O'Shaugnessy definierar 3 typer av löneandelsmått, varav bara ett överensstämmer vad jag brukar diskutera. De 3 är:
1. "ratio of the take-home pay (after income tax and employee’s social security contributions) of an average production worker to GDP/employee"Mått 2 är vad jag skulle kalla löneandelen eller, mer precist, löntagarandelen. O'Shaughnessy menar däremot att mått 1 och 3 mäter från arbetarens synpunkt; mått 2 från företagets.
2."the ratio of total wage costs (gross pay plus employer’s social security contributions) to GDP/employee"
3. "adjusting share1 (which is defined in terms of take-home pay) for the incidence of consumption taxes"
Hur når han då slutsatsen att starkare fack inte höjer löneandelen? Han använder tvärsnittsdata, 25 OECD-länder år 1996, med data från OECD och IMF. OLS-regressioner med kollektivavtalens täckningsgrad och facklig anslutning som förklarande variabler och share1 eller share3 som beroende variabel ger insignifikant koefficient för fackvariabeln och negativ koefficient för täckningsgraden (s 7). Slutsatsen blir i papprets avrundning: "trade unions have not succeeded in shifting the distribution of income in favour of labour but that they have been successful in compressing the wage distribution."
Jag skulle vilja säga att O'Shaughnessy inte testar fackens eventuella effekt på löneandelen på ett seriöst sätt. Ett problem är att han bara använder data från ett enda år. Problem nummer två är att han inte använder några kontrollvariabler. Att testningen av hypotesen är så oseriös gissar jag beror på att nationalekonomer gärna vill hålla fast vid den konventionella "sanningen" att facken inte kan påverka löneandelen av nationalinkomsten.
Referens
Terry O'Shaugnessy. 2000. "Trade unions and equity". Paper, Oxford University.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar