Ogilvie om ekonomiska institutioner i förindustriella Europa

Samhälleliga institutioner -- definierade av Nobelpristagaren Douglass North som "the rules of the game in a society or, more formally . . . the humanly devised constraints that shape human interaction’" -- är sedan fyra decennier eller så centrala beståndsdelar i den nationalekonomiska och ekonomisk-historiska instituioner. Det tydligaste belägget för detta är kanske att först North, 1991, och sedan Acemoglu-Johnson-Robinson, 2024, tilldelades Riksbankens pris till Nobels minne för sina institutionella analyser av ekonomisk utveckling.

Ekonomisk-historikern Sheilagh Ogilvie, då i Cambridge, nu i Oxford, höll 2006 års Tawney Lecture på den årliga Economic History Society-konferensen på temat ekonomiska institutioner. Hon välkomnade de institutionella perspektiven och institutionella förklaringarnas uppsving, men varnade för att ekonomernas förklaring i nästa led, av varför institutionerna blir som de blir, var bristfälliga. Mer specifikt så formulerade hon sin varning så här: "The dead end I find most worrying is the tendency to explain institutions as an efficient and beneficial response to the needs of the economy—the view that ‘whatever is, is right’." (s. 651) [1] [2]

Den första förindustriella institutionen som tolkades på detta sätt av nationalekonomer, säger Ogilvie, varr träldomen. Douglass North och hans medförfattare Robert Paul Thomas hävdade i deras epokgörande bok The Rise of the Western World (1973), en del av 1970-talets kliometriska revolution som förenade nationalekonomisk teori och metod med historiska material, att träldomen var ‘an efficient solution to the existing problems’ i medeltida ekonomier—ett frivilligt kontrakt mellan bönder och godsherrar, där bönderna erbjöd sitt arbete i utbyte för ‘the public good of protection and justice’. (cit. 653) I North och Thomas analys var detta ett effektivt kontrakt med den relation mellan tillgång på arbete och tillgång på jord som rådde då, men att när denna relation förändrades, var träldomen inte längre en effektiv institution, och försvann. [3]

Den andra stora förindustriella institutionen som omtolkades var bygemenskapen. Här var det kliometrikern Deirdre McCloskey som 1976 argumenterade att den medeltida byn och dess tegskifte var en effektiv institution för att sprida riskerna mellan byns alla medlemmar: när var och en hade en mängd små plättar på olika ställen i byn, stod man inte och föll med en viss del av byn och dess mikroklimat, jord, etc. [4]

Den tredje institutionen som omtolkades var hantverksgillena. Här handlar det om tolkningar som pekar på hur skråna t ex kunde lindre informationsassymmetrier mellan producenter och konsumenter om produktkvlaiteten, eller att skråna på andra sätt minskade transaktionskostnaderna. "Epstein pointed out many weaknesses in these other theories, but claimed that craft guilds ‘prospered for more than half a millennium’ because they were the cost-minimizing institution ‘to allocate skilled labour efficiently’ and ‘provide an ideal market structure for innovation’." (s. 654)

Den fjärde institutionen är arrangemang som köpmansgillen som var till för att hantera handel. "Thus Greif, Milgrom, and Weingast argued that merchant guilds, by threatening collective boycotts of rulers who failed to provide commercial security, sustained ‘the efficient level of trade’ from the twelfth to the fifteenth century.27 Separately, Greif also concluded that merchant guilds ‘enhanced efficiency by supporting inter-community impersonal exchange’ through what he termed the ‘community responsibility system." (s. 654)

Ogilvie pekar på en rad andra, mindre viktiga institutioner -- inklusive lynchjustis! -- som ekonomer och ekonomisk-historiker idag har tolkat som uttryck för effektivitet "So by now economic historians have reinterpreted pretty well every pre-modern institution in terms of efficiency as a beneficial solution to one or more obstacles to possible transactions." (s. 655)

Referens

Sheilagh Ogilvie (2007) "‘Whatever is, is right’? Economic institutions in pre-industrial Europe", Economic History Review, 60, 4 (2007), pp. 649–684

Fotnoter

[1] Citatet ‘whatever is, is right’ kommer från Alexander Popes "Essay on Man" från 1732.

[2] Det här, det som Ogilvie kritiserar, kan man väl kalla en funktionalistisk approach till institutioner. Se Pierson (2004, Politics in Time), kapitel 4, särskilt s. 122-124, för en analys från statsvetenskapen om problemen med nationalekonomers funktionalistiska förklaringar av institutionella förhållanden, och särskilt skillnaden mellan snävt ekonomiska institutioner med tydligare avkastning och mer avgränsade syften, och mer komplexa samhälleliga och politiska institutioner vilkas plasticitet är betydligt mindre.

[3] Ogilvie menar att effektivitetsanalysen av träldomen lever kvar i 90-00-talens revisionistiska perspektiv på den "andra träldomen" öster om Elbe, som i WW Hagens Ordinary Prussians: Brandenburg Junkers and Villages 1500-1840 (Cambridge UP, 2002). 

[4] Ogilvie pekar på att McCloskeys analys 1993 fick stöd av Townsend i MEdieval Village Economy, och att Richardson, "Prudent village", och Nafziger i sina studier av Ryssland också stöttat den.