debatten, om effekterna av och orsakerna till centralisering av lönebildningen, om centraliseringen och decentraliseringen i Sverige och Norge, osv.
Nu håller jag på med ett paper om löneåterhållsamhet och lönemilitans i Belgien, (Väst-)Tyskland och Nederländerna från 1950 till 2010, och använder då lönebildningscentralisering som en oberoende variabel. Vad kan man då använda för mått? Som jag uppfattar det finns det huvudsakligen två uppenbara källor: Miriam Golden och Michael Wallersteins gamla mått, och Jelle Vissers mått i ICTWSS-databasen. Här kollar jag på dessa med särskilt de tre länderna i åtanke.
Golden och Wallerstein
Miriam Golden och Michael Wallerstein från UCLA har ett dataset som finns att ladda hem här. Deras första mått på centralisering är "barglev1", som har fyra nivåer:
1 = plant-level wage-setting
2 = industry-level wage-setting
3 = central wage setting without sanctions
4 = central wage setting with sanctions
De förklarar detta index så här:
"central wage setting refers to wage setting for the entire private sector (with the exception of Denmark, for some years), whereas industry level wage setting refers to wage setting by specific industry (e.g. engineering, chemicals, food, etc.). Sanctions refer to legally enforceable sanctions against industrial conflict or situations in which lower levels do not have access to strike funds without authorization from above (including situations in which strike funds do not exist).
Definition of the Index of Bargaining Level
The index for bargaining level assigns a score of one, two, three or four to each country for each year. Level one indicates predominantly plant or firm-level wage contracts. Level two indicates industry-level bargaining or confederal coordination of firm-level bargaining (for example, the Japanese Shunto). The distinction between levels one and two provides information that is not available in other indices already in our dataset. Levels three and four can be derived from the indices of government and confederal involvement in wage-setting /.../" (code book s 33)
Och förklarar skillnaden mellan förhandlingsnivå å ena sidan och konfederal och regeringsinblandning å andra sidan med ett exempel från Danmark:
"Note that the relationship between the level of bargaining and confederal and government involvement is not entirely monotonic, since the two scales measure distinct concepts. In Denmark, for example, the government mediator typically submits a centralized wage agreement to a vote by the union membership. In this election, the entire membership of the LO is considered to be one voting unit, so if a majority of LO members accepts, the agreement is binding on all LO unions regardless of how the members of any particular affiliate votes. Since the government mediator is somewhat independent of the government of the day, we score government involvement as moderate but not at the high end of the scale. Similarly, since the role of the LO is, nominally, not to negotiate directly but to represent its affiliates before the state mediator, we score confederal involvement as moderate. Yet overall wage-setting is highly centralized. " (s 33f)
I början av 2000-talet övergick de till en skala med fem steg, variabeln heter "barglev2" och de förklarar: "Bargaining level at which wages are determined, recoded from original
dataset using a more complex scale". De fem stegen är:
1 = plant-level wage-setting
2 = industry-level wage-setting without sanctions
3 = industry-level wage-setting with sanctions
4 = central wage-setting without sanctions
5 = central wage-setting with sanctions
skillnaden är alltså att nu görs det skillnad på sektorsnivå med sanktioner och utan sanktioner.
Visser/ICTWSS
I detta ofta använda dataset, från holländska AIAS med Jelle Visser som huvudansvarig, är den relevanta variabeln* "Level" som förklaras som "The predominant* level(s) at which wage bargaining takes place". Också här är det en femgradig skala, som definieras så här:
5 = bargaining predominantly takes place at central or cross-industry level and there are centrally determined binding norms or ceilings to be respected by agreements negotiated at lower levels;
4 = intermediate or alternating between central and industry bargaining;
3 = bargaining predominantly takes place at the sector or industry level;
2 = intermediate or alternating between sector and company bargaining;
1 = bargaining predominantly takes place at the local or company level
[A level is ‘predominant’ if it accounts for at least two-thirds of the total bargaining coverage rate in a given year and country. If it accounts for less, but for more than one-third of the coverage rate, we have a mixed or intermediate situation, between two levels. A mixed situation also occurs when bargaining levels alternate and/or it is impossible to assess which of the two contributes more to actual regulation of employment relations.]
Nivå 5 är lik den hos Golden och Wallerstein. Nivå 4 är däremot olik, med en pendling mellan central och sektorsnivå medan en 4:a hos GW däremot betyder centrala förhandlingar men utan sanktioner. Trean är lik sig. Tvåan är hos GW sektorsnivå utan sanktioner men hos Visser en pendling mellan sektorsnivå och lokalt -- kanske kan detta ses som parallellt till GW. Ettan är sig lik hos de båda, då är det lokal lönebildning.
Hur ser då de två måtten ut i de tre länderna? Golden och Wallerstein har data för 1950 till 2000 och Visser för 1960 till 2010, så de överlappar för åren 1960-2000. Nedan ser vi Belgien.
Vi ser att på 1960-1975 klassar Golden och Wallerstein konsekvent Belgien som en trea, "indstry-level wage setting with sanctions", medan Visser klassar landet som en fyra. Och 1976 råder det omvända: Visser har en trea men GW en fyra. 1977-80 är de överens om en trea och 1981-86, då den konservativ-liberala regeringen bröt in med drakonisk lönepolitik, om en femma. 1987 sätter GW en trea men Visser en fyra och året efter håller GW kvar medan Visser höjer till en femma; detta mönster upprepar sig 1989-90 och 1991-92. 1993 är Visser kvar på en femma medan GW står kvar på en trea; 1994 höjer sig GW till en femma där också Visser är. 1995 står GW på en femma men Visser på en fyra, och 1996 sänker Visser till en trea medan GW står kvar på 5. 1997 är de båda på 5, 1998 har GW 5 och Visser 4, 1999 5-5 och 2000 5-4.
Nedan är Tyskland.
Nedan är Nederländerna.
Medelvärdet för Belgien är 3.5 hos Golden och Wallerstein och 4.3 hos Visser; för Tyskland 3.1 hos GW och 3.0 hos Visser, för Nederländerna 4.1 hos GW och 3.6 hos Visser.
Fotnoter
* En annan intressant variabel här är
Coord: coordination of wage-setting
5 = a) centralized bargaining by peak association(s), with or without government involvement, and/or government imposition of wage schedule/freeze, with peace obligation (example: Sweden prior to 1980);
b) informal centralisation of industry-level bargaining by a powerful and monopolistic union confederation (example Austria prior to 1983;
c) extensive, regularized pattern setting and highly synchronized bargaining coupled with coordination of bargaining by influential large firms (Japan prior to 1998).
4 = a) centralized bargaining by peak associations with or without government involvement, and/or government imposition of wage schedule/freeze, without peace obligation (example: Ireland 1987-2009);
b) informal (intra-associational and/or inter-associational) centralisation of industry and firm level bargaining by peak associations (both sides) (example Spain 2002-8;
c) extensive, regularized pattern setting coupled with high degree of union concentration (example: Germany most years).
3 = a) informal (intra-associational and/or inter-associational) centralisation of industry and firm level bargaining by peak associations (one side, or only some unions) with or without government participation (Italy since 2000);
b) industry-level bargaining with irregular and uncertain pattern setting and only moderate union concentration (example: Denmark 1981-86);
c) government arbitration or intervention (example: U.K 1966-8, 1972-4)
2 = mixed industry and firm-level bargaining, with no or little pattern bargaining and relatively weak elements of government coordination through the setting of basic pay rates (statutory minimum wage) or wage indexation (example France most years.
1 = fragmented wage bargaining, confined largely to individual firms or plants (example U.K. since 1980). (Codebook s 9f)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar