Historiskt demokrati-dataset

 

Statsvetarna gillar ju att kvantifiera saker och göra index, och Varieties of Democracy (V-Dem) är det största datasetet med kodifiering av indikatorer på demokrati och relaterade frågor i världen, tillbaka till 1900. Men, säger ett stort gäng författare med Carl Henrik Knutsen i spetsen, med V-dem missar man ju hälften av "modern historia". Därför har de tagit fram "Historical V-Dem", som täcker perioden från 1789 till 1900, ungefär vad Hobsbawm kallade "det långa 1800-talet".

De väcker mitt intresse med några substantiella frågor som de menar kan adresseras med det nya datasetet, i och med täckningen av 1800-talet:

"did the long first wave of democratization stretch back to the beginning of the 19th century (Huntington, 1991) or erupt only after WWI (Doorenspleet, 2005)? Were there separate subwaves of democratization after the 1848 revolutions (Weyland, 2014)? Was the movement toward democracy across the long 19th century discontinuous or gradual, and was it monotonic or characterized by reversals (Congleton, 2011; Ziblatt, 2017)?" (s. 441)

Att ha långa tidsserier är också viktigt för att förstå effekter av institutioner, eftersom institutioner kan ha långsamma/fördröjda effekter.

Historical V-Dem är indelad i tio "surveys": val, partier, regering, lagstiftande församling, rättssystem, medborgerliga rättigheter, staten,civilsamhälle,  media, och politisk jämlikhet. Det finns två typer av indikatorer: fakta-indikatorer (A-indikatorer) som kodats av forskningsassistenter, och utvärderings-indikatorer (C-indikatorer) som kodats av land-experter.

"A indicators involve features such as election dates, names of local government entities, legal status of slavery, and existence of statistical agencies or national banks. C indicators pertain to features such as extent of election violence, relative power of elected and non-elected offices at the local level, de facto freedom from forced labor, and the extent to which recruitment to the bureaucracy is merit-based."

Datasetet innehåller 149 C-indikatorer och 110 A-indikatorer. Många är med från 1900-tals-V-Dem men där finns också nya indikatorer som är särskilt relevanta för att förstå 1800-talet. Historiska V-Dem innehåller t ex indikatorer på hur rekryteringen av byråkrater och arméofficerare går till, om det är mer nepotistiskt eller mer "weberianskt". Där finns också indikatorer om "regimer" och deras "regime support coalitions", med vilka sociala gruppre som stödjer regimen, vilket kan bidra till diskussionen om t ex agrara eliters politik (som i Barrington Moore 1966) eller den urabana medelklssens politik.

Författarna går över till att beskriva hur historiska V-Dem byggts upp. För vanliga V-Dem har man strävat att använda flera forskare, typ fem, för att koda varje land, men för historiska V-Dem är utbudet av experter sämre, och man har snarare använt 1-2 historiker eller statsvetare per land, och de har fått mer betalt (1250-2000 €) för att göra ett utförligt jobb. (s. 442) De har en del intressanta tekniker för att se till att olika land-experter är konsekventa i vad de gör, så att inte kodningen av ett land godtyckligt varierar från kodningen av ett annat land (s. 444). Det verkar också vara så att kodare av 1800-talet blir mer "generösa" i sina bedömningar, kanske eftersom de omedvetet historiserar sina bedömningar och sänker sina förväntningar på vad som är demokratiskt och inte. (s. 444)

Nästa del beskriver resultat med historiska V-Dem. De börjar med V-Dems "Polyarki"-index (="electoral democracy"). Diagram 3, som jag klistrat in ovan, visar de fem komponenterna i Polyarki-indexet: val av "officials", val utan fusk, organisationsfrihet, yttrandefrihet, och rösträtt. Alla fem indikatorer ökar långsamt under 1800-talet. Överlag så stor det under 1800-talet bättre till med organisations- och yttrandefrihet än med rösträtten och val utan fusk. (s. 446)

Den sista sektionen i den introducerande artikeln handlar om kopplingen mellan krig och politisk regim. Gibler (2012) menar att krig ökar autokratin, eftersom krig skapar stora arméer som också kan användas för intern repression; krig ökar också politisk centralisering; och befolkningar som är rädda för yttre hot kan möjligtvis vara mer accepterande inför en autokrati (s. 446). Det har också påståtts tvärtom, t ex av Göran Therborn i hans klassiska artikel i New Left Review 1977. Knutsen et als regressionsanalys om effekterna av krig på demokrati visar att med Polyarchy-måttet ger mer krig mer demokrati. (s. 448-449)

I slutsatserna pekar författarna på:

"We have laid out the general features and content of Historical V-Dem, and described how it addresses issues of reliability, validity, and intertemporal and cross-country comparability. When combined with contemporary V-Dem, the more than 250 indicators contained in Historical V-Dem open up new possibilities for drawing on information from the entirety of ‘modern history’ to inform studies of democracy and related phenomena such as state-building." (s. 449)

Referens

Carl Henrik Knutsen, Jan Teorell, Tore Wig, Agnes Cornell, John Gerring, Haakon Gjerløw, Svend-Erik Skaaning, Daniel Ziblatt, Kyle L Marquardt, Daniel Pemstein, and Brigitte Seim, "Introducing the Historical Varieties of Democracy dataset: Political institutions in the long 19th century", Journal of Peace Research 56: 440-451.