SIFO om valet 1976

"För att bibehålla marknadsekonomin och ändå styra samhällsutvecklingen byggde socialdemokraterna under sitt 44-åriga maktinnehav en ganska unik styrelsemodell. Tillspetsat och karikerat kan man säga att den innebar att allting i Sverige blev förbjudet, men att man kunde få tillstånd att göra det mesta. Regering och statsapparat fick karaktären av en gigantisk koncessionsnämnd, en tillståndskvarn. På detta sätt kunde de styrande släppa fram den utveckling man ansåg god och försvåra den utveckling man ansåg ond. Det är fel och orättvist att säga att socialdemokratin gjorde Sverige till en kontrollstat, man gjorde: landet till vad vi skall kalla en koncessionsstat. Man skall ha tillstånd att bygga, tillstånd att måla om, tillstånd att skaffa utländsk valuta, tillstånd att betala ut löner med datamaskin, tillstånd att köpa jordbruk, tillstånd att försälja den mat man lagat, tillstånd att höja vissa priser, tillstånd att utnyttja investeringsfond et cetera, et cetera. På detta sätt minskades marknadskrafternas genomslag och ett mått av planmässighet infördes: medborgarna och samhällsinstitutionerna skyddades från vad de styrande ansåg skadligt, hänsynslöst eller olämpligt.

En stor byråkrati uppstod för att administrera välfärdsstaten. En ytterligare byråkrati uppstod för att administrera koncessionsstaten. År 1976 arbetade 37 procent av alla förvärvsarbetande inom den offentliga sektorn.

Socialdemokraternas styrka i politiken var välfärdsstaten — väljarna ville inte rösta bort tryggheten — och socialdemokratins sårbarhet i politiken var koncessionsstaten — väljarna ville rösta bort dess krångel och arrogans. 1 detta ser vi en väsentlig bakgrund till valresultaten på 70-talet."

SIFO analyserar valutgången i riksdagsvalet i Sverige 1976
http://www.zetterberg.org/Indikator/i7611.htm

vidare..

"Ackumulationen av upplevelser av maktarrogans är stor i 70-talets Sverige. Många människor går omkring i all sin välfärd och konsumtion och muttrar om orättvisor. På frågan "Tycker Ni att myndigheterna på det hela taget behandlar människor rättvist eller orättvist?" svarade hela 37 procent "orättvist" när frågan ställdes på försommaren 1976.

Socialdemokratin kunde under sitt 44-åriga maktinnehav rekrytera, utbilda, försörja, befordra och hedra en politisk elit för vilken samhällsarbetet i socialdemokratins tjänst blev inte bara en heltidssyssla utan ett totalt engagemang. Liksom andra politiska eliter som inte består av personer som driver politik som bisyssla utvecklades hos denna grupp en viss oförmåga att se livet och världen ur andra aspekter än politikens och maktens. Vanliga människor får svårt att älska sådana ledare. Svaren är belysande på frågan: "Betraktar Ni våra svenska socialdemokrater mest som pampar, byråkrater och överhet, eller mest som socialister, reformivrare, de fattigas och förtrycktas vänner?"

1973 % 1976 %

Pampar, byråkrater, överhet 36 41

Socialister, reformivrare, fattigas och förtrycktas vänner 39 36

Tveksam, vet ej 25 23

Observera att socialdemokraterna betraktades i hög grad som pampar och överhet långt innan valet 1976. Ett dominerande sentiment i väljarkåren under hela 70-talet har varit motviljan mot den maktens arrogans som socialdemokratin kommit att symbolisera. Den har funnits också inom det socialdemokratiska partiet. Många har tyckt att partiet förtjänar en motgång när de ställts inför frågan: "Tycker Ni att ... ( ) är förtjänta av en stor framgång, liten framgång, liten motgång eller stor motgång i det här valet?"(*)"