James Mahoney, professor i statsvetenskap vid Northwestern-universitetet i Chicago, är en av de där stora statsvetarna som håller på med historiska studier, jämförande metoder och de stora frågorna: när han skriver en programmatisk artikel, då läser jag med intresse! Tidigare har jag här bloggat om hans i mitt tycke briljanta artikel från 2000 om kausala strategier i studier med kvalitativa metoder, och hans namn har också dykt upp i en rad inlägg: om ett symposium om process tracing, om Slater och Ziblatts artikel om den jämförande metoden, om Jørgen Møllers mycket stimulerande artikel om att läsa historien framlänges eller baklänges, om Capoccia och Ziblatts artikel om den historiska vändningen i demokratiseringsstudier, och om Mats Bladhs artikel om spårbundenhetsanalyser i ekonomisk historia.
2008 publicerade Mahoney en artikel med den inte särskilt blygsamma titeln "Toward a Unified Theory of Causality". Det enande i titeln syftar på ambitionen att bygga en bro mellan fall-orienterad small-N-forskning och population-orienterad forskning; enligt Mahoney så tenderar fallbaserad forskning att resonera om kausalitet i form av nödvändiga, tillräckliga etc orsaker, medan den kvantitiva forskningen förstår kausalitet som "mean causal effects". Kan man översätta det ena sättet att resonera till det andra och vice versa?
"How can causation be both a process that enables or generates specific outcomes in cases and a statistical likelihood that operates probabilistically within a population? A unified theory should
tell us why there is no contradiction here and why (and if) we need such seemingly different understandings of causation at the case level and the population level. It should in fact provide the tools for translating the kind of causal language that is used at the case level into the kind of causal lan-
guage that is used at the population level (and vice versa)." (s. 413-414)
Så här introducerar han sin teori om kausalitet:
"The theory for unification that I propose is reductionist—it assumes that causal effects at the population level manifest themselves only insofar as causal processes are operating in the individual cases. The population level does not exhibit any “emergent properties” that cannot be reduced to (i.e., explained in terms of) processes that occur in the individual cases. Causation at the population level is thus epiphenomenal; case-level causation is ontologically prior to population-level causation. Although to some this bottom-up approach will seem obvious, the more common approach to achieve unification has been top-down: Scholars try to understand causation at the level of the individual cases using ideas that apply to the population level. As we shall see, this approach is fraught with problems..." (s. 414)
Bland frågorna som han lämnar åt sidan är temporalitet, kausala mekanismer, och överföring av kausala effekter över tid.
Från denna introducerande diskussion går han vidare med att diskutera de två traditionerna. Fall-orienterad forskning försöker förklara särskilda utfall i specifika fall, t ex (Luebbert 1991) varför Europas länder under mellankrigstiden byggde antingen liberaldemokratiska, socialdemokratiska eller fascistiska regimer under mellankrigstiden. Eller varför Korea och Taiwan men inte Syrien eller Turkiet fick stark ekonomisk utveckling decennierna efter 1945 (Waldner 1999). Hur fungerar de kausala argumenten i denna typ av studier? Mahoney säger att det kanske vanligaste sättet att definiera kausalitet på fall-nivån är att anta att den fungerar som kausalitet på befolkningsnivå: som sannolikheter. Då är en viktig faktor som vi hävdar har kausal kraft, en "probability raiser". Detta är problematiskt eftersom sannolikheter måste härledas från populationer och att "causes that increase the probability of a given outcome in a population need not increase the probability of that outcome in any particular case" (s. 415). För exempel menar många forskare att ekonomisk utveckling ökar sannolikheten för demokrati, eller demokratisk stabilitet, men i forskningen om Sydamerikas auktoritära regimer på 1960-70-talen ses ofta den ekonomiska utvecklingen något som bidrog till framväxten av sådana regimer. Mer filosofiskt så är ju utfallet för varje enskilt fall 1 eller 0 vad gäller t ex demokrati eller inte, och kan man då applicera frekventistisk analys om sannolikheten för 1 eller 0? Mer konkret tar Mahoney fallet med Indiens demokrati, som utifrån argument om att fattigdom, etnisk heterogenitet, ojämlikhet, starka regioner m m ska försvåra för demokrati. Indien-forskare har pekat på Kongresspartiet som en starkt sammanhållande kraft för demokrati, men i andra kontexter har sådana "mass-incorporating parties" tvärtom skapat stabilt auktoritära regimer (Huntington 1968).
"Interestingly, case-oriented researchers suggest that some of the very factors that made democracy in India so subjectively surprising also explain why the Congress Party promoted democracy. Thus, hierarchical social structures and ethnic divisions led the Congress Party to adopt a “rule-based internal functioning” in the course of the nationalist movement (Varshney, 1998). The presence of a heterogeneous society also encouraged elites to incorporate into the party middle and rich farmers—actors who occupied a strategic position between landed elites and landless workers. In turn, internal bureaucratic functioning and a broad accommodationist alliance meant that the Congress Party was well poised to lead a peaceful and sustainable transition to democracy with independence. " (s. 416)
Alltså: faktorer som probabilistiskt sett försvagar chanserna för demokrati, fungerade i det faktiska indiska fallet gynnsamt för demokrati! Utifrån detta menar Mahoney att fallorienterad forskning inte kan operera med en förståelse av orsaker som "probability raisers", utan att
"we will do better to adopt an orientation grounded in the philosophy of logic. From this orientation, it is common to define cause in the individual case as a variable value that is necessary and/or sufficient for an outcome. The idea that causality should be viewed as specifically necessary causation follows a long tradition going back to Hume (Goertz, 2003; Lewis, 1986). The approach captures the intuition that a cause is something that—when counterfactually taken away under ceteris paribus conditions—fosters a different outcome. For instance, Moore (1966) famously quips “no bourgeoisie, no democracy” (p. 418) to highlight the idea that a strong and independent bourgeoisie was necessary for a path to democracy in early modern cases. More recently, Weyland (1998) argues that profound crises were necessary for leaders to initiate “shock” plans of economic adjustment in the contemporary developing world; Tarrow (1989) asserts that deep, visible structural cleavages and political opportunities have been necessary causes of historical protest cycles; and Amsden (1992) contends that a relatively equitable distribution of income has been necessary for successful late industrialization. In these examples, the author believes that, in the absence of the cause, the outcome of interest would not have happened." (s. 417)
Detta är alltså nödvändig kausalitet: utan X, inget Y. Mahoney menar dock att denna approach missar möjligheten till tillräcklig kausalitet: om X, så också Y. En litteratur tillbaka till Hume menar att med nödvändig kausalitet kan man ta bort X och ändå få Y och då hade X ingen kraft i fallet, och vill istället definiera en orsak som något tillräckligt. Goldhagen (1997) menar till exempel att en tysk kultur av militant antisemitisk räckte för att motivera 1930-40-talets tyskar att mörda judar; nazismen och Hitler behövdes strikt talat inte för att ge upphov till det katastrofala utfallet. Mahoney menar dock att vi behöver ett mer finfördelat språk om kausalitet: det finns fler typer av orsaker än nödvändiga eller tillräckliga. Mackie (1965) introducerade förkortningen INUS: “the so-called cause is, and is known to be, an insufficient but necessary part of a condition which is itself unnecessary but sufficient for the result”. Exemplet är att en byggnad kan brinna ner (Y) antingen på grund av ett elfel (A) kombinerad med träväggar (B) eller på grund av bensin (C) förenat med en eldstad (D). Då kan vi skriva att Y = (A & B) v (C & D) där & står för logikens "och", v står för logikens "eller", och = står för tillräcklighet. "There is no necessary cause for the outcome; instead, alternative combinations are each sufficient." (s. 418) Barrington Moores (1966) analys av den liberala demokratins sociala ursprung är ett exempel på ett INUS-argument; Moore menar att antingen så får man liberal demokrati för att man har en stark borgerlighet allierad med aristokratiska eliter, eller en stark borgerlighet och en svag aristokrati. "Although a strong bourgeoisie is a necessary cause, the bourgeois–aristocratic alliance cause and the weak aristocracy cause are INUS causes." (s. 418) Detta kan man formulera som:
Y = X & (A v B)
där Y är liberal demokrati, X är en stark borgerlighet, A är en allians mellan borgerlighet och aristokrati, och B är en svag aristokrati. Varken A eller B är nödvändig eller, ensamma, tillräckliga, men de är INUS-orsaker i kombination med X. En mängd studier anvädner Qualitative Comparative Analysis (QCA) i dikotoma eller fuzzy set-versioner för att utforska den typen av förklaringar. (Jag har bloggat om QCA-forskning t ex i ett försök att förklara varför vissa länder införde kvinnlig rösträtt före andra länder.)
En alternativ version av "combinatorial cause" är SUIN-orsaker. En SUIN-orsak är en "sufficient but unnecessary part of a factor that is insufficient but necessary for an outcome (Mahoney, Kimball, and Koivu, 2007)." Här blir jag lite snurrig, så för tydlighetens skull citerar jag utförligt Mahoneys förklaring:
"Here the constitutive attributes of a necessary cause are treated as causes themselves. For example, a well-known theory holds that nondemocracy (i.e., a nondemocratic dyad) is necessary for war. There are various attributes that by themselves would constitute nondemocracy, including fraudulent elections, high levels of repression, and severe suffrage exclusions. By virtue of constituting nondemocracy all by themselves, each of these conditions is a SUIN cause of war. Fraudulent elections, repression, and suffrage exclusions are neither necessary nor sufficient for war, but rather factors that can constitute nondemocracy, which in turn is necessary for war." (s. 419)
I Moores analys var, som sagt, en borglig-aristokratisk allians och en svag aristokrati INUS-orsaker. Om Moore hade sett dem som delar av en tredje faktor, en politiskt underordnad aristokrati, hade de varit SUIN-orsaker: delar av en nödvändig orsak. Detta kan skrivas som:
Y = X & Z; Z = A v B
där Y är ett demokratiskt utfall, X en stark borgerlighet, Z en politiskt underordnad aristokrati, A en allians mellan borgerlighet och aristokrati, och B en svag aristokrati.
Sammanfattningsvis säger Mahoney att fem sorters orsaker används i fallorienterad forskning. En orsak kan vara:
- nödvändig men inte tillräcklig
- tillräcklig men inte nödvändig
- nödvändig och tillräcklig
- INUS
- SUIN
Om vi omfamnar en sådan förståelse av kausalitet, så lever vi i en deterministisk social värld: det finns förklaringar för varje utfall, och om forskarens förklaringar är ofullständiga och oklara så beror det på begränsningar i teorier, modeller, mått och data. (s. 420) Mot ett deterministiskt perspektiv står ett probabilistiskt.
Från detta går Mahoney vidare till den populationsorienterade forskningsdesignen. Där vill forskare inte förklara utfallet i specifika fall, utan generella effekter i olika populationer: vad har presidentialism för effekt på demokratisk konsolidering? (Cheibub 2007) Eller: i vilken utsträckning förklarar globaliseringen inkomstojämlikheten? (Garrett 1998) Designen liknar experimentell forskning och handlar mer om att skatta effekten av X på Y, än att förklara all variation i Y. King, Keohane och Verbas (1994, s. 76-81) berömda diskussion om "genomsnittlig kausal effekt" (β) är typisk för denna approach.
referens
James Mahoney (2008) "Toward a Unified Theory of Causality", Comparative Political Studies 41 (4/5), 412-436.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar