Jag har tidigare noterat att lönerna ökar snabbt i Kina i år. Nu rapporterar FT att Indien har den högsta löneinflationen i Asien; enligt indiska handelskammaren ökade snittlönen i landet med 15 procent förra året. Enligt Aon Hewitt, "the global human resources company", kommer snittlönen i år öka med 13 procent, att jämföra med 9 procent i Kina och 7 procent i Filippinerna. Lönerna förväntas fortsätta öka dubbelsiffrigt de närmsta åren.
Enligt General Electrics VD Jeffrey Immelt sparar ett US-amerikanskt företag nu bara 10 procent på att outsourca ett call center till Indien.
Det svårbegripliga med de här stora löneökningarna är: vad har hänt med den industriella reservarmén? (Eller "the demographic dividend", som den kallas i artikeln.) Anledningen till att denna inte håller nere löneökningarna är enligt artikeln att löneinflationen drivs av skills shortage. Mot det kan man invända att i så fall borde löneökningarna vara koncentrerade till vissa sektorer (och högutbildade), men bilden man får i artikeln är att lönerna ökar snabbt överlag.
James Lamont, "India struggles to cap wage inflation", FT 12 maj
Amy Kazmin rapporterar i FT om extremt högt söktryck till högre utbildning i Indien: år 2008 470 000 sökande till 7 740 platser på Indian Institutes of Technology, och 290 000 sökande till 1 900 platser på Indian Institutes of Management. "In the next four or five years, there is a higher probability that India’s growth machine will stop because of a lack of skills – because it can’t create the skills – rather than because it can’t create jobs", säger Jahangir Aziz från JPMorgan Chase till FT. Enligt konsultföretaget McKinsey så har Indien idag 12 miljoner platser i högre utbildning, och skulle behöva 7 miljoner till för att möta de ekonomiska behoven.
Men arbetskraften kommer att växa: inflödet till den kommer öka de närmsta 16 åren, och år 2035 förväntas befolkningen vara 1,5 mdr varav hela 65 procent är i arbetsför ålder. Frågan är om de kommer kunna få jobb; FT-rapporten varnar för en krutdurk i form av hög arbetslöshet och en stor mängd ungdomar och medborgare i allmänhet som är utestängda från ekonomiska utvecklingsmöjligheter.
Amy Kazmin, "Labour to unlock", FT 4 oktober 2010
---
Indien
(statistik om inget annat sägs från Världsbanken)
familjegini enligt CIA World FB: 36,8 (att jämföra med 36 i Lettland och 37 i Vietnam)
fattiga som % av befolkningen, enligt nationell definition: 27,5
literacy rate av befolkningen över 15 år: 63 %
arbetslöshet, % av arbetskraften: 4,4 %
antal år i utbildning, snitt enligt Barro-Lees dataset: 4,4 år 2010 (att jämföra med 4,9 i Pakistan, 8,2 i Sri Lanka, 7,5 i Kina)
andel 25-64-åringar med universitetsexamen enligt Barro-Lee: 3,8 % (att jämföra med 4 % i Kina)
7 kommentarer:
Intressant. Om det stämmer som står i FT-artikeln kanske paniken att även mängder av tjänstemannajobb skall försvinna från länder som Sverige bort till Asien kanske inte är obefogad men åtminstone något överdriven?
Den indiska professorn Jayathi Ghosh målar en annan bild, där tidigare eftersatta grupper av stamfolk, lågkaster, muslimer och kvinnor fortsätter att vara eftersatta trots högkonjunkturen, och att deras läge försämras i vissa fall. Dessutom lever bortåt 77% av befolkningen på eller under fattigdomsstrecket och näringsnivån lär vara värre än i Afrika på en del ställen i Indien, så jag undrar om FT ger hela bilden.
PS. Funderade på var jag fått 77% ifrån. Det var härifrån: ”National Commission for Enterprises in the Unorganized Sector (Ministry of Small Scale Industries, Government of India)”, en rapport med titeln ”Draft Report on Conditions of Work and Promotion of Livelihoods in the Unorganised Sector - 27th April' 2007”
Då fick ca 800 miljoner indier försöka klara sig på max 3 kr/dag ungefär. Man kan anta att de här människorna inte förekommer i lönestatistiken i någon större omfattning, och inte heller alla som av ren nöd försöker försörja sig som "egenföretagare" även om de i praktiken försöker jobba för lön. Kvar finns då kanske en mindre grupp inom 200-300 miljoner människor som fått stora inkomstökningar (det har ju blivit några indier i den internationella miljardärsligan också) eller åtminstone klarar sig hyggligt.
Att jämföra call center i Indien och USA kanske inte säger allt - är inte detta ett dåligt betalt skitjobb även i USA?
Har just i detta nu upptäckt din blogg. Och vilken guldgruva jag har framför mig att gräva i!
Störtskönt med en blogg som lyfter fram just den här typen av grejer!
Björn, bra komplicering där om inkomster och ökningstakt. Som jag också anmärkte så har jag svårt att tänka mig att inkomstökningstakten för hela industriella reservarmén är så hög som FT anger. Som du säger så är ju inte alla i arbetskraften och inte alla anställda, och är man inte det har man ju ingen lön. Den löneökningstakt som FT anger måste vara för en begränsad del av befolkningen, de på den formella delen av arbetsmarknaden (och kanske bara en del av den delen).
Bra poäng också om fattigdomen. Siffran 27 procent tog jag från Världsbanken och jag valde siffra rätt korkat/oreflekterat. VB redovisar en mängd olika mått och på de mer bekanta poverty headcount folk som lever på under $1.25 om dagen (PPP-adjusterade $) så anger de 40-41 procent av befolkningen, och på under $2 (PPP) om dagen 75 procent av befolkningen. Siffran 27 procent är baserad på "national poverty line", och jag vet inte riktigt hur lågt Indiens regering satt den gränsen, men rejält lågt, uppenbarligen. Bättre att använda de internationellt jämförbara $1/$1.25/$2-gränserna egentligen.
Martin, roligt att du gillar bloggen!
Arbetskraftsdeltagandet enligt Världsbanken är 57,6 procent, så det förklarar ju en del hur man kan ha snabba löneökningar överlag utan att ha snabba inkomstökningar i befolkningen överlag...
http://data.worldbank.org/indicator/SL.TLF.CACT.ZS/countries/IN?display=graph
Här är en länk till svensk version av Jayati Ghoshs artikel som fick mig att reagera på vad FT skrev: http://www.tlaxcala-int.org/article.asp?reference=4743 Frågan är om sanningen ligger mittemellan eller någon annan stans?
Intressant artikel av Ghosh.
Jag tror att det ar sa att bada bilderna ar sanna, men att de skildrar olika sidor av Indien. FT:s publik ar ju atminstone delvis internationella investerare och sadar, och for dem kan det ju uppsta arbetskraftsbrist i sadana yrken som de behover (pa den formella arbetsmarknaden, med vissa kvalifikationskrav osv), samtidigt som hundratals miljoner i landet inte har nagot jobb. Ett gigantiskt (och valdigt ojamlikt!) exempel av 'mismatch', for att anvanda ett uttryck ur den svenska varbudgetproppdebatten fran i ar.
Skicka en kommentar