Högre facklig anslutning har visat sig sammanpressa lönestrukturen på två sätt, säger Western och Rosenfeld (s 517). Ett, den minskar lönegapet mellan arbetare och universitetsutbildade. Och två, den minskar löneskillnaderna inom grupper: inom arbetarkollektivet, inom företag, och så vidare. Det innovativa med detta paper är att Western och Rosenfeld försöker modellera hur det "spiller över" till andra branscher och icke-organiserade när facket förändrar lönestrukturen där de själva är närvarande. I USA är ju facket väldigt fläckvist aktivt - mycket starkare i vissa branscher än i andra, vissa delstater än i andra, och så vidare. Spillover antas ske på två olika sätt: för det första spillover genom att fackligt anslutna pressar upp sina löner så högt att de blir arbetslösa, vilket gör att de måste söka jobb i "non-union sector" och då pressar ner lönerna där. För det andra en "threat effect": arbetsgivare i non-union sector höjer lönerna för sina anställda för att inte de anställda ska organisera sig fackligt. Empirisk forskning på USA visar att den senare effekten är starkare, säger W och R.
De utvidgar dessutom ytterligare teorin om hur facklig lönepolitik påverkar icke-fackligas lönestrukturer, genom att hävda att "the labor market is embedded in a moral economy in which norms of equity reduce inequality in pay", och att "unions are pillars of the moral economy in modern labor markets" (s 517). De säger att det finns tre kanaler genom vilka facket påverkar lönernas moraliska ekonomi. Ett, kulturellt, genom att uttala sig offentligt om ojämlikhet. Två, politiskt, genom att influera välfärds- och ekonomisk politik. Tre, institutionellt, genom regleringar av arbetsmarknaden. Vad gäller normer så kan man t ex påvisa att i fackligt anslutna företag är VD:ars ersättningar inte lika överdådiga som i icke-fackliga företag, säger W och R med referens till bl a DiNardo, Hallock och Pischke (1997); man kan här också referera till Carola Frydman för ett historiskt perspektiv.
De kontrollvariabler som de har är bransch (18 st), ålder, etnicitet, utbildningsnivå, region (Nordöst, Södern, Mellanvästern, och Väst) och kön. De använder data från Current Population Surveys maj-enkäter för män och kvinnor som arbetar heltid i den privata sektorn. De teoretiska variablerna av intresse, fackens hot mot arbetsgivarna samt den fackliga moraliska ekonomin, operationaliseras så här: "In our approach, union threat and egalitarianism in the moral economy are indicated by industry-level unionization in a given region. /.../ the industry-region unionization rate captures in a single index organized labor’s salience in the surrounding labor market." (s 519) De kontrollerar som sagt för utbildningsnivå och annat, men erkänner att det i alla fall kommer finnas omitted variable bias kvar. Ett substantiellt problem är att fack-medlemskap över tid kan vara i ökande grad "positively selected", alltså skillnad i facklig anslutning mellan personer som också utan facket har en förmåga att tjäna bra, och personer som inte tjänar lika bra utan facket (s 521). Detta kan föra att fackets egna inflytande på lönenivåer i slutet av perioden överskattas eftersom det tillskrivs inflytande som egentligen de starka medlemmarna (i ambition, förmåga etc) har. W och R är därför förvånande ödmjuka - för en artikel publicerad i en så prestigefull tidskrift som American Sociological Review - och säger att "We aim to show how the wage distribution moves with shifts in unionization and other labor market conditions, rather than providing a causal analysis of wage determination." (s 521)
Bransch-region-fackanslutningsgrad förväntas ha en positiv effekt på lönenivåer men en negativ effekt på lönespridningen (variansen). De visar deskriptivt med scatterplots att högre facklig anslutningsgrad de facto är associerad med högre lönenivå och mindre lönespridning. Därefter går de vidare med något intressant: de plottar utvecklingen av inom-grupp-lönespridning och mellan-grupp-lönespridning 1973-2007 och jämför den faktiska utvecklingen med en hypotetisk utveckling om den fackliga anslutningsgraden hade förblivit på 1973 års nivå och med samma effekt på lönespridningen som då. Först plottar de detta med bara individers anslutningsgrad konstant, men därefter också med bransch-region-anslutningsgrader och effekter (spillover) konstanta. Denna bild ser ut så här:
Vi ser att inom-grupp-lönespridningen med bevarad facklig anslutningsgrad hade varit betydligt lägre år 2007 än vad den faktiskt är. Faktum är att för män hade inom-grupp-ojämlikheten inte ökat alls i denna simulation. Också för kvinnor finns det en klar effekt, men inte lika stor som för män, vilket inte är så konstigt med tanke på att organiseringsgraden för kvinnor (16 proc) inte var lika hög 1973 som den var för män (34 proc). W och R kommenterar: "This accounting, which includes unions’ effects on nonunion wages, is 50 to 100 percent larger than the union effects on inequality reported in other decompositions (cf. Card 2001; DiNardo et al. 1996)." (s 528) I en vidare simulering som den i bilden ovan kontrollerar de också för utbildningsnivån och får då ännu mer förklaringskraft: försvagat fack och ökad avkastning på utbildning förklarar ihop det mesta av den ökade inkomstojämlikheten (s 532).
Western och Rosenfelds studie är fascinerande. Som de konstaterar i slutsatserna: när de bara kontrollerar för individers medlemskap eller ej i facket och håller detta konstant så förklarar den minskade anslutningsgraden en femtedel av den ökade lönespridningen bland män, men om man också inkluderar bransch-region-anslutningsgrad och (teoretiserade) spillover-effekter så förklarar den minskade anslutningsgraden istället en tredjedel av den ökade lönespridningen. Och på en teoretisk nivå tror jag att denna utvidgning av antagandena om hur facket på verkar lönestrukturen, är nödvändiga. Som också Carola Frydman visat: facket påverkar t om VD:ars ersättningar, och knappast genom att själva organisera VD:arna och löneförhandla för dem, utan genom social, politisk och ideologisk påverkan. Western och Rosenfelds paper, tillsammans med forskning av bl a Frydman, kan därför vara en början på något väldigt spännande i arbetsmarknads- och inkomstfördelningsforskningen.
Referenser
David Card, "The Effect of Unions on Wage Inequality in the U.S. Labor Market" (pdf), Industrial and Labor Relations Review, 2001
John DiNardo, Nicole M. Fortin och Thomas Lemieux, "Labor Market Institutions and the Distribution of Wages, 1973–1992" (pdf), Econometrica 1996
John DiNardo, Kevin Hallock och Jörn-Steffen Pischke, "Unions and Managerial Pay" (pdf), NBER Working Paper 6318, december 1997
Bruce Western och Jake Rosenfeld, "Unions, Norms, and the Rise in U.S. Wage Inequality" (pdf), American Sociological Review, 2011
tidigare bloggat om papers av Bruce Western: "Industrilöneutveckling i 18 länder 1966-1992, enligt Western och Healy", 21 januari 2012.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar