Jord och makt: Chile 1958

It is the most cruel mockery to tell a man he may vote for A or B, when you know that he is so much under the influence of A, or the friends of A, that his voting for B would be attended with the destruction of him. It is not he who has the vote, really and substantially, but his landlord, for it is for his benefit and interest that it is exercised in the present system.

David Ricardo (1824), citerad i början av Baland och Robinson (2008)

 

Jordägare utövar i jordbrukssamhällen, där arbetarna har få andra alternativ för sin försörjning (Hirschmans exit), makt över sina arbetare. Nationalekonomerna Jean-Marie Baland och James A. Robinson formulerar det i en artikel från 2008 mer positivt: godsägarna kan dela med sig av rents, övervinster, till sina arbetare för att hålla dem lojala. När så är fallet och samhället inte har valhemlighet, kan godsägarna använda sina rents, och hotet om att dra in dem, för att kontrollera hur arbetarna röstar. Beland och Robinson utvecklar denna modell utifrån studier av Chile år 1958, ett ojämlikt samhälle med en stor jordbrukssektor och som just det året införde valhemlighet. [1]

I Chile 1958 kunde de konservativa partierna köpa röster utan att göra det direkt och betala fullt ut: Beland och Robinson menar att det var billigare att göra det genom godsägarnas hot om rents, snarare än med kontanter i hand på valdagen. (s. 1739) Så här beskriver de hur godsägarna kontrollerade sina arbetares röster:

"Landlords systematically controlled rural voting until the late 1950s. There is a consensus among historians, political scientists, and sociologists about how this system functioned (see Robert E. Kaufman 1972; Bauer 1975; Loveman 1976; James Petras and Maurice Zeitlin 1968; Scully 1992, ch. 4): “There was an absolute control of peasants by their patrones, and elections in rural communes depended on the political preferences of the landowners” (René Millar Carvacho 1981, 172). Landlords of large holdings usually registered all their employees by teaching them how to sign their names (as literacy was a condition for vote registration). The day of the election, the employer would go vote with all their employees. “This type of control is pervasive … . The situation was publicly accepted, and it was even used as an argument in electoral legal complaints, particularly in order to show that any result against the preferences of the latifundistas was fraudulent, or to justify an unanimous electoral result in a rural locality” (Millar Carvacho 1981, 173). Part of the political pact that developed after the 1930s also involved the banning of agricultural unions, a policy that allowed severe labor repression to be carried on in the countryside, often backed by the police (Bauer 1995, 32)" (s. 1748)

Beland och Robinsons empiriska studie är valdata 1949-1965 på kommunnivå där den huvudsakliga oberoende variabeln är antal inquilinos i kommunen. (De har data för 246 av 295 kommuner, se s. 1750.) De beskriver inquilinaje-systemet som ett traditionellt patron-klient-system och visar att i kommuner med mycket sådant var högerpartierna starka före 1958 och försvagades rejält därefter. Partisystemet i Chile på 1950-talet omfattade de Konservativa och de Liberala; Beland och Robinson menar att dessa partier stod nära varann till höger, men att de Konservativa var mer kyrkliga. Radikalerna var ett mittenparti och kritiska mot kyrkan; Kristdemokraterna var ett annat mittenparti. Till vänster fanns Socialisterna och Kommunisterna -- de senare förbjudna mellan 1948 och 1958, men ändå aktiva under täcknamn. Oligarkin stöttade de Konservativa och de Liberala. (s. 1748-1749)

I sina slutsatser relaterar de sina chilenska resultat till den bredare historien av ojämlikhet i Latinamerika:

"These findings suggest to us that electoral corruption, and the economic and political incentives that it created, are important parts of the explanation of why inequality has been so high historically in Latin America and possibly also an important part of the story about why long-run economic performance in Latin American has been so disappointing. (See Engerman and Sokoloff (2005) and Eduardo Posada-Carbó (2000), who argue for the central importance of electoral corruption in Latin American political history.) Though our analysis focused on vote buying, this can be thought of as a metaphor for a wide variety of political favors or policies that transfer rents to landlords. Moreover, the political control that rents allow employers to exercise applies much more generally, even in situations where there is an effective secret ballot. Any type of observable political activity—collective actions, demonstrations, trade unionism, political activism—can be controlled by the threat of losing one’s employment and the rents that it provides." (s. 1761)

År 2012 kom Baland och Robinson tillbaka till den chilenska reformen, denna gången i en statsvetenskaplig tidskrift och med en framing som fokuserar på klientilism och hur klientilistiska relationer kan byggas upp inte bara genom staten utan också mellan godsägare och arbetare. I den senare artikeln fokuserar de inte på valresultat som utfall, utan argumenterar för att den försvagning av godsägarmakten som 1958 års reform innebar, också borde föra med sig fallande jordpriser, med tanke på att godsägarmakt tillåter denna grupp att hålla uppe relativpriserna på jord och nere dito priserna på arbete. Baland och Robinson tar fram veckovisa jordpriser från augusti 1956 till december 1960 och visar att jordpriserna föll särskilt drastiskt i mer klientilistiska regioner (regioner med mer inquilinos) efter valreformen 1958.

 

referenser

Jean-Marie Baland och James A. Robinson (2008) "Land and Power: Theory and Evidence from Chile", American Economic Review 98:1737-1765.

Jean-Marie Baland och James A. Robinson (2012) "The Political Value of Land: Political Reform and Land Prices in Chile", American Journal of Political Science, Vol. 56, No. 3 (July 2012), pp. 601-619 

fotnoter

[1] Så här introducerar de det historiska fenomenet med godsägarkontroll över arbetarnas röster: "That landlords control the political activities of their workers has historically been a pervasive characteristic of agrarian economies.1 In Britain, before the introduction of the secret ballot in 1872, this factor was critical in determining the outcome of rural elections. As observed by Lord Edward Stanley in 1841, “When any man attempted to estimate the probable result of a county election in England, it was ascertained by calculating the number of the great landed proprietors in the county and weighing the number of occupiers under them.” Throughout the nineteenth century, radicals and reformers complained about the lack of a secret ballot in Britain (see Brian Kinzer 1982; Gary Cox 1987; Norman Gash 1977). In Germany, despite the fact that a democratic parliament was introduced in 1848, there is a mass of evidence that rural voters were controlled by landed interests. Bismarck even supported an extension of voting rights in 1871 because he thought that the control exercised by landlords over rural voters would offset the rising influence of urban workers (Reinhard Bendix 1964, 97; Theodore S. Hamerow 1974, 299–300)." (s. 1738)

De nämner också i bakgrundsdelen om Chile en intressant motsats till Bismarck 1871: hur progressiva i Chile 1874 kunde motsätta sig allmän rösträtt just för att godsägarna skulle komma att kontrollera hur deras arbetare röstade. (s. 1747)