I engelsk ekonomisk historia utvecklades på 1940-50-talen en viktig debatt om arbetarklassens levnadsstandard under industrialiseringen. De så kallade "pessimisterna", där Eric Hobsbawm var en ledande företrädare, menade att arbetarna på många sätt upplevde en försämrad levnadsstandard i det tidiga industrisamhället. Miljöföroreningar, trångboddhet med mera förkortade arbetarnas liv och deras frihet var inskränkt i fabrikens disciplin jämfört med landsbygdens friare och mera hälsosamma liv.
Lars Sandberg och Richard Steckel testar i ett kapitel från 1997 denna hypotes för Sverige. Industrialiseringen tog fart runt 1870, hävdar de. Före det styrdes ekonomin mer av skördecykler än av konjunkturcykler. Det bästa man kan säga om den ekonomiska utvecklingen därinnan var att landets befolkning i alla fall fördubblades från 1720 till 1850. Från 1800 till 1870 ökade befolknigen från 2.3 till 4.2 miljoner. Eftersom 75-70 procent av befolkningen försörjde sig på jordbruk är det inte förvånande att det "rurala proletariatet" växte. År 1750 var de 25 procent av den agrara befolkningen och 20 procent av hela befolkningen; 1850-70 var jordproletariatet istället 50 procent av den agrara och 40 procent av hela befolkningen. Produktionen per arbetare steg från ca 1830, menar Sandberg och Steckel, men med tanke på att jrodpriserna steg snabbt är det osannlikt att jordbruksproletariatet fick det bättre, och de fick helt klart det inte bättre under krisåren på det "hungriga fyrtiotalet" eller slutet av 1860-talet. Reallönedata för daglönare visar ingen ökande trend före 1870. (s. 130) Industrialiseringen tar fart efer 1879 men det är centralt att se att denna i Sverige var tämligen rural. Andelen av befolkningen som var urbanökade bara från 10 procent år 1800 till 13 procent år 1870. 1870 till 1914 ökade befolkningen från 4.2 milj till 5.7 milj, en lite långsammare ökningstakt än före 1870. Takten saktade ner pga fallande födslo- och dödstal kombinerat med omfattande emigration, särskilt till USA. Nationalinkomsten per capita steg med ungefär 2 procent om året 1870-1910 (Krantz och Nilsson 1980). Reallönerna dubblades (Hildebrand 1978). Runt 1900 arbetade ungefär 65 procent av industriarbetarna utanför städer (Gårdlund 1942, s. 296). 1870-1913 ökade urbaniseringsgraden från 13 till 26 procent.
Redan 1800 till 1870 -- trots bristande BNP-tillväxt -- föll mortaliteten och steg förväntad livslängd. Bland indelta soldater och "conscripted militia" (efter 1819) ökade genomsnittlig kroppslängd från 1790-talet till 1840talet. Därefter försämrades kroppslängden antingen mycket (indelta soldater) eller lite (rekryterade soldater). Därefter ökade kroppslängden igen, särskilt för de män som nått puberteten efter 1860-talets kris. Man kan förvisso säga att i och med försämringen för kohorterna födda ca 1840-50 till 1800-10 års nivå innebär att det inte finns någon riktig trend 1800-1870. De menar dock att man snarare ska tolka försämringen för kohorten födda på 1840-talet som en tillfällig dipp. (s. 142) Då fanns det alltså förbättrad hälsa 1800-1870 trots en avsaknad av ökade inkomster. Var det då freden, potatisen och vaccinet som gjorde det? (s. 143-144)
Perioden efter 1870 är, säger Sandberg och Steckel, på ett sätt mindre intressant eftersom den är mindre förvånande: inkomst och hälsa förbättras tillsammans.
Hälsan förbättrades efter1870 och under 1900-talet framför allt på tre sätt. (1) förbättrat näringsintag och förbättrade boenden, orsakat av bättre inkomster. (2) förbättrade kunskaper, inte pga stigande inkomster, om hygien och hälsa (3) offentliga investeringar i hälsa och medicin, t ex i sanitär infrastruktur och vaccinationer. (s. 156) "The fact that health conditions, and the level of human welfare, were trending upward even while average incomes were stagnating, income distribution
was becoming less equal, and the earnings of the mass of the population was probably declining clearly indicates that other developments (composition of diet, public health measures, improved child care, and epidemiological conditions) favored improved health." (156-7)
1 kommentar:
Intressant post, men att vaccinationer förbättrade hälsan efter 1870 behöver preciseras. Smittkoppsvaccination blev obligatorisk 1816 i Sverige (men med varierande täckning), men därefter dröjde det till 1940-talet innan allmän vaccination mot tuberkulos infördes. Övriga vacciner dröjde. Källa: Folkhälsomyndigheten, tidigare vaccinationsprogram: https://www.folkhalsomyndigheten.se/smittskydd-beredskap/vaccinationer/vaccinationsprogram/tidigare-vaccinationsprogram/
Gunnar Jacobsson, Infektionsläkare
Skicka en kommentar