måndag 7 mars 2022

Svensk BNP 1620-1800


Sedan 1930-talet, eller åtminstone under 1930-40-talen, 1960-talet och sedan 1980-talet, har Sverige varit relativt väl besatt med forskning inom historiska nationalräkenskaper, alltså rekonstruktionen av ekonomins storlek, penningmängden, arbetskraftens fördelning på sektorer med mera historiskt sett. Sedan 1980-talet har forskningen gått framåt framför allt genom en stor mängd bidrag av ekonomisk-historikerna Lennart Schön och Olle Krantz i Lund och deras medarbetare, och, sedan 00-talet, Rodney Edvinsson vid Stockholms universitet. Edvinsson presenterade i sin avhandling från 2005 omfattande nationalräkenskaper tillbaka till 1800. 2007 presenterade Krantz och Schön, tillsammans med Håkan Lobell, sina tillbaka till 1800. Hur är det då med perioden före 1800? Edvinsson tacklade 2013 i en artikel i Cliometrica frågan om svensk BNP 1620 till BNP. Hans artikel börjar med ett slående perspektiv på den långsiktiga ekonomiska utvecklingen i Europa:

"Maddison (2007, pp. 294–308) writes that the greatest challenge facing macroeconomic historians today is to quantify economic growth before the nineteenth century. He contrasts positive and negative views. The positive view is that the enormous technological advances, for example in transportation, since the Middle Ages must have contributed to a substantial increase in the GDP per capita over
time. The negative view is that per capita production in the late agrarian society was either stagnant or declining.
Arguing for the positive view, Maddison (2010) estimates that the volume of GDP per capita in Western Europe grew, on average, by 0.12 % per year between 1000 and 1600, and by 0.13 % per year between 1600 and 1820, that is, by 179 % between 1000 and 1820. Proponents of the negative view point to the development of real wages, which declined in most countries from the late Middle Ages to around 1800. Clark (2009) describes Maddison’s numbers ‘‘as real as the relics peddled around Europe in the Middle Ages…’’ Instead, he asserts that before 1800, there was no upward trend in real incomes, and that even for the majority in early nineteenth century England, living conditions were no better than for their ancestors on the African savannah. Allen (2001a, pp. 434–435) states that during the early modern period, only the Netherlands and England escaped their Malthusian past; in these countries, ‘‘the economy kept pace with the population’’, while ‘‘Continental Europe was not so lucky’’." (s. 37)
Hur var det då i Sverige? Inga årliga serier finns för BNP före 1800, skriver Edvinsson 2013. Olle Krantz (2003, 2004) har beräknat BNP år 1571 och menar att BNP per capita stagnerade mellan detta år och 1800. Edvinsson menar dock att Krantz data för 1571 inte är trovärdiga: tiondekällorna underskattar antagligen jordbruksproduktionen mer än vad Krantz säger (de för det tidiga 1800-talet underskattade skördarna med 50%, säger Edvinsson), och Edvinsson menar att Krantz också underskattar befolkningens storlek. Bidraget med 2013-artikeln är att återskapa BNP från 1620, då källorna börjar bli pålitliga enligt Edvinsson, och 1800.
 
Startpunkten för studien är Edvinssons (2011) serie från 1800 och framåt, som är hans revidering av hans egen serie från avhandlingen (2005). Revideringen inkluderar hemindustri, i enlighet med rekommendationen i FN:s System of National Accounts från 2008 (SNA08). Detta följer principen att all varuproduktion (goods production) ska inkluderas i BNP, även när den sker för producentens hemmabruk och egen konsumtion. Däremot så inkluderas obetalda tjänster i hemmet inte.
 
Före den industiella revolutionen så styrdes årliga fluktuationer i princip helt av jordbruket, framför allt skördarna som varierade mellan åren med vädret. Figur 1, som jag klistrat in ovan, visar förändringen i skördar av spannmål och potatis (grå linje) och Edvinssons skattade BNP per capita (svart linje); korrelationen är mycket stark åtminstone fram till ca 1870 när BNP/c svänger mindre år till år.

För perioden 1802-1820 använder Edvinsson officiell jordbruksstatistik (SCB 1949), för 1820-1840 årliga rapporter från Landshövdingarna (förvarade på Riksarkivet), och för 1800-1802 en egen artikel från 2009, i SEHR. Vad finns det då för data före 1800? Så här beskriver Edvinsson litteraturläget och tidigare forskares synsätt:
"Earlier Swedish studies on the long-term trends in food consumption and harvests have reached somewhat different conclusions (Heckscher 1949; Hannerberg 1971, pp. 95–96 and 110; Gadd 1983; Morell 1989; Myrdal and Söderberg 1991, pp. 287–290; Gadd 2000, p. 315; Olsson 2002, pp. 234–240). Although some of the differences may reflect regional variations, there are strong indications that some trends were general for the whole country. Studies of consumption patterns are probably the most reliable accounts. 
Most Swedish economic historians argue that, after the sixteenth century, the economy became more dependent on grain production at the expense of animal production (Gadd 1983, p. 278; Morell 1986). Morell (1989) concludes that among institutionally supported paupers there was a small long-term per capita growth of consumption of grain products during the course of the seventeenth and eighteenth centuries, while consumption of animal products and beer decreased.
Gadd (1983, 2000) writes that in Sweden, the tendency for the labour productivity to fall due to increased population was overcome after the mid-eighteenth century. Even if the population increased, labour productivity was roughly constant. In the second half of the eighteenth century, this was made possible by the introduction of new iron tools, while expansion of the cultivation of potatoes in the first half of the nineteenth century made possible a substantial increase in calorie production per unit of land. However, the increase in population had a larger positive impact on productivity in non-agricultural activities. For example, it led to improved transport and communications and decreased the per capita costs of large-scale investments, but according to Gadd (1983, pp. 25–32 and 280–282), it was not until the mid-nineteenth century that labour productivity increased substantially within agriculture.
In the eighteenth-century Sweden, the consumption of grains was larger than the production of grains. A large part of the consumption of grains was, therefore, imported (Åmark 1915). On average, 5–6 % of demand in 1732–1800 was covered by grain imports (rising to above 10 % in some years of dearth). According to Heckscher (1949, vol. 2.1, p. 172), Sweden had already become a net importer of grains by the 1680s. It is, therefore, possible that this grain import allowed stagnant per capita harvests to be accompanied by a small growth in the consumption of grain products." (s. 42-43)
I sin artikel från 2009 har Edvinsson beräknat skördar tillbaka till 1665. Nu sträcker han serien tillbaka till 1620 med hjälp av Lotta Leijonhufvuds (Grain tithes and manorial yields in early modern Sweden: trends and patterns of production and productivity c. 1540–1680, 2001) data på tionden i Sverige 1539 till 1680. Edvinsson menar att dessa inte är pålitliga för nivåerna på skördarna, och inte heller för de långsiktiga trenderna -- tiondena i Leijonhufvuds data har ingen långsiktig ökning, samtidigt som vi vet att befolkningen ökade rejält -- men att de är användbara för de kortsiktiga fluktuationerna.
 
Tiondedatat har verkligen massvis med problem. Edvinsson visar att om man ska tro tioendena, så skördades på 1670-talet i Dalarna 217 liter spannmål per person, medan man i Uppsala län skördade 109 liter per person. Detta trots att Dalarna var en spannmålsimporterande region medan Uppsala län tvärtom exporterade spannmål, att spannmålspriserna var lägre i Uppsala, och att den officiella statistiken för 1803-07 visar att skördarna i Uppsala län var dubbelt så höga som de i Dalarna. Det är också uppenbart att skördarna underskattas, av det faktum att 100-110 liter per person i Uppsala, efter 40-50 procents avdrag för sådd, förluster i lagringen, foder med mera, skulle implicera att upplänningarna bara fick i sig 300-350 kcal från spannmål per dag, vilket är orimligt eftersom spannmålet stod för minst hälften av kalorierna och, som Fogel (1992) pekar på, ett intag även om 1300-1500 kcal om dagen sänkte stora delar av befolkningen och höjde dödstalen dramatiskt.
 
Han visar att beskattningen inte heller verkar vara konsekvent mellan länen. I Kalmar, Skaraborg och Älvsborg är den implicerade skörden otroligt låg och konstant; i andra län är skördarna enligt datat större, och mer variabla. För att göra datat jämförbart homogeniserar Edvinsson länen i grupperna 1 och 2 (se diagrammet nedan) gentemot länen i grupp 3.


Diagram 3 nedan visar hans beräkning av skördarnas omfattning från 1620 till 1850. Relaterat till antalet invånare så stagnerar skördarna över hela perioden, men från och med ungefär 1750 så kunde en konstant skörd per skalle i alla fall kombineras med en växande befolkning.



Tabell 2 visar hans beräkning av BNP:s sammansättning från 1637 till 1820. Jordbruket beräknas stå för 52-54 procent av BNP, utan någon särskilt stark trend. Beräkningarna är dock, med nödvändighet, väldigt yxiga, eftersom källorna är så bristfälliga. Det var produktion utanför jordbruket som stod för det mesta av tillväxten, menar Edvinsson, vilket stödjer van Zandens perspektiv på förindustriell tillväxt. (s. 48)


1650-60- och 70-talen ser ut som perioder med relativt god tillväxt och 1690-talet som exceptionellt dåligt; i övrigt är kurvan över BNP-tillväxt ganska sig lik över tid, men sägger fart uppåt efter ungefär 1780. Totalt är tillväxten i BNP per cepita 0,06 % per år 1620-1800, "but since this accumulates to a total growth of 12 %, we cannot speak of complete stagnation. Krantz’s (2003) conclusion that Swedish GDP per capita stagnated or even declined slightly during the early modern period may therefore be questioned." (s. 50) Däremot är den årliga tillväxten här lägre än Maddisons beräkning om 0,13 % per år i förindustriella Västeuropa. Edvinsson påpekar dock att även om BNP/c i princip stagnerar, så ökar BNP totalt ganska rejält, med 0,5 % per år 1620-1800. "The increase in production mainly took the form of increased population (Heckscher 1949, vol. 2:1, p. 57)." (s. 51) Sett till BNP/c så var 1600-talet mer expansivt än 1700-talet -- 0,11 % per år att jämföra med 0,03 % per år -- men sett till BNP så hade 1700-talet mer tillväxt.

En annan indikator än BNP/c för levnadsstandard på mycket lång sikt är reallöner. För Sverige finns Johan Söderbergs (2010) serie för byggnadsarbetare i Stockholm från 1540 till 1850: hur beter sig då dessa jämfört med den nya serien över BNP per capita? 1700-talet ser malthusianskt ut på så sätt att när befolkningen växer, så sjunker reallönerna; faktiskt ganska så kraftigt så från ca 1740 till 1800-talets början. (s. 52) Med hjälp av Angus Maddison (2007) så påpekar Edvinsson dock att historiska reallöneserier typiskt är väldigt icke-representativa för folk historiskt: "the real wage measures for the pre-industrial period are not macro-economic since they ‘‘cover only a small fraction of economic activity, and their representativity is almost never examined’’." (cit. 53-54) Edvinsson visar också att när man rör sig till jordbrukslöner, där Jörbergs (1972) serier börjar 1732, så är det inte säkert att Jörberg tagit hänsyn till mätproblem med natura-inslag i lönerna (bostad och kost, osv.). Reallönerna kanske helt enkelt inte är så informativa. 

Ett annat sätt att komma åt totalfaktorproduktivitet är att, som i Hoffmanns (1991) studie av produktivitet i Parisområdet 1450-1789, beräkna input av olika produktionsfaktorer och jämföra med produktionen. Tyvärr är de enda serierna för jordpriser i tidigmoderna Sverige Lars Herlitz (1974) serie för Skaraborg 1720 till 1779. Under denna tid sjönk reallönen något i Skaraborg, men jordpriserna relaterat till spannmålspriserna steg med 319 %! Edvinsson menar att det kan vara så att jordproduktiviteten steg under 1700-talet, medan arbetsproduktiviteten inte gjorde det. (s. 54-55)

I en avslutande sektion jämför Edvinsson Sveriges BNP/capita med andra historiska studier. Dessa har visserligen många mätproblem:
"For most countries, the GDP per capita estimates are entirely based on indirect indicators. For example, Malanima (2009) presents annual estimates for Italy going back to 1300 and A´lvarez-Nogal and Prados de la Escosura (2011) for Spain back to 1270. Both studies calculate agricultural production from the development of real wages, and real prices of agricultural and non-agricultural products,10 while other activities are estimated from the rate of urbanisation. Even van Leeuwen and van Zanden (2009), in their estimate for Holland 1500–1800, have to use rent as an indicator of annual movements of agricultural production, although they present direct evidence of the annual movements of other activities. One of the few studies on historical national accounts that uses direct evidence on the annual development of agricultural output before 1800 is Broadberry et al. (2010) for Great Britain (from 1700) and England (up to 1700)." (s. 55)
I vilket fall, så är nivån på BNP/c i Sverige på 1600-talet något högre än genomsnittet för Västeuropa enligt Maddison, och på ungefär samma nivå som Tyskland enligt Pfisters beräkningar. Det var på 1700-talet och i början av 1800-talet som Sverige halkade efter och blev ett fattigare land jämfört med Västeuropa. Detta stämmer också överens med hur Söderbergs (2010) reallöner för Stockholm utvecklar sig jämfört med Clarks reallöner för England.

 

 

referens

Rodney Edvinsson (2013) "Swedish  GDP 1620–1800: stagnation or growth?", Cliometrica 7: 37-60.

Inga kommentarer: