"We are ... using the four most dangerous words in economics: 'This time is different' (see Reinhart and Rogoff 2009). What then is different this time? In a nutshell, all but a handful of nations (like North Korea, Myanmar, Cuba - all cursed with dysfunctional political and economic regimes) have opened up to international trade and foreign direct investment, have adopted some kind of market economy and have reached the minimum threshold level of institutional quality and political stability that enables them to launch themselves on a path of rapid convergence and catch-up growth." (s 4)De elva länder som Buiter och Rahbari särskilt pekar ut som "global growth generators" är: Bangladesh, Kina, Egypten, Indien, Indonesien, Irak, Mongoliet, Nigeria, Filippinerna, Sri Lanka och Vietnam.
Willem Buiter och Ebrahim Rahbari, "Global growth generators: Moving beyond emerging markets and BRICs", Centre for Economic Policy Research, Policy Insight nr 55, april 2011
---
Uppdatering 16 december 2012
två nya studier från fondmanagement-researchföretag är pessimistiska om kommande BNP-tillväxt, bland annat på grund av åldrande befolkningar i USA och andra rika länder, konstaterar Economist Buttonwood 20 november.
1 kommentar:
Mot detta kan sättas Ha-Joon Chang: Kicking away the ladder, resp Bad samaritans, som beskriver hur inget land i världen har blivit rikt genom frihandel. Det har alltid krävts stenhård utvecklingspolitik, inkl industristöd. Han utgår förstås från sitt eget land Sydkorea som utvecklades genom hårt statsstyrda femårsplaner. Men drar historien bakåt till engelsk, amerikansk och tysk utvecklingspolitik.
Det är fascinerande hur neoliberalerna ständigt återkommer trots ständiga kollapser. Det finns tydligen ett oövervinnerligt ekonomiskt intresse i att tron på deras osynliga händer ska spridas. Förmodligen för att vi inte ska organisera protester mot spekulationsekonomin.
Skicka en kommentar