Jag brukar klaga på att den mer intellektuella samhällsdebatten - typ kultursidor, etc, är dominerad av humanister och humaniora på den empiriska forskningens och samhällsvetenskapens bekostnad. Att en stor "intellektuell" förutsätts vara en filosof eller litteraturvetare snarare än en statsvetare eller ekonom, att det liksom ses som "djupare" med filosofi än med samhällsvetenskap.
Frankfurter Allgemeines feuilleton idag har en glädjande artikel från detta perspektiv, en artikel om att MIT-utvecklingsekonomen Esther Duflo är den yngsta (36 år) kvinna som nånsin undervisat på Collége de France. Artikeln börjar
"Så ser väl ingen fransk intellektuell ut: blyg, alls inget skelande, utan cigarett, som en grundskolelärarinna som på fritiden bestiger berg."
Vidare konstateras att inte heller handlar Duflos forskning om sånt som är lätt att få uppmärksamhet om man som "intellektuell" talar om: sex, epokbrott (den poängen är bra! Tänk Hardt och Negri, Castells och andra grovt överskattade intellektuella av idag..), orättvisor. Däremot forskar hon om effektiviteten i utvecklingsprojekt i u-länder - skolbyggen, dammprojekt och liknande.
Duflo forskar, säger Kaube implicit lite syrligt, om "saker som verkligen finns".
Jürgen Kaube, "Eine Wissenschaft gegen die Armut", FAZ 15 januari
Esther Duflos sida på MIT
Dani Rodrik har skrivit om/hyllat Duflo bl a under de rätt talande rubrikerna "A new paradigm in development economics?", och "Is there useful work in economics?"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar