"Alla bruttomått för vinsterna i nationalräkenskaperna innebär att förslitningen av produktionsapparaten räknas som ersättning till kapitalet. Men en del av produktionsvärdet måste ju i alla beståenden samhällen användas till att ersätta förslitet produktionskapital. Löntagarna kan ju inte bortse från att det produktionskapital som slits ned måste ersättas och därför inte kan fördelas mellan arbete och kapital utan måste avsättas för att ersätta produktionsapparaten för att den ska vara intakt. Kapitalets förslitning är givetvis olika stor i olika verksamheter och blir därför olika i olika branscher och eftersom olika länder inte har samma produktionsstruktur är kapitalförslitningen inte densamma i alla länder. Den kan dessutom ha förändrats över tid beroende på strukturförändringar och att branscherna har skilda utvecklingstakter."Han demonstrerar för USA:s del med data från 1948 till 2003 från Robert Rowthorn att löneandelen är mycket högre med nettomåttet än med bruttomåttet, men att trenden inte förändras. För Sveriges del visar han att avskrivningarna (enligt SCB:s Nationalräkenskaperna) år 2011 var två procentenheter högre än 1994 (som procent av BNP).
Med Rodney Edvinssons data -- Historiska nationalräkenskaper för Sverige 1800-2000 -- kollar jag på skillnaden i beräkning av löneandelen i Sverige beroende på om man använder ett mått för förädlingsvärdet som tar hänsyn till avskrivningar eller inte. För att räkna fram löneandelarna använder jag tre av hans variabler, "D. Bruttoförädlingsvärdet (till löpande baspris, miljoner kronor) för olika branscher och för BNP", "J. Avskrivningar av fasta tillgångar (i löpander mottagarpriser, miljoner kronor) för olika branscher och totala avskrivningar av fasta tillgångar" och "U. Löner (inklusive sociala avgifter) för anställda (till löpande faktorvärden, miljoner kronor) inom olika branscher". Notera att löne- eller arbetskostnadsposten inkluderar sociala avgifter och också är ovanligt bred jämfört med de mått som brukar användas i löneandelsforskningen. (Strikt taget är det ingen löneandel utan en arbetskostnadsandel eller löntagarandel.) Löneandelen före avskrivningar eller "brutto" är U/D. Efter avskrivningar eller "netto" är U/(D-J).
För tydlighetens skull tar jag också med, om man mest är intresserad av den senare perioden, ett diagram med kortare period:
Och så privat sektor:
Och privat sektor på kort sikt:
Om man använder nettomåttet, har löneandelen då minskat i Sverige? Medelvärdet i industrin de sista fem åren i samplet, alltså 1996-2000, är 0,75. I hela privata sektorn 0,68. (För hela 90-talet 0,82 och 0,71.) Vilket kan jämföras med 0,87 och 0,75 för åren 1970-74, dvs före den extrema lönepush som ledde till det svenska näringslivets största profitkris någonsin i slutet av 70-talet. Man kan också jämföra med 0,87 och 0,73 under 1960-talet. Och 0,78 och 0,65 på 50-talet. Utifrån dessa data ser det alltså ut som att löneandelen i industrin i slutet av 90-talet var något lägre än på 50-talet och klart lägre än på 60-70-talen, också innan industrikrisen under 70-talets andra hälft. I hela den privata sektorn var löneandelen 1996-2000 högre än vad den var på 50-talet men lägre än på 60- och 70-talen. Ett krux i jämförande med andra datakällor är att lönebegreppet här inkluderar sociala avgifter. Kanske kan detta faktum förklara diskrepansen i hur utvecklingen ser ut här jämfört med annorstädes.
En annan intressant fråga med nettomåttet är: har diskrepansen mellan detta och bruttomåttet ökat över tid så att vår bild av vad som händer med löneandelen över tid blir olika beroende på vilket mått vi väljer? I början av 1900-talet ligger skillnaden mellan de två måtten runt 5 procentenheter för både industri och hela privata sektorn.
Skillnaden ökar relativt stadigt -- avskrivningarna ökar -- och under 50- och 60-talen ligger skillnaden runt 10 procentenheter. Runt 1980 och runt 1990 peakar skillnaden två gånger, och är därefter i slutet av 90-talet tillbaka på 60-70-talens nivå. Det är tydligt att våra slutsatser om vad som händer framför allt ungefär 1975-1995 påverkas av huruvida vi använder netto- eller bruttomåttet.
4 kommentarer:
Men vad är avskrivningarna då? Är de verkligen endast ersättning för förslitet material, eller kan det finnas andra komponenter? När jag läste bokföring i mitten av sextiotalet fick vi veta att avskrivningar kan användas till annat, exempelvis att fixa till rörelseresultat så att de ser snygga ut. Dessutom var/är (vet inte hur det är numera) avskrivningsregler rätt grovt tillyxade. Man "antar" att en utrustning förbrukas på fem år och skriver av en femtedel av värdet per år, exempelvis. I själva verket kanske den kan tröska på betydligt längre med lite underhåll, alternativt är helt urmodig efter bara några år. Lager, förråd och immateriella värden kan också skrivas upp och ned efter behov. Generösa lagregler för avskrivningar kan förmodligen också fungera som dolda branschstöd.
Nu är jag inte ekonom så har lite svårt att följa med i diskussionen. Men tänkte att jag skulle kunna ställa en fråga i alla fall med risk för att jag har missuppfattat något.
Med tanke på de avregleringar som skett på kapitalrörelser över gränserna är det idag relativt lätt för företag att genom olika typer av skatteplanering(transfer pricing, koncerninterna lån, hybridkapital mm) välja i vilket land koncernen ska redovisa sin vinst. Många större lönsamma bolag redovisar knappt någon vinst i Sverige på grund av detta(ex AB Volvo).
Räknar man med skatteplanering när man räknar fram vinstandelen?
Tack för en intressant blogg.
Björn, det är en mycket bra fråga. Det kan nog skarvas en del. Men jag har inte tillräckligt bra koll.
Anonym, nej skatteplaneringen är inte med i löneandelssiffrorna.
Ok tack för svar.
Borde man inte i vart fall försöka räkna på skatteplaneringen/fusket.
Det lär ju röra sig om enorma summor som borde förändra löne/vinstandels siffrorna på ett ganska betydande vis.
Ingemar Hansson GD för skatteverket påstås exempelvis ha sagt att "Det finns två typer av företag, dels den typen av företag som Skatteverket har upptäckt, dels de som Skatteverket ännu inte har upptäckt"
Endast en minskad möjlighet till ränteavdrag vid s.k. koncerninterna räntesnurror beräknades ge 6 miljarder i ökade skatteintäkter vid en skattenivå på 24 % (6/0,24= 25 miljarder).
I sammanhanget måste också beaktas att ungefär en tredjedel av Sveriges största bolagskoncerner nolltaxerar(eller betalar extremt lite bolagsskatt) i Sverige inte på grund av utnyttjande av koncerninterna räntesnurror utan primärt koncerninterna köp/försäljningar till under/överpriser (ex Volvo, Securitas, Atlas Copco och Sandvik.)
Sammanlagt borde det röra sig om enorma summor som egentligen är vinst men i redovisningen framstår som kostnader.
Man skulle ju kunna använda olika nyckeltal för internationella koncerner för att fördela var mervärdet egentligen uppstår mer verklighetsnära, ex på samma vis som görs i förslaget till en europeisk gemensam bolagsskatt.
Skulle inte det kunna ge mer rättvisande siffror? Har du hört talas om några sådana beräkningar?
Mvh Peter (Anonym ovan)
Skicka en kommentar