Nyliberaler brukar rättfärdiga ekonomisk ojämlikhet med att a) den reflekterar en fungerande marknad och vad marknaden värderar saker till, och därmed en effektiv incitamentstruktur som uppmuntrar folk att satsa på vad som lönar sig och behövs. Och b) ojämlikhet á la USA förenas med ökad mobilitet, USA är ett land där vem som helst kan ta sig upp och kan bli något. Mobilitetsforskare som John Goldthorpe och empirin håller inte med, men empiri har väl sällan hindrat ett politiskt argument.
Men ibland händer det! Nu senast är det den vanligtvis hejdlöst högervridna* tidningen The Economist som kommenterar en OECD-rapport som visar att förhållandet mellan ojämlikhet och social mobilitet är tvärtom den nyliberala myten: i själva verket är större ojämlikhet i inkomstfördelningen, som i USA som har störst ojämlikhet av de rika länderna, associerad med lägre social mobilitet*. I länder med högre inkomstojämlikhet är likheten mellan en fars och en sons inkomster större än i länder med lägre inkomstojämlikhet.
The Economist, ”Pain all around, please”, 25 oktober 2008 s 42
*Dani Rodrik har på sin blogg skrivit om Economist som "ideology that masquerades too often as journalism". Och: "I realized that the more I knew about a subject, the less The Economist was making sense. Its one thing to be opinionated, another to be misinformed and arrogant at the same time."
---
Uppdatering 28 april 2011
Nick Timmins och Emma Jacobs skriver apropå prinsbröllopet i Storbritannien och den konservativ-liberala regeringens tal om social rörlighet om den sociala rörlighetens utveckling i landet. För de som växte upp under efterkrigstiden ökade den sociala rörligheten, men för de som fötts sedan början av 1970-talet har den stagnerat. Ekonomen Jonathan Portes säger dock att satsningar på tidig utbildning de senaste tio åren eller så kan ha gett det önskade resultatet att öka den sociala rörligheten igen. "There are, however, worries that austerity Britain may halt that."
Nick Timmins & Emma Jacobs, "Britain: the fairy-tale fantasy", FT 25 april 2011
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar