De kollar på en typ av förändring över tid: ifall effekterna av vänster- respektive högerregering är annorlunda efter de ekonomiska kriser som de rika länderna gick igenom runt 1980, än före kriserna (s 505). De gör alltså en dummyvariabel för varje land, som har värdet 1 för åren efter krisen och värdet 0 åren före krisen. Jag är helt med på att något viktigt hände runt 1980 förstås -- OPEC2, nyliberalismen, den nya globaliseringsvågen etc -- men skulle gärna ha sett lite mer diskussion om att just ha olika brytpunkter för olika länder. Vilka är för- och nackdelarna med denna strategi jämfört med att sätta samma brytpunkt för alla länder, säg 1973 för OPEC1 eller 1979 för OPEC2 och Volckerchocken? I alla fall, de brytpunkter som de använder är: "1978: New Zealand (results are not altered if the near recession in 1986 is substituted); 1981: Austria, Belgium, Denmark, Finland, Sweden, and United Kingdom; 1982: Canada, Germany, Italy, Netherlands, Norway, Switzerland, and United States; 1983: Australia, France, Ireland, and Japan.". I regressionerna så interagerar de alla sina substantiella förklarande variabler med tidsdummyn:
Scruggs och Allan avfärdar (s 497f) sociala utgifter som procent av BNP som mått för välfärdsstatens generositet (jfr bloggen här), och använder istället ersättningsgraden -- hur mycket man får jämfört med sin tidigare lön -- i arbetslöshetsförsäkringen och sjukförsäkringen som beroende variabel. De har en bra sågning av OECD:s a-kassedataset (jfr mitt resonemang här), och påpekar att Korpi och Palmes SCIP-dataset inte var allmänt tillgängligt (vilket det är nu). Istället använder de förstås sitt eget dataset (jfr bloggen här), mig veterligen det bästa som är tillgängligt för ersättningsnivåer i socialförsäkringar.
Intressant nog så kör de separata regressioner med vänsterregeringsvariabel och högerregeringsvariabel. Det första viktiga resultatet från regressionerna är att före brytpunkterna ca 1980 så hade vänsterregering en statistiskt signifikant effekt på ökningar av ersättningsgraden. Efter brytpunkterna ingen signifikant effekt. För högerregering är resultatet det omvända: fram till brytpunkten har högerregering ingen signifikant effekt, men efter brytpunkten har högerregering en negativ och statistiskt signifikant effekt. (507). Scruggs och Allan pekar på att det är viktigt att köra separata modeller för vänsterregering och högerregering och att faktumet att Huber och Stephens inte fick några statistiskt signifikanta vänsterpartieffekter på 80- och 90-talen berodde på att vänsterpartier förvisso inte ökade generositeten mer då, men att högerpartier samtidigt minskade generositeten mer.
Scruggs och Allans teoretiska slutsats från studien är att den traditionella teorin om välfärdsstaten, att det är höger-vänster-politik som spelar roll, fortfarande håller, tvärtemot vad 90-talets "new politics"-teoretiker hävdade (509f).
Referens
Lyle Scruggs och James Allan. 2004. "Political Partisanship and Welfare State Reform in Advanced Industrial Societies". American Journal of Political Science juli 2004.
Om partieffekter, se också på bloggen: "Maktresursteorin, genom sex papers av Korpi" (Korpi och Palme 2003 kollar på partieffekter), 10 augusti 2012; "Partieffekters variation 1971-2002" (om Kwon och Pontusson 2010), 20 augusti 2012; och "Har globaliseringen minskat partieffekterna på välfärdsstaten?" (om Potrafke 2009), 21 augusti 2012
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar