Inkomstfördelning och politiska klassallianser

Ett vanligt sätt att formulera sig, och som jag tror är korrekt, är att socialdemokraternas väljarallians historiskt varit att alliera "arbetarklass" och "medelklass" (löst definierade) mot en diffus överklass, och att vad "Nya Moderaterna" lyckats med är att istället som väljarkoalition alliera medel- och överklasserna mot arbetarklassen. Ett exempel är valkoalitions-äggen i bilden nedan, från Socialdemokraternas valanalys efter valet 2006.

Ägget till vänster = Socialdemokraternas retoriska valallians.
Ägget till höger = Moderaternas retoriska valallians år 2006.

Hur kan man då resonera kring detta, formulera det som hypotes och testa den med statsvetenskaplig metod? (I detta fallet avser jag ekonometri.)

Ett sätt att positivistiskt överföra begrepp som "övre medelklass" och "underklass" till statistiska kategorier är att använda sig av percentiler, deciler etc ur inkomstfördelningen. Rangordna alla inkomstbärande individer i landet efter hur stor deras inkomst är under året, och dela därefter in "kön" i hundra delar = percentiler, tio delar = deciler, och så vidare, som då är rangordnade efter inkomst, så att percentil 1 är den procent som tjänar minst, decil 1 är de tio procent som tjänar minst, och så vidare. Tre vanliga mått på inkomstfördelningen i ett land är 90/50, 50/10 och 90/10-relationerna, som helt enkelt är att man tar personerna är percentil 90, 50 och 10 och ser hur mycket dessa percentiler tjänar i förhållande till varandra. På så sätt får man fram ett mer mångfasetterat mått på inkomstfördelningen än om man använder gini-koefficienten, som klumpar ihop alla inkomstskillnader i ett enda mått. Med 90/50, 50/10 och 90/10 kan man däremot se ifall ojämlikheten är "toppstyrd" (skillnaderna 90/50 och 90/10 är mer markanta än 50/10) eller kanske utmärks av att de i botten av fördelningen har det riktigt ruttet (50/10 lika markant som 90/50).

Utöver resonemang om olika partiledares och kommunikatörers personliga skicklighet, vad kan vi då säga om bestämmande faktorer för huruvida "arbetar- och medelklasskoalitionen" eller "medel- och överklasskoalitionen" vinner ett val? Statsvetarna Noam Lupu och Jonas Pontusson utgår i ett paper från förra året från begreppet "social affinitet" för att diskutera politiska allianser, och hävdar att närhet i olika bemärkelser påverkar vem man som väljare och medborgare känner affinitet med. En forskningslitteratur (företrädd t ex av Alberto Alesina*) kollar på etnisk fraktionalisering i befolkningen som en bestämmande faktor för affinitet, men Lupu och Pontusson använder istället inkomst-skillnader och inkomst-avstånd, vilket är intressant. Så här formulerar de sin grundläggande hypotes:

"In the absence of cross-cutting ethnic cleavages, middle-income voters will empathize with the poor and support redistributive policies when the income distance between the middle and the poor is small relative to the income distance between the middle and the affluent"

Alltså: om avståndet mellan 50 och 10 är litet jämfört med avståndet mellan 90 och 50 så kommer mellaninkomstväljarna (50:e percentilen) alliera sig med fattiga väljare (10:e percentilen) och acceptera progressiv beskattning och omfördelningspolitik, i högre grad än om avståndet 90-50 är litet relativt till avståndet 50-10. Situationen där medianinkomstväljaren är relativt nära de fattiga (10:e p.) snarare än relativt nära de rika (90:e p.) kallar Lupu och Pontusson för "skew", ungefär "skevhet". Anledningen till att medianinkomstväljarna allierar sig med de fattiga eller de rika beroende på inkomstavstånden, anger Lupu och Pontusson med social affinitet och "provinsiell altruism" (parochial altruism): att man är mer benägen att vara politiskt generös mot dem som man uppfattar sig vara lik sig, som man bor i samma bostadsområden som, skickar barnen till samma skolor som, umgås i samma sociala kretsar, och så vidare.

De testar hypotesen genom att kolla på effekterna av 90/50, 50/10 och "skew" på två olika utfallsvariabler, omfördelningens omfattning samt offentliga sociala utgifter, i 15 till 18 OECD-länder 1969-2005. Det är omfördelning, mätt som med hur många procent gini-koefficienten minskas genom skatter och omfördelning, som Lupu och Pontusson teoretiskt är intresserade av. Men eftersom det finns problem med data på detta - t ex bara en eller två observation för vissa länder men nio-tio observationer för USA och Kanada, och att det är olika lång tid mellan observationerna för olika länder -så använder de offentliga sociala utgifter som beroende variabel i några regressioner som ett robustness-test. (Som jag tidigare har diskuterat så används i en del nationalekonomisk litteratur också offentliga sociala utgifter, bisarrt nog, som proxy för omfördelning.)

Det är viktigt att notera att Lupu och Pontusson använder inkomst-data endast för folk med jobb, och till och med endast för folk med heltidsjobb. 90:e, 50:e och 10:e percentilerna här är alltså något annat än motsvarande percentiler i hela inkomstfördelningen i landet, där pensionärer, arbetslösa och andra också räknas in.

De inkluderar fem stycken kontrollvariabler som man från litteraturen kan förvänta sig ska påverka omfördelningens omfattning. Ett, hur stor andel som röstar i allmänna val används som en proxy för klass-skevhet i röstning och politiskt deltagande (jfr Mahler 2008), under antagandet att större och bredare politiskt deltagande allt annat lika ökar omfördelningen. Två, hur proportionellt valsystemet i landet är inkluderas eftersom Iversen och Soskice med flera visat att länder med proportionellt valsystem omfördelar mer. Tre, hur stor andel av motsvarande gymnasieeleverna som går yrkeutbildningar inkluderas som mått på hur stor andel av arbetskraften som har specialiserade utbildningar. Teorin, hämtad från Iversen, Estevez-Abe med flera varieties of capitalism-forskare, är här att personer med specialiserad utbildning blir känsligare för konjunktursvängningar och därför mer positiva till socialförsäkringar än vad personer och politiska system med mer generell utbildning blir. Fyra, facklig anslutningsgrad inkluderas eftersom starkare fack gör medlemmarna mer politiskt aktiva (vilket minskar den politiska ojämlikheten) och även pressar ihop inkomstfördelningen. Fem, det kvinnliga förvärvsdeltagandet inkluderas eftersom kvinnor oftare än män jobbar deltid och deltidare inte inkluderas i Lupus och Pontussons inkomstfördelningsmått, men de tänker att en större andel kvinnliga deltidare, med ofta låga löner, kommer att öka efterfrågan på omfördelning.

I tabellen nedan syns resultaten från åtta modeller med dessa fem kontrollvariabler samt de tre teoretiskt intressanta variablerna 90-50, 50-10 och skevhet. Modell 1 och 2 inkluderar alla kontrollvariablerna samt en laggad version av den beroende variabeln för att fokusera modellerna på orsaker till avvikelser från landets "jämviktsnivå". Skillnaden mellan 1 och 2 är att modell 2 utesluter tio stycken "outliers". Modell 3 och 4 däremot inkluderar land-fixed effects som rensar bort skillnaderna i nivå mellan länderna och istället bara kollar på förändringen inom länderna. Eftersom man får statistiska problem när man inkluderar oföränderliga eller långsamt föränderliga förklarande variabler i en modell med fixed effects så innehåller modell 3 och 4 bara 90-50 och 50-10 som förklarande variabler. Modell 4 är likadan som #3 förutom att den liksom modell 2 exkluderar outliers. Modellerna 5 till 8 inkluderar skevhet istället för 90-50 och 50-10 som förklarande variabel, och inkluderar då 90-10 som ett mått på allmän ojämlikhet i landet (jfr diskussionen här om effekten av ojämlikhet på fördelning), eftersom skevhet i sig inte säger något om ojämlikhetens nivå, utan bara om dess struktur.



Om effekten av 90-50-avståndet, där ett stort avstånd ju ska får medianinkomstväljaren att alliera sig med de fattiga snarare än de rika, kan vi säga att i tre av de fyra (2, 3 och 4) modellerna så är denna positiv och signifikant. 50-10-avståndet har också den bra resultat: i alla fyra modellerna så är den som förväntat negativ och signifikant: om medianinkomstväljaren befinner sig långt ifrån de fattiga, i inkomst, i bostadsområden osv, så är hen mindre benägen att alliera sig med de fattiga och öka omfördelningen i politiken. I de fyra modellerna med skevhet som oberoende variabel så är dess effekt varje gång som förväntat positiv och signifikant. (Modellerna med offentliga sociala utgifter ger liknande resultat.)

Hur kan man då resonera om kausalitet (dvs genuina orsaks-samband) bakom dessa statistiska samband? L och P gör två saker utifrån denna fråga. Den ena är att de kollar på opinionsmätningar med medianinkomstväljare och relaterar åsikterna till 90/50, 50/10 och skew. Den andra är att de inför politiska partier och regeringsmakten i analysen. De visar att det finns ett positivt samband mellan inkomstojämlikhetens "skevhet" och stöd för omfördelning i International Social Survey Programme, liksom ett positivt samband mellan skevhet och vänsterregeringar, mätt med ett index från Thomas R Cusack. Sambandet mellan vänsterregering och omfördelning är dock obefintligt, och kombinationen av findings att a) skew ökar omfördelningen, b) skew tycks öka vänsterns regeringsdeltagande, och c) att vänsterregering inte i sig ökar omfördelningen, tolkar de som att skew skjuter alla partiers, också mitten-högerns, fördelningspolitiska profiler vänsterut.


En intressant finding är också att USA (vita punkter i plotten ovan) är en outlier i fråga om förhållandet mellan skew och stöd för omfördelning: landet har betydligt lägre stöd för omfördelning än vad dess skew förutsäger. Lupu och Pontusson förklarar detta med etniskt splittrad fördelningspolitik: afrikan-amerikaner är överrepresenterade bland fattiga och de som tjänar på omfördelningspolitik, och etnifieringen av fattigdomen minskar stödet för omfördelningspolitik.

Kan då Lupu och Pontussons paper säga något om "Nya Moderaternas" framgång med en politisk allians mellan medelklassen och överklassen mot lägre skikt i arbetarklassen och arbetslösa? Det som i deras teoretiska ramverk skulle ha öppnat för en sådan strategi är att avståndet 50-10 skulle ha ökat snabbare än avståndet 90-50, vilket skulle ha gjort medianinkomstväljarna mer benägna att identifiera sig med de rika (här =90:e percentilen) än med låginkomsttagarna. Jag har tidigare skrivit här utifrån Lindvall och Rueda om Socialdemokraternas valdilemma sedan 90-talskrisen att tala till "insiders" och "outsiders" på arbetsmarknaden samtidigt, och jag vill hävda att den problematiken är relevant. Men kruxet där är ju att medan Lindvall och Rueda explicit tittar på "insiders" (de med fast jobb) kontra "outsiders" (arbetslösa, de på tidsbegränsade anställningar och ofrivilliga deltidare) så gäller Lupu och Pontussons inkomstdata bara heltidsanställda. Och då kan man fråga sig, är verkligen 90-50 och 50-10 för heltidsanställda det mest relevanta måttet. Kanske ändå 90-50 och 50-10 i hela befolkningen är mer relevant: en medianinkomstväljare ser hur levnadsstandarden urholkas för de som lever på ekonomiskt bistånd, a-kassa och andra socialförsäkringar medan medianinkomsten själv någorlunda håller takten med 90:e percentilen, och skiftar då sin affinitet uppåt (eller kan göra det för ett jobbskatteavdrag till) och röstar M istället för S.

Det är givetvis också så att Lupu och Pontussons paper, ekonometriskt som det är, bara fångar strukturella faktorer och inte mindre systematiska faktorer som Reinfeldt-Borg-Schlingmanns politiska kompetens, tsunamins effekt på folkets förtroende för Perssonregeringen, idén att S "regerat för länge" med mera. Ekonometrin kan bara sammanfatta sambanden överlag; det finns alltid faktorer som flyr modelleringen och skapar viktiga residualer.

Not
*Se också t ex Kate Baldwin och John Huber, "Economic versus Cultural Differences: Forms of Ethnic Diversity and Public Goods Provision" (pdf), American Political Science Review november 2010

Referenser
Noam Lupu och Jonas Pontusson, "The Structure of Inequality and the Politics of Redistribution" (pdf), American Political Science Review maj 2011. (Data för artikeln finns här, i Stata-format.)
Vincent A Mahler, "Electoral Turnout and Income Redistribution by the State: A Cross-national Analysis of the Developed Democracies", European Journal of Political Research nr 2 2008 (working paper-version här i pdf)