Jeffrey Sachs inte längre högerspöke?

"During the 80's and 90's we went through a phase of market fundamentalism, and while I was working in Eastern Europe I was saying similar things. But we are now leaving that phase behind and beginning to better understand the reasons why some countries are developing and others are not; and that there is no single solution that fits all the problems."
Jeffrey Sachs i debatt om utvecklingsekonomi med William Easterly
http://www.nyu.edu/fas/institute/dri/Easterly/File/ElMundoArticle_052607.pdf

Jeffrey Sachs, professor på Columbia, allmänt prestigefylld och rådgivare till Ban Ki-Moon, är politiskt sett – i alla fall på vänsterkanten* – associerad med 1990-talets ”shockterapi” i postkommunistiska Central- och Östeuropa. Sachs var en av de västerländska ekonomer som andersåslundskt kuskade omkring i dessa länder och utifrån en radikalt nyliberal position gav välbetald politisk rådgivning som rekommenderade snabb övergång till kapitalistisk marknadsekonomi á la den angloamerikanska modellen.

Sachs verkar dock ha svängt – eller svingat sin kappa – med tidsandan. För två år sedan gick han ut i The Scientific American och hävdade – knappast konsistent med politiken han förde på 90-talet – att den socialdemokratiska välfärdskapitalismen är den mest framgångsrika politiska och ekonomiska modellen, att Hayek hade fel och att höga skatter inte är dåligt för ekonomin**. Slutklämmen i den artikeln var: "Von Hayek was wrong. In strong and vibrant democracies, a generous social-welfare state is not a road to serfdom but rather to fairness, economic equality and international competitiveness."

Då blev jag förvånad men tänkte att det var ett undantag. Jag följer inte Sachs så jag har inte riktigt koll på vad han håller på med nu på FN och om han fortfarande kör hårt på ateoretisk data mining och junk regressions á la Barro***, eller om han har något teoretiskt ramverk som han driver. Nu, i alla fall, har han just skrivit en ledarartikel i Financial Times på temat hur politiker bör hantera den ekonomiska krisen****. Och där framstår han som en klockren keynesian, rakt ut ur 60-talets optimism och med hjärtat på rätta stället! Han menar att i USA och Europa måste regeringarna gripa in, reglera och stimulera efterfrågan, och att Kina och andra utvecklingsländer måste satsa på infrastruktur och inhemsk efterfrågan istället för den ensidiga exportorienterade modell som varit dominant. Och på en blogg på FT sågar han - men det gör å andra sidan alla - George W Bush.

*Se sågningarna av Sachs i KS Jomo och Ben Fine (red.), The New Development Economics: After the Washington Consensus (New Delhi: Tulika Books / London & New York: Zed Books, 2006).
**Sachs, "The social welfare state, beyond ideology", Scientific American oktober 2006
***För en väldigt rolig och kritisk artikel om data mining och Robert Barros roll i utvecklingsekonomin, se Ben Fines “New Growth Theory: More Problem than Solution” i antologin refererad ovan.
****Sachs, “The best recipe for avoiding a world recession”, Financial Times 28 oktober

Paul Krugman om en bra socioekonomisk modell

Newsweek: Is it true that you believe the perfect socioeconomic model is Sweden in 1980?

Paul Krugman: In the summer of 1980, actually; winter there is terrible. But yes, it was very egalitarian, and democratic, with a high standard of living for all.

Rana Foroohar, "Keeping economics real" (intervju med Paul Krugman), Newsweek 18 oktober 2008

---

en annan Sverige-vän:
Nyliberale ekonomen Tyler Cowen kommer otippat nog ut som ett fan av Sverige:

"/.../what I enjoy most about Sweden is the sense of freedom.

Let's be blunt: much of this freedom stems from government, and what you get is freedom from other people. People are not less free of the tax man, but in Sweden you don't need other people very much to insure your economic well-being. You can do your own thing, without much fear (relatively speaking, of course) of personal oppression from others. You really can choose which personal relationships you wish to have. Autonomy reigns. The Swedish family is, of course, fractured. For all of its collectivist reputation, Sweden is the land of the true individualist, sometimes verging on atomism. At will you can go off into the woods and eat your lingonberries, weather of course permitting.

I would not want to live there, if only because my restless self needs a large country and lots of space for travel in multiple directions. Uppsala bored me in less than a day, Malmo was OK, but what next? The yikes factor kicks in. Latin America looks so far away.

Nor do I think that living in Sweden necessarily would be good for me. But when I look at it, I like it. I like seeing it. I think it is an important social experiment. And it is hard to argue that it has been bad for the Swedes. I also think the whole arrangement, tax payments and all, is no less voluntary (and probably more voluntary) than what we do in the United States. Some of that is the small country/homogeneity thing, some is simply that Swedes recognize their high quality way of life.

I've heard it said that "socialism is the religion of the Swedes." This is not quite correct, though it hints at an important truth. I think of "being Swedish" as the religion of the Swedes. And the more cosmopolitan they behave, the more they are partaking in this religion; don't be fooled!

This "being Swedish" business is a wonderful religion for Sweden. It is not a good or possible religion for most of the rest of the world. And it is not a religion to which I have been or could be invited."

Tyler Cowen, "Why I love Sweden", 27 juli

Economist om ojämlikhet och mobilitet

Nyliberaler brukar rättfärdiga ekonomisk ojämlikhet med att a) den reflekterar en fungerande marknad och vad marknaden värderar saker till, och därmed en effektiv incitamentstruktur som uppmuntrar folk att satsa på vad som lönar sig och behövs. Och b) ojämlikhet á la USA förenas med ökad mobilitet, USA är ett land där vem som helst kan ta sig upp och kan bli något. Mobilitetsforskare som John Goldthorpe och empirin håller inte med, men empiri har väl sällan hindrat ett politiskt argument.

Men ibland händer det! Nu senast är det den vanligtvis hejdlöst högervridna* tidningen The Economist som kommenterar en OECD-rapport som visar att förhållandet mellan ojämlikhet och social mobilitet är tvärtom den nyliberala myten: i själva verket är större ojämlikhet i inkomstfördelningen, som i USA som har störst ojämlikhet av de rika länderna, associerad med lägre social mobilitet*. I länder med högre inkomstojämlikhet är likheten mellan en fars och en sons inkomster större än i länder med lägre inkomstojämlikhet.

The Economist, ”Pain all around, please”, 25 oktober 2008 s 42

*Dani Rodrik har på sin blogg skrivit om Economist som "ideology that masquerades too often as journalism". Och: "I realized that the more I knew about a subject, the less The Economist was making sense. Its one thing to be opinionated, another to be misinformed and arrogant at the same time."

---
Uppdatering 28 april 2011

Nick Timmins och Emma Jacobs skriver apropå prinsbröllopet i Storbritannien och den konservativ-liberala regeringens tal om social rörlighet om den sociala rörlighetens utveckling i landet. För de som växte upp under efterkrigstiden ökade den sociala rörligheten, men för de som fötts sedan början av 1970-talet har den stagnerat. Ekonomen Jonathan Portes säger dock att satsningar på tidig utbildning de senaste tio åren eller så kan ha gett det önskade resultatet att öka den sociala rörligheten igen. "There are, however, worries that austerity Britain may halt that."
Nick Timmins & Emma Jacobs, "Britain: the fairy-tale fantasy", FT 25 april 2011

Ökat intresse för Marx i krisen

"Apres nous le déluge! Det är valspråket för varje kapitalist och varje kapitalistnation."
Marx, Kapitalet band 1 kap 8 (s 232 i 1974 års svenska utgåva)

Bokmässan i Frankfurt: en mängd krisböcker, däribland Friedrich Merz, CDU-politiker, som går emot strömmen med en ny bok: Mehr Kapitalismus wagen, som alltså förespråkar mer kapitalism. Miljöministern Sigmar Gabriel (SPD) skriver däremot Links neu denken: Politik für Mehrheit, "att tänka nytt till vänster". Det verkar ha kommit en hel del intressant politisk debattlitteratur i Tyskland under året; det är surt att utbudet på tyska böcker är så litet på svenska bibliotek. Jag kanske får ge mig och hosta upp pengarna, slänga iväg en beställning på Amazon. Det känns relevant att försöka hänga med lite i den ideologiska debatten där.

Reinhard Mohr, "Marktwirktschaftler Merz: Friedrich Merz gegen den Rest der Welt", Spiegel 14 oktober
Kate Connolly, "Booklovers turn to Karl Marx as financial crisis bites in Germany", Guardian 15 oktober
"Krisenliteratur: Ratgeber zum Crash", Manager-Magazin 18 oktober

Franziska Günter, "Marx lebt", Die Zeit 24 oktober