"Kommunerna har redovisat att cirka 206 000 personer som fyllt 65 år var beviljade hemtjänst den 1 oktober år 2009. Det innebär en svag ökning jämfört med året innan då cirka 202 000 personer fick hemtjänst. Det totala antalet beviljade hemtjänsttimmar för åldersgruppen 65 år och äldre var under oktober månad 2009 cirka 4 630 000, vilket fördelat på de cirka 206 000 personerna ger ett medelvärde på cirka 22 hemtjänsttimmar i månaden.Socialstyrelsen, "Äldre och personer med funktionsnedsättning – regiform m.m. för vissa
Av det totala antalet beviljade/beräknade hemtjänsttimmarna för oktober 2009 utfördes cirka 17 procent i enskild regi. Motsvarande andel för oktober 2008 var ungefär 16 procent."
insatser år 2009: Kommunala insatser enligt socialtjänstlagen" (pdf), 2010
---
SoL och HSL
"[Reglerna]Socialstyrelsen, "Personer med funktionsnedsättning år 2007: Kommunala insatser enligt socialtjänstlagen samt hälso- och sjukvårdslagen" (pdf), 2008
I socialtjänstlagen (2001:453), SoL, hälso- och sjukvårdslagen (1982:763), HSL, samt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS, regleras kommunernas ansvar för service, vård och omsorg till personer med funktionsnedsättning.
Enligt socialtjänstlagen ska kommunerna genom olika insatser verka för att människor som av fysiska, psykiska eller andra skäl möter betydande svårigheter i sin livsföring får möjlighet att delta i samhällets gemenskap och leva som andra. Genom bl.a. hemtjänst ska den enskilde få stöd, service och omvårdnad i hemmet. Vidare ska bostäder med särskild service (särskilda boendeformer) inrättas för dem som behöver ett sådant boende. Kommunerna ansvarar för hälso- och sjukvården (exkl. läkarinsatser) i bostäder med särskild service och i dagverksamheter. Därutöver har kommunerna möjlighet att, efter överenskommelse med landstingen och med regeringens godkännande, överta ansvaret för hemsjukvården (exkl. läkarinsatser) i ordinärt boende. Så har skett i drygt hälften av landets kommuner. /.../
[Omfattning år 2007]
• Ungefär 4 400 personer i åldern 0–64 år bodde permanent i särskilda boendeformer den 1 oktober 2007. Av dessa var cirka 40 procent kvinnor och 60 procent män. Antalet boende ökar starkt med stigande ålder, och drygt 54 procent av de boende var i åldern 55–64 år.
• Cirka 72 procent av samtliga som bodde i särskilda boendeformer bodde i bostäder som drevs av den egna kommunen. Återstående 27 procent bodde i bostäder som drevs i enskild regi och en procent i bostäder som drevs av landstinget eller annan kommun.
• Drygt 16 800 personer i åldern 0–64 år var beviljade hemtjänst i ordinärt boende den 1 oktober 2007.
• Bland dem som var beviljade hemtjänst i ordinärt boende hade cirka en tredjedel 1–9 hemtjänsttimmar per månad. Fördelningen av personer efter antal hemtjänsttimmar per månad var nästan lika mellan kvinnor och män.
• Ungefär 10 700 personer var beviljade boendestöd den 1 oktober 2007. Insatsen gällde lika många kvinnor som män.
• Trygghetslarm i ordinärt boende kan ges med eller utan individuellt biståndsbeslut.
Kommunernas uppgiftslämnande avsåg trygghetslarm med biståndsbeslut. Sammanlagt redovisades närmare 9 600 personer i åldern 0–64 år med denna insats den 1 oktober 2007.
• Bland övriga biståndsbeslutade insatser den 1 oktober 2007 framgår att cirka 4 700 personer hade dagverksamhet, drygt 3 200 personer hade kontaktperson/kontaktfamilj, 1 200 hade anhörigbidrag/hemvårdsbidrag, samt närmare 1 100 personer hade korttidsvård/korttidsboende. /.../
[Arsenalen]
särskilt boende, hemtjänst, boendestöd, trygghetslarm, dagverksamhet, korttidsvård/korttidsboende, anhörigbidrag/hemvårdsbidrag, kontaktperson/kontaktfamilj, öppna verksamheter."
--
LSS
"[Reglerna]Socialstyrelsen, "Personer med funktionsnedsättning – insatser enligt LSS år 2009" (pdf), 27 mars 2010
I hälso- och sjukvårdslagen (HSL) och socialtjänstlagen (SoL) finns bestämmelser
om landstingens och kommunernas generella ansvar för att tillgodose medborgarnas behov av hälso- och sjukvård och sociala insatser.
Personer med stora och varaktiga funktionsnedsättningar kan dessutom ha rätt till särskilda insatser enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS).
LSS trädde i kraft den 1 januari 1994 och utgör en väsentlig del av den handikappreform som riksdagen beslutade om året innan. Målsättningen med all verksamhet enligt LSS är att underlätta det dagliga livet för personer med omfattande funktionsnedsättning och främja full delaktighet i samhällslivet.
Enskilda ska ges största möjliga inflytande över hur insatserna ges.
I denna rapport redovisas antal personer med insatser enligt LSS, samt antalet LSS-insatser.
I LSS definieras de personer med funktionsnedsättning som kan ha rätt till insatser enligt lagen. Det är tre olika grupper vilka beskrivs närmare under rubriken Definitioner. Där beskrivs även de tio särskilda insatser som enskilda kan begära. För samtliga insatser gäller att de ska utformas utifrån individuella behov och att hänsyn ska tas till den enskildes självbestämmanderätt och integritet.
Kommuner och landsting kan på den enskildes begäran bevilja insatser enligt LSS, om han eller hon ingår i lagens personkrets och har behov av den begärda insatsen. En tredje förutsättning är att behovet inte redan är tillgodosett.
En av de tio insatserna – personlig assistans – kan även ges som assistansersättning
enligt lagen (1993:389) om assistansersättning (LASS).
Beslut om assistansersättning fattas av Försäkringskassan och dessa beslut ingår inte i denna rapport som enbart redovisar av kommunen fattade beslut om personlig assistans enligt LSS.
[Omfattningen år 2009]
I sammanfattning ger statistiken följande resultat:
* Kommunerna har redovisat att cirka 60 200 personer hade en eller flera insatser enligt LSS exklusive insatsen råd och stöd den 1 oktober 2009. Det är 1 500 fler jämfört med år 2008 och en ökning med cirka 3 procent.
* Landstingen och de kommuner som ansvarar för råd och stöd har uppgivit att cirka 5 800 personer var beviljade råd och stöd enligt LSS den 1 oktober 2009. Det är en minskning med cirka 13 procent jämfört med 2008.
* Sammanlagt uppgick antalet LSS-insatser som redovisats till cirka 109 700. Cirka 88 procent av dessa insatser rörde personer med utvecklingsstörning, autism eller autismliknande tillstånd (personkrets 1).
Daglig verksamhet var den LSS-insats som flest personer hade, nästan 29 000 personer. Knappt 22 900 personer hade insatsen bostad med särskild service för vuxna eller annan särskilt anpassad bostad för vuxna. I avrundade tal hade 19 200 personer insatsen kontaktperson, 10 000 personer insatsen korttidsvistelse, 9 600 personer insatsen ledsagarservice, 5 800 personer insatsen råd och stöd och 5 100 personer hade insatsen korttidstillsyn. Övriga insatser enligt LSS hade färre än 5 000 personer per särskild insats.
* Nästan hälften av de cirka 1 400 barnen eller ungdomarna i familjehem eller bostad med särskild service för barn eller ungdomar bodde i en annan kommun än den som beslutat om insatsen. Av samtliga som hade boende för barn eller ungdomar enligt LSS bodde ungefär 100 i familjehem och de övriga i bostad med särskild service.
* Av de 3 400 personer som hade personlig assistans enligt LSS hade cirka 41 procent 20 timmar eller färre per vecka och 59 procent hade över 20 timmar per vecka."
---
En intressant debattartikel om Lagen om Assistansersättning, LASS (från 1994) från Independent Living Institute juni 2008.
De beskriver det så här:
"de ca 14 000 assistansberättigade tillsammans sysselsätter ca 50 000 assistenter /.../
Före 1994 fick personer med omfattande funktionsnedsättning kommunal hemtjänst, idag får man istället kontanta medel från Försäkringskassan för inköp av personlig assistans."
--
Friskolor och segregation
"Essay I (written with Roope Uusitalo) studies the effects of school choice on segregation. We analyse the effect of a reform in Stockholm that changed the admission system of public upper secondary schools. Before the year 2000, students were assigned to their nearest school, but from the fall of 2000 and onwards, the students can apply to any school within Stockholm City and admission decisions are based on grades only. We show that the distribution of students over schools changed dramatically as a response to extending school choice. As expected, the new admission policy increased segregation by ability. However, segregation by family background, as well as, segregation between immigrants and natives also increased significantly. Furthermore, the results show that the increase in school segregation between immigrants and natives is not explained by differences in prior achievement."Martin Söderström, Evaluating Institutional Changes in Education and Wage Policy, doktorsavhandling i nationalekonomi vid Uppsala universitet, 2006 (pdf)
---
"Essay 2 is an analysis of school competition and its implications for student performance on national tests in mathematics, Swedish and English. A value added specification is estimated to mitigate problems with omission of relevant variables. Increased local school competition is shown to have positive effects on the average performance in mathematics, but no significant effects in English or Swedish. Immigrant pupils and those in need of special education tend to gain more from increased school competition, while adverse effects on students from low education families are found in terms of English and Swedish performance. Quantile regressions indicate homogeneous effects on low and high performing students."Åsa Ahlin, Compulsory Schooling in a Decentralized Setting: Studies of the Swedish Case (doktorsavhandling i nationalekonomi, Uppsala universitet, 2004), pdf
---
"1990-talet var ett mycket turbulent årtionde för det svenska skolsystemet. Ett antal reformer förändrade svenskt utbildningsväsende från ett av de mest centraliserade systemen i västvärlden till ett av de mest decentraliserade – med målstyrning som ledstjärna. Genom decentraliseringen blev kommunerna huvudmän för ungdomsutbildningen. I början av 1990-talet infördes även fritt skolval och kommunerna ålades att finansiera fristående skolor. Samtidigt ledde Sveriges ekonomiska kris till kraftiga neddragningar inom skolan. Vilka effekter hade dessa förändringar på studieresultaten? Hur påverkades effektiviteten och jämlikheten?IFAU, pressmeddelande om rapporten "Education, efficiency, and equality – An analysis of Swedish school reforms during the 1990s", februari 2004. Sammanfattning av rapporten finns här (pdf). Rapporten recenserades i Ekonomisk Debatt av en moderatpolitiker; recensionen finns här (pdf).
Skillnaden i spridning av resurser och kunskaper har varit mycket låg i Sverige historiskt sett. Det finns tecken som tyder på att 1990-talets utveckling har ökat skillnaderna mellan elever vad gäller tilldelningen av resurser. Tidigare forskning, och våra egna analyser, visar att resurser har betydelse för studieresultat, särskilt för elever med studiesvag bakgrund. Neddragningarna under 1990-talet har alltså framförallt drabbat utlandsfödda elever och elever med lågutbildade föräldrar. Den krisstämpel som ibland sätts på den svenska skolan är dock betydligt överdriven. Kunskaperna hos den svenska befolkningen står sig mycket väl i internationell jämförelse. Sverige klarar sig också bra i jämförande studier av skolelevers kunskaper." (min fetning)
---
"The question of what role free schools should perform in the Swedish educational system has been a contested subject between three ideological, theoretical, political and policy tenets. The first, 'contribution to pedagogical diversity in a controlled school market' reflects a traditional social democratic view. The second, 'contribution to a better education on a competitive school market' reflects a neo-liberal approach. The third tenet, 'contribution to the maintenance of groups' and individuals' cultural and religious identity' reflects a multicultural view insisting on the thesis that a family's cultural and religious identity should be a steering motive for the school choice. The aim of this article is to take a closer look at what the three tenets that constitute the 'riddle' contain—including their claims, responses to critics, arguments and empirical evidence—and to discuss some of their practical impacts on the shaping of educational policy."
Nihad Bunar, The Free Schools 'Riddle': Between traditional social democratic, neo-liberal and multicultural tenets", Scandinavian Journal of Educational Research nr 4 2008
---
Bo Malmberg, "Ökad konkurrens för en bättre skola?", blogginlägg 16 april 2010
---
Social rapport 2010: ojämlikheten har på 00-talet stabiliserats efter 90-talets ökningar
"Den utveckling mot ökad polarisering som visade sig på många samhällsområden under 1990-talet har under 2000-talet mattats av och stabiliserats. Fler kan försörja sig på sitt arbete men den andel som under längre tid står både utanför arbetsmarknaden och utanför de sociala försäkringssystemen är oförändrad (3–4 procent). Den långvariga fattigdomen (som varar fem år eller längre) fortsatte att minska för alla grupper. Även om inkomsterna ökade för alla var dock inkomstökningarna större bland höginkomsttagarna än bland dem med låga inkomster. Därför har inkomstskillnaderna ökat.Socialstyrelsen, Social rapport 2010 (pdf), s 7, 9
Den etniska boendesegregationen i de tre storstadsregionerna har stabiliserats efter att ha ökat under hela 1990-talet, medan den ekonomiska segregationen uppvisar en långsamt ökande trend över tid. /.../
Välfärdsproblem kan uppträda tillsammans och en vanlig kombination är ohälsa och ekonomisk utsatthet. Allvarliga sjukdomar leder ofta till försämrade ekonomiska villkor och ökad risk för upplösning av parförhållanden. /.../
Utbildningen är en av de viktigaste faktorerna för ungdomars framtida möjligheter. Ju tidigare utbildningskedjan bryts desto sämre är framtidsutsikterna. De grupper som har låga eller ofullständiga betyg från grundskolan har kraftigt förhöjda risker för framtida psykosociala problem. Betygen är särskilt viktiga för utsatta barns framtidsutsikter. Barn som växer upp i samhällets vård eller i familjer med återkommande ekonomiskt bistånd lämnar grundskolan med mycket lägre
betyg än andra barn och har också mycket höga överrisker för framtida psykosociala problem. /.../
De allra flesta lämnar fattigdomen (i absoluta termer) snabbt, hälften redan inom ett år. Gruppen kännetecknas därför av dem som varit fattiga under lång tid och för dem som en gång varit fattiga är risken stor att återigen hamna i fattigdom.
Efter sju år hade mellan 50 procent (av dem som lämnade fattigdomen år 1992) och 30 procent (av dem som lämnade fattigdomen år 1998) åter igen blivit fattiga. Risken för långvarig fattigdom (fem år eller längre) är ändå relativt liten, bara mellan
3 och 4 procent av befolkningen är långvarigt fattiga under ett givet år.
---
Vårdgarantin i Västra Götaland
Basics: 0-7-90
0 dagar - Kontakt med primärvården samma daghttp://www.vantetider.se/vad-aer-vaardgarantin
Samma dag som du söker hjälp ska du få kontakt med primärvården, till exempel vårdcentralen eller sjukvårdsrådgivningen. Det kan ske via telefon eller genom besök.
7 dagar - Läkarbesök inom primärvården inom sju dagar
Bedömer primärvården att du behöver besöka en läkare ska detta ske inom högst sju dagar, till exempel på vårdcentralen eller hos familjeläkaren.
90 dagar - Besök i den specialiserade vården inom 90 dagar
Om man får en remiss till den specialiserade vården, ska man få en tid för besök inom 90 dagar. Det gäller även om man sökt vård utan remiss.*
90 dagar - Behandling påbörjad inom 90 dagar
Efter beslut om behandling, till exempel operation, ska man få en tid inom 90 dagar.
Specialfall:
Misstanke om cancerhttp://vard.vgregion.se/sv/Regler-och-rattigheter/Sa-fungerar-sjukvarden/Vardgaranti/
2 dagar - Misstanke om cancersjukdom hos barn
Vid välgrundad misstanke om cancersjukdom ska barn erbjudas besök hos specialistläkare inom 2 dagar, räknat från remissens ankomstdatum.
14 dagar - Misstanke om cancersjukdom hos vuxna
Vid välgrundad misstanke om cancersjukdom ska vuxna erbjudas besök hos specialistläkare inom 14 dagar, räknat från remissens ankomstdatum.
Neuropsykiatri
90 dagar - Neuropsykiatrisk utredning
Efter beslut om neuropsykiatrisk utredning ska du erbjudas en tid för detta inom 90 dagar.
Barn- och ungdomspsykiatri
30 dagar - Besök
Om du får en remiss till barn- och ungdomspsykiatrin ska du erbjudas tid för besök inom 30 dagar, efter beslut om remiss.
60 dagar - Fördjupad utredning/behandling
Du ska erbjudas en tid för fördjupad utredning/behandling inom barn- och ungdomspsykiatrin inom 60 dagar, efter beslut om remiss. Detta gäller fr o m 1 oktober 2009.
Vård hos annan vårdgivare
Om vårdcentralen/sjukhuset inte själva kan ta emot dig inom garantitiden ska de aktivt hjälpa dig att ordna en tid hos en annan vårdgivare. Det kan bli inom Västra Götaland och Halland, hos en privat vårdgivare eller i ett annat landsting. Du kan inte själv välja vårdgivare. Du får resan betald, förutom en egenavgift för sjukresa.
Högkostnadskort och frikort gäller även i andra landsting och hos privata vårdgivare som regionen har avtal med.
Vårdgarantin gäller inte
* Om du tackar nej till vård hos en annan vårdgivare.
* Om du vid två tillfällen, utan särskilda skäl, uteblir eller tackar nej till en erbjuden tid. Som särskilda skäl räknas egen eller nära familjemedlems sjukdom, eller död, eller redan betald semesterresa.
* Om du själv väljer att vänta längre än den tid du blir erbjuden.
I vårdgarantin ingår inte
* Utredningar (med undantag av neuropsykiatrisk utredning) och kompletterande undersökningar, till exempel röntgen- och laboratorieundersökningar.
* Utprovning av hjälpmedel. Utprovning av hörapparat ingår dock i vårdgarantin.
* Behandlingsmetoder som inte erbjuds inom Västra Götalandsregionen.
---
Välfärdskommunen, inte välfärdsstaten?
"A fundamental dilemma for the Scandinavian welfare state is that policies supposedly generous, universalistic, egalitarian and uniform are formulated on the national level but implemented on the local level (Esping-Andersen 1990, Hanssen 1997, Kautto, Fritzell, Hvinden, Kvist & Uusitalo 2001, Kroger 1997a). But how can it be a uniform policy, if there is a local influence?Barbro Lewin, Lina Westin & Leif Lewin, "Needs and Ambitions in Swedish Disability Care", Scandinavian Journal of Disability Research nr 4 2008
This tension has been the focus of research in different social welfare areas. Investigating public old-age care in Sweden, Trydegard and Thorslund find that in spite of national goals of equality, universality and equity a 'considerable regional inequality exists in Sweden in the care and services provided for the oldest in the community . . . [I]t might be more appropriate to talk about a multitude of different "welfare municipalities" . . . rather than one single welfare state' (Trydegard & Thorslund 2001:183). In his study on child day-care provision, Kroger states that 'the traditional principle of Scandinavian local self-government, requiring local autonomy, and the goal of a welfare state providing a uniformly equal service to all is . . . a contradiction in terms'."
---
Något om socialbidraget (=ekonomiskt bistånd)
Förändringar av normen för socialbidraget 1985-2005:
1985
I allmänna råd (1985:1 s. 28 och bilaga 1) rekommenderade Socialstyrelsen
för första gången en bruttonorm till vägledning för kommunernas socialtjänst.
Normen baserades på budgetposterna i Konsumentverkets beräkningar
av skäliga hushållskostnader och redovisades både i krontal och som procent
av basbeloppet.
1986
Statistiska centralbyrån (SCB) konstaterade att nära hälften av kommunerna hade en norm som låg på eller under Riksskatteverkets belopp för existensminimum. Innehållet i normen varierade också mellan kommunerna. Resultatet var en ”urholkning” av begreppet skälig levnadsnivå och många fick ekonomiskt bistånd till en lägre nivå än den som Socialstyrelsen rekommenderade (meddelandeblad Nr 46/86). Bruttonormen räknades upp utifrån årets basbelopp.
1987
Vid en genomgång av normerna i landets alla kommuner kunde SCB konstatera
att 22 procent fortfarande hade en norm på eller under existensminimum
(meddelandeblad Nr 28/87). Bruttonormen räknades upp utifrån årets
basbelopp som höjdes både den 1 januari 1987 och den 1 juli 1987.
1988–1990
Åren 1988–1990 följde Socialstyrelsens rekommenderade bruttonorm automatiskt
basbeloppets uppräkningar.
1991
Socialstyrelsen höjde den rekommenderade bruttonormen med en procentenhet
utöver den vanliga uppräkningen knuten till basbeloppet. Skälet var
skattereformen. Statens pris och konkurrensverk hade beräknat att konsumentprisindex
(KPI) skulle stiga med motsvarande.
1992
Socialstyrelsen påtalade i en skrivelse till Socialdepartementet att bruttonormen
låg lägre än Konsumentverkets kostnadsberäkningar. Den låg också
lägre än förbehållsbeloppen enligt utsökningsbalken som beräknades utifrån
KPI. Bruttonormen räknades upp utifrån årets basbelopp.
1993
Regeringsrätten uttalade i en dom den 2 april (RÅ 1993 ref 11) att Socialstyrelsens
norm ska ligga till grund för bedömningen av vad som är skälig levnadsnivå.
Normen räknades om utifrån basbeloppets förändring.
1994
Ytterligare vägledning från Regeringsrätten kom genom den så kallade
Tingsrydsdomen (RÅ 1994 ref 58). Där uttalade Regeringsrätten bl. a. att
starka principiella skäl kunde anföras till stöd för tillämpning av bruttonormen.
En kommun kunde dock utesluta en behovspost som Socialstyrelsen
lagt in i bruttonormen, om kommunen på objektiva grunder kunde visa att
posten inte passade att schablonisera. Socialstyrelsen framhöll (meddelandeblad
Nr 29/94) att om kommunen t.ex. uteslöt kostnader för läkarvård och
tandvård ur sin norm borde bistånd beviljas med den faktiska kostnaden.
Normen räknades om utifrån årets basbelopp.
1995
Normen räknades om utifrån årets basbelopp och publicerades i meddelandeblad
Nr 29/94.
1996 januari–september
1996 års bruttonorm t.o.m. 30 september var i kronor på samma nivå som
1995 års norm. Detta gjorde att normen uttryckt i procent av basbeloppet
minskade till 114,4 procent. Socialstyrelsen angav tre skäl till detta:
• Normen hade höjts mer än prisutvecklingen.
• En lagändring väntades under 1996 om beräkning av det ekonomiska
biståndet.
• Sänkningen av matmomsen.
...
En utvärdering som Socialstyrelsen gjorde (Socialbidragsnormen – en översyn,
SoS-rapport 1995:24) visade att bruttonormen ökat mer än priserna på
de varor och tjänster som ingick i normens budgetposter. Det berodde bl.a.
på att normen (enligt prop. 1979/80:1) räknades upp med basbeloppet. Basbeloppet
påverkades via konsumentprisindex (KPI) av 1990-talets kraftigt
ökade boendekostnader. Boendekostnader ingick dock inte i bruttonormen,
men hyreshöjningarna slog via KPI igenom i uppräkningen av normens alla
delposter
En ny modell
1996 oktober–december och 1997
Den förväntade lagändringen uteblev. Detta gav anledning till en omarbetning
av den rekommenderade bruttonormen under löpande år. Samtidigt
bytte Socialstyrelsen modell för normen. Vid framtagningen av den nya
normen förekom diskussioner om att ta hänsyn till mäns och kvinnors olika
behov och kostnader enligt Konsumentverkets beräkningar. Detta debatterades
flitigt i medierna under sommaren 1996, t. ex. i Dagens Nyheter den 12
augusti 1996, men diskussionerna resulterade inte i någon ändring i normens
konstruktion i det avseendet. Den nya normen började gälla den 1 oktober
1996 och kom att gälla t.o.m. 1997 (allmänna råd 1996:22 bilaga 2). Den
grundade sig på i stort sett samma principer som Konsumentverket tillämpar
vid sina beräkningar av skäliga levnadskostnader. Normen omfattade åtta
budgetposter som var uppdelade på personliga kostnader och gemensamma
hushållskostnader. De personliga kostnaderna angavs för sju ålderskategorier
istället för de tidigare tre (se bil. 2). För posten livsmedel fanns det möjlighet
att använda alternativa summor beroende på om en person åt hemlagad
lunch eller lunch ute fem dagar per vecka. Vid beräkningen av de gemensamma
hushållskostnaderna togs hänsyn till att flerpersonshushåll har
lägre kostnader per person än enpersonshushåll. I och med att kostnaden för
hemförsäkring varierade med storlek på kommunen användes tre alternativa
summor uppdelade på tre kommungrupper (allmänna råd 1996:22 s.6–7).
Ur bruttonormen försvann de två posterna läkar- och tandvård samt möbler,
husgeråd, TV, radio m.m. Socialstyrelsen såg dessa poster som mindre
lämpade att schablonisera. Faktiska, godtagbara kostnader för dessa behov
borde i stället ersättas som tilläggsbelopp.
1998
Den 1 januari 1998 ändrades socialtjänstlagen (1980:620), vilket innebar
införandet av en riksnorm.4 Regeringen beslutar sedan dess årligen om riksnormen
för försörjningsstöd5 genom en ändring av socialtjänstförordningen
(1981:750 och 2001:937). Socialstyrelsen publicerar varje år riksnormen i
ett meddelandeblad. Riksnormen är en obligatorisk lägsta nivå för kommunernas
försörjningsstöd. Underlaget för riksnormen framställs av Konsumentverket
i samverkan med Socialstyrelsen, Statistiska centralbyrån och
Konjunkturinstitutet genom analyser, prismätningar, konsumtionsundersökningar
och prognoser. Förändringar av normen är alltså inte längre knutna
till basbeloppet. Riksnormen har samma konstruktion som den bruttonorm
Socialstyrelsen rekommenderade mellan den 1 oktober 1996 och den 31
december 1997. Möjligheten att använda alternativa summor för livsmedel
togs bort för alla utom barn 0–6 år, som får lunch i förskolan.
En skillnad mellan riksnormen och den bruttonorm som fanns innan är att
kostnader för hushållsel och hemförsäkring inte ingår i de gemensamma
hushållskostnaderna utan har lagts utanför normen och beviljas med skälig
kostnad.
2002
Den 1 januari 2002 trädde en ny socialtjänstlag (2001:453) i kraft. Denna
innebar ingen ändring när det gäller riksnormen. I riksnormen för 2002 räknades
en kostnad på 40 kr för barn- och ungdomsförsäkring in i posten ”fritid
och lek”.
2003
Beslutet om riksnorm för 2003 innebar en halvering av Konsumentverkets
förslag till höjning av normen och detta var första gången regeringen inte
gick på Konsumentverkets förslag. Barn och ungdomsförsäkringen blev en
egen post inom riksnormen
2005
I riksnormen för 2005 inkluderades kostnader för mobiltelefon och mobiltelefonsamtal
i posten Dagstidning, telefon, TV-licens. Trots detta sänktes
normen som helhet på grund av minskade kostnader för t.ex. livsmedel och
förbrukningsvaror.
Socialstyrelsen, "Normer för ekonomiskt bistånd (socialbidrag) 1985-2005" (pdf)
---
"Drygt var tredje person i åldrarna 20–64 år mottog bidrag (sjukpenning, arbetslöshetsstöd, sjuk- och aktivitetsersättning eller ekonomiskt bistånd) under 2004.SCB. Välfärd nr 2 2006, finns på SCB:s hemsida här.
Var tionde person hade ingen löne- eller näringsinkomst alls utan försörjdes helt av bidrag. Vart femte hushåll hade år 2004 en inkomst, exklusive bidrag, som låg under socialbidragsnormen. Dessa hushåll kan därmed anses vara bidragsberoende. 120 000 hushåll levde utan bidrag trots att deras inkomst var lägre än socialbidragsnormen. Bland de hushåll som mottog bidrag hade 100 000 hushåll en inkomst som trots bidragen ändå låg under socialbidragsnormen. Totalt levde därmed nästan sju procent av Sveriges hushåll, främst yngre ensamstående personer utan barn, på en oskäligt låg inkomstnivå."
---
Något om arbetslöshetsförsäkringen
Lite mer om det här med vad som egentligen hänt under den så kallade nyliberala perioden (1980-).Bilden kommer från IAF:s (Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen) hemsida och visar utvecklingen av ersättningsnivåerna i arbetslöshetsförsäkringen för åren 1980-2008. Vi ser att:
- 1980-1987 var ersättningsnivån i den inkomstrelaterade ersättningen 91,7 procent; 1988-1992 var nivån 90 procent; 1993-5 var den 80 procent, 1996 75 procent, 1997-2006 80 procent, och från 2007 är ersättningsnivån differentierad i tre grupper: 80 procent de första 200 dagarna, de närmsta 100 dagarna 70 procent, och från och med dag 301 65 procent.
- Den högsta dagpenningen har bara ökat, inte någon gång minskat: år 1981 från 195 kr till 210 kr, år 1982 från 210 till 230 kr, 1983 från 230 till 280 kr, osv. Den räknades upp varje år 1980-1992; därefter oförändrad på 564 kr mellan 1992 och 1996, från 1997 till 2001 580 kr, och sedan 2002 680 kronor.
- Också KAS/grundbeloppet har inte något år minskat (i nominella termer, that is). Under perioden har det ökat från 75 till 320 kr/dag.
- Den genomsnittliga dagpenningen har har ökat från 162 kr år 1980 till 584 kr år 2008.
Från IAF kan man också få statistik på den genomsnittliga dagpengen för varje a-kassa (pdf). (Det finns 32 stycken.) Snittet varierar från 349 kr i alfakassan till 653 kr i hamnarbetarnas kassa.
---
Personaltäthet i förskola fritids grundskola 1990-2008
källa: Skolverket, rapport 335 2009, "Beskrivande data 2009: förskoleverksamhet, skolbarnomsorg, skola och vuxenutbildning", s 25.
Personaltätheten har minskat i förskolan och på fritids sedan början av 90-talet. Men å andra sidan får en betydligt större andel av barnen, i alla fall jämfört med 1998, tillgång till dessa tjänster. I åldern 1-3 år har andelen som tar del av förskoleverksamhet och barnomsorg ökat från 67 procent år 1998 till 78 procent år 2008, i gruppen 4-5 år har det ökat från 88 till 98 procent, i gruppen 6-9 år från 67 till 81 procent och i gruppen 10-12 år från 7 till 13 procent. (källa: tabell 2, s 15.)
Utbildningsnivån i förskolor och fritidshem är hög och tycks inte ha förändrats särskilt mycket de senaste 10 åren. Rapporten, s 22:
"Personalen i förskolor och fritidshem är i allmänhet välutbildad. Hösten
2008 hade 95 procent av årsarbetarna i förskolan utbildning för arbete med
barn. Andelen årsarbetare med pedagogisk högskoleutbildning (förskollärar-,
fritidspedagog- eller lärarutbildning) uppgick till 53 procent. Under den senaste
tioårsperioden har andelen årsarbetare med högskoleutbildning i förskolan varit
mellan 51–54 procent."
Lärartäthet i grundskolan, 1991-2009:
ibid, s 53--
Lite historik om förskolor och fritids
"Sextiotalets ekonomiska expansion förde med sig ett växande behov av arbetskraft. Starka krav på en utbyggnad av barnomsorgen, som skulle frigöra kvinnlig arbetskraft, ställdes från olika håll. Som ett svar på dessa krav tillsattes 1968 en kommission – BarnstugeutredningenSkolverket, "Gruppstorlekar och personaltäthet i förskola, förskoleklass och fritidshem", 2003, s 16f
– med uppdraget att lägga fram ett förslag till en barnomsorg som förenade behovet av tillsyn med sociala och pedagogiska motiv. Barnstugeutredningen fick en stor betydelse för barnomsorgens fortsatta utveckling. I kommissionens slutbetänkande Förskolan (SOU
1972: 26, 27) beskrivs pedagogiska principer som har bäring än idag. Barnstugeutredningen lade grunden för den svenska förskolemodellen som förenar omsorg och pedagogik. De skilda verksamheterna daghem och deltidsförskolor/lekskolor förenades till en gemensam
förskola, som motiverades både för barnens egen skull och utifrån att båda föräldrarna skulle kunna förvärvsarbeta.
Motsvarande utredningar på fritidshemmets område kom ett par år senare, Barns fritid (SOU 1974:42) och SIA-utredningen (SOU 1974:53) där bl. a. fritidhemmets samverkan med skolan behandlades.
/.../
Sjuttiotalets utredningar kan ses som ett tecken på att barnomsorgen får en ökad tyngd och på allvar blir en viktig del av den svenska välfärden. Den offentliga barnomsorgens omfattning var dock blygsam ända fram till 1970-talets början. Barnstugeutredningen blev startskottet för en omfattande utbyggnad under 1970-talet som styrdes med riktade statsbidrag till kommunerna. Den första stora fasen i utbyggnaden av barnomsorgen kännetecknades av en omfattande och detaljerad styrning från statens sida. Målet under detta skede var att garantera en enhetlig förskola med likvärdiga förutsättningar i hela landet (Dahlberg m fl, 1991).
Under 1980-talet började en ny styrfilosofi göra sig gällande. Decentralisering blev ett honnörsord – inflytande flyttades från staten till kommunerna. I realiteten började gruppstorlekarna öka redan i början av 1980-talet.
/.../ En ny syn på uppdraget
Förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg har under senare delen av 1990-talet flyttats från den sociala sektorn och blivit en del av utbildningssystemet. Meningen var att all pedagogisk verksamhet som syftar till att stödja barns och ungas utveckling och lärande skulle ses som en helhet. Syftet var också att barnomsorg och skola skulle befrukta varandra och inhämta ”det bästa” från varandras traditioner. En gemensam pedagogisk grundsyn och betydelsen av det livslånga lärandet skulle främja utvecklingen och prägla hela utbildningssystemet. Den nya organisationen manifesteras i flera förändringar på statlig nivå. Ansvaret för förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg överfördes den 1 juli 1996 från Socialdepartementet till Utbildningsdepartementet. Riksdagen beslutade 1997 att verksamheterna skulle
lyftas över från socialtjänstlagen till skollagen."
---
Marschen för tillgänglighet om LSS och LASS
"När LSS och LASS kom 1993 innebar det en revolution för många personer med funktionsnedsättning: plötsligt kunde man leva sitt liv mer som vem som helst, utanför institutioner och känslan av att vara ett bihang, en belastning och till besvär. Den sanning som så gott som aldrig berättas i Sverige är att många människor som hela sitt liv existerat mer eller mindre livegna på institutioner, i gruppboenden eller i sina föräldrahem, utlämnade åt personalens eller anhörigas välvilja eller godtycke, genom lagstiftningarna för första gången fick möjlighet att leva och ta makten över sina liv."Kampanjen Marschen för tillgänglighet
http://www.marschen.se/viewpage.php?page=426
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar