Välbärgade arbetare på 1600-1700-talen?

"Rovet av kyrkogodsen, det bedrägliga avyttrandet av statsegendomarna, 

stölden av allmänningarna, förvandlingen av feodalegendom och 

klanegendom till modern privategendom, hänsynslösa övergrepp 

och terror - allt detta utgör den ursprungliga ackumulationens idylliska 

metoder. Dessa metoder erövrade jorden åt det kapitalistiska jordbruket, 

införlivade jorden med kapitalet och skaffade städernas industri 

den nödvändiga tillgången på rättslösa proletärer."

Karl Marx, Kapitalet I, kap. 24.

Den konventionella bilden är att de arbetande klasserna i England utarmades materiellt under den tidigmoderna perioden. I Karl Marx klassiska analys av proletarisering i Kapitalet band ett, såväl som hos ekonomisk-historiker som Tawney (1912) och Snell (1985), möter vi denna bild, som också får stöd från den kvantitativa reallöneforskningen, med företrädare som Allen och van Zanden, enligt vilken en arbetare fick färre och sämre förnödenheter (bröd, öl, hyra, ved) år 1850 än han (sic) hade fått år 1550.

Cambridge-historikern Craig Muldrew har med boken Food, Energy and the Creation of Industriousness (2011) erbjudit en motbild. Hans bok skildrar, konstaterar Jane Whittle i en briljant recensionsessä i History Workshop Journal, en "moderately prosperous, hard-working population of wage earners, who made a decent living outside of the crisis periods of 1595–1630 and the late eighteenth century."

Muldrew börjar från en paradox: om nu arbetarna knappt hade råd med mat, hur kunde då den "flitens revolution" som Jan de Vries med flera talar om för perioden 1650-1850, ske? Alltså, hur kunde man arbeta så intensivt, om man inte fick bra och riklig mat i sig? Muldrews revisionistiska slutsats är, konstaterar Whittle, att:

"working people consumed many more calories per day and lived much more comfortably than historians have previously assumed. This was because their overall earnings (not just wages but all types of payments and access to resources) were much higher than calculations of real-wage rates suggest. And in turn, these well-rewarded workers were able to do the hard physical labour necessary to significantly raise productivity before industrialization. Farmers and other employers were well aware of the close link between diet, physical energy and productivity, and they made sure their workers were fed accordingly."

Jag tycker att Muldrews slutsats är intressant, men ännu mer tycker jag att hans metodologiska angreppssätt är otroligt inspirerande: att inte arbeta med så brutala förenklingar och antaganden som man gör när man antar att historisk levnadsstandard bara handlar om en pengalön deflaterad med pris på bröd etc., utan att istället beakta att familjer arbetade på många olika sätt (för lön, för sig själva, för byte), hade resurser som var viktiga för överlevnaden (allmänningar, egen trädgård eller mark, etc.), och att dessa saker kan variera över tid i otakt med timlönen som kvantitativa historiker tenderat att döma levnadsstandarden utifrån.

Inte för att Muldrew inte är kvantitativ. Whittle: "Muldrew’s book contains many heroic statistical estimates, for example about the calories obtained from national crop production and the number of animals slaughtered for meat in different periods, or about the numbers of workers employed in various sectors of the economy." (s. 313)

Greg Clarks studie av reallöner från 1200-talet till idag bygger på löner för tröskning, ett lågavlönat vinterarbete vars löner inte gick i takt med det mer högbetalda sommararbetet vid skörden. De löner som Clark m fl använder tenderar också att inte inkludera löneförmåner som var mycket vanliga. T ex så var det "almost ubiquitous" att lantarbetare fick öl som en löneförmån, långt in på 1700-talet. Reallönestudier tar inte heller hänsyn till att arbetare hade djur och odlade grödor, och tenderar att bygga på mäns löner (jfr diskussionen i Hatcher och Stephenson 2018), vilket missar betydelsen av kvinnor och barns bidrag till hushållsekonomin. Whittle:

"The most valuable data in the book are his reconstructed budgets for labouring households at various dates from 1568–1760, which factor in women’s earnings from spinning and agricultural work, children’s earnings, and the benefits of keeping livestock, gleaning and collecting fuel (p. 217 and p. 257). These are Muldrew’s alternative to a real-wage series and, while also based on assumptions and estimates, appear a great deal closer to the lived experience of rural labourers in early modern England than any ‘real wage’ calculation currently in existence." (s. 314)

Med Muldrews angreppssätt kan vi begripa levnadsstandardens utveckling också i relation till tidigare utpekade problem i historien, som John Hatchers argument att 1400-talets arbetare, efter digerdöden, inte alls upplevde någon "guldålder", som daglönestudierna hävdar, eller att 1600-talet enligt bouppteckningsstudier såg en positiv utveckling av vanligt folks konsumtion, samtidigt som daglönerna sjönk eller stagnerade.

Arbetarnas (proletärernas?) andel av befolkningen ökade över tid: en studie av mäns yrkestitlar visar att ration av bonde till arbetare (labourer) i Norfolk ca 1550 var 1:1, men år 1700 1 till 2,5, och år 1851 1 till 7. Hur kan vi förstå deras levnadsstandard? Muldrews angrepssätt är ovanligt: han studerar arbetares bouppteckningar. Typiskt så brukar man säga att bouppteckningar, en lista över ägodelar som gjordes när någon dött, för att fördela arvet, betala tillbaka skatter och eventuellt betala någon skatt, bara brukade göras för de mer välbärgade. Men Muldrew visar att även om andelen av arbetarna som boupptecknades var låg, så är ändå antalet boupptecknade arbetare hög, och han studerar 972 bouppteckningar från sex counties från 1550 till 1800. Här når han väldigt fascinerande resultat:

"[bouppteckningarna] reveal both patterns of production (access to land and ownership of livestock) and levels of wealth. He finds that 30% of labourers’ inventories from 1550–1699 made in March to July mention crops growing in the field, and 20% in 1700–50 (p. 247). Furthermore, 52–62% of labourers’ inventories from 1550–1699 record ownership of cattle, and 46% in 1700– 50 (p. 250). So many labourers, as well as working for wages, still had access to land, and this proportion seems to have declined only very gradually between 1550 and 1750. In contrast, the median value of labourers’ inventories adjusted for inflation rose from £11.75 in 1550–99, to £15.00 in 1600–49, and £21.60 in 1650–99, before falling slightly to £19.33 in 1700–99 (p. 183). This is not a picture of impoverishment. The increase was entirely the result of owning more and/or higher valued household goods, rather than crops or livestock which declined slightly in value over time. It seems that labourers, like those of middling wealth, participated in the increased acquisition of new durable consumer goods for the home." (s. 316)

Alltså, 46 procent av de boupptecknade arbetarna 1700-1750 ägde boskap!* Det är otroligt intressant. Jag tror inte att någon som kollat på betydelsen av mjölkprodukter, kött m m historiskt skulle förneka att innehav av boskap var en viktig del av levnadsstandarden i agrara samhällen; Jane Humphries har visat att innehav av en enda ko, betandes på allmänningen, på 1700-talet motsvarade hälften av en manlig arbetares lön på ett år. Diskussionen skulle snarare vara att de som ser sjunkande levnadsstandard, skulle  peka på en ökad proletarisering genom att allmänningar privatiserades och att det blev allt svårare för de arbetande klasserna att upprätthålla en egen matproduktion. Men här ser det ju ut som att i alla fall till 1750 sker inte någon dramatisk nedgång i tillgången till boskap.

Whittle redovisar i avrundningen av recensionen med sedvanlig elegans och träffsäkerhet vilka Muldrew debatterar med, och vilka han kunde ha debatterat med:

"Muldrew engages in debate with the current big guns of economic history (Fogel, Clark and Allen) and their statistical projections about early modern life and the development of England’s economy, but he might have set his heights higher still and considered the works of Karl Marx and Adam Smith. Marx left us the idea of proletarianization as a key process in England’s development of capitalism, an idea that was later reinforced by R.H. Tawney’s Agrarian Problem in Sixteenth Century. The working people were torn from their possession of land and flung into a life of poverty and uncertainty, dependent on wages to survive. Muldrew suggests a more clement picture: yes, the number of wage earners and their dependency on wages increased over time, but even in the mid eighteenth century many labourers had access to land, many wage workers were life-cycle servants, and even wage-earning rural labourers could make a decent living. Changes in the late eighteenth and early nineteenth century transformed this situation. Adam Smith’s stress on the commercialized society that dominated in eighteenth-century England is unsurprisingly borne out, but the idea of an increased division of labour as a result of commercialization needs reconsidering. Muldrew shows that labouring families had multiple sources of income, as Overton and his co-authors have stressed for those of middling wealth. England’s peasantry may have disappeared, but prosperity still rested on the security of having diverse streams of income, as in a peasant household. This diversity softened the uncertainties of the commercializing economy right up until the Industrial Revolution." (s. 317)

Hon uppmanar till mer forskning om tidigmoderna arbetares levnadsvillkor och levda liv, och uppmaningen passar lika bra för Sverige, vill jag mena, som för England. Här har vi haft en del reallöne-studier (allt sedan Gösta Bagge m fl:s omfattande projekt på 1930-talet), en del studier av särskilda industrigrupper (Gustafsson och Cornell om sågverksarbetare, Norlander om arbetarna vid Liljeholmens fabrik, osv.), och några fina studier om olika grupper av lantarbetare. Och intensivstudierna av sågverksarbetare i Sundsvall och statarna i Skåne uppnår förvisso i hög grad det som Muldrew gör för England. Men jag skulle ändå vilja se -- och göra -- mer forskning av den typen, om fler sorters arbetare vad gäller bransch och geografi.


Referens
Jane Whittle, "Prosperous Labourers?", History Workshop Journal, 2013, s. 311-318.

* Att resultatet ska vara intressant, konstaterar Whittle, beror på om de boupptecknade arbetarna verkligen är representativa för arbetare i allmänhet. Muldrew jämför sitt bouppteckningssample med hearth tax-listor 1664-78 och finner att fattiga arbetare (som inte behövde betala skatt) var lika vanliga bland de boupptecknade som de icke boupptecknade, vilket betyder att samplet är representativt.

Folkrörelser i USA?

De så kallade folkrörelserna -- nykterhetsrörelsen, frikyrkorna och arbetarrörelsen -- har en särskild roll i den svenska historiska självbilden. Historikern Samuel Edquist konstaterar att: "det talas inte sällan om att Sverige har de stora folkrörelsena -- frikyrkorna, nykterhetsrörelsen och arbetarrörelsen -- att tacka för sitt demokratiska samhällsskick. Man har gärna betraktat dessa rörelser som förlösare av det moderna Sverige, och betonat att folkrörelserna skapat en särskild vana att lösa problem kollektivt och parlamentariskt." 

Hur är det då med andra länder, hur tänker man på de nationella traditionerna av organisering? Sociologerna Theda Skocpol, Marshall Ganz och Ziad Munson ger ett intressant perspektiv på diskussionen i USA i sin artikel från 2000, "A Nation of Organizers". Det framgår fort att diskussionen delvis är liknande, men också olik, där. Likheten består i att US-amerikanerna liksom svenskarna är stolta över en tradition av organisering -- i deras fall så går narrativet tillbaka till Tocquevilles resor på 1830-talet, och hans hyllningar till det demokratiska samhällsklimatet bland de organiserade amerikanerna. Men olikheten framgår också snabbt: i USA verkar narrativet om den goda organiseringen och demokratiska traditionen snarast fokusera på små, lokala organisationer, ungefär på nivån grannskap. Diskussionen i USA verkar så sett mycket mera färgad av ett kommunitärt tänkande om små, lokala gemenskaper som, i politiska tolkningar från högern, ställs mot uppifrånstyrd, statlig organisering av samhället. En slags empirisk applikation av denna anda är när statsvetarna Gamm och Putnam (1993) använde "city directories" från 1840 till 1940 för att räkna grupper som de antar var "obscure, scattered, and often small" (s. 528)

Ett annat perspektiv på organisationerna representeras till exempel av historikern Arthur Schlesinger som 1944 skrev en klassisk artikel, "Biography of a Nation of Joiners", där han talade om en "vast  and intricate mosaic" av organisationer "reaching out with interlocking memberships to all parts of the ocuntry". Schlesingers andra representeras också av Levi (1996), Tarrow (1996) som också gillar stora organisationer och som kritiserar socialt kapital-forskare som Putnam för att underskatta statens betydelse för civilsamhället.

Skocpol och medförfattare använder olika källor för att göra en lista över alla organisationer som någon gång mellan 1840 och 1940 organiserade minst 1 procent av USA:s befolkning (eller männen, eller kvinnorna, i de fall som organisationen bara riktade sig till det ena könet). Resultatet är tabellen som reproducerats ovan, och detta talar, säger de, mot idén att stora "voluntary associations" fattades i USA före industrialismen. Men: "Major junctures of U.S. state formation clearly punctuated the development of translocal civil associations. No national groups emerged in colonial times." (529) Mellan 1820- och 1840-talen, när den manliga rösträtten utvidgades kraftigt och konkurrerande politiska partier formades, så bildades desto större organisationer, t ex The American Temperance Society, the American Anti-Slavery Society och the General Union for Promoting the Observance of the Christian Sabbath, som arbetade för att postkontor skulle vara stängda på söndagar. Också Odd Fellow-organisationen blev stor under denna period, och satte ett mönster av "brödraorganisationer" (fraternal), som influerade också Ancient Order of Hibernians, startad 1836, och organisationer med mer syften, som nykteristiska Independent Or der of Good Templars, som bildades 1851 efter att mer lokaldemokratiska nykterhetsrörelser misslyckats med att bibehålla sin organisation. (s. 531-2)

Efter inbördeskriget blev organisationerna än mer benägna att ta ett nationellt perspektiv. Skocpol, Ganz och Munson menar att två teorier hjälper oss att förstå varför organisationerna successivt blev så storskaliga. Den ena teorin handlar om "political opportunity structure" och den andra om organisationers imitation av varandra. Det första begreppet kommer från Sidney Tarrow och handlar om hur sociala rörelser organiserar sig för att kunna använda "leverage offered by governmental institutions". Så var till exempel IOGT tvungna att organisera sig på delstatlig och federal nivå för att kunna utgöra en motkraft mot alkoholens inflytande på politikerna på dessa nivåer. (s. 533) Men denna politiska mekanism räcker inte för att förklara det nationella perspektivet, för också opolitiska organisationer, som Odd Fellows och den katolska brödraorganisationen Knights of Columbus valde denna väg.

"According to institutional theorists of organizational development (Powell and DiMaggio 1991), organiza- tion-builders who face complex challenges in condi- tions of uncertainty are inclined to copy well-under- stood, already legitimate models in their environment. Dynamic variants of sociological institutionalism (e.g., Clemens 1997) suggest that innovative adaptations of this sort are likely when ambitious but somewhat marginalized organizers (such as immigrants to America) confront unprecedented challenges or opportuni- ties and are able to draw on a new "repertoire" of collective action." (533)

De pekar mycket på inbördeskriget som en vändpunkt här: medborgare i de segrande delstaterna ur Unionen kände en ökad samhörighet och blev mer benägna att organisera sig tillsammans, och rent praktiskt så hade de också träffats i högre grad nu och var därför mer benägna att skapa organisationer som överskred delstatsgränserna. (534)

För att studera lokala grupper i större detalj, och möta Gamm och Putnam (1993) på deras egna hemmaplan, går Skocpol m fl vidare med att studera lokala grupperingar i 26 städer år 1910, baserat på city directories, motsvarande ungefär telefonkataloger. De flesta organisationerna i städerna var lokala grenar av nationella organisationer: från 63 procent i Boston till 95 procent i staden Rome, Georgia. I en slags polemik med Putnams "small-is-beautiful"-perspektiv (eller ska man säga ideologi? så säger Skocpol, Ganz och Munson:

"Choral groups, mutual aid societies, church sodalities, orchestras and bands, and sports and recreational clubs-the sorts of purely local, popular groups Put- nam (1993, 91-2) considers typical of civic America- accounted for only a tiny fraction of groups in these cities. In classic U.S. associational life, most popularly rooted groups were parts of translocal federations." (s. 536)

De lokala organisationerna var också, tvärtemot socialt  kapital-teorin, mindre beständiga och mera fluktuerande än de lokala avdelningarna av nationella organisationer.

Folk flyttade runt, bytte sociala nätverk, mötte nytt folk, och då var det desto mer lockande att vara med i organisationer som hade en avdelning också på den nya platsen som man flyttade till (s. 539-540).

Slutsatserna är framför allt en kritik mot small is beautiful-idén, socialt kapital-teori i allmänhet, och Gamm och Putnams (1999) artikel i synnerhet. De menar att vi behöver en "institutional and translocal conception of american coluntarism", och att forskning om civilsamhället måste integrera staten och politik (s. 541).

"The American state was not the sort of bulky, authoritarian bureaucracy whose deleterious effects on civil society Alexis de Tocqueville feared. From the start, U.S. constitutional government was nevertheless pervasive and effective in many ways. The Bill of Rights broke the unity of state and church authority, which allowed citizen-run associations to compete freely with one another and with a plurality of evangelizing churches (Brown 1974; Mathews 1969). The U.S. Congress developed the world's most efficient postal ser- vice and a system of postal and transportation subsidies that allowed places far from the Eastern seaboard to become full participants in national life (John 1995). The U.S. state thus furthered both coordination and competition, even as it afforded opportunities for political leverage at the local, state, and national level. What is more, popular struggles to create and preserve the U.S. state taught Americans to use constitutions and representative-federal organizations in many kinds of associational endeavors. Modeling their efforts on those used in political and military mobilizations, civic organizers in the developing American republic assem- bled voluntary membership federations that tied leader-organizers to one another and linked local groups to larger undertakings.
Emergent U.S. national institutions afforded unique opportunities for citizen-run voluntary federations-in the space between competing, nonofficial churches, on the one hand, and representative government, on the other. Significantly, both translocal voluntary federa- tions and mass political parties took shape in the United States well before national corporations emerged to dominate the market economy. /.../" (541)

I slutklämmen kritiserar de romantiskt-nostalgiska bilder av ett oskuldsfullt civilsamhälle förr, och menar att insikten att staten i själva verket främjade civilsamhället, innebär att de som idag är oroade över att det är för svagt, också måste oroa sig för den representativa demokratins urholkning. Genom att stärka den demokratiska politiken kan man också i förlängningen stärka civilsamhället, blir implikationen av Skocpol, Ganz och Munsons historiska undersökning.

Referenser 

Samuel Edquist, Nyktra svenskar: Godtemplarrörelsen och den nationella identiteten 1879-1918 (Studie Historica Upsaliensia, 2001)
Theda Skocpol, Marshall Ganz and Ziad Munson, "A Nation of Organizers: The Institutional Origins of Civic Voluntarism in the United States", The American Political Science Review, Vol. 94, No. 3 (Sep., 2000), pp. 527-546.