"Om vi vill förenkla, så kan vi säga att såväl kritiken från vänster som den från höger riktas emot idén om den välsignelsebringande samhällsingenjören. Men samhällsingenjören - ekonomen, sociologen, psykologen - var och är inte en isolerad individ. Han ingår i, är knuten till en anonym maktstruktur - statlig, kommunal, privat, eller facklig. Och här har vi en av de viktigaste förbindelselänkarna mellan '68' och '82': misstron mot dessa ansiktslösa maktstrukturer, kort sagt mot den anonyma makten ovanför 'vanliga människors' huvuden. Identifikationen och namngivningen har skiftat. Många som den gången helst talade om kapitalismen, om det militär-industriella komplexet, om staten som kapitalets förlängda arm, tar nu snarare utgångspunkten för sin kritik i själva staten, i byråkratin, i facket, och kommer först omsider, om någonsin, fram till en kritik av det kapitalistiska systemet."Sven-Eric Liedman, Frihetens herrar, frihetens knektar (Arbetarkultur, 1982), s 20
"68" och "82" är två sidor av samma mynt; "barn av samma upplösning av den tidigare efterkrigstidens växande-kaka-optimism"
- jfr 25 februari 09, "Dialektik vs postmodernism/nyliberalism", 20 juli 09 "ur Frenander 1998", 16 september 09, "Hay om pomo och politik", 19 dec 08 "Reaktionär intellektuell kritik av socialdemokratin".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar