Forskning och verkligheten

"Som idéhistorisk analys bygger den på en solid empirisk grund."

Ingemar Nilsson och Bo Lindberg om Susanne Dodillets avhandling. (min kursivering) (här)

- Jo, just det. Som idéhistorisk analys. Ah, idéhistoria... När man läser Dodillets svar på kritiken från Ekis Ekman, Westerstrand, Månsson, Liljestrand et al som pekat på rena lögner i Dodillets avhandling (att kalla 219 citat i en 140 sidor lång text för "ett fåtal citat" är, menar jag, objektivt sett en lögn och djupt ovärdig en vetenskaplig text), så slås man av att hur föga hon bryr sig om att förklara eller ursäkta lögnerna (i första svaret på socialpolitik.com inte alls). Hon ifrågasätter Månssons motiv, vilket är lågt men inte outhärdligt, och säger sig vilja ha debatt, vilket såklart är bra och svårt att säga emot. Men om lögnerna säger hon följande, vilket snarast låter ironiskt och inte som någon bra förklaring:

"Kajsa Ekis Ekman har i Dagens Nyheter pekat på ett tredje faktafel. Ordet 'några' på s 155 borde bytas ut mot '219 stycken'. Detta fel beklagar jag särskilt. Det var naturligtvis inte min avsikt att vilseleda någon." (min markering)

Den förklaringen är väl snarast ofrivillig humor? "Oj, jag råkade kalla '219' för 'några', jaja det är ju ungefär samma sak i alla fall."

Ingemar Nilsson och Bo Lindberg från avhandlingens betygsnämnd gör däremot snarare ett bedrövligt än roligt intryck med sina inlägg i debatten, som visar hur obekymrade de är över lögner i avhandlingar. De verkar verkligen inte tycka att det är något som helst problem om forskare rakt ut blåljuger för att driva en politiskt motiverad tes. Nilsson och Lindberg om Dodillets förvanskningar:

"de belägg Dodillet hanterat tjänar huvudsakligen till att påvisa idélägen och opinioner snarare än till att fastställa orsakssamband och beroendeförhållanden; så förfar man ofta i idéhistoriska framställningar."

Det är så jävla dåligt. Vetenskaplig standard, någon? Nähej, om man vill "påvisa idélägen och opinioner" så är det helt okej att fuska med kronologi, att medvetet förvränga vad folk har sagt och skrivit, att fuska med att låta en professors analys av något under decennier illustreras av två populärvetenskapliga föredrag (!). Idéhistoria...

Jag tycker absolut att det är viktigt att forska om idéer och diskurser och att se att de spelar roll i samhällens utveckling (de kan vara oberoende variabler, i samhällsvetenskapligt språkbruk). Men då får man göra det seriöst. Det är sån argumentation som Nilsson och Lindberg sysslar med som ger textanalys dåligt rykte, för vad de argumenterar för är ju att textanalys har lägre vetenskapliga krav på sig än vad annan samhällsinriktad forskning har.