Piketty och Saez i NYT om USA:s ojämlikhet

vänster: Emmanuel Saez, höger: Thomas Piketty. bild från NYT

I dessa vårbudgettider är det lätt att man börjar fundera på vad som är "sunt förnuft" och "common sense" i den ekonomisk-politiska debatten: den som kan definiera detta, har förstås en makt. Reinfeldt-Borg-Schlingmann verkar ju t ex ha lyckats etablera, åtminstone kortvarigt, burleskeriet pro-cyklisk ekonomisk politik som "sunt förnuft", trots att det förstås finns massvis med goda orsaker att argumentera helt tvärtom. Tidigare har jag funderat på ett liknande spår, om att vara "radikal": jag ser mig själv som en gråsosse men samtidigt så står jag uppenbarligen för en del ekonomisk-politiska åsikter som debattörer som Krugman skulle kalla Very Serious People (Thomas Östros, Anders Borg, Magdalena Andersson, Johan Schück et al) tycker är tok-radikala. Thomas Piketty uttrycker också min upplevelse när han i en välförtjänt snudd-på-hagiografisk artikel i NYT säger att de "radikala" i USA idag är egentligen inte de som vill höja högsta marginalskatten till 70 procent, utan de "radikala" - i bemärkelsen far out/med ogrundade åsikter - är faktiskt de som inte vill göra något åt den stora ojämlikheten.

"'The United States is getting accustomed to a completely crazy level of inequality,' Mr. Piketty said, with a degree of wonder. 'People say that reducing inequality is radical. I think that tolerating the level of inequality the United States tolerates is radical.'

As much as Mr. Piketty’s and Mr. Saez’s work has informed the national debate over earnings and fairness, their proposed corrective remains far outside the bounds of polite political conversation: much, much higher top marginal tax rates on the rich, up to 50 percent, or 70 percent or even 90 percent, from the current top rate of 35 percent."

Annie Lowrey, "For Two Economists, the Buffett Rule Is Just a Start", New York Times 16 april

---

Tidigare på bloggen om inkomstfördelning i USA: om Volscho och Kelly 2011, med data från Piketty-Saez; om Western och Rosenfeld 2011; om Kerr 2011, om Kelly och Enns 2010, "Saez och Diamond: höj skatten!".