I fattiga ekonomier arbetar en stor del av arbetskraften i jordbruket, i småskalig, arbetsintensiv produktion som ofta styrs av familjemedlemmar. Att mekanisera och professionalisera jordbruket är en central del av att bli ett rikt land. Nationalekonomerna Julieta Caunedo (Cornell) och Namrata Kala (MIT) börjar ett working paper med dessa grundläggande fakta.
Utifrån detta förstår vi att det är viktigt att studera mekanisering av jordbruket, och det är vad Caunedo och Kala gör i sitt paper. De gör ett experiment med mekanisering i Indien, och visar hur mekaniseringen påverkar olika variabler: efterfrågan på olika typer av arbetskraft (anställda vs obetalda familjearbetare), produktiviteten och familjernas val av arbete och fritid.
Intressant nog så säger de med motiveringen att hyrmarknader för maskiner var centrala för mekaniseringen av de ekonomier som idag är rika, att de använder ett hyrmarknadsexperiment i sin egen forskning. De har samarbetat med ett företag i Indien som hyr ut jordbruksutrustning, och experimentet omfattar 7100 bönder i 190 byar i delstaten Karnataka. Bönderna fick vara med i ett lotteri där de kunde vinna pengar till hyrning, i en omfattning som skulle täcka 1/3 av arbetstimmarna i jordbrukssäsongen. Det är småbrukare vi talar om: median-gårdsstorleken är 2 acres (ungefär 1 hektar), och medelvärdet 3,3 acres. Bönderna odlar mest ris, bomull och majs.
Bönderna som vann lotteriet var 30 procentenheter mer sannolika att hyra maskiner, vilket ökade mekaniseringen med 0,12 standardavvikelser. Mekaniseringen skedde helt och hållet i skedet när bönderna arbetar med jorden för att förbereda den för odling, alltså plogning och relaterat arbete. Detta minskade behovet av arbetare inte minst senare i processen, som kvinnors arbete med att rensa ogräs. (Den noggrannare plogningen minskar mängden ogräs.) Kvinnor påverkades alltså särskilt, och framför allt då daglönare under skörden, medan familjemedlemmars arbete frigjordes mer kontinuerligt över odlingssäsongen. Bönderna hade en starkt uppdelad arbetsfördelning, både mellan könen och mellan familjemedlemmar och anställda; 90 procent av det övervakande arbetet gjordes av män i familjen. Mekaniseringen ökade andelen anställdas arbete jämfört med familjemedlemmarnas, den frigjorde alltså tid inte minst för kvinnor i bondefamiljerna. Caunedo och Kala fann också en positiv effekt på bondefamiljernas inkomster, men effekten var svag.
Utöver experimentet i Indien så använder Caunedo och Kala också en strukturell modell. Hushållen har en mängd arbetskraft som beror på hur många de är i hushållet, och utöver det så väljer de att anställda folk om de behöver. Skuggpriset på hushållsmedlemmarnas tid beror på både hur många de är och ifall de också har en icke-jordbruks-aktivitet igång. Det övervakande arbetet görs av familjemedlemmar på grund av problem med moral hazard hos de anställda arbetarna. Resultaten av modellen säger att hushållens välfärd ökar med 7,6 procent av mekaniseringen, varav 1/3 beror på stigande inkomster, och 2/3 på ökad ledighet.
De säger att pappret relaterar till tre litteraturer. Ett, kausala belägg om mekaniseringens effekter, och vikten av att ha tillgång till hurmarknader. Kapitalintensitetens betydelse för produktiviteten i jordbruket har studerats i Caunedo och Keller (2021) och Chen (2020), men dessa har inte skattat elasticiteten för produktivitet mot mekanisering på mikronivå. Två, en litteratur om att kausalt skatta kapitalets marginalnytta i utvecklingsekonomier. Tre, studier av Acemoglu och Guerrieri (2008) och Alvaraz-Cuadrado et al (2017) har teoretiserat kapitalfördjupningens betydelse för jordbruket och strukturomvandlingen ut ur jordbruket, men inte studerat det empiriskt.
För mig är det intressant att tänka på det samtida indiska fallet i relation till svensk historia. Caunedo och Kala beräknar effekten av mekaniseringen på fyra sorters arbete: manliga familjearbetare, kvinnliga familjearbetare, manliga lönearbetare, och kvinnliga lönearbetare. Denna typ av uppdelning är nog rimlig också i en svensk kontext för sisådär hundra år sedan: vi hade en stor mängd obetalda familjearbetare i form av lantbrukarhustrur och lantbrukarnas hemmavarande vuxna barn, och detta fick inte betalt utan var en del av familjeekonomin, medan vi också hade en ganska stor grupp lönearbetare i jordbruket, framför allt på de större gårdarna. Excel-diagrammet som jag klistrat in ovan visar andelen som dessa två grupper, samt torpare och tjänare, utgjorde av alla sysselsatta vart tionde år 1870-1950. Vi ser att gruppen lönearbetare i jordbruket minskar från 14-16 procent 1870 och 1880 till runt 8 procent 1900-1950, medan gruppen familjearbetare minskar från 11-12 procent 1870 och 1890 till bara 4 procent år 1940. Det är alltså en omfattande minskning, samtidigt som en mekanisering av jordbruket pågår.
referens
Julieta Caunedo och Namrata Kala (2022) "Mechanizing Agriculture", NBER Working Paper 29061, juli 2022 (reviderad version).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar